1)

Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (1) tolkas så, att det utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som, i syfte att upprätthålla etiska krav i den offentliga upphandlingen, innebär att en ekonomisk aktör, som i en lagakraftvunnen dom har dömts för ett synnerligen allvarligt brott och som av det skälet omfattas av ett förbud mot att delta i ett förfarande för tilldelning av en koncession under fem års tid, inte kan lägga fram bevis för att de åtgärder som aktören har vidtagit är tillräckliga för att visa dennas tillförlitlighet för den upphandlande myndigheten, trots att detta skäl för uteslutning föreligger?

2)

Om medlemsstaterna enligt direktiv 2014/23 får anförtro andra myndigheter än den berörda upphandlande myndigheten att bedöma aktörernas efterlevnadsåtgärder, får medlemsstaterna i så fall anförtro domstolar denna uppgift? Om denna fråga besvara jakande, kan då sådana mekanismer i fransk rätt som befrielse, återupprättande av rättslig handlingsförmåga och strykning av uppgiften i intyg nr 2 i belastningsregistret om att vederbörande dömts för brott likställas med efterlevnadsåtgärder i den mening som avses i direktivet?