Överklagande ingett den 11 april 2019 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 12 februari 2019 i mål T-201/17, Printeos mot kommissionen

(Mål C-301/19 P)

(2019/C 238/11)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Dintilhac, P. Rossi och F. Jimeno Fernández)

Övrig part i målet: Printeos, S.A.

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade den 12 februari 2019 i mål T-201/17, Printeos mot Europeiska kommissionen,

—

avgöra målet i sak och ogilla talan i dess helhet, eftersom

—	det ersättningsyrkande som baseras på artiklarna 266 andra stycket, 68 och 340 FEUF samt artikel 41.3 i unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är ogrundat,

—	invändningen om rättsstridighet avseende artikel 90.4 a i förordning nr 1268/2012 (1) inte kan tas upp till prövning eller är ogrundad,

—	yrkandet om ogiltigförklaring av e-postmeddelandet av den 26 januari 2017 inte kan tas upp till prövning eller är ogrundat, och

—	förplikta Printeos S.A att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Europeiska kommissionen hävdar att den överklagade domen har tillkommit genom felaktig rättstillämpning i följande avseenden:

—

Den första grunden: Tribunalen har åsidosatt Europeiska kommissionens rätt till försvar och iakttagandet av förfarandet, i strid med principen om att det inte ska dömas utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita), genom att otillbörligt ändra tvistens syfte och innebörd, efter att vid förhandlingen ha anmodat sökanden att ändra kvalificeringen av den ränta som sökanden begärt i sin ursprungliga ansökan.

—

Den andra grunden: Tribunalen har gjort en felaktig tolkning av artikel 266 FEUF genom att förklara att det genom nämnda artikel åläggs en absolut och ovillkorlig skyldighet att betala dröjsmålsränta vid ogiltigförklaring av ett beslut om straffavgifter eller böter, med retroaktiv verkan från dagen för den preliminära betalningen.

—	Den tredje grunden: Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att tolka artikel 266 FEUF mot bakgrund av domarna IPK, (2) Corus, (3) och beslutet Holcim, (4) utan att beakta det nya regelverk som är tillämpligt på sanktioner i fråga om konkurrens.

—	Den fjärde grunden: Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att anse att de villkor som enligt rättspraxis krävs för utomobligatoriskt skadeståndsansvar är uppfyllda i förevarande fall.

—	Den femte grunden: Tribunalen har åsidosatt principerna om legalitet och rättssäkerhet genom att inte tillämpa artikel 90 i delegerade förordningen nr 1268/2012, trots ett lagakraftvunnet tidigare beslut i vilket så föreskrevs.

(1) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 2012, s. 1).

(2) Dom av den 12 februari 2015, kommissionen/IPK (C-366/13 P, EU:C:2014:2170).

(3) Dom av den 10 oktober 2001, Corus/kommissionen (T-171/99, EU:T:2001:249).

(4) Beslut av den 4 maj 2005, Holcim/kommissionen (T-86/03, EU:T:2005:157).