Mål C‑948/19

UAB ”Manpower Lit”

mot

E. S. m.fl.
och
Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE)

(begäran om förhandsavgörande från Lietuvos Aukščiausiasis Teismas)

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 11 november 2021

”Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag – Direktiv 2008/104/EG – Artikel 1 – Tillämpningsområde – Begreppen ’offentligt företag’ och ’bedrivande av ekonomisk verksamhet’ – Europeiska unionens byråer – Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) i egenskap av ’kundföretag’ i den mening som avses i artikel 1.2 i detta direktiv – Artikel 5.1 – Principen om likabehandling – Grundläggande arbets- och anställningsvillkor – Begreppet ’samma tjänst’ – Förordning (EG) nr 1922/2006 – Artikel 335 FEUF – Principen om unionsinstitutionernas administrativa självständighet – Artikel 336 FEUF – Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen”

Socialpolitik – Arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag – Direktiv 2008/104 – Tillämpningsområde – Begreppen kundföretag, offentliga och privata företag och ekonomisk verksamhet – Räckvidd – Unionens byråer – Europeiska jämställdhetsinstitutet – Ett bemanningsföretags uthyrning till denna byrå av personer som ingått ett anställningsavtal med detta företag – Omfattas

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1922/2006, artiklarna 3.1, 5 och 14.3); Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104, artikel 1)

(se punkterna 32, 34, 38, 39, 42–46 och 50 samt punkt 1 i domslutet)
Socialpolitik – Arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag – Direktiv 2008/104 – Likabehandling – Begreppet samma tjänst – Europeiska jämställdhetsinstitutet – Anställning som innehas av en arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag till denna unionsbyrå – Omfattas – Unionens rättskapacitet – Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i unionen – Saknar betydelse

(Artiklarna 335 och 336 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104, artikel 5.1)

(se punkterna 55–60 och 62 samt punkt 2 i domslutet)

Resumé

Manpower Lit, ett litauiskt bemanningsföretag, har till Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE), en unionsbyrå belägen i Vilnius (Litauen), hyrt ut fem anställda i egenskap av assistenter respektive datatekniker. Efter det att anställningsavtalen mellan motparterna i det nationella målet och Manpower Lit upphört mellan april och december 2018, ansåg dessa anställda att de hade rätt till utestående lön och vände sig därför till Valstybinės Darbo inspekcijos Vilniaus teritorinio skyriaus Darbo ginčų komisija (nämnden för arbetstvister vid arbetsinspektionens Vilnius-sektion, Litauen) för att få denna lön utbetald.

Genom beslut av den 20 juni 2018 förordnade denna nämnd, med hänsyn till den bestämmelse i lagen om arbete, genom vilken principen om likabehandling av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag i direktiv 2008/104 ( 1 ) införlivats med litauisk rätt, att dessa utestående löner skulle utbetalas. Nämnden ansåg att de aktuella anställda i praktiken utförde uppgifter som tillkom den fasta personalen vid EIGE och att deras lönevillkor borde motsvara dem som EIGE tillämpade för sina kontraktsanställda.

Manpower Lits överklagande av detta beslut ogillades såväl i första som i andra instans. Manpower Lit överklagade därför till Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauens högsta domstol).

Den domstolen beslutade att ställa frågor till EU-domstolen för att få klarhet i huruvida principen om likabehandling av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, som återfinns i direktiv 2008/104, är tillämplig i det nationella målet, med beaktande av att det är en unionsbyrå som är det kundföretag som anlitar tjänsten avseende uthyrning av arbetskraft.

I sin dom bekräftar domstolen att direktiv 2008/104, inklusive de bestämmelser som syftar till att säkerställa att principen om likabehandling iakttas, är tillämpligt i det nationella målet.

Domstolens bedömning

Domstolen analyserar först tillämpningsområdet för direktiv 2008/104. Domstolen konstaterar i detta hänseende att EIGE måste uppfylla tre villkor ( 2 ) för att direktivet ska vara tillämpligt, nämligen att EIGE ska omfattas av begreppet ”offentliga och privata företag”, utgöra ett ”kundföretag” och bedriva ”ekonomisk verksamhet”.

När det gäller frågan huruvida EIGE kan betraktas som ett ”kundföretag”, ( 3 ) påpekar domstolen att de aktuella anställda, i egenskap av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, arbetade tillfälligt för EIGE och under dess kontroll och ledning. Dessutom ska denna unionsbyrå betraktas som en ”juridisk person” i den mening som avses i direktivet. Domstolen finner därför att EIGE i detta sammanhang är ett ”kundföretag”.

Vad gäller räckvidden av begreppen ”offentliga och privata företag” och ”ekonomisk verksamhet”, undersöker domstolen – eftersom dessa begrepp inte definieras i direktivet – huruvida EIGE bedriver en ekonomisk verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad.

Domstolen börjar med att konstatera att denna unionsbyrås verksamhet inte innebär myndighetsutövning och att verksamheten följaktligen inte är undantagen från beteckningen ekonomisk verksamhet. Vidare finner domstolen, med hänsyn till vissa av EIGE:s uppgifter, vilka räknas upp i förordning nr 1922/2006, ( 4 ) att det finns marknader där kommersiella företag som konkurrerar med EIGE är verksamma. Det förhållandet att EIGE, vid utövandet av dessa uppgifter, saknar vinstsyfte är inte relevant. Slutligen omfattar EIGE:s intäkter ( 5 ) bland annat betalningar för tillhandahållna tjänster, vilket utgör stöd för att unionslagstiftaren har räknat med att EIGE åtminstone delvis ska agera som marknadsaktör.

Domstolen finner således att EIGE åtminstone delvis ska anses bedriva verksamhet som består i att erbjuda tjänster på en viss marknad och därmed att ett bemanningsföretags uthyrning av personer som ingått ett anställningsavtal med detta företag, när dessa personer hyrs ut till EIGE för att utföra arbete vid denna byrå, omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2008/104.

Därefter undersöker domstolen frågan huruvida den anställning som innehas av en arbetstagare som av ett bemanningsföretag hyrs ut till EIGE kan anses utgöra ”samma tjänst” i den mening som avses i direktiv 2008/104, med beaktande av att de grundläggande arbets- och anställningsvillkoren för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, under den tid uppdraget i ett kundföretag varar, enligt detta direktiv, ( 6 ) minst ska vara de villkor som skulle gälla för dem om de hade anställts direkt av företaget i fråga för att inneha samma tjänst.

När det gäller möjligheten att jämföra arbets- och anställningsvillkoren för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag med de villkor som gäller för den personal vid EIGE som anställts med stöd av tjänsteföreskrifterna, underkänner domstolen Europeiska kommissionens argument enligt vilket en sådan jämförelse strider mot artikel 335 FEUF, enligt vilken unionen ska ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer i nationell lagstiftning, och artikel 336 FEUF avseende unionslagstiftarens fastställande av tjänsteföreskrifterna. Denna jämförelse leder nämligen inte på något sätt till att arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag ges ställning som tjänstemän. Domstolen preciserar att principen om likabehandling, i och med att det inte finns någon särskild reglering, är fullt ut tillämplig på arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag på grundval av avtal som ingåtts med dessa företag, när unionens byråer anlitar dessa arbetstagare och att detta gäller medan de utför uppgifter för en sådan byrå.

Domstolen finner att den anställning som innehas av en arbetstagare som av ett bemanningsföretag hyrs ut till EIGE kan anses utgöra ”samma tjänst” i den mening som avses i direktivet, även om det antas att alla anställningar för vilka EIGE rekryterar arbetstagare direkt inbegriper arbetsuppgifter som endast kan utföras av personer som omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i unionen.

( 1 ) Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT L 327, 2008, s. 9).

( 2 ) Vilka föreskrivs i artikel 1.2 i direktivet. Enligt denna bestämmelse är direktivet tillämpligt på offentliga och privata företag som är bemanningsföretag eller kundföretag och bedriver ekonomisk verksamhet med eller utan vinstsyfte.

( 3 ) I den mening som avses i artikel 3.1 d i direktivet, det vill säga ”varje fysisk eller juridisk person för vilken och under vars kontroll och ledning arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag tillfälligt arbetar”.

( 4 ) I artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1922/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett europeiskt jämställdhetsinstitut (EUT L 403, 2006, s. 9) anges bland annat, under g, anordnande av konferenser, kampanjer och möten på europeisk nivå.

( 5 ) I enlighet med artikel 14.3 b i förordning nr 1922/2006.

( 6 ) Artikel 5.1 i direktivet.