1

Republiken Tjeckien har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 12 september 2019, Republiken Tjeckien/kommissionen (T‑629/17, ej publicerad, EU:T:2019:596) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen Republiken Tjeckiens talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut C(2017) 4682 final av den 6 juli 2017 om upphävande av en del av Europeiska socialfondens stöd till det operativa programmet ”Utbildning för konkurrenskraft” inom ramen för målen ”Konvergens” och ”Regional konkurrenskraft och sysselsättning” i Republiken Tjeckien och en del av stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden till de operativa programmen ”Forskning och utveckling för innovation” inom ramen för målet ”Konvergens” i Republiken Tjeckien samt ”Tekniskt stöd” inom ramen för målen ”Konvergens” och ”Regional konkurrenskraft och sysselsättning” i Republiken Tjeckien (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2

I artikel 1 a iv) i rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139), vilket upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114), föreskrevs följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

3

Skäl 25 i direktiv 2004/18, som upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65), men som i förevarande fall är tillämpligt i tiden (ratione temporis), har följande lydelse:

”Vid offentlig upphandling av vissa audiovisuella tjänster inom radio- och TV-området bör hänsyn kunna tas till kulturella och sociala överväganden som gör att upphandlingsreglerna inte bör tillämpas. Av dessa skäl måste det göras undantag för offentliga tjänstekontrakt som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial som är färdigt för användning samt andra förberedande tjänster, t.ex. sådana tjänster som har samband med manuskript eller artistuppträdanden vilka behövs för att genomföra programmet samt de kontrakt som gäller sändningstid. Detta undantag bör dock inte tillämpas på tillhandahållandet av den tekniska utrustning som behövs för produktion, samproduktion och sändning av sådana program. Med sändning bör avses överföring och distribution via någon form av elektroniskt nät.”

4

I artikel 16 b i direktiv 2004/18 föreskrevs följande:

”Detta direktiv skall inte tillämpas på sådana offentliga tjänstekontrakt som avser

…

5

I artikel 10 b i direktiv 2014/24 föreskrivs följande:

”Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga tjänstekontrakt som avser

…

6

Bakgrunden till tvisten beskrivs i punkterna 1‐6 i den överklagade domen. Bakgrunden kan, för det här målets vidkommande, sammanfattas enligt följande.

7

Genom besluten K(2007) 5113, av den 12 oktober 2007, K(2007) 6920, av den 27 december 2007 och K(2008) 5344 av den 25 september 2008, antog Europeiska kommissionen de operativa programmen ”Utbildning för konkurrenskraft”, ”Forskning och utveckling för innovation” respektive ”Tekniskt stöd”, vilka hade föreslagits av Republiken Tjeckien i enlighet med artikel 32 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 2006, s. 25).

8

Mellan den 14 och den 16 april 2014 genomförde kommissionen inom ramen bland annat för de ovannämnda operativa programmen en revision av de offentliga kontrakten rörande radio- och tv‑tjänster som medfinansieras av Republiken Tjeckien genom medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Europeiska socialfonden (ESF). I revisionsrapporten påpekade kommissionen att fyra av dessa offentliga kontrakt hade tilldelats direkt, utan offentliggörande av ett meddelande om upphandling. Kommissionen ansåg att en sådan direkt tilldelning inte var tillåten, eftersom nämnda kontrakt inte kunde omfattas av undantaget avseende ”anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för sändning som utförs av radio- och TV-bolag samt kontrakt om sändningstid” i artikel 16 b i direktiv 2004/18 (nedan kallat det omtvistade undantaget). De fyra kontrakten i fråga hade närmare bestämt tilldelats av ministeriet för regional utveckling och ministeriet för utbildnings-, ungdoms- och idrottsfrågor, trots att detta undantag enligt kommissionen endast var tillämpligt på upphandlande myndigheter som var radio- och tv-bolag.

9

Efter ett förfarande för finansiell korrigering som kommissionen inledde den 17 juni 2016, under vilket Republiken Tjeckien gjorde gällande att det omtvistade undantaget inte endast var tillämpligt på radio- och tv-bolag utan på alla upphandlande myndigheter, antog kommissionen det omtvistade beslutet. Den upphävde därigenom en del av ESF:s stöd till det operativa programmet ”Utbildning för konkurrenskraft” inom ramen för målen ”Konvergens” och ”Regional konkurrenskraft och sysselsättning” i Republiken Tjeckien och en del av stödet från Eruf till de operativa programmen ”Forskning och utveckling för innovation” inom ramen för målet ”Konvergens” i Republiken Tjeckien samt ”Tekniskt stöd” inom ramen för målen ”Konvergens” och ”Regional konkurrenskraft och sysselsättning” i Republiken Tjeckien. I det omtvistade beslutet angav kommissionen att finansiella korrigeringar skulle göras med avseende på Republiken Tjeckien.

10

Republiken Tjeckien väckte, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 18 september 2017, talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet. Kommissionen yrkade att tribunalen skulle ogilla talan. Republiken Polen intervenerade i förfarandet vid tribunalen till stöd för Republiken Tjeckiens yrkanden.

11

Till stöd för sin talan i första instans åberopade Republiken Tjeckien en enda grund om åsidosättande av artikel 99.1 a i förordning nr 1083/2006 jämförd med artikel 16 b i direktiv 2004/18. Republiken Tjeckien gjorde närmare bestämt gällande att den direkta tilldelningen av de offentliga kontrakten i fråga var förenlig med artikel 16 b i direktiv 2004/18 och följaktligen att de finansiella korrigeringar som kommissionen fattat beslut om inte var motiverade. Tribunalen fann i den överklagade domen att talan inte kunde vinna bifall såvitt avsåg den enda grunden och ogillade följaktligen denna medlemsstats talan.

12

Republiken Tjeckien har yrkat att domstolen ska

13

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

14

Republiken Tjeckien har till stöd för sitt överklagande åberopat en grund avseende åsidosättande av artikel 16 b i direktiv 2004/18. Denna grund har till syfte att visa att tillämpningen av det omtvistade undantaget som föreskrivs i den bestämmelsen inte endast omfattar tjänstekontrakt som upphandlande myndigheter som är radio- och tv-bolag tilldelar.

15

Republiken Tjeckiens enda grund är uppdelad i fyra delar som rör den omtvistade bestämmelsens tillkomsthistoria samt en bokstavstolkning, teleologisk tolkning och en systematisk tolkning av bestämmelsen,

16

I den del som avser tillkomsthistorien för artikel 16 b i direktiv 2004/18 har Republiken Tjeckien inledningsvis gjort gällande att även om kommissionens förslag till direktiv om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster av den 13 december 1990 (KOM(1990) 372 slutlig), vilket ledde till antagandet av direktiv 92/50, avsåg ett undantag som endast rörde radio- och tv-bolagens anskaffning av programmaterial, har lagstiftningsprocessen emellertid utvidgat räckvidden av detta undantag till att även omfatta radio- och tv-bolags utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial. I sådana fall är radio- och tv-bolaget det företag som tillhandahåller tjänster avseende utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial. Artikel 1 a iv) i direktiv 92/50 är följaktligen även tillämplig på offentliga upphandlingar där radio- och tv-bolaget inte är upphandlande myndighet, utan dess avtalspart.

17

Republiken Tjeckien har vidare gjort gällande att det lagstiftningsförfarande som ledde fram till antagandet av direktiv 2004/18, vilket inleddes med att kommissionen lade fram förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader av den 11 juli 2000 (KOM(2000) 275 slutlig), visar att unionslagstiftaren, vid definitionen av det omtvistade undantaget, införde begreppet programmaterial ”avsett för sändning”. Således har tyngdpunkten lagts på föremålet för kontraktet och dess användning, och inte på den person som utövar funktionen som upphandlande myndighet med avseende på nämnda kontrakt.

18

Republiken Tjeckien har slutligen gjort gällande att kommissionen, genom förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om offentlig upphandling av den 20 december 2011 (KOM(2011) 896 slutlig), som ledde till antagandet av direktiv 2014/24, föreslog att det omtvistade undantaget skulle begränsas till att endast omfatta upphandlande myndigheter som är radio- och tv-bolag. Enligt denna medlemsstat har kommissionen återigen misslyckats i detta avseende, eftersom det i artikel 10 b i direktiv 2014/24, i den lydelse som unionslagstiftaren har antagit, föreskrivs ett mer omfattande undantag än det som kommissionen föreslagit och detta undantag inte är knutet till den person som utövar funktionen som upphandlande myndighet. Republiken Tjeckien har dessutom hävdat att tribunalens tolkning av artikel 10 b i direktiv 2014/24 i punkt 73 i den överklagade domen är felaktig.

19

Republiken Tjeckien har av detta dragit slutsatsen att undantaget i artikel 16 b i direktiv 2004/18, som är i kraft sedan nästan 30 år, aldrig har varit begränsat till offentliga kontrakt som radio- och tv-bolag tilldelar i egenskap av upphandlande myndigheter. Enligt denna medlemsstat är tribunalens tolkning av nämnda artikel 16 b i den överklagade domen följaktligen oförenlig med vad som framgår av den lagstiftningsprocess som ledde fram till antagandet av detta direktiv och andra lagstiftningsprocesser på området, samt med den avsikt som unionslagstiftaren uttryckt inom ramen för dessa förfaranden.

20

Republiken Tjeckien har med sina argument avseende bokstavstolkningen av artikel 16 b i direktiv 2004/18 gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att underlåta att slå fast att tillämpningsområdet för denna bestämmelse inte är begränsat till offentliga kontrakt som tilldelas av radio- och tv-bolag som agerar i egenskap av upphandlande myndigheter.

21

Samtidigt som nämnda medlemsstat har erinrat om att det i punkt 41 i den överklagade domen medgavs att begreppet ”som utförs av radio- och TV-bolag” kan avse såväl den upphandlande myndigheten som föremålet för kontraktet och sändningen, har den kritiserat tribunalen för att den, i punkterna 55 och 56 i den överklagade domen, fann att det endast finns ett samband mellan begreppet ”radio- och TV-bolag” och uttrycket ”programmaterial avsett för sändning” i den tyska språkversionen, medan övriga språkversioner är tvetydiga, och att endast en språkversion inte kan ligga till grund för tolkningen av den berörda bestämmelsen. Enligt denna medlemsstat bekräftar även andra språkversioner, nämligen den tjeckiska, den grekiska, den engelska, den franska, den kroatiska, den litauiska, den ungerska, den nederländska, den polska, den rumänska och den slovakiska språkversionen att det finns ett sådant samband.

22

Vidare framhålls att även om det antas att uttrycket ”som utförs av radio- och TV-bolag” i artikel 16 b i direktiv 2004/18 verkligen är kopplat till uttrycket ”anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial”, är det omtvistade undantaget emellertid inte begränsat till offentliga kontrakt som radio- och tv-bolag tilldelar i egenskap av upphandlande myndigheter. I denna bestämmelse anges nämligen inte uttryckligen att radio- och tv-bolag ska agera i egenskap av upphandlande myndighet med avseende på det aktuella offentliga kontraktet. Om ett radio- och tv-bolag utvecklar, producerar eller samproducerar programmaterial och således tillhandahåller tjänsten, kan det enligt Republiken Tjeckien inte vara den upphandlande myndigheten med avseende på det offentliga kontraktet. Republiken Tjeckien har följaktligen hävdat att det var fel av tribunalen att i punkt 64 i den överklagade domen avfärda dess argument, till vilka det hänvisas i denna punkt.

23

Genom den del av Republiken Tjeckiens argument som avser den teleologiska tolkningen av artikel 16 b i direktiv 2004/18 har den medlemsstaten gjort gällande att tribunalen gjorde fel när den i punkt 57 i den överklagade domen slog fast att det i skäl 25 i direktiv 2004/18 inte finns stöd för argumentet att det omtvistade undantaget endast avser offentliga tjänstekontrakt som rör programmaterial avsett för sändning som utförs av radio- och tv-bolag oavsett vilken enhet som är upphandlande myndighet. Samma medlemsstat har understrukit att det i det skälet görs en avgränsning av det omtvistade undantagets omfattning, varvid det inte beaktas vilken enhet som är upphandlande myndighet utan vilket som är kontraktets föremål, och anser att denna slutsats är den riktiga, eftersom radio- och tv-bolag inte omnämns i det skälet.

24

Vidare gjorde tribunalen, enligt Republiken Tjeckien, en felaktig bedömning när den i punkt 49 i den överklagade domen slog fast att användningen av uttrycket ”avsett för sändning” i artikel 16 b i direktiv 2004/18 ger uttryck för unionslagstiftarens avsikt att ”uttryckligen hänvisa till offentliga tjänstekontrakt som tilldelas av radio- och TV-bolag avseende programmaterial som är avsett för sändning i alla elektroniska kommunikationsnät, inklusive internet”. Republiken Tjeckien har gjort gällande att denna bestämmelse, även utan tillägget av uttrycket ”avsett för sändning”, inte lämnar något utrymme för tvivel om att programmaterialet kan sändas via alla elektroniska nät och anser att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den slog fast att denna slutsats är förenlig med andemeningen i sista meningen i skäl 25 i direktiv 2004/18, där det anges att ”[m]ed sändning bör avses överföring och distribution via någon form av elektroniskt nät.”

25

Vidare anser Republiken Tjeckien att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den drog slutsatsen att syftet med det omtvistade undantaget följde av domen av den 13 december 2007, Bayerischer Rundfunk m.fl. (C‑337/06, EU:C:2007:786). Det målet rör nämligen, såsom framgår av punkterna 2, 23 och 29 i domen, frågan huruvida de tyska offentliga radio- och tv-bolagen, med hänsyn till hur de finansieras, utgjorde upphandlande myndigheter i den mening som avses i direktiv 2004/18 och huruvida undantaget för programmaterialet även omfattade städtjänster. Denna medlemsstat har gjort gällande att övervägandena i punkt 62 i nämnda dom, enligt vilka det omtvistade undantaget avsåg offentliga kontrakt avseende tjänster som avsåg offentligrättsliga radio- och tv-bolags kärnverksamhet logiskt sett följde av den omständigheten att domstolen gjorde åtskillnad mellan städning och produktion av programmaterial och att domstolen hänvisade till den offentligrättsliga ställningen utan avsikt att skapa ett nytt villkor för tillämpningen av detta undantag.

26

Republiken Tjeckien har vidare gjort gällande att de förklaringar som tribunalen gav i punkterna 38 och 39 i den överklagade domen – enligt vilka det omtvistade undantaget grundar sig på att offentligrättsliga radio- och tv-bolag har ett public service-uppdrag och de upphandlande myndigheter som inte fullgör ett sådant public service-uppdrag inte omfattas av detta undantag – inte vinner stöd av domen av den 13 december 2007, Bayerischer Rundfunk m.fl. (C‑337/06, EU:C:2007:786), även om slutsatserna i den domen ska beaktas. Av detta följer nämligen inte att de offentligrättsliga radio- och tv-bolagens public service-uppdrag, vilket motiverar det omtvistade undantaget, ska skyddas endast när radio- och tv-bolaget agerar i egenskap av upphandlande myndighet. Det omtvistade undantaget är således även tillämpligt på en transaktion som utförs av ett radio- och tv-bolag som agerar i egenskap av leverantör av programmaterial utan att vara upphandlande myndighet med avseende på denna transaktion.

27

Republiken Tjeckien har genom sina argument avseende den systematiska tolkningen av artikel 16 b i direktiv 2004/18 gjort gällande att den omständigheten att nämnda bestämmelse även innehåller ett annat undantag för kontrakt avseende sändningstid utgör stöd för att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av denna bestämmelse. När det gäller dessa kontrakt råder det ingen tvekan om att radio- och tv-bolaget inte ska ha ställning som upphandlande myndighet utan som leverantör av den särskilda prestationen, det vill säga egen sändningstid. Republiken Tjeckien har understrukit att denna omständighet inte har bestritts av tribunalen och har i detta hänseende hänvisat till punkt 61 i den överklagade domen.

28

Enligt kommissionen ska samtliga argument som Republiken Tjeckien har anfört i sitt överklagande underkännas och överklagandet ogillas.

29

Republiken Tjeckien har, genom de argument som avser bokstavstolkningen av artikel 16 b i direktiv 2004/18, som ska prövas först, gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att underlåta att slå fast att ordalydelsen i denna bestämmelse inte begränsar det omtvistade undantaget till att avse offentliga kontrakt som tilldelas av radio- och tv-bolag som agerar i egenskap av upphandlande myndigheter.

30

Vad gäller de argument som anförts i punkt 21 i förevarande dom, ska det påpekas att även om det antas att vissa språkversioner av artikel 16 b i direktiv 2004/18, vilka Republiken Tjeckien har hänvisat till, kan utgöra stöd för den bokstavstolkning av denna bestämmelse som den medlemsstaten har förordat, har den dock inte lyckats visa att det inte föreligger några skillnader mellan de olika språkversionerna av nämnda bestämmelse och inte heller konstaterandet i punkt 41 i den överklagade domen, enligt vilket uttrycket ”som utförs av radio- och TV-bolag” kan anses avse såväl ”anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial” som ”sändning”.

31

På samma sätt framgår det att unionslagstiftarens införande av uttrycket ”avsett för sändning” i artikel 16 b i direktiv 2004/18, som är tvetydigt i grammatiskt hänseende, har gett upphov till språkversioner av denna bestämmelse som skiljer sig åt. Inget av de argument som Republiken Tjeckien har anfört i detta avseende påverkar den omständigheten att användningen av detta uttryck inte har inneburit att de flesta språkversionerna av artikel 16 b i direktiv 2004/18 grammatiskt sett är otvetydiga, såsom tribunalen påpekade i punkterna 41 och 52–54 i den överklagade domen.

32

Dessutom ska framhållas, såsom generaladvokaten har gjort i punkterna 77–79 i sitt förslag till avgörande, att detta uttryck inte förekommer i den bulgariska och den slovenska språkversionen av denna bestämmelse. Detta utelämnande förstärker skillnaderna mellan de olika versionerna av bestämmelsen.

33

Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den i punkt 55 i den överklagade domen erinrade om att unionsbestämmelserna ska tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk (dom av den 6 juni 2018, Tarragó da Silveira, C‑250/17, EU:C:2018:398, punkt 20 och där angiven rättspraxis) och att i händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna av en unionsrättslig text ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juli 2016, Ambisig, C‑46/15, EU:C:2016:530, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

34

Under dessa omständigheter kan tribunalen inte klandras för att den, i punkt 41 i den överklagade domen, slog fast att det vid tolkningen av bestämmelsen var nödvändigt att beakta de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen utgör en del av och det sammanhang i vilket bestämmelsen ingår, och inte heller för att den, i punkt 56 i den överklagade domen, drog slutsatsen att Republiken Tjeckiens argument avseende bestämmelsens ordalydelse, med hänsyn till de tvetydiga språkversionerna av den aktuella bestämmelsen, inte kunde godtas.

35

Av samma skäl ska det vidare påpekas att Republiken Tjeckiens argument, som nämns i punkt 22 i förevarande dom, i och med att de grundar sig på en av de möjliga tolkningarna av ordalydelsen i artikel 16 b i direktiv 2004/18, inte i sig kan påverka tribunalens slutsatser i punkt 64 i den överklagade domen, vilka föranledde tribunalen att inte godta den tolkning av denna bestämmelse som medlemsstaten föreslagit.

36

Möjligheten att radio- och tv-bolagen innehar rollen som leverantör påverkar under alla omständigheter inte på något sätt frågan huruvida det omtvistade undantaget vad beträffar de upphandlande myndigheterna endast är tillämpligt på radio- och tv-bolagen.

37

Domstolen ska för det andra pröva de av Republiken Tjeckiens argument som rör tillkomsthistorien för artikel 16 b i direktiv 2004/18.

38

Vad gäller det argument som nämns i punkt 16 i förevarande dom, har Republiken Tjeckien inte bestritt att det i kommissionens ursprungliga förslag, som ledde fram till direktiv 92/50, i den del som skulle innehålla ett undantag för radio- och tv-bolags anskaffning av programmaterial, föreskrevs att undantaget skulle begränsas till att endast omfatta kontrakt där den upphandlande myndigheten är ett radio- och tv-bolag.

39

Såsom kommissionen med rätta har gjort gällande har de ändringar som gjordes under detta lagstiftningsförfarande i kommissionens ursprungliga förslag, vilka åberopats av denna medlemsstat, inneburit preciseringar och kompletteringar vad beträffar vilka typer av tjänster som omfattas av det omtvistade undantaget. Av en sådan ändring av undantagets materiella tillämpningsområde går det emellertid inte att dra slutsatsen att dessa ändringar innebar en utvidgning med avseende på vilka enheter som kunde omfattas av detta undantag.

40

När det gäller det argument som anges i punkt 17 i förevarande dom, angående det lagstiftningsförfarande som ledde fram till antagandet av direktiv 2004/18, ska det framhållas att ändringarna av definitionen av det omtvistade undantaget inte gjordes för att lägga tonvikten på kriteriet avseende föremålet för kontraktet, till nackdel för det kriterium som avser vilken enhet som ska anses utgöra upphandlande myndighet. Unionslagstiftarens införande av uttrycket ”avsett för sändning” i ordalydelsen i detta undantag motiverades av behovet av att anpassa sig till den tekniska utvecklingen, det vill säga ökningen av sändning via internet, vilket bland annat framgår av den sista meningen i skäl 25 i direktiv 2004/18.

41

Det ska härvidlag erinras om att det i artikel 16 b i direktiv 2004/18 hänvisas till införandet av uttrycket ”avsett för sändning” i Europaparlamentets andrabehandlings-rekommendation av rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader av den 19 juni 2003 (A5–0242/2003 slutlig). I detta dokument, på sidorna 24 och 25, beträffande ändringsförslag 25, återfinns följande motivering till det aktuella tillägget: ”I direktivet undantas redan anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial som utförs av radio- och TV-bolag samt kontrakt om sändningstid från direktivets tillämpningsområde av upphovs- och utgivningsmässiga skäl. Detta ändringsförslag försöker klargöra att undantaget även bör gälla radio- och TV-bolags internetverksamhet av samma upphovs- och utgivningsmässiga skäl.”

42

På samma sätt har det hänvisats till detta tillägg i kommissionens yttrande om Europaparlamentets ändringar av rådets gemensamma ståndpunkt av den 14 augusti 2003 (KOM(2003) 503 slutlig). I detta dokument anges, på sidan 4 i fråga om ändring 25, att ”[d]enna ändring som avser artikel 16 b har enligt motiveringen till syfte att precisera att undantaget även gäller radio- och TV-bolags Internetverksamhet”.

43

Tribunalen gjorde följaktligen en riktig bedömning när den, i punkt 49 i den överklagade domen, fann att tillägget av uttrycket ”avsett för sändning” i artikel 16 b i direktiv 2004/18 inte återspeglar en avsikt att utvidga tillämpningsområdet för det omtvistade undantaget till att omfatta kontrakt som tilldelas av varje upphandlande myndighet avseende programmaterial som är avsett för sändning som utförs av radio- och tv-bolag.

44

Vad för det tredje gäller de argument som avser en teleologisk tolkning av artikel 16 b i direktiv 2004/18, ska det påpekas att av de skäl som anges i punkterna 40–43 ovan kan Republiken Tjeckiens argument, som nämns i punkt 24 ovan, inte godtas.

45

De argument som denna medlemsstat har anfört och som nämns i punkterna 23, 25 och 26 ovan kan inte heller godtas.

46

Det kan nämligen konstateras att tribunalen i punkt 31 i den överklagade domen angav att artikel 16 b i direktiv 2004/18 innebär att reglerna om offentlig upphandling inte ska tillämpas på vissa audiovisuella tjänster inom radio- och tv-området, i syfte att, i enlighet med skäl 25 i direktivet, ta hänsyn till kulturella och sociala överväganden som gör att en sådan tillämpning inte är lämplig. Även om det är riktigt, såsom Republiken Tjeckien har påpekat, att det i skäl 25 inte hänvisas till radio- och tv-bolag, kan denna omständighet emellertid varken vederlägga eller bekräfta tribunalens tolkning.

47

Även om omständigheterna i förevarande mål skiljer sig från dem som gav upphov till domen av den 13 december 2007, Bayerischer Rundfunk m.fl. (C‑337/06, EU:C:2007:786), erinrade tribunalen med rätta, i punkterna 35–38 i den överklagade domen, dessutom om att det framgår av den domen, särskilt av punkterna 62 och 64, att domstolen, med hänsyn till bland annat nämnda skäl 25, har preciserat att undantaget från tillämpningen av direktivet om offentlig upphandling av tjänster endast avser offentliga kontrakt som rör radio- och tv-bolags kärnverksamhet. Däremot gäller de unionsrättsliga bestämmelserna fullt ut för offentlig upphandling av tjänster som saknar samband med verksamhet som ingår i uppfyllandet av radio- och tv-bolagens public service-uppdrag i inskränkt mening.

48

Det ska påpekas att artikel 16 b i direktiv 2004/18, med hänsyn till att det är fråga om en undantagsbestämmelse, ska tolkas restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2017, Compania Nacională de Administrare a Infrastructurii Rutiere, C‑408/16, EU:C:2017:940, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Det omtvistade undantaget ska således tolkas så, att det endast avser kontrakt som tilldelas av radio- och tv-bolagen, i deras egenskap av upphandlande myndigheter, för att fullgöra sitt public service-uppdrag.

49

Av detta följer att tribunalen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 39 i den överklagade domen slog fast att det omtvistade undantaget endast avser upphandlande myndigheter som är radio- och tv-bolag, och i punkt 57 i den överklagade domen underkände Republiken Tjeckiens motargument.

50

Domstolen konstaterar för det fjärde slutligen att Republiken Tjeckien inte kan vinna framgång med de argument som den åberopat och som nämnts i punkt 27 i förevarande dom, genom vilka den har bestritt tribunalens systematiska tolkning av artikel 16 b i direktiv 2004/18.

51

Tribunalen konstaterade nämligen i punkt 59 i den överklagade domen, vilket inte har bestritts av Republiken Tjeckien, att de undantag som föreskrivs i artikel 16 kunde definieras i förhållande till föremålet för kontraktet i fråga, tjänsteleverantörens identitet eller såväl till föremålet för kontraktet som till de villkor som rör den upphandlande myndigheten. Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den i punkt 61 i den överklagade domen fann att ”det inte finns något som utesluter att flera kontrakt som avses i en och samma skrivelse i artikel 16 i [detta] direktiv definieras annorlunda, bland annat i förhållande till deras föremål, den upphandlande myndigheten eller tjänsteleverantören”. Det är således möjligt, enligt en systematisk tolkning, att kontrakt avseende sändningstid vid tillämpningen av artikel 16 b i direktiv 2004/18 kan tilldelas av såväl radio- och tv-bolag som andra upphandlande myndigheter, medan kontrakt som avser programmaterial, i enlighet med syftet med det omtvistade undantaget, endast kan tilldelas av radio- och tv-bolag.

52

Vidare framhåller domstolen, i likhet med kommissionen, att Republiken Tjeckien inte har riktat någon kritik med avseende på punkterna 50 och 51 i den överklagade domen, vilka hänför sig till en annan omständighet som ska beaktas vid en systematisk tolkning av artikel 16 b i direktiv 2004/18. Därav följer att de tjänster som är föremål för de kontrakt som avses i den bestämmelsen även avses i det undantag som återfinns i fotnot nr 3 i bilaga IIB till detta direktiv, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 213/2008 av den 28 november 2007 (EUT L 74, 2008, s. 1), som avser ”kontrakt som avser förvärv, utveckling, produktion eller samproduktion av program som utförs av radio och TV-bolag samt kontrakt om sändningstider”. Av skäl som rör den interna enhetligheten i direktiv 2004/18 ska det omtvistade undantaget och det undantag som föreskrivs i nämnda fotnot anses ha samma räckvidd. Formuleringen i fotnot nr 3 bekräftar att även om kontrakt avseende sändningstid kan tilldelas av såväl radio- och tv-bolag som andra upphandlande myndigheter, så avses endast radio- och tv-bolag när det gäller kontrakt som rör programmaterial.

53

Eftersom ingen av parterna har ifrågasatt det som slagits fast i sista meningen i punkt 73 i den överklagade domen, nämligen att direktiv 2014/24 inte var tidsmässigt tillämpligt på de omständigheter som avses i målet, såsom Republiken Tjeckien själv har påpekat vid tribunalen, konstaterar domstolen att argument som grundar sig på bestämmelserna i detta direktiv och det lagstiftningsförfarande som ledde fram till att det antogs, såsom de argument som nämns i punkt 18 i förevarande dom, inte kan vederlägga tribunalens tolkning av artikel 16 b i direktiv 2004/18 i förevarande fall.

54

Eftersom samtliga argument som anförts till stöd för den enda grunden för överklagandet har underkänts, kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser denna grund och ska ogillas.

55

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig på mål om överklagande enligt artikel 184.1, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

56

Kommissionen har yrkat att Republiken Tjeckien ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Tjeckien har tappat målet, ska Republiken Tjeckien förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande: