1

Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd (nedan kallat Changmao) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 28 juni 2019, Changmao Biochemical Engineering/kommissionen (T‑741/16, ej publicerad, EU:T:2019:454) (nedan kallad den överklagade domen). Genom den domen ogillade tribunalen bolagets talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1247 av den 28 juli 2016 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av aspartam med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 204, 2016, s. 92) (nedan kallad den omtvistade förordningen).

2

Genom beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 3), godkände Europeiska unionens råd avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), som undertecknades i Marrakech den 15 april 1994, samt de avtal som återges i bilagorna 1–3 till detta avtal, bland vilka återfinns avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (nedan kallat antidumpningsavtalet).

3

I artikel 2 i antidumpningsavtalet anges de bestämmelser som reglerar ”[f]astställande av dumpning”.

4

Artikel 6 i detta avtal har rubriken ”Bevisning”.

5

Artikel 12 i nämnda avtal har rubriken ”Offentliggörande och förklaring av beslut”.

6

De bestämmelser om Europeiska unionens antagande av antidumpningsåtgärder som var i kraft vid tiden för de faktiska omständigheterna i målet återfanns i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51, och rättelse i EUT L 7, 2010, s. 22), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 av den 15 januari 2014 (EUT L 18, 2014, s. 1) (nedan kallad grundförordningen).

7

När den omtvistade förordningen antogs återfanns emellertid bestämmelserna om unionens antagande av antidumpningsåtgärder i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21). Denna förordning trädde, i enlighet med dess artikel 25, i kraft den 20 juli 2016. Enligt artikel 24 första stycket i nämnda förordning skulle ”[grundförordningen] upphöra att gälla”.

8

Artikel 2 i grundförordningen respektive i förordning 2016/1036 avser ”[f]astställande av dumpning”. Avsnitt A i dessa artiklar har rubriken ”Normalvärde” och består av punkterna 1–7. Avsnitt C i nämnda artiklar består av punkt 10 och har rubriken ”Jämförelse”.

9

Artikel 2.7 a–c i grundförordningen, som i huvudsak motsvarar artikel 2.7 a–c i förordning 2016/1036, har följande lydelse:

…”

10

Artikel 2.10 i grundförordningen och artikel 2.10 i förordning 2016/1036 har följande lydelse:

”En rättvis jämförelse ska göras mellan exportpriset och normalvärdet. Denna jämförelse ska göras i samma handelsled och avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt och med hänsyn tagen till andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara ska i varje särskilt fall hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet. Dubblering ska undvikas vid justeringen, särskilt avseende rabatter, avdrag, kvantiteter och handelsled. Om de angivna villkoren är uppfyllda kan justeringar göras för följande faktorer …”

11

Artikel 3 i grundförordningen respektive i förordning 2016/1036 har rubriken ”Fastställande av skada”.

12

Artikel 3.2 och 3.3 i grundförordningen, som i huvudsak motsvarar artikel 3.2 och 3.3 i förordning 2016/1036, har följande lydelse:

”2.   Fastställande av skada ska grundas på faktiska bevis och ska inbegripa en objektiv granskning av såväl

3.   Med avseende på den dumpade importens omfattning ska det övervägas huruvida en betydande ökning av dumpad import ägt rum antingen i absoluta tal eller i förhållande till produktion eller konsumtion i gemenskapen. Vad avser den dumpade importens inverkan på priserna ska det övervägas huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten framställd av gemenskapsindustrin, eller om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras. Varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande.”

13

Artikel 6 i grundförordningen respektive i förordning 2016/1036 har rubriken ”Undersökningen”. I punkt 8 i de bestämmelserna föreskrivs följande:

”Utom under de omständigheter som avses i artikel 18 ska i görligaste mån riktigheten undersökas i de uppgifter som lämnas av berörda parter och som läggs till grund för de avgöranden som träffas.”

14

Artikel 9 i respektive förordning har rubriken ”Avslutande utan åtgärder samt införande av slutgiltiga tullar”.

15

Artikel 9.4 sista meningen i grundförordningen och artikel 9.4 andra stycket i förordning 2016/1036 har följande lydelse:

”Storleken på antidumpningstullen får inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen och bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin.”

16

Artikel 18 i grundförordningen respektive i förordning 2016/1036 rör ”[b]ristande samarbete”.

17

Artikel 20 i respektive förordning rör ”[u]tlämnande av uppgifter”.

18

Bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november 2008 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (EUT L 320, 2008, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1255/2012 av den 11 december 2012 (EUT L 360, 2012, s. 78), innehåller en uppräkning av International Accounting Standards (internationella redovisningsstandarder) (nedan kallade IAS-standarderna).

19

Bland dessa standarder återfinns standard IAS 36, med rubriken ”Nedskrivningar”. I denna bestämmelse föreskrivs de förfaranden som en enhet tillämpar för att säkerställa att dess tillgångar bokförs till ett värde som inte överstiger deras återvinningsvärde.

20

Bakgrunden till tvisten beskrivs i punkterna 1‐10 i den överklagade domen. För prövningen av detta mål om överklagande finns det anledning att beakta följande.

21

Till följd av ett klagomål från Ajinomoto Sweeteners Europe SAS, numera Hyet Sweet SAS, tillverkare av aspartam i unionen, inledde Europeiska kommissionen den 30 maj 2015 en antidumpningsundersökning avseende import av aspartam med ursprung i Kina till unionen med stöd av grundförordningen.

22

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 april 2014–31 mars 2015 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av tendenser som är av betydelse för skadebedömningen omfattade perioden från och med januari månad 2011 till och med undersökningsperiodens slut.

23

Den 25 februari 2016 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2016/262 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av aspartam med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 50, 2016, s. 4) (nedan kallad förordningen om preliminär tull).

24

Den berörda produkten motsvarade både aspartam (N-L-α-aspartyl-L-fenylalanin-1-metylester, 3-amino-N-(α-karbometoxifenetyl)-succinamidsyra-N-metylester), med referensnummer CAS 22839–47–0, med ursprung i Kina, och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex29242998, och aspartam med ursprung i Kina som ingår i vissa beredningar eller blandningar som även innehåller andra sötningsmedel eller vatten.

25

Changmao ingav den 1 april 2016 ett skriftligt yttrande till kommissionen angående det preliminära resultatet av undersökningen.

26

Den 12 maj 2016 hörde kommissionen och förhörsombudet Changmao inför bolagets yttrande.

27

Den 2 juni 2016 underrättade kommissionen Changmao om det slutliga resultatet av undersökningen.

28

Den 13 juni 2016 lämnade Changmao in ett skriftligt yttrande till kommissionen angående det slutliga resultatet av undersökningen.

29

Den 5 juli 2016 hörde kommissionen och förhörsombudet Changmao inför bolagets yttrande.

30

Den 28 juli 2016 antog kommissionen den omtvistade förordningen.

31

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 21 oktober 2016 väckte Changmao talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen.

32

Ordföranden på tribunalens andra avdelning meddelade beslut den 21 mars 2017, Changmao Biochemical Engineering/kommissionen (T‑741/16, ej publicerat), och den 27 september 2017, Changmao Biochemical Engineering/kommissionen (T‑741/16, ej publicerat, EU:T:2017:700). Besluten innebar att Hyet Sweet tilläts att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden och att Changmaos begäran om konfidentiell behandling i förhållande till bolaget delvis bifölls.

33

Changmao åberopade fem grunder till stöd för sin talan. Den första grunden, genom vilken det hävdades att artikel 2.7 b och c i förordning 2016/1036 samt principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om god förvaltningssed hade åsidosatts, avsåg kommissionens bedömning av villkoren för beviljande av status som företag som är verksamt under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallad marknadsmässig status). Den andra grunden, avseende åsidosättande av artikel 2.7 a i denna förordning, avsåg fastställandet av normalvärdet. Den tredje grunden, avseende åsidosättande av artikel 2.10, artikel 3.2 a och 3.3 samt artikel 9.4 i nämnda förordning och principen om god förvaltningssed, avsåg justeringar för att fastställa dumpningsmarginaler och skademarginaler. Den fjärde grunden avsåg åsidosättande av artikel 3.2 och 3.6 i samma förordning och, i andra hand, av artikel 6.7 i samma förordning. Den femte grunden avsåg slutligen åsidosättande av artikel 2.7 a och artikel 3.2, 3.3 och 3.5 i förordning 2016/1036.

34

Tribunalen fann i den överklagade domen att talan inte kunde vinna bifall på någon av dessa grunder och ogillade följaktligen talan i dess helhet.

35

Changmao har yrkat att domstolen ska

36

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

37

Hyet Sweet, i förhållande till vilket konfidentiell behandling av vissa uppgifter i akten beslutades genom beslut av domstolens ordförande av den 22 oktober 2019, Changmao Biochemical Engineering/kommissionen (C‑666/19 P, ej publicerat, EU:C:2019:1097), och beslut av den 17 mars 2020, Changmao Biochemical Engineering/kommissionen (C‑666/19 P, ej publicerat, EU:C:2020:213), har inte inkommit med någon inlaga inom ramen för förevarande överklagande.

38

Domstolen har i enlighet med artikel 61.1 i rättegångsreglerna anmodat parterna att skriftligen besvara en fråga som rör det tidsmässiga tillämpningsområdet (ratione temporis) för bestämmelserna i grundförordningen respektive förordning nr 2016/1036 i samband med förevarande överklagande. Parterna efterkom denna anmodan inom den utsatta fristen.

39

Efter det att generaladvokaten föredragit sitt förslag till avgörande har Changmao, genom skrivelse som inkom till domstolens kansli den 20 oktober 2021, begärt att domstolen ska återuppta den muntliga delen av förfarandet.

40

Till stöd för sin begäran har Changmao gjort gällande att generaladvokaten i punkterna 146 och 150 i sitt förslag till avgörande anser att bolaget inte har lagt fram bevis för att de justeringar var nödvändiga som bolaget begärde för att jämförelsen av normalvärdet och exportpriset skulle vara rättvis, samtidigt som han medgav att bolaget hade räknat upp bevisning till stöd för detta. Changmao anser att denna fråga är av grundläggande betydelse för bedömningen av den tredje grunden för överklagandet och önskar kunna behandla den mer ingående i samband med en muntlig förhandling.

41

Domstolen erinrar om att det varken i stadgan för Europeiska unionens domstol eller i domstolens rättegångsregler föreskrivs någon möjlighet för parterna att inkomma med yttranden över generaladvokatens förslag till avgörande (dom av den 9 juli 2015, InnoLux/kommissionen, C‑231/14 P, EU:C:2015:451, punkt 26 och där angiven rättspraxis, och dom av den 10 september 2015, Bricmate, C‑569/13, EU:C:2015:572, punkt 39).

42

Enligt artikel 252 andra stycket FEUF ska generaladvokaterna vid offentliga domstolssessioner, fullständigt opartiskt och oavhängigt, lägga fram motiverade yttranden i ärenden som enligt stadgan för Europeiska unionens domstol kräver deras deltagande. Domstolen är varken bunden av generaladvokatens förslag till avgörande eller av den motivering som ligger till grund för förslaget (dom av den 9 juli 2015, InnoLux/kommissionen, C‑231/14 P, EU:C:2015:451, punkt 27 och där angiven rättspraxis, och dom av den 10 september 2015, Bricmate, C‑569/13, EU:C:2015:572, punkt 40).

43

Att en av parterna inte delar generaladvokatens synsätt i förslaget till avgörande, oavsett vilka frågor som generaladvokaten väljer att pröva, kan därför inte i sig utgöra ett tillräckligt skäl för att återuppta det muntliga förfarandet (dom av den 9 juli 2015, InnoLux/kommissionen, C‑231/14 P, EU:C:2015:451, punkterna 28 och där angiven rättspraxis).

44

Domstolen får emellertid, efter att ha hört generaladvokaten, när som helst besluta att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas i enlighet med artikel 83 i rättegångsreglerna, bland annat om domstolen anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet, eller om målet ska avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats mellan parterna eller de berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol (dom av den 9 juli 2015, InnoLux/kommissionen, C‑231/14 P, EU:C:2015:451, punkt 29 och där angiven rättspraxis, och dom av den 10 september 2015, Bricmate, C‑569/13, EU:C:2015:572, punkt 41).

45

Detta är inte fallet i förevarande mål. Parterna har nämligen i samband med två skriftväxlingar haft möjlighet att på ett kontradiktoriskt sätt diskutera samtliga grunder för överklagandet som Changmao åberopat. I synnerhet kunde Changmao med framgång göra gällande sina argument, bland annat avseende tribunalens bedömning av kommissionens avslag på begäran om justering för en rättvis jämförelse av normalvärdet och exportpriset.

46

Domstolen finner således, efter att ha hört generaladvokaten, att den har kännedom om de omständigheter som är nödvändiga för att kunna avgöra målet och att dessa omständigheter har avhandlats vid den.

47

Av det anförda följer att det saknas anledning att återuppta den muntliga delen av förfarandet.

48

Det följer av domstolens praxis att även om den rättsliga grunden för en rättsakt och de tillämpliga handläggningsreglerna ska vara i kraft vid tidpunkten för antagandet av rättsakten, innebär iakttagandet av de principer som styr lagarnas tidsmässiga tillämplighet samt av de krav som följer av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar att materiella regler som var i kraft vid tidpunkten för de aktuella omständigheterna ska tillämpas även om dessa bestämmelser inte längre var i kraft när unionsinstitutionen antog rättsakten i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2016, kommissionen/McBride m.fl., C‑361/14 P, EU:C:2016:434, punkt 40 och där angiven rättspraxis, och dom av den 15 mars 2018, Deichmann, C‑256/16, EU:C:2018:187, punkt 76).

49

Det är mot bakgrund av denna rättspraxis som tillämpningsområdet i tiden (ratione temporis) för grundförordningen respektive förordning nr 2016/1036 ska fastställas i förevarande mål om överklagande.

50

I enlighet med artiklarna 24 och 25 i förordning nr 2016/1036 upphörde grundförordningen att gälla och förordning nr 2016/1036 trädde i kraft den 20 juli 2016.

51

I förevarande fall antogs den omtvistade förordningen den 28 juli 2016, det vill säga några dagar efter det att förordning 2016/1036 hade trätt i kraft. Det ska emellertid noteras att undersökningsperioden sträckte sig från den 1 april 2014 till den 31 mars 2015. Grundförordningen var således fortfarande tillämplig vid tidpunkten för de faktiska omständigheter som omfattades av den antidumpningsundersökning som utmynnade i antagandet av den omtvistade förordningen.

52

Härav följer att även om den omtvistade förordningen skulle antas på grundval av förordning 2016/1036 och i enlighet med de handläggningsregler som fastställs i den rättsakten, omfattas den däremot av de materiella rättsregler som definieras i grundförordningen.

53

För att förhindra att domstolen grundar sitt avgörande på oriktiga juridiska överväganden avseende det tidsmässiga tillämpningsområdet av dessa båda förordningar (se, analogt, beslut av den 27 september 2004, UER/M6 m.fl., C‑470/02 P, ej publicerat, EU:C:2004:565, punkt 69, och dom av den 21 september 2010, Sverige m.fl./API och kommissionen, C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, EU:C:2010:541, punkt 65), och eftersom, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 21 i sitt förslag till avgörande, de materiella rättsregler som är relevanta i förevarande mål om överklagande i huvudsak är identiska i grundförordningen och i förordning nr 2016/1036 ska de hänvisningar som i förevarande mål görs till förordning nr 2016/1036 därför anses utgöra hänvisningar till motsvarande bestämmelser i grundförordningen.

54

Genom den första grunden, som riktar sig mot punkterna 54, 64–67, 69, 70, 78–80, 87, 97 och 98 i den överklagade domen, har Changmao gjort gällande att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 2.7 c i grundförordningen.

55

Changmao har för det första gjort gällande att det uppfyller det andra kriteriet för att beviljas status som företag som är verksamt under marknadsmässiga förhållanden, vilket anges i artikel 2.7 c andra strecksatsen i grundförordningen (nedan kallat det andra kriteriet för beviljande av marknadsmässig status), eftersom det använder en enda uppsättning räkenskaper som tillämpas för alla ändamål och som utarbetats i enlighet med Hongkong Financial Reporting Standards (nedan kallade HKFRS), vilka är likvärdiga med International Financial Reporting Standards (nedan kallade IFRS). Price Waterhouse Cooper (nedan kallat PWC), som har till uppgift att granska bolagets räkenskaper, har bekräftat detta utan förbehåll.

56

I skälen 26 och 36 i förordningen om preliminär tull nämns emellertid ”brister” vad gäller iakttagandet av det andra kriteriet för beviljande av marknadsmässig status, samtidigt som det i skäl 28 i förordningen om preliminär tull medges att Changmaos räkenskaper har utarbetats i enlighet med HKFRS. Det har endast konstaterats, i skäl 20 i den angripna förordningen, att Changmao inte har lagt fram någon ny bevisning eller något nytt argument avseende detta kriterium, vilket för övrigt är felaktigt med hänsyn till de handlingar som bolaget ingett efter de preliminära slutsatserna.

57

Den preliminära och den omtvistade förordningen innehåller således enligt Changmao inte något specifikt konstaterande av att bolagets räkenskaper inte skulle vara tillförlitliga eller korrekta eller av att det föreligger några materiella fel med avseende på IAS-standarderna. Tvärtom medgav kommissionen vid hörandet inför förhörsombudet den 6 januari 2016 att PWC i en skrivelse av den 22 december 2015 utan förbehåll hade uttalat sig om räkenskapernas sanningsenlighet och tillförlitlighet.

58

Enligt Changmao missuppfattade således tribunalen de faktiska omständigheterna när den, i punkterna 69 och 87 i den överklagade domen, slog fast att kommissionen hade gjort en riktig bedömning när den fann att de brister som revisorerna hade konstaterat inte gjorde det möjligt att försäkra sig om att Changmaos räkenskaper var sanningsenliga. Tribunalen kunde således inte avslå Changmaos invändning i punkt 70 i den överklagade domen.

59

I punkterna 60–68 i den överklagade domen underlät tribunalen dessutom att beakta de utförliga synpunkter som följde av PWC:s revision av Changmaos räkenskaper avseende nedskrivning av materiella och immateriella tillgångar. Dessa förfaranden uppfyller kraven i standard IAS 36.

60

Changmao har hävdat att den koniska hybridtorkmaskinen inte i sig genererar något kassaflöde, vilket innebär att Changmao kunde fastställa dess återvinningsvärde med hänvisning till den produktionsenhet som maskinen ingår i. Mot bakgrund av punkterna 22, 66 och 67 i standard IAS 36 är det, i motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 66 i den överklagade domen, inte nödvändigt att ange dess återvinningsvärde separat. Bedömningarna i punkterna 64 och 65 i den överklagade domen är också felaktiga, vilket framgår av den ytterligare bevisning som Changmao lade fram för kommissionen vid hörandet i januari 2016.

61

Changmao har vidare påpekat att bolaget kontinuerligt uppskattar återvinningsvärdet av patentet avseende tekniken för framställning av fumarsyra och DL-äppelsyra (nedan kallat patentet) och reviderar detta värde när villkoren i punkt 10 i standard IAS 36 är uppfyllda, vilket framgår av de handlingar som ingetts till kommissionen. Tribunalen missuppfattade således de faktiska omständigheterna i punkt 67 i den överklagade domen.

62

Changmao har gjort gällande att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna i punkt 54 i den överklagade domen. I punkt 7 i sin ansökan i första instans hävdade Changmao nämligen endast att kommissionen inte kunde åberopa förekomsten ”fel” för att neka status som företag som verkar under marknadsmässiga förhållanden, när den revision som utförts med avseende på IAS-standarderna otvetydigt konstaterade att räkenskaperna var korrekta och tillförlitliga.

63

Changmao har vidare gjort gällande att tribunalen underlät att beakta den omständigheten att Changmao hade förvärvat samtliga tillgångar som omfattades av undersökningen före år 2003 och att kommissionen redan hade erhållit och kontrollerat detaljerade uppgifter om dessa tillgångar i samband med tidigare antidumpningsundersökningar i vilka Changmao hade beviljats marknadsmässig status. I motsats till vad tribunalen slog fast i punkterna 78–80 i den överklagade domen, var det således inte omöjligt för kommissionen att kontrollera de uppgifter som den erhållit om dessa tillgångar den sista dagen av kontrollbesöket.

64

Av samtliga dessa skäl anser Changmao att tribunalen, i punkt 93 i den överklagade domen, inte kunde finna att dess talan inte kunde vinna bifall såvitt avser den första delen av den första grunden för ogiltigförklaring.

65

Följaktligen är även avvisningen, i punkterna 97 och 98 i den överklagade domen, av den andra delen av denna grund (som avsåg det tredje kriteriet för beviljande av marknadsmässig status i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen) rättsstridigt enligt Changmao och tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte pröva denna delgrund.

66

Kommissionen anser att den första grunden delvis är verkningslös och i vart fall i sin helhet inte kan leda till bifall för överklagandet.

67

Changmao har genom sin första grund i huvudsak bestritt tribunalens bedömning av kommissionens avslag på bolagets ansökan om marknadsmässig status enligt artikel 2.7 b och c i grundförordningen.

68

Tribunalen erinrar inledningsvis om att enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet, vid import från länder utan marknadsekonomi, med avvikelse från de regler som fastställs i punkterna 1–6 i denna artikel, i princip bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (dom av den 2 februari 2012, Brosmann Footwear (HK) m.fl./rådet, C‑249/10 P, EU:C:2012:53, punkt 30, och dom av den 2 december 2021, kommissionen och GMB Glasmanufaktur Brandenburg/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑884/19 P och C‑888/19 P, EU:C:2021:973, punkt 56).

69

Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ska emellertid vid antidumpningsundersökningar rörande import från bland annat Kina normalvärdet bestämmas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i denna förordning, om det på grundval av korrekt underbyggda ansökningar från en eller flera tillverkare som är föremål för undersökningen och i enlighet med de kriterier och förfaranden som anges i artikel 2.7 c i samma förordning är visat att marknadsekonomiska förhållanden råder för tillverkaren eller tillverkarna av den likadana produkten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 februari 2012, Brosmann Footwear (HK) m.fl./rådet, C‑249/10 P, EU:C:2012:53, punkt 31 och dom av den 2 december 2021, kommissionen och GMB Glasmanufaktur Brandenburg/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑884/19 P och C‑888/19 P, EU:C:2021:973, punkt 57).

70

Bevisbördan ligger i detta avseende på den tillverkare som önskar erhålla status som företag som verkar under marknadsmässiga förhållanden enligt artikel 2.7 b i grundförordningen. I artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen föreskrivs att en ansökan som framställs av en sådan tillverkare måste innehålla tillräcklig bevisning, såsom specificeras i den bestämmelsen, för att tillverkaren är verksam under marknadsmässiga förhållanden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 februari 2012, Brosmann Footwear (HK) m.fl./rådet, C‑249/10 P, EU:C:2012:53, punkt 32 och dom av den 2 december 2021, kommissionen och GMB Glasmanufaktur Brandenburg/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑884/19 P och C‑888/19 P, EU:C:2021:973, punkt 59).

71

Bland dessa kriterier återfinns i artikel 2.7 c andra strecksatsen i grundförordningen det andra kriterium för beviljande av marknadsmässig status som är aktuellt i förevarande grund. Detta kriterium förutsätter att den berörda tillverkaren använder en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i enlighet med internationella redovisningsstandarder och som tillämpas för alla ändamål.

72

Changmao har påstått att bolaget uppfyller detta kriterium, eftersom dess räkenskaper är förenliga med HKFRS och det tillämpar standarden IAS 36 på ett riktigt sätt. Tribunalen har genom att finna motsatsen åsidosatt artikel 2.7 c i grundförordningen och missuppfattat de faktiska omständigheterna.

73

Enligt domstolens fasta praxis följer det av artikel 256 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol att tribunalen är dels ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. När tribunalen har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna är domstolen, enligt 256 FEUF, behörig att pröva den rättsliga kvalificeringen av dessa omständigheter och de rättsföljder som tribunalen har funnit att denna ska medföra. Domstolen är varken behörig att fastställa de faktiska omständigheterna eller, i princip, att bedöma den bevisning som tribunalen har godtagit till stöd för dessa omständigheter. Denna bedömning utgör således inte, med förbehåll för prövningen av huruvida tribunalen har missuppfattat dessa, en rättsfråga som är föremål för domstolens kontroll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala, C‑413/06 P, EU:C:2008:392, punkt 29 och dom av den 14 december 2017, EBMA/Giant (China), C‑61/16 P, EU:C:2017:968, punkt 33).

74

När en klagande gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen ska denne enligt artikel 256 FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 168.1 d i domstolens rättegångsregler, ange exakt vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen. Det följer dessutom av domstolens fasta praxis att en missuppfattning måste framgå uppenbart av handlingarna i målet, utan att det behöver göras någon ny bedömning av omständigheterna eller bevisningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2009, Moser Baer India/rådet, C‑535/06 P, EU:C:2009:498, punkt 33, och dom av den 29 april 2021, Fortischem/kommissionen, C‑890/19 P, ej publicerad, EU:C:2021:345, punkt 70).

75

I förevarande fall konstaterar domstolen att Changmaos argumentation i punkt 72 ovan inte innebär ett ifrågasättande av vare sig tribunalens tolkning i punkterna 51–53 i den överklagade domen av artikel 2.7 c andra strecksatsen i grundförordningen eller tolkningen i punkterna 59–63 i den överklagade domen av standarden IAS 36.

76

Detta argument avser i själva verket frågan huruvida Changmaos räkenskaper var förenliga med standarden IAS 36 och syftar således huvudsakligen till att ifrågasätta tribunalens bedömning av huruvida räkenskapshandlingarna och bokföringen var rättsenliga. Denna bedömning avser de faktiska omständigheterna och kan därför inte ifrågasättas i ett mål om överklagande, utom i fall avseende missuppfattning. Även om Changmao har gjort gällande att tribunalen missuppfattat de faktiska omständigheterna, har bolaget emellertid inte preciserat vilka faktiska omständigheter som tribunalen har missuppfattat eller på vilket sätt den missuppfattat dem.

77

Denna argumentation kan således inte tas upp till sakprövning.

78

I den mån Changmao, genom de argument som det redogjorts för i punkt 56 ovan, har kritiserat tribunalen för att inte ha konstaterat att kommissionen begick ett fel när den grundade sina slutsatser avseende det andra kriteriet för beviljande av marknadsmässig status på enbart ”brister” som inte styrkts, erinrar domstolen om att den i ett mål om överklagande i princip endast är behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder som har behandlats i första instans (dom av den 9 november 2017, SolarWorld/rådet, C‑204/16 P, EU:C:2017:838, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

79

Eftersom Changmao inte anförde något sådant argument vid tribunalen kan det inte tas upp till sakprövning.

80

Det saknas under alla omständigheter fog för det argumentet. Det framgår nämligen otvetydigt av handlingarna i målet att det andra kriteriet för beviljande av marknadsmässig status diskuterades ingående mellan kommissionen och Changmao under det förfarande som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen och att kommissionen i detta sammanhang tydligt angav skälen till varför den ansåg att Changmao inte uppfyllde nämnda kriterium.

81

Vad för det andra gäller påståendet att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna i punkt 54 i den överklagade domen, påpekade tribunalen i denna punkt att Changmao föreföll hävda att eventuella bokföringsfel inte utgjorde något hinder för att bevilja marknadsmässig status. Tribunalen använde visserligen en annan terminologi än den som återfinns i punkt 7 i ansökan i första instans, i vilken Changmao gjorde gällande att kommissionen, även om det antogs att ”bokföringsfel” hade begåtts, hade gjort sig skyldig till maktmissbruk genom att dra slutsatsen att enbart bokföringsfel kunde ligga till grund för ett avslag på ansökan om status som företag som verkar under marknadsmässiga förhållanden. Det ska emellertid påpekas att tribunalen uppfattat sakinnehållet i denna argumentation och gjort en materiell prövning av detta. Den terminologiska skillnaden gör det således inte möjligt att konstatera att den har missuppfattat Changmaos argument.

82

Vad för det tredje gäller de argument som avser punkterna 78–80 i den överklagade domen, ska det påpekas att dessa punkter ingår i tribunalens prövning av kommissionens slutsats att Changmao hade underlåtit att inge vissa handlingar i tid för att analysera dem vid kontrollbesöket i bolagets lokaler. I punkt 79 i den överklagade domen konstaterade tribunalen emellertid att kommissionens avslag på ansökan om marknadsmässig status inte hade grundats på den omständigheten att Changmao hade lämnat in vissa handlingar för sent.

83

Eftersom Changmao inte specifikt har bestritt tribunalens konstaterande, ska dess argument att kommissionen, till följd av tidigare undersökningar, haft möjlighet att utföra nödvändiga kontroller följaktligen underkännas såsom verkningslöst.

84

Även om det antas att Changmao genom dessa argument söker påstå att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den i punkt 87 i den överklagade domen slog fast att bolaget inte kunde åberopa kommissionens tidigare beslut för att ifrågasätta konstaterandena i den omtvistade förordningen, saknas det fog för dessa argument. Enligt domstolens fasta praxis förfogar kommissionen nämligen, på området för den gemensamma handelspolitiken och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska och politiska situationer som den ska bedöma (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2021, kommissionen och GMB Glasmanufaktur Brandenburg/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑884/19 P och C‑888/19 P, EU:C:2021:973, punkt 117 och där angiven rättspraxis). Ekonomiska aktörer kan dock inte ha berättigade förväntningar att en befintlig situation inte kan ändras av en unionsinstitution inom ramen för dess skönsmässiga bedömning (se, analogt, dom av den 7 maj 1991, Nakajima/rådet, C‑69/89, EU:C:1991:186, punkterna 113 och 120, och dom av den 10 mars 1992, Canon/rådet, C‑171/87, EU:C:1992:106, punkt 41).

85

Vad slutligen gäller de argument som anförts mot punkterna 97 och 98 i den överklagade domen, påpekar domstolen att tribunalen i dessa punkter fann att den andra delen av Changmaos första grund till stöd för sin talan i första instans, genom vilken Changmao ifrågasatte kommissionens slutsatser avseende det tredje kriteriet för beviljande av marknadsmässig status i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen, var verkningslös. Tribunalen erinrade nämligen, i punkt 96 i den överklagade domen, som Changmao inte har bestritt i förevarande överklagande, om att villkoren för att bevilja marknadsmässig status i artikel 2.7 c i grundförordningen är kumulativa. Det var mot denna bakgrund som tribunalen i punkt 98 i den överklagade domen fann att den andra delgrunden saknade verkan, efter att i punkt 97 i den överklagade domen ha påpekat att Changmao inte hade förmått visa att kommissionen hade begått ett fel när den fann att det andra kriteriet för beviljande av marknadsmässig status inte var uppfyllt.

86

Eftersom Changmao vid domstolen inte heller har visat att tribunalens underkännande av klagandens argument avseende kommissionens åsidosättande av bestämmelserna om det andra kriteriet för marknadsekonomisk status utgjorde felaktig rättstillämpning, saknas det fog för bolagets argument om ifrågasättande av punkterna 97 och 98 i den överklagade domen.

87

Eftersom den första grunden delvis inte kan prövas och delvis är ogrundad kan överklagandet inte vinna bifall på den grunden.

88

Genom den andra grunden har Changmao kritiserat tribunalen för att i punkterna 113, 115–118, 125, 126 och 128–130 i den överklagade domen ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och för att ha missuppfattat de faktiska omständigheterna genom att slå fast att kommissionen varken hade åsidosatt artikel 2.7 a i grundförordningen, artikel 6.8 i förordning nr 2016/1036 och artikel 9.4 i grundförordningen, eller brustit i sin omsorgsplikt och principen om god förvaltningssed genom att underlåta att begära att tillverkaren i det jämförbara landet skulle inkomma med en utförlig förteckning över sina exporttransaktioner.

89

Changmao har för det första gjort gällande att tribunalen åsidosatte artikel 2.7 a i grundförordningen. Enligt denna bestämmelse ska kommissionen vid fastställandet av normalvärdet beakta försäljningen av tillverkaren i det jämförbara landet på hemmamarknaden eller, om detta inte är möjligt, exportförsäljningen. Det är endast i sista hand som kommissionen får använda de priser som faktiskt har betalats eller ska betalas i unionen.

90

I förevarande fall ansåg kommissionen att den inte kunde förlita sig på vare sig försäljningen på hemmamarknaden eller exportförsäljningen för den japanska tillverkaren, i egenskap av tillverkare i det jämförbara landet, och fastställde därför normalvärdet på grundval av unionstillverkarens försäljning, som är ett helägt dotterbolag till denna japanska tillverkare. Kommissionen bad producenten om detaljerade förteckningar, transaktion för transaktion, över försäljningen på hemmamarknaden. Trots att kommissionen ansåg att dessa förteckningar inte var tillförlitliga, nöjde den sig med en sammanfattning av det finansiella resultatet för denna tillverkares export, vilken lämnades i tabell nr 15 i svaret på antidumpningsfrågeformuläret. Tabellen är inte tillräckligt utförlig. I motsats till vad tribunalen fann i punkt 113 i den överklagade domen är det inte möjligt att konstatera att ”all” exportförsäljning var klart förlustbringande, utan endast att den ”vid en helhetsbedömning” var förlustbringande. Punkt 113 innehåller således en missuppfattning av de faktiska omständigheterna.

91

Enligt Changmao kan det i avsaknad av en förteckning, transaktion för transaktion, över exportförsäljningen inte uteslutas att vissa exporttransaktioner från den japanska tillverkaren till tredjeländer eller till unionen var tillräckligt tillförlitliga för att kunna ligga till grund för fastställandet av normalvärdet. Kommissionen borde således ha begärt en sådan förteckning.

92

Changmao har av detta dragit slutsatsen att kommissionen, i motsats till vad tribunalen slog fast i punkterna 115, 116, 128 och 129 i den överklagade domen, åsidosatte artikel 2.7 a i grundförordningen och agerade utan erforderlig omsorg och i strid med principen om god förvaltningssed.

93

För det andra har Changmao, med hänvisning till punkt 125 i den överklagade domen, gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen inte hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.8 i förordning 2016/1036.

94

För det tredje har Changmao hävdat att om kommissionen inte hade gjort fel, skulle dess dumpningsmarginal sannolikt ha varit lägre och potentiellt lägre än skademarginalen. Tribunalen gjorde sig därvid skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 117 och 118 i den överklagade domen fann att klaganden borde ha lagt fram bevisning för att dumpningsmarginalen var lägre än skademarginalen. Detta synsätt bygger på en felaktig tolkning av artikel 2.7 a i grundförordningen och strider mot domstolens praxis enligt vilken kommissionen är skyldig att ex officio pröva alla tillgängliga uppgifter.

95

Kommissionen har genmält att den andra grunden är verkningslös och att den under alla omständigheter delvis inte kan tas upp till sakprövning, delvis är verkningslös och i övriga delar är ogrundad.

96

Changmao har för det första gjort gällande att tribunalen, i punkterna 115, 116, 128 och 129 i den överklagade domen, åsidosatte artikel 2.7 a i grundförordningen och felaktigt slog fast att kommissionen hade agerat med erforderlig omsorg och iakttagit principen om god förvaltningssed.

97

I artikel 2.7 a i grundförordningen anges den metod som är tillämplig, med avvikelse från de regler som fastställs i punkterna 1–6 i samma artikel, vid fastställandet av normalvärdet vid import från länder utan marknadsekonomi.

98

Med hänsyn till ordalydelsen och systematiken i denna bestämmelse är huvudmetoden för att fastställa normalvärdet vid import från länder utan marknadsekonomi metoden med jämförbart land, det vill säga ”priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi” eller ”priset från ett sådant tredjeland till andra länder, inbegripet [unionen]”. I annat fall, ”om detta inte är möjligt”, fastställs en subsidiär metod, enligt vilken normalvärdet ska fastställas ”på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalas eller ska betalas i [unionen] för den likadana produkten, vid behov vederbörligen justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal”. Härav följer att det utrymme för skönsmässig bedömning som unionens institutioner har vid valet av jämförbart land inte ger dessa institutioner möjlighet att frångå kravet att välja ett land med marknadsekonomi där så är möjligt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 mars 2012, GLS, C‑338/10, EU:C:2012:158, punkterna 24 et 26).

99

Enligt artikel 2.7 a andra stycket i grundförordningen ska ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi vidare väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn ska tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs. Det ankommer nämligen på unionsinstitutionerna att, med beaktande av de olika alternativen, söka finna ett tredjeland i vilket priset på en likadan produkt bildas under omständigheter som i största möjliga utsträckning liknar dem i exportlandet, förutsatt att det är fråga om ett land med marknadsekonomi (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 mars 2012, GLS, C‑338/10, EU:C:2012:158, punkt 21).

100

Inom ramen för domstolsprövningen av kommissionens utövande av sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid valet av jämförbart land, ska det särskilt kontrolleras att denna institution inte har underlåtit att beakta väsentliga omständigheter vid fastställandet av huruvida det valda landet är lämpligt och om de uppgifter som ingår i akten har undersökts med erforderlig omsorg för att normalvärdet ska kunna anses ha fastställts på ett lämpligt och icke oskäligt sätt (dom av den 22 oktober 1991, Nölle, C‑16/90, EU:C:1991:402, punkterna 12 och 13, och dom av den 22 mars 2012, GLS, C‑338/10, EU:C:2012:158, punkt 22).

101

I förevarande fall underströk tribunalen, i punkterna 112–114 i den överklagade domen, att det framgick såväl av den omtvistade förordningen som av kommissionens förklaringar att: 1) de uppgifter som lämnades av den japanska tillverkaren inte var tillförlitliga, bland annat eftersom vinstmarginalerna varierade avsevärt och omotiverat beroende på vilken typ av köpare det var fråga om och köparens storlek, 2) tillverkares totala försäljning på hemmamarknaden var lönsam, medan all exportförsäljning var klart förlustbringande och 3) de berörda parterna, däribland Changmao, hade uttryckt farhågor över att Japan hade valts som jämförbart land.

102

Det var mot bakgrund av dessa omständigheter, av vilka Changmao inte har bestritt den första och den tredje omständigheten, som tribunalen, i punkterna 115 och 116 i den överklagade domen, fann att kommissionen inte hade åsidosatt artikel 2.7 a i grundförordningen genom att använda unionsindustrins uppgifter för att fastställa normalvärdet för den berörda produkten, eftersom den information som var tillgänglig vid tidpunkten för valet av jämförbart land inte var tillförlitlig och riskerade att leda till ett olämpligt och oskäligt val av jämförbart land.

103

I detta sammanhang fann tribunalen, i punkterna 128 och 129 i den överklagade domen, att kommissionen inte kunde klandras för att ha brustit i omsorg. Tribunalen kom fram till denna slutsats mot bakgrund av en rad faktiska omständigheter som anges i punkterna 120–124 och 127 i den överklagade domen, vilka inte har bestritts av Changmao. Dessa omständigheter avser det begränsade antalet aspartamproducerande länder, genomförandet av kommissionens undersökning och de synpunkter som kommissionen har kunnat erhålla.

104

Tribunalen gjorde sig inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den drog den slutsatsen.

105

Såsom Changmao har gjort gällande är det visserligen endast om det är omöjligt för kommissionen att använda metoden med jämförbart land som kommissionen får fastställa normalvärdet på någon annan skälig grund enligt artikel 2.7 a i grundförordningen, vars räckvidd har angetts ovan i punkt 98.

106

I motsats till vad Changmao har gjort gällande innebär detta emellertid inte att kommissionen, under omständigheterna i förevarande mål, var skyldig att begära utförliga upplysningar om den japanska tillverkarens exporttransaktioner.

107

Under dessa omständigheter och mot bakgrund av att de utförliga uppgifter som denna tillverkare lämnat angående sin importförsäljning och de mer kortfattade uppgifter som lämnats angående exportförsäljningen inte var tillförlitliga, var det varken olämpligt eller skäligt att kommissionen fastställde normalvärdet på någon annan skälig grund, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen och den rättspraxis från domstolen som det hänvisas till i punkterna 99 och 100 i förevarande dom. Kommissionen kunde förfara på detta sätt utan att i förväg begära mer utförliga upplysningar om denna exportförsäljning.

108

Tribunalen gjorde sig således inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 115 och 116 i den överklagade domen, slog fast att kommissionen inte hade åsidosatt artikel 2.7 a i grundförordningen genom att använda unionsindustrins uppgifter för att fastställa normalvärdet för den berörda produkten, även utan att i förväg ha begärt utförliga uppgifter om den japanska tillverkarens exportförsäljning.

109

Den omständigheten att tribunalen i punkt 113 i den överklagade domen generellt konstaterade att det enligt kommissionens förklaringar framgick av den tabell som ingetts av den japanska tillverkaren att ”[denna tillverkares] totala exportförsäljning var klart förlustbringande”, medan, såsom Changmao med rätta har anfört, denna försäljning ”vid en helhetsbedömning” var förlustbringande, kan inte i sig vederlägga slutsatsen i föregående punkt. Denna brist på precision i punkt 113 i den överklagade domen påverkar nämligen inte bedömningen att de uppgifter som den japanska tillverkaren lämnat totalt sett inte var tillförlitliga. Det är mot bakgrund av detta övervägande som kommissionen, under de omständigheter som tribunalen angav, kunde fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter rörande unionen.

110

Utöver den omständigheten att tribunalen i punkt 125 i den överklagade domen inte har uttalat sig om artikel 6.8 i förordning 2016/1036, har Changmao för första gången i samband med överklagandet gjort gällande att denna bestämmelse har åsidosatts. I enlighet med den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 78 i förevarande dom kan detta påstående således inte tas upp till sakprövning.

111

För det tredje konstaterar domstolen att motiveringen i punkterna 117 och 118 i den överklagade domen till stöd för att tribunalen ogillade den andra grunden för talan i första instans angetts för fullständighetens skull. För det första inleds nämligen detta skäl med uttrycket ”dessutom”. Vidare fann tribunalen att Changmaos argument att kommissionen i första hand borde ha använt exportpriserna för tillverkaren i det jämförbara landet av detta skäl var verkningslöst, eftersom det argumentet redan hade underkänts i punkt 116 i den överklagade domen.

112

Härav följer att de argument som Changmao anfört mot punkterna 117 och 118 i den överklagade domen är verkningslösa.

113

Av det ovan anförda följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden, eftersom den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är verkningslös.

114

Changmao har genom sin tredje grund kritiserat punkterna 141–144, 152, 153 och 155–162 i den överklagade domen. I dessa punkter fann tribunalen felaktigt att kommissionen inte hade åsidosatt vare sig artikel 2.10 och artikel 9.4 i grundförordningen eller artikel 2.4 i antidumpningsavtalet när den avslog Changmaos begäran om justering för beräkningen av dumpningsmarginalen. Denna grund kan delas in i tre delgrunder.

115

I den första delen av den tredje grunden har Changmao gjort gällande att tribunalen ”missuppfattat de faktiska omständigheterna vad gäller bevisbegreppet”.

116

Changmao har hävdat att bolaget under undersökningsförfarandet begärde att kommissionen skulle justera priserna enligt artikel 2.10 a, b, e–h och k i grundförordningen, eftersom jämförbarheten mellan de unionspriser som användes för att fastställa normalvärdet och exportpriset påverkades av skillnader i fråga om framställningsprocessen för aspartam, lagstadgade krav, garantiservice, energikostnader, arbetskostnader, tillgång till råvaror, patentavgifter och avgifter för know-how, förpackningskostnader, sjöfrakt, försäkring, hantering, bankavgifter och kreditkostnader.

117

Kommissionen avslog samtliga begärda justeringar, vilka ledde till en höjning av exportpriserna eller en sänkning av normalvärdet, med motiveringen att Changmao inte hade visat ”att köparna systematiskt betalar olika priser på hemmamarknaden på grund av skillnaderna mellan dessa faktorer”. Däremot gjorde kommissionen justeringar som ledde till en sänkning av exportpriserna och en höjning av normalvärdet, till förfång för Changmao, utan att kräva något sådan bevisning. Kommissionen gjorde därigenom en godtycklig åtskillnad.

118

I motsats till vad tribunalen slog fast i punkterna 141–144 i den överklagade domen genom att missuppfatta de faktiska omständigheterna, anser Changmao att bolaget faktiskt har lagt fram bevisning till stöd för de begärda justeringarna. Bolaget identifierade och åberopade nämligen alla faktorer som påverkade prisernas jämförbarhet och visade att respektive faktor påverkade priserna.

119

De bevis som Changmao har lagt fram överensstämmer för övrigt med kommissionens konstateranden i skäl 80 i förordningen om preliminär tull och skäl 76 i den omtvistade förordningen, enligt vilka det viktade genomsnittet av unionsindustrins priser per typ av aspartam under undersökningsperioden var 21,1 procent högre än priset för jämförbara importerade produkttyper.

120

Changmao hade inte heller kunnat lägga fram den bevisning som krävdes med hänsyn till tribunalens synsätt, eftersom det rörde sig om konfidentiella handlingar som bolaget inte hade tillgång till. Kommissionen hade däremot kunnat få tillgång till dessa uppgifter.

121

Kommissionen anser att dessa argument, som i huvudsak avser det administrativa förfarandet, inte är relevanta för överklagandet. Enligt kommissionen kan den tredje grundens första del i vissa delar inte tas upp till sakprövning och i övriga delar inte leda till bifall för överklagandet.

122

Den andra delen av Changmaos tredje grund består av två invändningar, vilka avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i två avseenden.

123

Genom den första invändningen har klaganden kritiserat tribunalen för att, i punkterna 151 och 153 i den överklagade domen, ha gjort en felaktig tolkning av artikel 2.10 i grundförordningen genom att bortse från den omständigheten att enligt WTO:s tvistlösningsorgan ska den exportör som inte beviljats marknadsekonomisk status så konstruktivt som möjligt visa de omständigheter som gör en justering nödvändig, medan kommissionen ska bedöma och bevilja de justeringar som begärs med hjälp av källor om marknadsuppgifter som inte är snedvridna.

124

Changmao har gjort gällande att bolaget, i motsats till vad tribunalen angav i punkt 151 i den överklagade domen, inte grundade sin begäran om justering på sina egna produktionskostnader i Kina. I den punkten lade tribunalen felaktigt samman den bevisning som bolaget hade lagt fram, enligt vilken skillnaderna i kostnader påverkade prisjämförbarheten, med den omständigheten att kostnaderna var snedvridna i Kina. Kommissionen borde ha försökt att från unionsproducenten erhålla de uppgifter som var nödvändiga för att göra de begärda justeringarna och utvärdera skillnaderna mellan kostnaderna i unionen för råvaror, för tillverkningsprocessen (för att följa tillämplig lagstiftning), för frakt, för försäkring, för importtullar, för patentavgifter och för förpackning.

125

Changmao anser att omständigheterna i förevarande mål skiljer sig väsentligt från omständigheterna i det mål som avgjordes genom domen av den 29 juli 2019, Shanxi Taigang Stainless Steel/kommissionen (C‑436/18 P, EU:C:2019:643).

126

Med stöd av artikel 2.4 i antidumpningsavtalet har Changmao tillagt att normalvärdet och exportpriset alltid ska bli föremål för en rättvis jämförelse, även när normalvärdet fastställs på grundval av ett tredjeland med marknadsekonomi och den berörda exportören har nekats marknadsekonomisk status. Att kräva av en exportör såsom Changmao att denne ska visa att köparna systematiskt betalar olika priser på hemmamarknaden på grund av de påstådda skillnaderna i produktionskostnader skulle hindra varje justering i detta avseende. Kommissionens och tribunalens felaktiga inställning strider mot WTO-rätten, unionsdomstolarnas praxis och unionsinstitutionernas praxis.

127

Genom den andra invändningen har Changmao gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den slog fast att det i artikel 2.10 i grundförordningen uppställs som villkor för justeringarna att köparna systematiskt betalar olika priser på hemmamarknaden på grund av att berörda faktorer skiljer sig åt. Ett sådant villkor uppställs endast specifikt i artikel 2.10 k i denna förordning, men inte på ett allmänt sätt i artikel 2.10 a–j i nämnda förordning. Detta villkor uppställs inte i artikel 2.4 i antidumpningsavtalet, enligt vilken de berörda parternas bevisbörda inte får vara orimlig. Nämnda villkor innebär emellertid en orimlig bevisbörda för exportörer som inte är marknadsekonomier, eftersom dessa inte förfogar över de uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet som används för att fastställa normalvärdet.

128

Changmao har i sin replik preciserat att bolaget har åberopat WTO-rätten vid tribunalen, såsom framgår av punkterna 31 och 33 samt fotnoterna 24–26 i den replik som ingavs i första instans.

129

Kommissionen har tillbakavisat samtliga dessa argument. Den första invändningen, som syftar till att ifrågasätta punkterna 151–153 i den överklagade domen med avseende på WTO-rätten, kan inte tas upp till sakprövning och kan i vart fall inte leda till bifall för överklagandet. Den andra anmärkningen är således ogrundad.

130

Changmao har genom den tredje grundens tredje del för det första kritiserat punkterna 155–160 i den överklagade domen. Tribunalens överväganden i dessa punkter är behäftade med handläggningsfel och innebär ett åsidosättande av Changmaos rätt till försvar samt av kommissionens skyldighet att iaktta god förvaltningssed och omsorgsplikten. I detta sammanhang åsidosatte tribunalen även artikel 20.2 och 20.4 i förordning 2016/1036 samt artiklarna 6.2, 6.4, 12.2.1 och 12.2.2 i antidumpningsavtalet.

131

Enligt Changmao är punkt 155 i den överklagade domen behäftad med ett fel mot bakgrund av dessa bestämmelser, eftersom kommissionen inte angav skälen till varför den underkände bevisningen avseende skillnaderna i unionsproducentens produkters fysiska egenskaper till följd av skillnader mellan de lagstadgade kraven. Dessutom har kommissionen, i strid med artikel 6.4 i antidumpningsavtalet, gett sökanden en frist på endast tio dagar för att inkomma med synpunkter på ändringen av valet av den jämförbara tillverkaren, vilken inträdde i ett sent skede av förfarandet. Unionsproducenten har lämnat otillräckliga uppgifter.

132

För det andra har Changmao kritiserat punkt 207 i den överklagade domen, i vilken tribunalen felaktigt vägrade att vidta de åtgärder för processledning och bevisupptagning som bolaget hade yrkat i samband med sin grund avseende justeringarna och som var nödvändiga för att uppnå ett effektivt domstolsskydd.

133

Slutligen har Changmao, med hänvisning till artikel 9.4 andra stycket i grundförordningen, understrukit att de begärda justeringarna skulle ha gjort det möjligt att sänka bolagets dumpningsmarginal till nivåer som var lägre än skademarginalen.

134

Kommissionen har yrkat att överklagandet ska ogillas såvitt avser den tredje delgrunden, eftersom den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad.

135

Vad gäller den tredje grunden, som avser en missuppfattning av de faktiska omständigheterna, felaktig rättstillämpning och handläggningsfel, ska domstolen först pröva den första delen och den andra invändningen i den andra delgrunden, därefter den tredje delen och slutligen den första invändningen i den andra delgrunden.

136

Genom denna delgrund och denna invändning har Changmao i huvudsak gjort gällande att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid prövningen, i punkterna 141–144 i den överklagade domen, av de argument som Changmao hade anfört i syfte att bestrida kommissionens avslag på de justeringar som bolaget hade begärt enligt artikel 2.10 i grundförordningen.

137

Det ska i detta hänseende erinras om att det i denna bestämmelse föreskrivs att i de fall där normalvärdet och exportpriset inte kan jämföras rättvist, ska hänsyn i form av justering tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet.

138

Enligt domstolens rättspraxis framgår det av såväl ordalydelsen som systematiken i artikel 2.10 i grundförordningen att en justering av exportpriset eller normalvärdet endast får göras för att ta hänsyn till olikheter beträffande faktorer som påverkar de båda priserna och som således påverkar deras jämförbarhet, för att säkerställa att jämförelsen görs i samma handelsled (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2012, rådet och kommission/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 53, och dom av den 4 maj 2017, RFA International/kommissionen, C‑239/15 P, ej publicerad, EU:C:2017:337, punkt 42).

139

Av domstolens praxis följer att om en part med stöd av artikel 2.10 i grundförordningen begär justeringar för att normalvärdet och exportpriset ska kunna jämföras i syfte att bestämma dumpningsmarginalen måste parten visa att begäran är berättigad. Bevisbördan för att de specifika justeringar som räknas upp i artikel 2.10 a–k i grundförordningen är nödvändiga åvilar dem som gör gällande justeringarna, oavsett vem detta är (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkterna 58 och 60). Av detta följer att det ankommer på den part som önskar göra gällande en sådan justering att visa att den faktor som ligger till grund för begäran om justering kan påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet.

140

I förevarande fall slog tribunalen, i punkterna 139 och 141–143 i den överklagade domen, fast att det ankom på Changmao att visa att dess begäran om justeringar enligt artikel 2.10 i grundförordningen var berättigad och att de kostnadsskillnader som Changmao åberopat avspeglade skillnader i pris, samtidigt som den påpekade att Changmao inte bestred konstaterandet i skäl 49 i den omtvistade förordningen att Changmao inte hade lagt fram någon bevisning till stöd för sin begäran om justering. Tribunalen slog följaktligen fast i punkt 144 i den överklagade domen att Changmao inte kunde klandra kommissionen för att ha åsidosatt artikel 2.10 i grundförordningen genom att inte göra de justeringar som begärts för fastställandet av dumpningsmarginalen.

141

Dessa bedömningar innebär inte någon felaktig rättstillämpning.

142

För det första gjorde tribunalen, i motsats till Changmaos påståenden, en riktig bedömning när den, i enlighet med såväl lydelsen och systematiken i artikel 2.10 i grundförordningen som den praxis från domstolen som det erinrats om i punkterna 138 och 139 ovan, slog fast att det ankom på Changmao att till stöd för sin begäran om justering visa att de påstådda skillnaderna i kostnader kunde påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet.

143

Såvitt Changmao, för det andra, genom de argument som sammanfattas i punkterna 116 och 117 ovan, förefaller hävda att bolaget, i motsats till vad tribunalen slog fast, faktiskt hade styrkt att dess begäran om justering enligt artikel 2.10 i grundförordningen var berättigad, innebär dess argument i själva verket att domstolen ska göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen. Detta argument kan således inte tas upp till sakprövning i enlighet med domstolens fasta praxis (se punkt 73 ovan), eftersom det inte har visats och ens påståtts att de faktiska omständigheterna och bevisningen har missuppfattats.

144

I den mån Changmao förefaller göra gällande att tribunalen har missuppfattat själva begreppet ”bevisning”, grundar sig dess argumentation på en förväxling mellan å ena sidan ett påstående om de faktiska omständigheterna, som endast stöds av antaganden, och å andra sidan bevisningen för att dessa omständigheter verkligen föreligger. Förutom den omständigheten att Changmao vid domstolen endast har formulerat påståenden utan att stödja dem med bevisning som gör det möjligt att kontrollera och styrka de påstådda skillnaderna i kostnader samt deras inverkan på prisernas jämförbarhet, i den mening som avses i artikel 2.10 i grundförordningen, har denna part inte angett någon bevisning som tribunalen underlåtit att beakta eller missuppfattat.

145

För det tredje har Changmao felaktigt försökt motivera sin begäran om justering med skäl 76 i den omtvistade förordningen, i vilket kommissionen konstaterade att det viktade genomsnittet av unionsindustrins priser per typ av aspartam var 21,1 procent högre än priset för jämförbara importerade produkttyper. Denna prisskillnad återspeglar nämligen prisunderskridandemarginalen och ingår i fastställandet av huruvida unionsindustrin vållats väsentlig skada. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 151 i sitt förslag till avgörande, tyder detta skäl däremot inte på något sätt på att denna marginal för prisunderskridande berodde på skillnader i tillverkningskostnaderna.

146

Mot bakgrund av det ovan anförda kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den tredje grundens första del och den andra invändningen i samma grunds andra del, eftersom den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad.

147

Changmao har genom den tredje grundens tredje del kritiserat punkterna 155–160 och 207 i den överklagade domen, med motiveringen att tribunalen, genom att underkänna bolagets argument om en orimlig bevisbörda, åsidosatte bolagets rätt till försvar samt kommissionens skyldighet att iaktta god förvaltningssed och omsorg samt artiklarna 6.2, 6.4, 12.2.1 och 12.2.2 i antidumpningsavtalet samt artikel 20.2 och 20.4 i förordning 2016/1036.

148

Domstolen konstaterar inledningsvis att det var i samband med överklagandet som Changmao för första gången gjorde gällande att artiklarna 6.2, 6.4, 12.2.1 och 12.2.2 i antidumpningsavtalet samt artikel 20.2 och 20.4 i förordning nr 2016/1036 hade åsidosatts. Härav följer, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 124 och 125 i sitt förslag till avgörande, att den tredje delgrunden, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 78 i förevarande dom, inte kan tas upp till sakprövning såvitt den avser ett påstått åsidosättande av dessa bestämmelser.

149

Changmao har i sak gjort gällande att tribunalen, i punkterna 155–160 i den överklagade domen, ålade Changmao en orimlig bevisbörda och således åsidosatte Changmaos rätt till försvar, kommissionens omsorgsplikt och principen om god förvaltningssed.

150

I dessa punkter fann tribunalen att med hänsyn till de uppgifter som kommissionen hade lämnat under undersökningen och till den bevisbörda som ålåg Changmao inom ramen för dess begäran om justering, kunde Changmao inte kritisera kommissionen för att ha ålagt Changmao en orimlig bevisbörda.

151

I motsats till vad Changmao förefaller påstå, kan enbart den omständigheten att normalvärdet i förevarande mål i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen har fastställts på grundval av det pris som faktiskt betalats eller ska betalas i unionen inte i sig medföra en uppmjukning av regeln om fördelning av bevisbördan, såsom den följer av artikel 2.10 i denna förordning och av den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 138 och 139 ovan. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 140 i sitt förslag till avgörande gäller denna regel, enligt vilken det ankommer på den part som begär en justering av en av de faktorer som avses i artikel 2.10 i grundförordningen att visa att denna faktor kan påverka priserna och därmed deras jämförbarhet, oberoende av den metod på grundval av vilken normalvärdet har bestämts.

152

Changmao har vidare gjort gällande att när normalvärdet fastställs på grundval av det pris som betalas eller ska betalas i unionen, är en exporterande tillverkare i det land som undersökningen avser förhindrad att fullt ut utöva sin rätt till försvar, eftersom tillverkaren inte har tillgång till unionsindustrins uppgifter, vilket skulle ha varit fallet i förevarande mål. Det framgår emellertid uttryckligen av tribunalens konstateranden i punkterna 155 och 156 i den överklagade domen att det framgick av den omtvistade förordningen att kommissionen hade lämnat uppgifter om unionstillverkaren till de kinesiska exporterande tillverkarna och att Changmao hade kunnat kommentera dessa uppgifter. På grundval av dessa konstateranden, vilka i sig inte har ifrågasatts av Changmao inom ramen för förevarande överklagande, kunde tribunalen, utan att göra sig skyldig till felaktig rättstillämpning, i punkt 159 i den överklagade domen dra slutsatsen att Changmao inte med framgång kunde kritisera kommissionen för att inte ha agerat i enlighet med principen om god förvaltningssed och för att ha åsidosatt bolagets rätt till försvar genom att ålägga bolaget en orimlig bevisbörda.

153

De argument som Changmao har anfört till stöd för den tredje grundens tredje del, nämligen att punkterna 155–160 i den överklagade domen innehåller felaktigheter avseende rätten till försvar, kommissionens omsorgsplikt och principen om god förvaltningssed, kan således inte godtas.

154

För det andra har Changmao kritiserat punkt 207 i den överklagade domen, då tribunalen i den punkten felaktigt ogillade de yrkanden om åtgärder för processledning och bevisupptagning som bolaget hade framställt.

155

I denna punkt i den överklagade domen ogillade tribunalen Changmaos talan i första instans ”utan att det är nödvändigt att bifalla [Changmaos] yrkanden om åtgärder för processledning och bevisupptagning”.

156

Enligt domstolens fasta praxis är tribunalen ensam behörig att avgöra huruvida det föreligger ett eventuellt behov av att komplettera den information som den har tillgång till i anhängiggjorda mål (dom av den 10 juli 2001, Ismeri Europa/revisionsrätten, C‑315/99 P, EU:C:2001:391, punkt 19, och dom av den 22 oktober 2020, Silver Plastics och Johannes Reifenhäuser/kommissionen, C‑702/19 P, EU:C:2020:857, punkt 28).

157

Changmao kan följaktligen inte med framgång, i samband med överklagandet, ifrågasätta tribunalens beslut att inte vidta de åtgärder för processledning och bevisupptagning som bolaget hade framställt yrkanden om i sina inlagor till tribunalen.

158

Härav följer att den tredje grundens tredje del delvis ska avvisas och att den i övrigt inte kan leda till bifall för överklagandet.

159

Changmao har genom denna invändning gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 151–153 i den överklagade domen.

160

I dessa punkter fann tribunalen att med hänsyn till att Changmao ”under alla omständigheter” inte beviljats marknadsekonomisk status, kunde de uppgifter som rörde bolaget inte beaktas vid justeringar i den mening som avses i artikel 2.10 i grundförordningen, eftersom den bestämmelsen inte får användas för att frånta artikel 2.7 a i grundförordningen dess ändamålsenliga verkan.

161

Det följer av orden ”under alla omständigheter” att övervägandena i dessa punkter i den överklagade domen utgör ett skäl som angetts för fullständighetens skull.

162

Det framgår emellertid av bedömningen av den första och den tredje delen samt av den andra invändningen i den andra delen av denna grund att Changmao inte har förmått visa att det huvudsakliga skälet, som återfinns bland annat i punkterna 141 och 144 i den överklagade domen, jämförda med punkterna 155–160 i samma dom, innebär felaktig rättstillämpning.

163

Av detta följer, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 186 och 187 i sitt förslag till avgörande, att förevarande invändning är verkningslös, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida den kan tas upp till sakprövning.

164

Av det anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser någon del av den tredje grunden.

165

Genom den fjärde grunden har Changmao gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och missuppfattade de faktiska omständigheterna genom att, i punkterna 148 och 150 i den överklagade domen, slå fast att kommissionen inte var skyldig att göra de justeringar som föreskrivs i artikel 2.10 i grundförordningen för att fastställa skadan och att den av detta skäl underkände Changmaos argument avseende ett åsidosättande av artiklarna 3.2, 3.3 och 9.4 i grundförordningen, principen om god förvaltningssed och omsorgsplikten.

166

Changmao har av tribunalens praxis dragit slutsatsen att fastställandet av huruvida unionsindustrin lidit skada enligt artikel 3.2 i nämnda förordning kräver att det görs en rättvis jämförelse mellan exportpriset och det pris som unionsindustrin skulle ha erhållit vid försäljning inom unionen. För en rättvis jämförelse bör priserna jämföras i samma handelsled, som inbegriper kostnaderna för samtliga handelsled som ska beaktas.

167

Vid sådana justeringar ska hänsyn tas till skillnaderna i kostnader mellan unionsindustrin och exportörerna till följd av garantiservice som enbart tillhandahålls av unionsindustrin, förpackningar, patentavgifter eller know-how. Kommissionen har som praxis att göra sådana justeringar genom att minska unionsindustrins priser och försäljningskostnader i nödvändig utsträckning.

168

Enligt Changmao kan dessa justeringar således beviljas med stöd av artikel 2.10 f och h i grundförordningen, lika väl som enligt artikel 3.2 i samma förordning.

169

Changmao anser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 148 och 150 i den överklagade domen fastställde kommissionens bedömning att, för att fastställa att skada förelåg, inte göra de justeringar som bolaget hade begärt och åberopat bevisning till stöd för. Tribunalen gjorde även en felaktig bedömning när den slog fast att kommissionen inte hade åsidosatt principen om god förvaltningssed och hade agerat med erforderlig omsorg. Om de begärda justeringarna hade gjorts skulle kommissionen inte ha kunnat konstatera att det förelåg en skada eller åtminstone ha kommit fram till en lägre skademarginal. Tribunalen gjorde sig således även skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionens tillvägagångssätt inte stred mot artikel 9.4 i grundförordningen.

170

Kommissionen har yrkat att samtliga dessa argument ska underkännas, eftersom de, beroende på omständigheterna, inte kan tas upp till prövning eller är verkningslösa och under alla omständigheter är ogrundade.

171

Genom den fjärde grunden har Changmao gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 148 och 150 i den överklagade domen.

172

I dessa punkter slog tribunalen fast att det enligt artikel 3.2, 3.3 och artikel 9.4 i grundförordningen inte krävs att kommissionen, för att fastställa förekomsten av skada, gör de justeringar som föreskrivs i artikel 2.10 i grundförordningen, vilket innebär att Changmao inte kan klandra kommissionen för att ha åsidosatt sistnämnda bestämmelse genom att vägra att göra de justeringar som begärts för att fastställa förekomsten av skada.

173

Changmao har hävdat att fastställandet av skada enligt artikel 3.2 i grundförordningen innebär att sådana justeringar ska göras som motsvarar dem som föreskrivs i artikel 2.10 i grundförordningen, när dessa justeringar är nödvändiga för att kunna göra en rättvis jämförelse, det vill säga en jämförelse som görs i samma handelsled, mellan exportpriset och det pris som unionsindustrin har erhållit eller borde ha erhållit.

174

Även om det antas, såsom Changmao har gjort gällande, att artikel 3.2 i grundförordningen, trots sin lydelse, innebär en skyldighet för kommissionen att göra sådana justeringar vid fastställandet av huruvida det föreligger en skada, anser tribunalen, i likhet med generaladvokaten i punkt 206 i förslaget till avgörande och analogt med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 139 ovan, att det ankommer på den part som gör gällande en justering att bevisa att den är motiverad.

175

Det är utrett att Changmao i huvudsak begär samma justering för fastställandet av dumpningen som för att fastställa skadan. Dessa justeringar har för övrigt behandlats inom ramen för en och samma grund inför förstainstansrätten. Såsom framgår av punkterna 140 och 142–146 ovan slog tribunalen, inom ramen för sin suveräna befogenhet att göra en bedömning av de faktiska omständigheterna och utan att göra sig skyldig till felaktig rättstillämpning, fast att Changmao inte hade visat att dessa justeringar var nödvändiga.

176

För det andra avslog kommissionen yrkandet om justering i syfte att fastställa förekomsten av skada av det skäl som anges i skäl 70 i den omtvistade förordningen, nämligen att undersökningen inte har visat att” det … finns någon skillnad i kvalitet eller någon annan egenskap mellan den berörda produkten och den likadana produkten som återspeglades systematiskt i priserna”. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 207 i sitt förslag till avgörande har tribunalen i princip fastställt detta skäl. Changmao har emellertid endast kritiserat denna punkt inom ramen för den tredje delen av den tredje grunden för överklagandet, vilken har ogillats i punkt 164 ovan.

177

Under dessa omständigheter kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grunden, eftersom den är verkningslös, utan att det är nödvändigt att fastställa huruvida kommissionen, vid fastställandet av huruvida det föreligger en skada enligt artikel 3.2 i grundförordningen, kan eller till och med ska göra justeringar för att säkerställa en prisjämförelse i samma handelsled.

178

Genom den femte grunden har Changmao gjort gällande att punkterna 187, 189–191, 194, 200, 201 och 203–206 i den överklagade domen innebär felaktig rättstillämpning och en missuppfattning av de faktiska omständigheterna.

179

Denna grund bygger på antagandet att unionstillverkaren och dess leverantörer av råvaror, det vill säga den japanska tillverkaren och leverantörerna i unionen, vilka är helägda dotterbolag till tillverkaren, tillhörde en enda ekonomisk och associationsrättslig enhet. Changmao har av detta dragit slutsatsen att de priser som unionsproducenten betalade för inköp av råvaror var priser som tillämpades mellan närstående parter och att de inverkade på denna producents tillverkningskostnader och försäljningspriser.

180

Det följer emellertid av artikel 2.7 a och artikel 3 i grundförordningen att kommissionen, för att fastställa förekomsten av dumpning och skada, är skyldig att med stöd av bevisning försäkra sig om att de priser som använts är tillförlitliga och icke snedvridna. Enligt artikel 6.8 i förordning nr 2016/1036 ska kommissionen i möjligaste mån använda uppgifter från de samarbetande parterna. Det ankommer emellertid på leverantörerna att lägga fram bevisning för att priset på deras råvaror som säljs till närstående parter i unionen motsvarar marknadspriset.

181

I motsats till tribunalens tillvägagångssätt i punkterna 187, 200, 201 och 203–206 i den överklagade domen, innebär kommissionens sedvanliga praxis att samarbetande parter, såsom unionsindustrin, ska lämna in frågeformulär avseende sina närstående leverantörer utom och inom unionen. Changmao har bestritt det pris på råvaror som kommissionen använt.

182

Tribunalen gjorde enligt Changmao även en felaktig bedömning i punkt 191 i den överklagade domen, i vilken den fann att kommissionen hade iakttagit principen om god förvaltningssed och hade stött sig på bevisning när den konstaterade att de råvarupriser som leverantörerna tillämpade gentemot den närstående tillverkaren i unionen var marknadsmässiga. Enligt Changmao kontrollerade kommissionen inte riktigheten och tillförlitligheten av de uppgifter som den i detta avseende hämtade från en generell rapport från ett kinesiskt bolag om råvarupriserna i Kina, för att försäkra sig om att dessa uppgifter utgjorde faktiska och objektiva bevis. Dessa omständigheter räcker emellertid inte för att säkerställa att dessa leverantörers priser verkligen var marknadspriser. Kommissionen hade kunnat be unionsproducenten att fylla i ett detaljerat frågeformulär om dessa priser och sedan kontrollera svaren.

183

Denna kontrollskyldighet föreligger oberoende av bevisning eller begäran från berörda parter. Changmao anser således att punkt 206 i den överklagade domen är felaktig.

184

Changmao har tillagt att domen av den 23 september 2015, Hüpeden/rådet och kommissionen (T‑206/14, ej publicerad, EU:T:2015:672), som nämns i punkterna 187 och 203 i den överklagade domen, inte är relevant, eftersom det mål som avgjordes genom den domen inte avsåg kommissionens utövande – mot bakgrund av principen om god förvaltningssed och omsorgsplikten – av sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av förekomsten av dumpning och skada.

185

Kommissionen har genmält att denna grund inte kan tas upp till sakprövning och att den i vart fall inte kan leda till bifall för överklagandet.

186

Det preciseras i artikel 169.2 i domstolens rättegångsregler att det ”genom åberopade grunder och argument avseende rättsliga omständigheter … i detalj [ska] anges på vilka punkter som klaganden anser att tribunalens avgörande är felaktigt”. Enligt fast rättspraxis ska det i ett överklagande klart anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävande av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande, vid äventyr av avvisning av överklagandet eller grunden i fråga (dom av den 20 september 2018, Agria Polska m.fl./kommissionen, C‑373/17 P, EU:C:2018:756, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

187

En grund som inte är tillräckligt klar och precis för att domstolen ska kunna utföra sin lagenlighetsprövning uppfyller inte dessa krav, bland annat på grund av att de väsentliga omständigheter på vilka grunden vilar inte på ett tillräckligt konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i överklagandet, vilket är oklart och tvetydigt formulerat i detta avseende (dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen, C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 30 och där angiven rättspraxis, och besluta av den 29 juni 2016, ombudsmannen/Staelen, C‑337/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:670, punkt 22).

188

Även om Changmao klart har angett vilka punkter i den överklagade domen som bolaget genom sin femte grund avser att kritisera, har Changmao emellertid inte på ett klart och specifikt sätt redogjort för den felaktiga rättstillämpning som tribunalen påstås ha gjort sig skyldig till.

189

Dessutom framgår det inte av de argument som framförts inom ramen för denna grund att Changmao har ifrågasatt motiveringen i den överklagade domen. Tvärtom förefaller dessa argument i huvudsak syfta till att kritisera kommissionens agerande under det förfarande som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen.

190

Av detta följer att den femte grunden inte kan tas upp till sakprövning.

191

Eftersom överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser någon av de grunder som Changmao har åberopat, ska överklagandet ogillas i sin helhet.

192

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

193

Kommissionen har yrkat att Changmao ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Changmao har tappat målet, ska Changmao förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande: