Förenade målen C‑473/19 och C‑474/19

Föreningen Skydda Skogen m.fl.

mot

Länsstyrelsen i Västra Götalands län m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen)

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 4 mars 2021

”Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Direktiv 92/43/EEG – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Artikel 12.1 – Direktiv 2009/147/EG – Bevarande av vilda fåglar – Artikel 5 – Skogsbruk – Förbud som syftar till att garantera bevarandet av skyddade arter – Planerad slutavverkning av skog – Område där skyddade arter förekommer”

  1. Miljö – Bevarande av vilda fåglar – Direktiv 2009/147 – Nödvändiga åtgärder för att införa ett generellt skyddssystem – Förbud som syftar till att garantera bevarandet av skyddade arter – Tillämpningsområde – Arter av vilda fåglar som förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium – Nationell praxis som innebär att förbuden endast omfattar vissa arter som är hotade på någon nivå eller har en långsiktigt vikande populationstrend – Otillåten

    (Artikel 191.2 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147, skäl 3 och 5, artikel 1.1 och 2–5, 7 samt 9 och bilaga 1)

    (se punkterna 33–45 och punkt 1 i domslutet )

  2. Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43 – Strikt skydd för de djurarter som finns förtecknade i bilaga IV a – Förbud mot att avsiktligt fånga, döda eller störa skyddade arter, eller att avsiktligt förstöra eller samla in deras ägg – Tillämpningsvillkor – Risken för att en verksamhet negativt påverkar den berörda djurartens bevarandestatus – Saknar relevans

    (Rådets direktiv 92/43, artikel 1 i, 12.1 a–c och bilaga IV a)

    (se punkterna 50–61 och 75–77 samt punkt 2 i domslutet )

  3. Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43 – Strikt skydd för de djurarter som finns förtecknade i bilaga IV a – Räckvidd – Nationell praxis varigenom de arter som har uppnått en gynnsam bevarandestatus utesluts från skyddet – Otillåtet

    (Rådets direktiv 92/43, skäl 3 och 6, artikel 2.1 och 2.2 samt 12.1 och bilaga IV a)

    (se punkterna 62–66 och punkt 2 i domslutet )

  4. Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43 – Strikt skydd för de djurarter som finns förtecknade i bilaga IV a – Förbud mot att skada eller förstöra parningsplatser eller rastplatser – Tillämpningsvillkor – Risken för att en verksamhet negativt påverkar den berörda djurartens bevarandestatus – Saknar relevans

    (Rådets direktiv 92/43, artikel 12.1 d och bilaga IV a)

    (se punkterna 81–86 och punkt 2 i domslutet )

Resumé

Skogsstyrelsen har med anledning av en avverkningsanmälan avseende ett skogsområde i Härryda kommun (Sverige), som avser slutavverkning, vilket innebär att nästintill alla träd avlägsnas i det skogsområde som är livsmiljö för vissa skyddade arter, bedömt att åtgärderna inte strider mot den svenska artskyddsförordningen under förutsättning att vägledningen rörande försiktighetsmått följdes.

Tre miljöskyddsföreningar ansåg att den planerade avverkningen strider mot förbuden i artskyddsförordningen, varigenom fågeldirektivet ( 1 ) och livsmiljödirektivet ( 2 ) införlivas i svensk lagstiftning, och begärde att Länsstyrelsen i Västra Götalands län skulle agera. Länsstyrelsen beslutade emellertid att inte vidta några tillsynsåtgärder och godtog därmed skogsstyrelsens bedömning.

Föreningarna överklagade länsstyrelsens beslut till Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen (Sverige). Med beaktande av att det krävdes en bedömning av det ifrågavarande skogsbrukets inverkan på skyddet av arter inom det berörda området har nämnda domstol hänskjutit flera tolkningsfrågor till EU-domstolen gällande villkoren för att tillämpa, samt räckvidden av förbuden som i detta avseende föreskrivs i fågeldirektivet och livsmiljödirektivet.

Domstolens bedömning

Vad gäller fågeldirektivet har domstolen angett att detta kräver att medlemsstaterna, enligt artikel 5 i detta direktiv, vidtar nödvändiga åtgärder för att införa ett generellt system för skydd av fåglar, där det särskilt ska förbjudas att avsiktligt döda, fånga eller störa dessa fåglar, samt av deras ägg ( 3 ).

Domstolen har anfört att tillämpningsområdet för dessa förbud omfattar alla arter av vilda fåglar som förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium. Förbuden omfattar således inte enbart, i motsats till vad som anges enligt svensk praxis, sådana arter som är förtecknade i bilaga I till detta direktiv, är hotade på någon nivå eller har en långsiktigt vikande populationstrend. Denna tolkning vinner stöd av fågeldirektivets syfte och ändamål, samt av det sammanhang i vilket artikel 5 i direktivet ingår. ( 4 ) Bevarandet av fågelarter är nödvändigt för att uppnå en hög miljöskyddsnivå samt unionens mål vad gäller hållbar utveckling och förbättring av levnadsvillkor. Domstolen har vidare påpekat att det i fågeldirektivet görs skillnad på det allmänna skydd som tillämpas på alla fågelarter och det förstärkta och riktade skyddssystem som inrättats för de fågelarter som räknas upp i bilaga I till direktivet.

Domstolen har därefter erinrat om att livsmiljödirektivet, i likhet med fågeldirektivet, föreskriver införandet av ett strikt skyddssystem för skyddade djurarter, som vilar på de förbud som anges i dess artikel 12.1 a-c, mot att fånga, döda eller störa exemplar av sådana djurarter och att förstöra eller samla in deras ägg. ( 5 )

Domstolen har slagit fast att för att kravet på avsiktlighet ska anses vara uppfyllt krävs det att personen i fråga har velat fånga eller döda ett exemplar av en skyddad djurart, eller åtminstone godtagit risken för en sådan fångst eller ett sådant dödande. De förbud som anges i artikel 12.1 a–c i livsmiljödirektivet kan således vara tillämpliga på åtgärder, såsom skogsbruksåtgärder, vilkas syfte uppenbart är ett annat än avsiktlig fångst, dödande eller störning av djurarter eller avsiktlig förstörelse och insamling av ägg. Med hänsyn till de mål som eftersträvas med livsmiljödirektivet samt till lydelsen av ovannämnda bestämmelse och det sammanhang i vilket den ingår ( 6 ) kan tillämpligheten av dessa förbud inte heller förutsätta att en viss åtgärd riskerar att påverka de berörda djurarternas bevarandestatus negativt. En motsatt tolkning skulle leda till ett kringgående av den prövning av risken för att den berörda artens bevarandestatus påverkas negativt som däremot är nödvändig för att medge undantag från dessa förbud ( 7 ).

I den mån syftet med livsmiljödirektivet är att säkerställa den biologiska mångfalden genom att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöer samt arter av vilda djur och växter, ska de förbud som föreskrivs i dess artikel 12.1 a–c även tillämpas på de arter som har uppnått en sådan bevarandestatus för att de ska skyddas mot varje försämring av denna status.

För att målen med livmiljödirektivet ska förverkligas krävs det nämligen att behöriga myndigheter vidtar förebyggande åtgärder och kan förebygga verksamhet som skulle kunna vara skadlig för skyddade arter. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida skogsbruksåtgärder, såsom dem som är aktuella i de nationella målen, grundar sig på en förebyggande strategi som tar i beaktande behovet att bevara de berörda arterna, med hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag.

Vad slutligen gäller det förbud mot att skada eller förstöra parningsplatser eller rastplatser enligt artikel 12.1 d i livsmiljödirektivet, ( 8 ) har domstolen understrukit att det strikta skydd som föreskrivs i denna bestämmelse är tillämpligt oberoende av det antal exemplar av en art som förekommer inom det berörda området. Genomförandet av detta skyddssystem kan inte heller vara underkastat ett krav på att artens bevarandestatus ska riskera att försämras när kontinuerlig ekologisk funktionalitet i den berörda artens livsmiljö – trots försiktighetsåtgärder – går förlorad.

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 2010, s. 7) (nedan kallat fågeldirektivet).

( 2 ) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 1992, s. 7;
svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114), (nedan kallat livsmiljödirektivet).

( 3 ) Artikel 5 i fågeldirektivet.

( 4 ) Artikel 5 i fågeldirektivet.

( 5 ) Artikel 12.1 a-c i livsmiljödirektivet.

( 6 ) Artikel 12.1 a-c i livsmiljödirektivet.

( 7 ) Artikel 16 i livsmiljödirektivet.

( 8 ) Artikel 12.1 d i livsmiljödirektivet.