–

EIS GmbH, genom A. Rinkler, Rechtsanwalt,

–

Europeiska kommissionen, genom C. Valero och M. Kellerbauer, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6.1 c och h samt artikel 6.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64) jämförd med bilaga I A däri.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan EIS GmbH, ett tyskt internetförsäljningsbolag, och TO, en av dess konkurrenter. Målet rör en begäran som TO – som bedriver sin verksamhet i egenskap av fysisk person – framställt till EIS om att detta företag ska upphöra med sin affärsmetod som består i att inte ange telefonnumret på sin webbplats i informationen om konsumentens ångerrätt.

3

I skälen 4, 5, 7 och 34 i direktiv 2011/83 anges följande:

…

…

4

Artikel 1 i direktivet, med rubriken ”Syfte”, har följande lydelse:

”Syftet med detta direktiv är att åstadkomma ett konsumentskydd på hög nivå och därigenom bidra till att den inre marknaden fungerar korrekt genom att tillnärma vissa aspekter av medlemsstaternas lagar och andra författningar avseende avtal som ingåtts mellan konsumenter och näringsidkare.”

5

Kapitel III i det nämnda direktivet har rubriken ”Konsumentinformation och konsumenters ångerrätt vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler” och omfattar artiklarna 6–16.

6

I artikel 6 i direktivet, med rubriken ”Informationskrav vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler”, föreskrivs följande:

”1.   Innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler eller ett motsvarande erbjudande ska näringsidkaren klart och tydligt ge konsumenten information om följande:

…

…

…

4.   Informationen i punkt 1 h, i och j får lämnas med hjälp av blankettmallen för information om ångerrätt i bilaga I A. Om näringsidkaren har tillhandahållit denna blankettmall korrekt ifylld till konsumenten är informationskraven i punkt 1 h, i och j uppfyllda.

5.   Den information som avses i punkt 1 ska utgöra en integrerad del av distansavtalet eller avtalet utanför fasta affärslokaler och får inte ändras annat än genom uttrycklig överenskommelse mellan avtalsparterna.

…”

7

Artikel 11 i direktiv 2011/83 har rubriken ”Utövande av ångerrätten”. I artikel 11.1 föreskrivs följande:

”Innan ångerfristen löper ut ska konsumenten informera näringsidkaren om sitt beslut att frånträda avtalet. För detta ändamål får konsumenten antingen

…”

8

Bilaga I till direktiv 2011/83, som rör ”Information om utövandet av ångerrätten”, består av ett avsnitt A, med rubriken ”Mall för information om ångerrätt”, och ett avsnitt B, med rubriken ”Mall för ångerblankett”.

9

Avsnitt A i bilagan avser bland annat instruktioner för hur näringsidkaren ska tillhandahålla konsumenten standardiserade upplysningar om ångerrätten och i synnerhet följande instruktion:

”Du ska skriva in ditt namn, din geografiska adress, och, om det gäller i ditt fall, ditt telefonnummer, faxnummer och din e-postadress”.

10

Avsnitt B i bilagan innehåller en rubrik som har följande lydelse:

Till [här ska näringsidkaren skriva in sitt namn, geografiska adress och, i förekommande fall, sitt faxnummer och sin e-postadress]:

11

I 312d § i Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen, nedan kallad BGB), har rubriken ”Informationskrav”. I 312d § första stycket stadgas:

”Vid avtal utanför fasta affärslokaler och distansavtal ska näringsidkaren informera konsumenten i enlighet med artikel 246a i [Einführungsgesetz zum Bürgerlichen Gesetzbuche (lagen om införande av civillagen)]. De uppgifter som näringsidkaren lämnar för att fullgöra denna skyldighet ska utgöra en integrerad del av avtalet, om inte annat uttryckligen har avtalats mellan parterna.”

12

Artikel 246a i lag om införande av civillagen (nedan kallad EGBGB) har rubriken ”Informationskrav vid avtal utanför fasta affärslokaler och distansavtal, med undantag för avtal om finansiella tjänster”. I artikel 246a.1 föreskrivs följande:

”(1)   Näringsidkaren ska enligt 312d § första stycket BGB informera konsumenten om följande:

…

…

(2)   Om konsumenten har ångerrätt enligt artikel 312g.1 BGB är näringsidkaren skyldig att informera konsumenten om

…

Näringsidkaren kan uppfylla denna informationsskyldighet genom att lägga fram den mall för hävning som anges i bilaga 1, korrekt i fylld och i form av text.

(3)   Näringsidkaren är även skyldig att informera konsumenten om följande:

…”

13

I 3 § punkt 1 i Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (lagen om illojal konkurrens), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad UWG) anges följande:

”Otillbörliga affärsmetoder ska vara förbjudna”.

14

Artikel 4 led 11 UWG föreskriver följande:

”En otillbörlig affärsmetod ska anses föreligga när en fysisk eller juridisk person

…

15

Den 29 december 2014 riktade EIS en formell underrättelse till TO, dess konkurrent vid försäljning av erotiska artiklar på internet, och anmodade företaget att upphöra med sin affärsmetod som bland annat bestod i att lämna felaktig information om konsumenternas rätt att utöva sin ångerrätt efter det att ett avtal ingåtts. EIS anmodade inom ramen för denna formella underrättelse TO att överlämna ett strafbewehrte Unterlassungserklärung (åtagande vid äventyr av vite) i vilket vederbörande förband sig att upphöra med detta agerande vid äventyr av sanktioner.

16

TO delgav EIS ett sådant åtagande den 8 januari 2015. Genom skrivelse av den 12 januari 2015 riktade han i sin tur en anmodan om att upphöra med sin affärsmetod att inte ange telefonnumret på sin webbplats i informationen om konsumentens ångerrätt.

17

EIS väckte talan vid Landgericht Arnsberg (regional domstol i Arnsberg, Tyskland) och yrkade att Landgericht Arnsberg skulle fastställa att TO saknade grund för att begära att den affärsmetod som avsågs i anmodan av den 12 januari 2015 skulle upphöra. TO yrkade i genkäromål att EIS skulle förpliktas att upphöra med det agerande som avsågs i den formella underrättelsen.

18

Genom dom av den 9 juli 2015 ogillade Landgericht Arnsberg (regional domstol i Arnsberg) EIS:s talan och biföll TO:s genkäromål.

19

Genom dom av den 10 augusti 2017 ogillade Oberlandesgericht Hamm (Regionala överdomstolen i Hamm, Tyskland) i huvudsak EIS:s överklagande av nämnda dom.

20

EIS har överklagat domen i andra instans till den hänskjutande domstolen, Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland).

21

Den hänskjutande domstolen anser att utgången i det nationella målet beror på huruvida den information om konsumentens ångerrätt som EIS tillhandahåller på sin webbplats strider mot artikel 312d.1 första meningen BGB samt mot artikel 246a.1 andra stycket första meningen punkt 1 och andra meningen EGBGB, jämförd med bilaga 1 till denna lag, och huruvida denna information följaktligen är konkurrensbegränsande i den mening som avses i artikel 3 och artikel 4 punkt 11 UWG. Genom ovannämnda bestämmelser införlivas artikel 6.1 h och 6.4 i direktiv 2011/83, jämförd med bilaga I A däri, med tysk rätt, och de ska därför tolkas i överensstämmelse med dessa bestämmelser.

22

I förevarande fall har EIS, såsom framgår av beslutet om hänskjutande, använt sig av standardiserade uppgifter om ångerrätten i bilaga I A till direktiv 2011/83. EIS angav emellertid inte sitt telefonnummer, trots att den förfogade över en telefontjänst för sitt företags verksamhet. EIS har emellertid uppgett sitt telefonnummer inom ramen för de lagstadgade uppgifter som anges på dess webbplats och, på ett klart och läsbart sätt, på den nedre delen av hemsidan på nämnda webbplats.

23

Den hänskjutande domstolen har angett att EIS, i den mån den inte ingår några avtal per telefon, har hävdat att den inte är skyldig att tillhandahålla konsumenterna en telefontjänst för att de i förekommande fall ska kunna göra gällande sin ångerrätt avseende distansavtal.

24

Därför uppkommer enligt den hänskjutande domstolen frågan huruvida ett telefonnummer, i den mening som avses i instruktionen för ifyllande av mallen för information om ångerrätt enligt bilaga I A till direktiv 2011/83/EU, ska anses vara ”tillgängligt”, när näringsidkaren anger telefonnumret bland de uppgifter som krävs enligt lag eller klart och tydligt upplyser om det på startsidan på sin webbplats. Den hänskjutande domstolen anser att om näringsidkaren inte klart har angett att detta nummer inte är avsett att användas för att avge förklaringar om att avtalet frånträds, ska telefonnumret anses vara ”tillgängligt” i den mening som avses i bilaga I A till direktiv 2011/83.

25

Den hänskjutande domstolen anser vidare att den omständigheten att näringsidkaren inte använder det telefonnummer som används i näringsidkarens verksamhet för att ingå distansavtal inte utesluter att detta telefonnummer är tillgängligt för att erhålla förklaringar om att konsumenten utövar sin ångerrätt.

26

Den hänskjutande domstolen har dessutom preciserat att förevarande mål endast rör frågan om mottagande av konsumentförklaringar om utövande av ångerrätten, till skillnad från det mål i vilket Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) har hänskjutit frågor till EU-domstolen angående tolkningen av artikel 6.1 c i direktiv 2011/83, i vilket dom meddelades den 10 juli 2019, Amazon EU (C‑649/17, EU:C:2019:576), angående informationsskyldigheten före avtalets ingående.

27

Under dessa omständigheter beslutade Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

28

Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i dels huruvida artikel 6.1 c i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att, i en situation där en näringsidkares telefonnummer anges på dennes webbplats och används för näringsidkarens verksamhet, detta nummer ska anses vara ”tillgängligt”, i den mening som avses i denna bestämmelse, dels om artikel 6.1 c och h samt artikel 6.4 i direktivet, jämförd med bilaga I A härtill, ska tolkas så, att en näringsidkare som – innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler – förser konsumenten med information om hur ångerrätten kan utövas, genom att använda standardupplysningarna i avsnitt A i nämnda bilaga, är skyldig att ange ett telefonnummer för att konsumenten ska kunna meddela vederbörande ett eventuellt beslut att använda sig av denna rätt.

29

EU-domstolen erinrar inledningsvis om att näringsidkaren enligt artikel 6.1 c i direktiv 2011/83 innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler eller ett motsvarande erbjudande klart och tydligt ska ge konsumenten information om sin geografiska adress där näringsidkaren är etablerad samt näringsidkarens telefonnummer, faxnummer och e–postadress, där sådan finns, för att konsumenten snabbt ska kunna ta kontakt med och effektivt kommunicera med näringsidkaren, samt i förekommande fall, geografisk adress och identitet för den näringsidkare för vars räkning denne agerar.

30

Såsom framgår av artikel 6.1 h i direktivet ska näringsidkaren, om ångerrätt föreligger, innan avtalet ingås ge konsumenten information om villkoren, tidsfristen och förfarandena för att utöva denna rätt i enlighet med artikel 11.1 i direktivet samt den standardblankett för utövande av ångerrätten som finns i bilaga I B till direktivet.

31

Enligt artikel 6.4 i direktiv 2011/83 får den information som avses i punkt 1 h–j i samma artikel lämnas med hjälp av standardinformationen om ångerrätten i bilaga I A till direktivet. Det anges även att näringsidkaren ska anses ha uppfyllt den informationsskyldighet som anges i artikel 6.1 h–j om näringsidkaren har lämnat den korrekt kompletterade informationen till konsumenten.

32

Avsnitt A i bilaga I till direktiv 2011/83 innehåller bland annat de instruktioner som näringsidkaren ska följa för att delge konsumenten standardiserad information om ångerrätten och särskilt följande instruktion:

”Du ska skriva in ditt namn, din geografiska adress, och, om det gäller i ditt fall, ditt telefonnummer, faxnummer och din e-postadress.”

33

Det framgår av domen av den 10 juli 2019, Amazon EU (C‑649/17, EU:C:2019:576) att artikel 6.1 c i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en näringsidkare, innan ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler som avses i artikel 2 leden 7 och 8 i direktivet ingås med en konsument, under alla omständigheter är skyldig att ange sitt telefonnummer. Nämnda bestämmelse innebär vidare inte någon skyldighet för näringsidkaren att upprätta en telefontjänst för att konsumenterna ska kunna kontakta näringsidkaren, och innebär endast en skyldighet att informera om detta nummer när näringsidkaren redan förfogar över detta kommunikationsmedel med konsumenterna.

34

I den domen slog domstolen fast att även om artikel 6.1 c i direktiv 2011/83 inte anger den exakta arten av det kommunikationsmedium som näringsidkaren ska tillhandahålla, medför denna bestämmelse med nödvändighet en skyldighet för näringsidkaren att tillhandahålla alla konsumenter ett kommunikationsmedel som gör det möjligt för konsumenten att snabbt kontakta och effektivt kommunicera med näringsidkaren (dom av den 10 juli 2019, Amazon EU, C‑649/17, EU:C:2019:576, punkt 46).

35

En ovillkorlig skyldighet att under alla omständigheter tillhandahålla konsumenten ett telefonnummer för att konsumenterna ska kunna kontakta näringsidkaren framstår som oproportionerlig, särskilt mot bakgrund av den ekonomiska situationen för vissa företag, särskilt de minsta, som kan försöka sänka sina driftskostnader genom att organisera distansförsäljning eller tillhandahålla tjänster utanför fasta affärslokaler (dom av den 10 juli 2019, Amazon EU, C‑649/17, EU:C:2019:576, punkt 48).

36

Det framgår av domstolens praxis (se punkterna 33–35 ovan) att en näringsidkare som ingår ett avtal med en konsument via en webbplats och som för detta ändamål inte använder telefonen, samtidigt som denne har ett telefonnummer för att sköta andra aspekter av företagets verksamhet, i princip inte är skyldig att upplysa konsumenten om det nummer som tilldelats denne, när näringsidkaren beslutar att använda den standardiserade information som anges i avsnitt A i bilaga I till direktivet vilka syftar till att underlätta för nämnda konsument att utöva sin ångerrätt.

37

I en situation där näringsidkarens telefonnummer anges på dennes webbplats på ett sådant sätt att det, i en genomsnittskonsuments ögon, det vill säga en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten konsument (dom av den 11 september 2019, Romano, C‑143/18, EU:C:2019:701, punkt 54 och där angiven rättspraxis), antyder att näringsidkaren använder detta nummer för sina kontakter med konsumenterna, ska nämnda nummer emellertid anses vara ”tillgängligt” för att kontakta näringsidkaren, i den mening som avses i artikel 6.1 c i direktiv 2011/83. Så är bland annat fallet när telefonnumret anges på webbplatsen under rubriken ”Kontakt”.

38

I den mån näringsidkarens telefonnummer, i det fall som avses i föregående punkt, ska anses vara ”tillgängligt” i den mening som avses i artikel 6.1 c i direktiv 2011/83, eller näringsidkaren beslutar att på sin webbplats ange standardiserade uppgifter om konsumentens utövande av ångerrätten, vilka återges i bilaga I A till direktivet, ska telefonnumret anses vara ”tillgängligt” även i den mening som avses i sistnämnda bestämmelse och ska finnas med bland dessa uppgifter.

39

Nämnda tolkning överensstämmer med de syften som eftersträvas med direktiv 2011/83. Det följer nämligen av artikel 1, jämförd med skäl 4, 5 och 7, att direktivet syftar till att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå och samtidigt garantera information och säkerhet för konsumenterna i deras transaktioner med näringsidkarna.

40

Mot denna bakgrund ska de ställda frågorna besvaras på följande sätt. Artikel 6.1 c i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att i en situation där en näringsidkares telefonnummer anges på dennes webbplats på ett sådant sätt att det för en genomsnittskonsument, det vill säga en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten konsument, antyder att näringsidkaren använder nämnda telefonnummer för sina kontakter med konsumenterna, ska detta telefonnummer anses vara ”tillgängligt” i den mening som avses i denna bestämmelse. I ett sådant fall ska artikel 6.1 c och h samt artikel 6.4 i samma direktiv, jämförd med avsnitt A i bilaga I till detsamma, tolkas så, att en näringsidkare som – innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler – förser konsumenten med information om hur ångerrätten kan utövas, genom att använda standardupplysningarna i avsnitt A i nämnda bilaga, är skyldig att ange samma telefonnummer i dessa upplysningar för att konsumenten ska kunna meddela vederbörande ett eventuellt beslut att använda sig av denna rätt med hjälp härav.

41

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:

Artikel 6.1 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG ska tolkas så, att i en situation där en näringsidkares telefonnummer anges på dennes webbplats på ett sådant sätt att det för en genomsnittskonsument, det vill säga en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten konsument, antyder att näringsidkaren använder nämnda telefonnummer för sina kontakter med konsumenterna, ska detta telefonnummer anses vara ”tillgängligt” i den mening som avses i denna bestämmelse. I ett sådant fall ska artikel 6.1 c och h samt artikel 6.4 i samma direktiv, jämförd med avsnitt A i bilaga I till detsamma, tolkas så, att en näringsidkare som – innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler – förser konsumenten med information om hur ångerrätten kan utövas, genom att använda standardupplysningarna i avsnitt A i nämnda bilaga, är skyldig att ange samma telefonnummer i dessa upplysningar för att konsumenten ska kunna meddela vederbörande ett eventuellt beslut att använda sig av denna rätt med hjälp härav.