1)

Under förutsättning att kraven enligt artikel 218.2, 218.6 och 218.8 FEUF i varje skede iakttas fullt ut utgör inte fördragen hinder för att Europeiska unionens råd, som därvid ska handla i överensstämmelse med sin arbetsordning, inväntar att det föreligger ett ”samförstånd” mellan medlemsstaterna om att vara bundna av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) på områden som omfattas av deras befogenheter innan rådet antar ett beslut om Europeiska unionens ingående av konventionen. Däremot medger inte fördragen att rådet inför ytterligare ett steg i förfarandet för ingående enligt nämnda artikel genom att uppställa som villkor för att anta beslutet om ingående av konventionen att det föreligger ett sådant ”samförstånd”.

2)

Den lämpliga materiella rättsliga grunden för antagandet av rådets akt om unionens ingående av den del av Istanbulkonventionen som avses med det planerade avtalet, i den mening som avses i artikel 218.11 FEUF, utgörs av artiklarna 78.2, 82.2, 84 och 336 FEUF.

3)

Protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU fördraget och EUF-fördraget, och protokoll (nr 22) om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, kan endast motivera att rådets akt om unionens ingående av den del av Istanbulkonventionen som avses med det planerade avtalet delas upp i två separata beslut i den mån denna uppdelning syftar till att beakta den omständigheten att Irland och Konungariket Danmark inte deltar i beslut om åtgärder som antas som ett led i ingåendet av detta avtal och som omfattas av tillämpningsområdet för dessa protokoll, betraktade i deras helhet.