1.

Förevarande begäran om förhandsavgörande, som framställdes till Grondwettelijk Hof (Författningsstolen, Belgien) den 16 januari 2018, har sitt ursprung i fem förenade mål om fullständig eller delvis ogiltigförklaring av Decreet van het Vlaamse Gewest van 7 juli 2017 houdende wijziging van de wet van 14 augustus 1986 betreffende de bescherming en het welzijn der dieren, wat de toegelaten methodes voor het slachten van dieren betreft (regionen Flanderns dekret av den 7 juli 2017 om ändring av lagen av den 14 augusti 1986 om djurskydd och djurens välbefinnande vad gäller godkända metoder för slakt av djur) (nedan kallat det omtvistade dekretet). Genom denna lag förbjuds i huvudsak slakt av djur i samband med traditionella judiska och muslimska riter, och föreskrivs att djuren ska bedövas före slakten för att minska deras lidande. Huvudfrågan till domstolen är huruvida ett sådant totalförbud mot slakt utan bedövning är tillåtet enligt unionsrätten, särskilt med hänsyn till rätten till religionsfrihet och fri rörlighet enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2.

Talan har väckts av Centraal Israëlitisch Consistorie van België (Belgiens centrala israeliska konsistorium) m.fl., Unie Moskeeën Antwerpen VZW, Islamitisch Offerfeest Antwerpen VZW, JG, KH, Executief van de Moslims van België m.fl., Coördinatie Comité van Joodse Organisaties van België och VZW m.fl. (nedan kallade klagandena). Dessutom har ett antal andra parter, närmare bestämt LI, Vlaamse regering (den flamländska regeringen), Waalse regering (den vallonska regeringen), Kosher Poultry BVBA m.fl. och Global Action in the Interest of Animals VZW, intervenerat i målet.

3.

De relevanta bestämmelserna i det omtvistade dekretet föreskriver att ryggradsdjur ( 2 ) endast får dödas efter föregående bedövning. Om djuren emellertid slaktas i enlighet med särskilda metoder som krävs för religiösa riter måste bedövningen vara reversibel och djuret får inte dö till följd av bedövningen. Genom undantag från kravet på föregående reversibel bedövning av djur får bedövning av nötkreatur som slaktas med särskilda metoder som krävs för religiösa riter ske omedelbart efter snittningen av djurets hals (bedövning efter snitt).

4.

Genom det omtvistade dekretet upphävdes således från den 1 januari 2019 det undantag beträffande kravet på föregående bedövning av djur som tidigare hade gällt enligt nationell rätt för slakt som påbjuds av religiösa riter. ( 3 ) Detta har klagandena framställt invändningar mot. De har gjort gällande att upphävandet av detta undantag avsevärt påverkar en väsentlig del av deras religiösa bruk och övertygelser.

5.

Förevarande begäran om förhandsavgörande, som inkom till domstolens kansli den 18 april 2019, avser i huvudsak tolkningen av artiklarna 4.4 och 26.2 första stycket c i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 ( 4 ) och giltigheten av den senare bestämmelsen mot bakgrund av artikel 10.1 i stadgan.

6.

Det ska i detta avseende påpekas att det i artikel 4.1 i förordning nr 1099/2009 tydligt föreskrivs att ”[d]jur [endast] får… avlivas efter bedövning”. I artikel 4.4 i denna förordning föreskrivs, som undantag, ( 5 ) att ”[k]raven i punkt 1… inte [ska] gälla beträffande djur som slaktas med särskilda metoder som påbjuds av religiösa riter, under förutsättning att slakten äger rum i ett slakteri”. I artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 föreskrivs emellertid att medlemsstaterna får anta bestämmelser som syftar till att säkerställa ett mer omfattande skydd av djur vid tidpunkten för avlivning än det som fastställs i förordningen om bland annat slakt av djur i enlighet med artikel 4.4 i denna förordning.

7.

Vissa av klagandena har vid den hänskjutande domstolen gjort gällande att medlemsstaterna inte kan stödja sig på artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 för att bortse från eller omintetgöra syftet med undantaget i artikel 4.4 i denna förordning för slakt som påbjuds av religiösa riter. Den flamländska och den vallonska regeringen har däremot gjort gällande vid den hänskjutande domstolen att artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 särskilt ger medlemsstaterna rätt att avvika från villkoren i artikel 4.4 i denna förordning.

8.

Den hänskjutande domstolen vill följaktligen i huvudsak få klarhet i huruvida artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 – som ska säkerställa religionsfrihet i enlighet med artikel 10.1 i stadgan ( 6 ) – och artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 tillåter en nationell bestämmelse som förbjuder avlivning av ryggradsdjur utan föregående bedövning och inför ett krav på föregående reversibel bedövning av djur före slakt som inte leder till döden eller bedövning efter snitt i samband med särskilda metoder för slakt som påbjuds av religiösa riter.

9.

Förevarande begäran om förhandsavgörande ger domstolen ett unikt tillfälle att ompröva och utveckla sin praxis beträffande förordning nr 1099/2009 och att förena målet att skydda djurs välbefinnande med enskildas rätt enligt artikel 10.1 i stadgan, så att de kostregler som föreskrivs av deras religion beaktas.

10.

Domstolen har i detta avseende nyligen haft tillfälle att pröva giltigheten av och göra en tolkning av vissa bestämmelser i förordning nr 1099/2009 i dom av den 29 maj 2018, Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen m.fl. (C‑426/16, EU:C:2018:335), och i dom av den 26 februari 2019, Oeuvre d’assistance aux bêtes d’abattoirs (C‑497/17, EU:C:2019:137), i samband med slakt av djur utan föregående bedövning där metoden för slakt påbjuds av religiösa riter.

11.

Dessa mål avsåg särskilt tolkningen och giltigheten av undantaget i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 från det förbud som stadgas i artikel 4.1 i denna förordning.

12.

I dom av den 29 maj 2018, Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen m.fl. (C‑426/16, EU:C:2018:335), prövade domstolen giltigheten av kravet enligt artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 och slog slutligen fast att rituell slakt ska utföras i godkända slakterier. I dom av den 26 februari 2019, Oeuvre d’assistance aux bêtes d’abattoirs (C‑497/17, EU:C:2019:137) slog domstolen fast att EU:s logotyp för ekologisk produktion inte fick användas på produkter som kom från djur som hade slaktats i enlighet med religiösa riter utan att först ha bedövats, trots att sådan slakt var tillåten enligt artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009. Följden av detta beslut blev att EU:s logotyp för ekologisk produktion inte får användas när produkten inte framställs med iakttagande av de högsta kraven på djurskyddsområdet.

13.

Förevarande begäran om förhandsavgörande har en något annan inriktning, eftersom den för första gången avser tolkningen och giltigheten av artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009, som uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att anta lagstiftning som syftar till att säkerställa ett mer omfattande skydd för djur vid avlivning än vad som föreskrivs i artikel 4.4 i denna förordning.

14.

I förevarande mål ska domstolen pröva den känsliga frågan huruvida, och om så är fallet, i vilken utsträckning en medlemsstat, mot bakgrund av särskild nationell känslighet när det gäller djurens välbefinnande, får anta bestämmelser som syftar till mer omfattande skydd för djur vid avlivning än bestämmelserna i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 och som påstås innebära en kränkning av religionsfriheten enligt artikel 10.1 i stadgan. Domstolen kan i synnerhet ha att pröva frågan huruvida möjligheten enligt artikel 26.4 i förordning nr 1099/2009 att importera produkter som kommer från djur som har slaktats i enlighet med de särskilda metoder för slakt som påbjuds av religiösa riter är tillräcklig för att säkerställa att religionsfriheten upprätthålls.

15.

Innan dessa frågor prövas måste emellertid de tillämpliga lagbestämmelserna och fördragets bestämmelser fastställas.

16.

I artikel 10 i stadgan, med rubriken ”Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”, föreskrivs följande:

”1.   Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller övertygelse och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.

…”

17.

I artikel 21 i stadgan, med rubriken ”Icke-diskriminering”, föreskrivs följande:

”1.   All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden.

…”

18.

I artikel 22 i stadgan, med rubriken ”Kulturell, religiös och språklig mångfald”, anges följande:

”Unionen ska respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden.”

19.

I artikel 52 i stadgan, med rubriken ”Rättigheternas och principernas räckvidd och tolkning”, anges följande:

”1.   Varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

…

3.   I den mån som denna stadga omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ska de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. Denna bestämmelse hindrar inte unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långtgående skydd.

…”

20.

I artikel 13 FEUF (tidigare protokoll nr 33 till EG‑fördraget om djurskydd och djurens välfärd (1997)) föreskrivs följande:

”Vid utformning och genomförande av unionens politik i fråga om jordbruk, fiskeri, transport, inre marknad, forskning och teknisk utveckling samt rymden ska unionen och medlemsstaterna fullt ut ta hänsyn till välfärd för djuren som kännande varelser, samtidigt som unionen och medlemsstaterna ska respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv.”

21.

Skälen 2, 4, 18, 20, 43, 57, 58 och 61 i förordning nr 1099/2009 har följande lydelse:

…

…

…

…

…

…

22.

I artikel 1 i förordning nr 1099/2009, med rubriken ”Syfte och tillämpningsområde”, föreskrivs följande:

”1.   I denna förordning fastställs bestämmelser om avlivning av djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn, päls eller andra produkter samt avlivning av djur vid besättningsavlivning och därmed sammanhängande verksamhet.

…”

23.

I artikel 2 i förordningen, med rubriken ”Definitioner”, anges följande:

”…

…

…

24.

I artikel 3.1 i samma förordning föreskrivs att djur ska förskonas från all smärta, plåga eller lidande som kan undvikas vid tidpunkten för avlivning och därmed sammanhängande verksamhet.

25.

I artikel 4 i förordning nr 1099/2009, med rubriken ”Bedövningsmetoder”, anges följande:

”1.   Djur får endast avlivas efter bedövning i enlighet med de metoder och de särskilda krav för tillämpningen av dessa metoder som anges i bilaga I. Avsaknad av medvetande och känsel ska bibehållas till dess att djuret är dött.

De metoder i bilaga I som inte leder till omedelbar död (nedan kallad enkel bedövning) ska så snart som möjligt följas av ett förfarande som medför död, till exempel avblodning, hjärnsondning, elavlivning eller långvarig syrebrist.

…

4.   Kraven i punkt 1 ska inte gälla beträffande djur som slaktas med särskilda metoder som påbjuds av religiösa riter, under förutsättning att slakten äger rum i ett slakteri.”

26.

Artikel 26 i förordning nr 1099/2009, med rubriken ”Strängare nationella bestämmelser”, har följande lydelse:

”1.   Denna förordning ska inte hindra medlemsstaterna från att behålla nationella bestämmelser som syftar till att säkerställa ett mer omfattande skydd av djur vid tidpunkten för avlivning och som är i kraft vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande.

Före den 1 januari 2013 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om sådana nationella bestämmelser. Kommissionen ska uppmärksamma övriga medlemsstater på dessa.

2.   Medlemsstaterna får inom följande områden anta nationella bestämmelser som syftar till att säkerställa ett mer omfattande skydd av djur vid tidpunkten för avlivning än det som fastställs i denna förordning:

…

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana nationella bestämmelser. Kommissionen ska uppmärksamma övriga medlemsstater på dessa.

…

4.   En medlemsstat får inte förbjuda eller hindra att produkter av animaliskt ursprung, vilka framställts av djur som avlivats i en annan medlemsstat, sätts i omlopp inom sitt territorium med motiveringen att de berörda djuren inte har avlivats i enlighet med sina nationella bestämmelser som syftar till ett mer omfattande skydd av djur vid tidpunkten för avlivning.”

27.

Artikel 1 i det omtvistade dekretet har följande lydelse:

”I detta dekret regleras ett regionalt område.”

28.

I artikel 2 i dekretet anges följande:

”Artikel 3 i lagen av den 14 augusti 1986 om djurskydd och djurens välfärd, ändrad genom lagarna av den 4 maj 1995, den 9 juli 2004, den 11 maj 2007 och den 27 december 2012, ändras enligt följande:

1° Punkterna 13 och 14 ersätts med följande:

’13° avlivning: varje avsiktligt förfarande som leder till ett djurs död.

14° slakt: avlivning av djur avsedda att användas som livsmedel.’

2° a punkt 14a infogas. Där anges följande:

’14a) bedövning: varje avsiktligt förfarande som leder till att ett djur förlorar medvetandet och förmågan att känna smärta, inbegripet varje process som leder till ögonblicklig död och till att djuret förlorar medvetandet och förmågan att känna smärta, inbegripet varje förfarande som leder till omedelbar död.’”

29.

Artikel 3 i det omtvistade dekretet har följande lydelse:

”Artikel 15 i samma lag ska ersättas med följande:

’Artikel 15. 1 § Ryggradsdjur får bara avlivas efter föregående bedövning. De får bara avlivas av personer som har de kunskaper och färdigheter som krävs, och med den metod som är minst smärtsam, snabb och mest selektiv.

Genom undantag från 1 § får ryggradsdjur avlivas utan föregående bedövning

1° i händelse av force majeure.

2° i samband med jakt eller fiske.

3° i samband med skadedjursbekämpning.

2 §. Om djuren slaktas i enlighet med särskilda metoder som krävs för religiösa riter måste bedövningen vara reversibel och djuret får inte dö till följd av bedövningen’.”

30.

Artikel 4 i det omtvistade dekretet har följande lydelse:

”Artikel 16 i samma lag, ändrad genom lagen av den 4 maj 1995, det kungliga lagdekretet av den 22 februari 2001 och lagen av den 7 februari 2014, ska ersättas med följande:

’Artikel 16. 1 §. Den flamländska regeringen ska fastställa villkoren för

1° metoderna för bedövning och avlivning av djur beroende på omständigheterna och djurarterna,

2° konstruktionen, utformningen och utrustningen i slakterierna,

3° säkerställande av oberoende för den person som ansvarar för djurens välbefinnande,

4° kapaciteten hos den som ansvarar för djurens välbefinnande, hos personalen i slakterier och hos personer i samband med avlivning av djur, inbegripet innehållet i och organiseringen av utbildning och undersökningar, samt utfärdande, återkallelse och indragning av de intyg som utfärdats i detta avseende.

2 § Den flamländska regeringen får godkänna anläggningar för slakt av djur som är avsedda för privat konsumtion i hemmet och bestämma villkoren för slakt utanför slakterier av djur som är avsedda för privat konsumtion i hemmet’.”

31.

Artikel 5 i det omtvistade dekretet har följande lydelse:

”I samma lag, som senast ändrats genom lagen av den 7 februari 2014, ska en artikel 45ter infogas, i vilken följande anges:

’Artikel 45ter Genom undantag från artikel 15 får bedövning av nötkreatur som slaktas enligt särskilda metoder som krävs för religiösa riter äga rum omedelbart efter det att halssnittet har gjorts, vilket gäller till den dag då den flamländska regeringen bestämmer att reversibel bedövning är tillämplig i praktiken för dessa djurarter’.”

32.

I artikel 6 i det omtvistade dekretet föreskrivs att dekretet ska träda i kraft den 1 januari 2019.

33.

Klagandena i det nationella målet har väckt talan vid Grondwettelijk Hof (Författningsdomstolen) i ett antal fall avseende ogiltigförklaring av det omtvistade dekretet.

34.

Till stöd för talan vid Grondwettelijk Hof (Författningsdomstolen) om ogiltigförklaring har klagandena i huvudsak anfört följande:

För det första åsidosättande av förordning nr 1099/2009 jämförd med likhetsprincipen och principen om icke-diskriminering, eftersom troende judar och muslimer fråntas möjligheten att utnyttja det undantag från kravet på bedövning före slakt som enligt artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 får tillämpas vid rituell slakt, och eftersom det omtvistade dekretet, i strid med artikel 26.2 i ovannämnda förordning, enligt uppgift inte anmäldes till Europeiska kommissionen i tid.

För det andra åsidosättande av religionsfriheten, eftersom troende judar och muslimer dels inte kan slakta djur i enlighet med de metoder som påbjuds i deras religion, dels inte kan erhålla kött från djur som slaktats i enlighet med dessa religiösa föreskrifter.

För det tredje åsidosättande av principen om åtskillnad mellan kyrka och stat, eftersom det omtvistade dekretet innehåller föreskrifter om hur en religiös rit ska utföras.

För det fjärde åsidosättande av rätten till arbete och fritt yrkesval, näringsfriheten och den fria rörligheten för varor och tjänster, eftersom det kommer att bli omöjligt för religiösa slaktare att utöva sitt yrke, eftersom slaktare och slakterier inte kommer att kunna erbjuda sina kunder kött som slaktats i enlighet med religiösa föreskrifter, och eftersom konkurrensen snedvrids mellan slakterier i regionen Flandern och slakterier i huvudstadsregionen Bryssel eller i en annan medlemsstat där slakt av djur utan bedövning tillåts.

För det femte åsidosättande av likhetsprincipen och principen om icke‑diskriminering, eftersom

troende judar och muslimer, utan skälig motivering, behandlas på samma sätt som personer som inte omfattas av specifika religiösa livsmedelsföreskrifter,

personer som avlivar djur i samband med jakt eller fiske eller vid bekämpning av skadeorganismer och personer som avlivar djur i enlighet med särskilda slaktmetoder som påbjuds av en religiös rit, utan skälig motivering, behandlas olika, och

troende judar och troende muslimer, utan skälig motivering, behandlas lika.

35.

Omvänt anser den flamländska och den vallonska regeringen att artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att avvika från artikel 4.4 i denna förordning. ( 7 )

36.

Den hänskjutande domstolen har påpekat att det undantag från den principiella skyldigheten att bedöva djuret före slakt som anges i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 bygger på principen om religionsfrihet, som garanteras genom artikel 10.1 i stadgan.

37.

Enligt den hänskjutande domstolen får medlemsstaterna emellertid avvika från ovannämnda undantag. Artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 ger trots allt medlemsstaterna rätt att, i syfte att främja djurs välbefinnande, avvika från vad som stadgas i artikel 4.4 i denna förordning. I detta avseende anges inte inom vilka gränser medlemsstaterna måste hålla sig. ( 8 )

38.

Den hänskjutande domstolen har konstaterat att frågan uppkommer huruvida artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 kan tolkas så, att medlemsstaterna har rätt att införa sådana nationella bestämmelser som dem som det omtvistade dekretet innehåller, och huruvida denna bestämmelse, för det fall den ska tolkas på detta sätt, är förenlig med religionsfriheten, som garanteras genom artikel 10.1 i stadgan.

39.

Den hänskjutande domstolen har dessutom påpekat att det i förordning nr 1099/2009 endast föreskrivs ett villkorat undantag från kravet på föregående bedövning i samband med avlivning av djur med hjälp av rituella slaktmetoder, medan avlivning av djur under jakt, fiske och sport- och kulturevenemang är helt befriad från samma krav enligt artikel 1.3 a led ii i förordning nr 1099/2009). Den hänskjutande domstolen vill i detta avseende få klarhet i huruvida förordning nr 1099/2009 medför en omotiverad diskriminering genom att medlemsstaterna får begränsa undantaget för slakt som påbjuds av religiösa riter, medan det samtidigt är tillåtet att avliva djur utan bedövning vid jakt, fiske och sport- eller kulturevenemang.

40.

Under dessa omständigheter beslutade Grondwettelijk Hof (Författningsdomstolen) att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfrågor till domstolen:

41.

Centraal Israëlitisch Consistorie van België m.fl., Executief van de Moslims van België m.fl., Coördinatie Comité van Joodse Organisaties van België. Section belge du Congrès juif mondial et Congrès juif européen VZW, LI, Vlaamse Regering, Waalse Regering, Global Action in the Interest of Animals VZW (GAIA), den danska, den finska och den svenska regeringen, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden beträffande de frågor som hänskjutits av Grondwettelijk Hof (Författningsdomstolen).

42.

Centraal Israëlitisch Consistorie van België m.fl., Unie Moskeeën Antwerpen VZW, Executief van de Moslims van België m.fl., Coördinatie Comité van Joodse Organisaties van België. Section belge du Congrès juif mondial et Congrès juif européen VZW, LI, Vlaamse Regering, Waalse Regering, Global Action in the Interest of Animals VZW (GAIA), den danska och den finska regeringen samt rådet och kommissionen avgav muntliga yttranden vid förhandlingen vid domstolen den 8 juli 2020. När det gäller den finska regeringen tilläts dess ombud att avge muntliga yttranden i videokonferens.

43.

I begäran om förhandsavgörande hänsköt Grondwettelijk Hof (Författningsdomstolen) tre frågor till EU-domstolen. På begäran av EU-domstolen ska detta förslag till avgörande inriktas på den första och den andra frågan som den hänskjutande domstolen ställt i begäran om förhandsavgörande.

44.

Med den första frågan har Grondwettelijk Hof (Författningsdomstolen) begärt en tolkning av artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009. Den hänskjutande domstolen vill i synnerhet få klarhet beträffande tillämpningsområdet för artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 och om huruvida bestämmelsen tillåter medlemsstaterna att, genom undantag från artikel 4.4 i samma förordning, anta sådana bestämmelser som bestämmelserna i det omtvistade dekretet i syfte att främja djurs välbefinnande. Beroende på tolkningen av artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 vill Grondwettelijk Hof (Författningsdomstolen) med den andra frågan få klarhet i huruvida denna unionsbestämmelse strider mot artikel 10.1 i stadgan.

45.

Med hänsyn till det inneboende sambandet mellan de två första frågorna anser jag att det är mer lämpligt att besvara dem tillsammans.

46.

Det framgår av begäran om förhandsavgörande att kommissionen underrättades om det omtvistade dekretet den 29 november 2017 ( 9 ) i enlighet med artikel 26.2 andra stycket i förordning nr 1099/2009. Det har skriftligen vid förhandlingarna vid domstolen gjorts gällande att underrättelsen i fråga inkom för sent ( 10 ) och att det omtvistade dekretet följaktligen är ogiltigt. Jag vill i detta avseende påpeka att Grondwettelijk Hof (Författningsdomstolen) särskilt nämnde underrättelsen i fråga i begäran om förhandsavgörande. Den hänskjutande domstolen ifrågasatte emellertid inte det omtvistade dekretets giltighet i detta avseende. Dessutom avser ingen av tolkningsfrågorna denna omständighet specifikt, och den hänskjutande domstolen har inte begärt någon tolkning av artikel 26.2 andra stycket i förordning nr 1099/2009. Jag anser därför att denna fråga faller utanför ramen för förevarande mål, särskilt som det inte har skett någon verklig diskussion mellan parterna vad gäller den omständigheten.

47.

Det har också diskuterats vid domstolen huruvida föregående reversibel bedövning som inte leder till att djuret avlider eller bedövning efter snitt av ryggradsdjur är i överensstämmelse med de slaktmetoder som påbjuds av religiösa riter för utövare av både muslimsk och judisk tro. Det tycks i detta avseende råda olika uppfattningar i ämnet inom de båda trosriktningarna. ( 11 ) Såsom jag påpekade i mitt förslag till avgörande i mål C‑243/19, A mot Veselibas Ministrija, ( 12 ) kan en profan domstol inte välja i frågor som rör religiös ortodoxi. Enligt min uppfattning räcker det att konstatera att det finns ett avsevärt antal anhängare av både muslimsk och judisk tro som betraktar slakt av djur utan sådan bedövning som en väsentlig del av en nödvändig religiös rit. Jag föreslår följaktligen att domstolen ska utgå från dessa premisser. ( 13 )

48.

EU-domstolen slog under alla omständigheter tydligt fast i punkt 51 i domen av den 29 maj 2018, Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen m.fl. (C‑426/16, EU:C:2018:335), att förekomsten av eventuella teologiska skillnader i frågan inte i sig kan påverka kvalificeringen av den rituella slakten som en ”religiös rit”, såsom den beskrivs av den hänskjutande domstolen. ( 14 )

49.

Trots att den hänskjutande domstolen mycket ingående har förklarat att det omtvistade dekretet antogs efter omfattande samråd med företrädare för olika religiösa grupper och det i den flamländska lagstiftningen under en längre period (sedan år 2006) har gjorts avsevärda ansträngningar för att förena målen att främja djurs välbefinnande och att respektera betydelsen av rituell slakt ( 15 ) har nämnda domstol i begäran om förhandsavgörande antytt att det omtvistade dekretet föreskriver förbud mot rituell slakt utan bedövning, vilket tidigare var tillåtet enligt nationell rätt och enligt undantaget i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009. ( 16 )

50.

Förordning nr 1099/2009 innehåller regler om bland annat avlivning av djur som föds upp och hålls för produktion av livsmedel. Såsom framgår av själva rubriken på förordningen och av artikel 3.1 i denna är det huvudsakliga målet med förordningen att skydda djuren och att förskona dem från all smärta, plåga eller lidande som kan undvikas vid slakten och därmed sammanhängande verksamhet.

51.

Artikel 4.1 i förordning nr 1099/2009 stadgar således otvetydigt att ”[d]jur [endast] får… avlivas efter bedövning”.

52.

Jag anser att artikel 4.1 i förordning nr 1099/2009 utgör hörnstenen i denna förordning och avspeglar och konkretiserar den tydliga skyldighet som såväl unionen som medlemsstaterna har enligt den första delen av artikel 13 FEUF att fullt ut ta hänsyn till välfärd för djuren, som är kännande varelser. I detta avseende slog EU-domstolen i punkt 47 i domen av den 26 februari 2019, Oeuvre d’assistance aux bêtes d’abattoirs (C‑497/17, EU:C:2019:137), fast att vetenskapliga studier har visat att bedövning är den metod som leder till att djurets välbefinnande påverkas så lite som möjligt vid tidpunkten för slakt.

53.

Trots de stränga villkoren i artikel 4.1 i förordning nr 1099/2009 föreskriver artikel 4.4 i samma förordning ändå, som undantag från denna regel, att ”[k]raven i punkt 1… inte [ska] gälla beträffande djur som slaktas med särskilda metoder som påbjuds av religiösa riter, under förutsättning att slakten äger rum i ett slakteri”. ( 17 ) Artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 svarar således mot behovet av att säkerställa att anhängare av vissa trosuppfattningar kan iaktta väsentliga religiösa riter och konsumera kött från djur som slaktats på detta sätt som påbjuds av deras religion.

54.

I domen av den 29 maj 2018, Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen m.fl. (C‑426/16, EU:C:2018:335), prövade domstolen giltigheten av rätten enligt artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 att utföra rituell slakt i slakterier med hänsyn till artikel 10.1 i stadgan. I punkterna 43–45 i den domen erinrade domstolen om att samvetsfrihet och religionsfrihet, som skyddas i artikel 10.1 i stadgan, enligt domstolens praxis bland annat innefattar en frihet för var och en att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer. Dessutom har begreppet ”religion” getts en vid betydelse i stadgan och omfattar såväl forum internum, det vill säga att ha övertygelser, som forum externum, det vill säga att offentligt utöva sin religiösa tro. Domstolen kom därför fram till att de särskilda slaktmetoder som påbjuds av religiösa riter, i den mening som avses i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009, omfattas av artikel 10.1 i stadgan som en del av denna offentliga utövning. ( 18 )

55.

Domstolen fann att undantaget i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009, enligt vilket slakten ska äga rum i ett slakteri, ( 19 ) inte förbjuder rituell slakt inom unionen, utan tvärtom är ett konkret uttryck för unionslagstiftarens aktiva strävan att tillåta rituell slakt av djur utan föregående bedövning i syfte att garantera att religionsfriheten faktiskt respekteras. ( 20 )

56.

Undantaget i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 från bestämmelsen i artikel 4.1 i samma förordning tillåter därför rituell slakt varvid djuret kan komma att avlivas utan föregående bedövning enbart för att garantera respekten för religionsfriheten förutsatt att djurets smärta, plåga eller lidande lindras lika effektivt som vid slakt med föregående bedövning, som enligt artikel 2 f i förordning nr 1099/2009 jämförd med skäl 20 däri, behövs för att framkalla medvetslöshet och avsaknad av känsloförnimmelser hos djuret som avsevärt kan minska dess lidande. ( 21 )

57.

Artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 ger således uttryck för unionslagstiftarens önskan att respektera religionsfriheten och rätten att utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer, såsom stadgas i artikel 10 i stadgan, trots det onödiga lidande som djur utsätts för i samband med rituell slakt utan föregående bedövning. ( 22 ) Genom denna bestämmelse förverkligas enligt min uppfattning unionens engagemang för ett tolerant och pluralistiskt samhälle där avvikande och ibland motstridiga uppfattningar och övertygelser råder och måste sammanjämkas.

58.

Det framgår under alla förhållanden av punkt 56 och följande punkter i domen av den 29 maj 2018 i målet Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen m.fl. (C‑426/16, EU:C:2018:335) att tekniska villkor eller specifikationer, som syftar till att minimera djurens lidande vid tidpunkten för avlivningen och till att säkerställa hälsan för alla konsumenter av kött, och som är neutrala och icke-diskriminerande när de tillämpas, kan åläggas i samband med friheten att av religiösa skäl utföra slakt utan föregående bedövning för att organisera och styra denna slakt. Såsom angetts ovan förklarade domstolen således i punkt 68 i domen av den 29 maj 2018 i målet Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen m.fl. (C‑426/16, EU:C:2018:335) att kravet att slakt ska äga rum i ett slakteri ( 23 )inte utgör någon inskränkning av rätten att fritt utöva sin religion. ( 24 )

59.

I domen av den 26 februari 2019, Oeuvre d’assistance aux bêtes d’abattoirs (C‑497/17, EU:C:2019:137, punkterna 48–50), angav domstolen i huvudsak att även om djurens välbefinnande i viss mån kan äventyras för att möjliggöra rituell slakt, går undantaget i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 inte utöver vad som är absolut nödvändigt för att säkerställa respekten för religionsfriheten. Trosuppfattningarna i fråga omfattar konsumtion av kött som har slaktats i enlighet med religiösa riter.

60.

Dessutom framgår det enligt min uppfattning av ovanstående dom att rituell slakt av djur utan föregående bedövning under vissa omständigheter får till följd att produkterna från slakt enligt denna ritual behandlas på annat sätt än produkter från slakt som utförs på ett sätt som uppfyller högre djurskyddskrav.

61.

Det är uppenbart att artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009, som utgör undantag från bestämmelsen i artikel 4.1, ska tolkas restriktivt. Detta är nödvändigt för att i största möjliga utsträckning skydda djuren vid tidpunkten för avlivningen och samtidigt säkerställa respekten för religionsfriheten och djup religiös tro. Trots den uppenbara spänningen mellan dessa båda mål – som ibland är motstridiga – anser jag att den mest slående aspekten av samspelet mellan dessa bestämmelser i förordning nr 1099/2009 är det mycket exakta språk som används i artikel 4.1 i förordningen och omfattningen av förbudet i denna. Detta står i kontrast till avsaknaden av konkreta eller specifika begränsningar i artikel 4.4, bortsett från kravet att slakten i fråga ska påbjudas av religiösa riter och äga rum i slakteri. ( 25 )

62.

I detta sammanhang kan jag inte låta bli att påpeka att uttrycket ”beträffande djur som slaktas med särskilda metoder som påbjuds av religiösa riter” i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 tyvärr är vagt och således kan ges en vid tolkning till nackdel för djurens lidande. ( 26 ) Skyddet av djurens välfärd, som avses i artikel 13 FEUF, ska naturligtvis tillmätas verklig betydelse och innebörd i unionsrätten. Även om skyddet av djurens välfärd under vissa omständigheter måste ge vika för det ännu mer grundläggande syftet att skydda religionsfriheten och religiösa övertygelser, måste dessa omständigheter i sig vara klara och precisa. Man kan med rätta fråga sig om alla produkter som härrör från djur som slaktats med stöd av undantaget i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 faktiskt är avsedda att konsumeras av personer som kräver sådan slakt för att uppfylla de krav som deras religion ställer. Det framgår av handlingarna i målet att produkter som härrör från djur som har slaktats utan föregående bedövning är avsedda att konsumeras av allmänheten som, förutom att den inte har haft kännedom om denna omständighet, inte kräver sådan slakt för att följa kostregler som föreskrivs av religion. ( 27 ) Det kan faktiskt mycket väl finnas konsumenter som skulle ha religiösa eller moraliska invändningar eller samvetsbetänkligheter mot att konsumera sådana produkter med hänsyn till det onödiga lidandet för djuren i fråga.

63.

Trots de tydliga villkoren i artikel 4.1 i förordning nr 1099/2009 går det inte att komma ifrån att det enda sättet för en konsument i unionen att säkerställa att animaliska produkter uppfyller kraven i artikel 4.1 i förordning nr 1099/2009 är att konsumera produkter som är försedda med EU:s logotyp för organiska produkter. Detta innebär att samtidigt som medlemsstaterna är skyldiga att respektera muslimska och judiska trosanhängares djupa religiösa tro genom att tillåta rituell slakt av djur på detta sätt, har de också skyldigheter i fråga om välfärd för dessa djur, som är kännande varelser. I synnerhet är det inte förenligt med vare sig andan eller ordalydelsen i artikel 13 FEUF att köttproduktion som härrör från slakt av djur i enlighet med religiösa riter helt enkelt får föras in i den allmänna livsmedelskedjan för att konsumeras av kunder som inte känner till – och som inte har informerats om – det sätt på vilket djuren har slaktats.

64.

Det framgår av handlingarna i målet att allt fler medlemsstater på många olika sätt försöker nyansera eller begränsa omfattningen av undantaget i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009. Här ingår förbud mot slakt av djur utan föregående bedövning och förbud mot slakt av djur som sker utan vare sig föregående (reversibel) bedövning eller bedövning efter snitt, med stöd av bland annat artikel 26.2 första stycket c i nämnda förordning.

65.

Det är lagligheten av denna praxis mot bakgrund av bestämmelserna i förordning nr 1099/2009, och särskilt artikel 26.2 första stycket c i denna förordning, som är central i förevarande begäran om förhandsavgörande och som jag nu ska behandla.

66.

Artiklarna 26.1 och 26.2 i förordning nr 1099/2009 tillåter att medlemsstaterna behåller eller antar nationella bestämmelser som syftar till att säkerställa ett mer omfattande skydd av djur ( 28 ) vid tidpunkten för avlivning än bestämmelserna i denna förordning. I artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 anges i allt väsentligt att medlemsstaterna får föreskriva mer omfattande skydd av djur vid tidpunkten för avlivningen vad gäller slakt och bedövning ( 29 ) av djur i enlighet med artikel 4.4 i denna förordning.

67.

Jag anser att syftet med själva ordalydelsen i artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 inte är att medlemsstaterna ska avskaffa eller nästan avskaffa ( 30 ) rituell slakt. Det framgår av lydelsen av undantaget i artikel 4.4 i denna förordning, som i sig syftar till att skydda religionsfriheten. Den allmänna ordalydelsen i artikel 26.2 kan inte tolkas på så sätt att den påverkar de särskilda bestämmelserna i artikel 4.4.

68.

Artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 föreskriver detta undantag samtidigt som den, i enlighet med subsidiaritetsprincipen och i syfte att ta hänsyn till nationell känslighet för djurens välbefinnande, tillåter att medlemsstaterna antar ytterligare eller strängare nationella regler som går längre än det uttryckliga kravet enligt artikel 4.4 i samma förordning att slakt av djur som omfattas av särskilda slaktmetoder som påbjuds av religiösa riter ska äga rum i ett slakteri.

69.

I dessa ytterligare regler kan till exempel ingå kravet att en veterinär ska vara närvarande under hela den rituella slakten (utöver kraven beträffande en djurskyddsansvarig i artikel 17 i förordning nr 1099/2009) och att den person som utför denna särskilda form av slakt ska ha lämplig utbildning, och regler beträffande den använda knivens beskaffenhet, storlek och skärpa och kravet på en andra kniv för den händelse den första skadas under slakten.

70.

Medlemsstaternas antagande av strängare regler i enlighet med artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 måste således ske inom ramen för och med fullständigt beaktande av arten av det undantag som föreskrivs i artikel 4.4 i denna förordning. Detta innebär emellertid inte att medlemsstaterna får använda den möjlighet som föreskrivs i artikel 26.2 i förordning nr 1099/2009 på ett sådant sätt att undantaget i artikel 4.4 i denna förordning omintetgörs, ett undantag som trots allt i sig syftade till att respektera religionsfriheten för judiska och muslimska trosanhängare för vilka rituell slakt av djur har varit ett väsentligt kännetecken för deras religiösa traditioner, sedvänjor och, förvisso, deras identitet.

71.

I skäl 18 i förordning nr 1099/2009 förklaras förvisso att medlemsstaternas möjlighet att behålla eller anta strängare nationella regler avspeglar unionslagstiftarens vilja att ”lämna en viss grad av subsidiaritet för varje medlemsstat”samtidigt som undantaget från kravet på bedövning av djuren före slakt i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 ändå bibehålls. ( 31 )

72.

Artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 tillåter följaktligen att strängare nationella regler antas för att skydda djurs välbefinnande, förutsatt att det inte inkräktar på ”kärnan” i de religiösa handlingarna i fråga, nämligen rituell slakt. Bestämmelsen ger följaktligen inte medlemsstaterna rätt att förbjuda slakt av djur såsom påbjuds av religiösa riter och uttryckligen tillåts genom artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009. ( 32 )

73.

Enligt min uppfattning skulle varje annan tolkning av artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009, bortsett från att den strider mot själva ordalydelsen i bestämmelsen i fråga ( 33 ) och mot unionslagstiftarens tydliga avsikt, ( 34 ) utgöra en begränsning av religionsfriheten som garanteras genom artikel 10.1 i stadgan och kräva en uttrycklig och detaljerad motivering i enlighet med de tre kriterierna i artikel 52.1 i stadgan. I det aktuella fallet räcker det att påpeka att det i förordning nr 1099/2009 inte anges något om en sådan motivering.

74.

Eftersom både skälen i förordning nr 1099/2009 och själva det juridiska språket i artikel 4.4 tydligt visar en önskan att bevara den rituella slakten av djur, är den ytterligare befogenhet som medlemsstaterna ges enligt artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 ( 35 ) beträffande slakt av djur i enlighet med artikel 4.4 helt enkelt avsedd att göra det möjligt för dem att vidta sådana ytterligare åtgärder som de anser lämpliga för att främja välbefinnandet för djuren i fråga.

75.

Jag upprepar därför att dessa ytterligare åtgärder inte utsträcks till att förbjuda rituell slakt utan föregående bedövning eller bedövning efter snitt, eftersom det skulle innebära att själva karaktären hos det undantag som föreskrivs i artikel 4.4 förnekades. Detta skulle i sin tur äventyra det väsentliga innehållet i garantierna i religiöst hänseende i artikel 10.1 i stadgan för anhängare av judendomen och islam, för vilka dessa religiösa ritualer, såsom vi har sett, är av djup personlig religiös betydelse. Jag anser därför att medlemsstaterna, enligt artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 och i linje med domen av den 29 maj 2018, Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen m.fl. (C‑426/16, EU:C:2018:335), till exempel kan anta tekniska villkor eller specifikationer ( 36 ) som syftar till att minimera djurens lidande när de avlivas och främja deras välbefinnande utöver kravet enligt artikel 4.4 i denna förordning att rituell slakt ska äga rum i ett slakteri.

76.

Jag anser inte att det lönar sig att spekulera om vilken typ av åtgärder som medlemsstaterna lagligen skulle kunna vidta med stöd av artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009, eller om någon annan rättslig grund, eftersom detta uppenbart faller utanför ramen för förevarande mål och således inte har varit föremål för någon verklig diskussion. ( 37 ) Det är helt enkelt inte domstolens uppgift att avge rådgivande utlåtanden i frågan. Det är tillräckligt att konstatera att denna möjlighet inte sträcker sig så långt som till att den flamländska lagstiftaren ska förbjuda rituell slakt utan föregående bedövning på det sätt som har övervägts i förevarande mål.

77.

Min slutsats så här långt är således att artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 jämförd med artikel 4.1 och 4.4 i samma förordning, med hänsyn till artikel 10 i stadgan och artikel 13 FEUF, ska tolkas så, att medlemsstaterna inte får anta bestämmelser genom vilka det dels införs ett förbud mot slakt av djur utan bedövning även vid slakt som utförs i samband med en religiös rit, dels föreskrivs en alternativ bedövningsmetod för den slakt som utförs i samband med en religiös rit, som bygger på att bedövningen ska vara reversibel och inte får leda till att djuret dör.

78.

Vid prövningen av frågorna har inga omständigheter framkommit som kan påverka giltigheten av artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009, med hänsyn till artikel 10.1 i stadgan.

79.

Dessa slutsatser påverkas inte av att det – åtminstone i princip – alltid skulle stå de judiska och muslimska samfunden fritt att importera kosherkött respektive halalkött. Bortsett från den omständigheten att det skulle vara något osäkert att förlita sig på sådan import – vid förhandlingen den 8 juli 2020 informerades till exempel domstolen om att vissa medlemsstater, såsom Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Nederländerna, har infört exportförbud på sådana köttprodukter – skulle det knappast kunna vara tillfredsställande om varje medlemsstat skulle tillämpa en sådan strategi. Faktum kvarstår att kärnan i den rättighet som garanteras genom artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009 är tillämplig utan förbehåll i varje medlemsstat, och befogenheten att anta ytterligare bestämmelser i enlighet med artikel 26.2 första stycket c i denna förordning kan inte påverka detta.

80.

Förevarande mål riktar ändå på sitt sätt uppmärksamhet mot svagheten hos det nuvarande regelverket. Om artikel 13 FEUF ska anses ålägga medlemsstaterna verkliga skyldigheter (vilket jag anser att den bör) tillkommer det åtminstone unionslagstiftaren att se till att alla konsumenter ges en klar och tydlig upplysning om att produkterna kommer från djur som har avlivats utan föregående bedövning.

81.

Ett sådant tillvägagångssätt, som är neutralt och icke‑diskriminerande genom att alla konsumenter ges ytterligare information genom spårbarhet och märkning av animaliska produkter, gör det möjligt för dem att göra fria och informerade val i fråga om konsumtion av sådana produkter. ( 38 ) Detta skulle dessutom främja djurens välfärd genom att deras lidande vid tidpunkten för avlivning minskar samtidigt som religionsfriheten också skyddas. ( 39 )

82.

Medlemsstaternas befogenhet att anta ytterligare eller strängare nationella bestämmelser nyanseras eller begränsas dessutom också av artikel 26.4 i förordning nr 1099/2009. I denna bestämmelse anges att sådana nationella bestämmelser inte får hindra den fria rörligheten för produkter från djur som har avlivats i en annan medlemsstat med mindre omfattande skydd. Såsom förklaras i skäl 57 i förordning nr 1099/2009 är mer omfattande skydd av djuren vid tidpunkten för avlivning således tillåtet, förutsatt att det inte inverkar menligt på den inre marknadens möjlighet att fungera.

83.

I begäran om förhandsavgörande påpekade den hänskjutande domstolen att den flamländska lagstiftaren ansåg ”att det omtvistade dekretet inte påverkade möjligheten för troende att erhålla kött från djur som slaktats på det sätt som påbjuds av religiösa riter, förutsatt att ingen bestämmelse förbjuder import av sådant kött till regionen Flandern”.

84.

Jag anser att kravet i artikel 26.4 i förordning nr 1099/2009, enligt vilket bestämmelser som medlemsstaterna har antagit med stöd av artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 inte får hindra den inre marknadens funktion, inte ändrar det faktum att åtgärder som medlemsstaterna vidtar med stöd av den senare bestämmelsen måste vidtas inom ramen för och med fullt iakttagande av det undantag som föreskrivs i artikel 4.4 i denna förordning. Den omständigheten att animaliska produkter som uppfyller kraven på slakt enligt särskilda metoder som påbjuds av religiösa riter kan erhållas från en annan medlemsstat avhjälper således inte i sig ett åsidosättande av kraven i artikel 4.4 i förordning nr 1099/2009.

85.

Europadomstolen fann visserligen i domen i målet Cha’are Shalom Ve Tsedek mot Frankrike (Europadomstolens dom av den 20 juni 2000, CE:ECHR:2000:0627JUD002741795) att det skulle innebära ett ingrepp i friheten att utöva sin religion endast om rituell slakt förbjöds och det därmed skulle bli omöjligt att äta kött från djur som slaktats i enlighet med de relevanta religiösa påbuden. Enligt Europadomstolen innebär det således inte någon inskränkning i friheten att utöva sin religion, om kött som är förenligt med en persons religiösa krav lätt kan erhållas från en annan stat. ( 40 )

86.

Samtidigt som den rätt som garanteras i artikel 10.1 i stadgan motsvarar den rätt som garanteras i artikel 9 i Europakonventionen, som alla medlemsstater har undertecknat och enligt vilken artikel 52.3 i stadgan har samma innebörd och räckvidd, kan det konstateras att unionslagstiftaren, genom att anta artikel 4.4 och kräva att artikel 26 i förordning nr 1099/2009 ska tillämpas inom ramen för begränsningarna i den förra bestämmelsen, som är avsedd att ge mer specifikt skydd för religionsfriheten än vad som kan ha krävts i artikel 9 i Europakonventionen.

87.

Jag tror att det inte går att komma ifrån det faktum att bevarandet av de religiösa riterna vid slakt av djur ofta är svårt att förena med den moderna uppfattningen om djurs välbefinnande. Det undantag som föreskrivs i artikel 4.4 är ändå ett politiskt val som unionslagstiftaren förvisso hade rätt att göra. EU-domstolen kan följaktligen inte godta att detta specifika politiska val urholkas genom att enskilda medlemsstater vidtar specifika åtgärder med djurens välfärd som motivering, vilket förvisso skulle leda till att undantaget till fördel för vissa religiösa anhängare blev verkningslöst. Inget av ovanstående medför emellertid att artikel 26 i förordning nr 1099/2009, och särskilt artikel 26.2 första stycket c i denna förordning, blir oförenlig med artikel 10.1 i stadgan.

88.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att den första och den andra tolkningsfrågan från Grondwettelijk Hof (Författningsdomstolen, Belgien) besvaras på följande sätt:

Artikel 26.2 första stycket c i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning jämförd med artikel 4.1 och 4.4 i samma förordning, och med hänsyn till artikel 10 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 13 FEUF, ska tolkas så, att medlemsstaterna inte får anta bestämmelser i vilka det dels införs ett förbud mot slakt av djur utan bedövning även vid slakt som utförs i samband med en religiös rit, dels föreskrivs en alternativ bedövningsmetod för den slakt som utförs i samband med en religiös rit, som bygger på att bedövningen ska vara reversibel och inte får leda till att djuret dör.

Vid prövningen av frågorna har inga omständigheter framkommit som kan påverka giltigheten av artikel 26.2 första stycket c i förordning nr 1099/2009 med hänsyn till artikel 10.1 i stadgan.