15.11.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 462/10


Domstolens dom (femte avdelningen) av den 9 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation -Frankrike) – brottmål mot FO

(Mål C-906/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Vägtransport - Harmonisering av viss sociallagstiftning - Förordning (EG) nr 561/2006 - Artikel 3 a - Förordningen är inte tillämplig på vägtransporter som utförs med fordon som används för persontransporter i linjetrafik, om linjens längd inte överstiger 50 kilometer - Fordon som har en blandad användning - Artikel 19.2 - Extraterritoriell sanktion - Överträdelse som upptäcks i en medlemsstat och som begåtts i en annan medlemsstat - Principerna nullum crimen sine lege och nulla poena sine lege - Förordning (EEG) nr 3821/85 - Färdskrivare vid vägtransporter - Artikel 15.2 - Skyldighet att sätta in förarkortet - Artikel 15.7 - Skyldighet att på kontrolltjänstemans begäran visa upp förarkortet - Underlåtenhet att sätta in förarkortet i färdskrivaren vilket har påverkat flera av de 28 dagar som föregår den dag då kontrollen gjordes)

(2021/C 462/09)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

FO

Domslut

1)

Artikel 3 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 ska tolkas så, att en förare som utför vägtransporter som omfattas av förordningens tillämpningsområde är skyldig att på kontrolltjänstemans begäran visa upp förarkort, diagramblad och alla registreringar för en period bestående av den dag då kontrollen görs och de föregående 28 dagarna, i enlighet med artikel 15.2, 15.3 och 15.7 i rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter, i dess lydelse enligt förordning nr 561/2006, även då föraren under denna period med samma fordon även har utfört persontransporter i linjetrafik där linjens längd inte överstigit 50 km.

2)

Artikel 19.2 i förordning nr 561/2006 ska tolkas så, att den utgör hinder för att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat kan besluta om sanktioner för föraren av ett fordon eller ett transportföretag för en överträdelse av förordning nr 3821/85, i dess lydelse enligt förordning nr 561/2006, som har begåtts i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland men som har upptäckts på den förstnämnda medlemsstatens territorium och för vilken ingen sanktion tidigare har beslutats.


(1)  EUT C 61, 24.2.2020.)