1)

Artikel 9.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att begreppet ekonomisk verksamhet i denna bestämmelse omfattar tillhandahållande av tjänster till förmån för myndiga personer som enligt lag har nedsatt rättshandlingsförmåga och som syftar till att skydda dem vid utförande av civilrättsliga handlingar, när en rättslig myndighet med stöd av lag gett tjänsteleverantören i uppdrag att utföra dessa tjänster och ersättning för dessa fastställs av samma myndighet antingen med ett schablonbelopp eller på grundval av en bedömning i det enskilda fallet med beaktande av bland annat tjänstemottagarens förmögenhetsförhållanden, varvid ersättningen kan betalas av staten för det fall att tjänstemottagaren saknar tillräckliga medel, under förutsättning att dessa tjänster tillhandahålls mot ersättning och tjänsteleverantören fortlöpande vinner intäkter från verksamheten och den totala ersättningsnivån för denna verksamhet bestäms i enlighet med kriterier som syftar till att säkerställa att tjänsteleverantörens löpande kostnader täcks.

2)

Artikel 132.1 g i direktiv 2006/112 ska tolkas dels så, att begreppet ”tjänster med nära anknytning till hjälparbete eller socialt trygghetsarbete” omfattar tjänster som tillhandahålls till förmån för myndiga personer som enligt lag har nedsatt rättshandlingsförmåga och som syftar till att skydda dessa personer vid utförandet av civilrättsliga handlingar, dels så, att det inte är uteslutet att en advokat som tillhandahåller sådana tjänster av social karaktär kan bli föremål för ett erkännande som ett organ av social karaktär, med avseende på det företag som denne driver och inom ramen för de nämnda tjänsterna, men att en rättslig myndighet är skyldig att bevilja ett sådant erkännande endast om den berörda medlemsstaten har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende när den nekat ett sådant erkännande.

3)

Principen om skydd för berättigade förväntningar utgör inte hinder för att skattemyndigheten påför mervärdesskatt på vissa transaktioner som hänför sig till en redan avslutad redovisningsperiod, när skattemyndigheten under flera år har godtagit den beskattningsbara personens mervärdesskattedeklarationer, i vilka transaktioner av samma slag inte har tagits upp som skattepliktiga transaktioner, och den beskattningsbara personen saknar möjlighet att återfå den mervärdesskatt som ska betalas, av dem som har betalat ersättning för dessa transaktioner, och redan betalda ersättningar ska då anses redan inkludera denna mervärdesskatt.