1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av vinning av brott inom Europeiska unionen ska tolkas så, att innehav av narkotika i distributionssyfte omfattas av direktivets tillämpningsområde, även om samtliga omständigheter som hänger samman med detta brott är begränsade till en och samma medlemsstat.

2)

Direktiv 2014/42 ska tolkas så, att det inte enbart föreskriver förverkande av egendom som utgör en ekonomisk fördel som härrör från det brott för vilket gärningsmannen har dömts, utan även avser förverkande av egendom som tillhör denne gärningsman och som den nationella domstol vid vilken målet är anhängigt är övertygad om härrör från annan brottslig verksamhet. Sådant förverkande ska ske med iakttagande av de garantier som föreskrivs i artikel 8.8 i direktivet och under förutsättning att det brott som nämnde gärningsman dömts för återfinns bland de brott som räknas upp i artikel 5.2 i nämnda direktiv och att brottet, direkt eller indirekt, kan ge upphov till en ekonomisk fördel, i den mening som avses i samma direktiv.

3)

Artikel 8.1, 8.7 och 8.9 i direktiv 2014/42, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som tillåter förverkande till staten av egendom som påstås tillhöra en annan person än den aktuella gärningsmannen, utan att denna person har möjlighet att delta i förfarandet för förverkande.