1)

En nationell lagstiftning, i vilken det föreskrivs att två olika ordningar för skydd för tillsvidareanställda ska tillämpas parallellt under ett och samma förfarande för kollektiv uppsägning som genomförs i strid med de kriterier som ska tillämpas för att fastställa vilka arbetstagare som ska omfattas av detta förfarande, omfattas inte av tillämpningsområdet för rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar och kan således inte prövas mot bakgrund av de grundläggande rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och bland annat artiklarna 20 och 30 i densamma.

2)

Klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som utsträcker en ny ordning för skydd för tillsvidareanställda vid rättsstridig kollektiv uppsägning till att omfatta även arbetstagare vars avtal om visstidsanställning, som ingåtts innan dessa bestämmelser trädde i kraft, omvandlats till avtal om tillsvidareanställning efter den tidpunkten.