|
9.11.2020 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 378/15 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 9 september 2020 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Belgien) – JP/Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides
(Mål C-651/19) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Asylpolitik - Gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd - Direktiv 2013/32/EU - Artikel 46 - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Överklagande av ett beslut om att avvisa en efterföljande ansökan om internationellt skydd - Överklagandefrist - Delgivningsbestämmelser)
(2020/C 378/18)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Conseil d'État
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: JP
Motpart: Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides
Domslut
Artikel 46 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken talefristen för att överklaga ett beslut om att avvisa en efterföljande ansökan om internationellt skydd är tio dagar, inklusive helgdagar och arbetsfria dagar, vilken börjar löpa från det att ett sådant beslut har delgetts, vilket även omfattar de fall då en sådan delgivning sker där den nationella myndighet som är behörig att pröva dessa ansökningar har sitt säte på grund av att den berörda sökanden inte har valt en delgivningsadress i den medlemsstaten förutsatt, för det första, att de sökande informeras om att ifall någon adress för delgivning av det beslut som rör deras ansökan inte har valts så kommer de att anses ha valt delgivningsdress för detta syfte där den nationella myndigheten har sitt säte, för det andra, att villkoren för att de sökande ska få tillträde till denna myndighets säte inte medför att det blir orimligt svårt för dem att ta emot beslut som berör dem, för det tredje, att de sökande faktiskt får tillgång till de processuella rättigheter som tillerkänns personer som ansöker om internationellt skydd enligt unionsrätten inom en sådan frist och, för det fjärde, att likvärdighetsprincipen iakttas. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida den nationella lagstiftning som är i fråga i det nationella målet uppfyller dessa krav.