14.12.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 433/14


Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 28 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Istituto nazionale per l’assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (INAIL) mot Zennaro Giuseppe Legnami Sas di Zennaro Mauro & C.

(Mål C-608/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Statligt stöd - Förordning (EU) nr 1407/2013 - Artikel 3 - Stöd av mindre betydelse - Artikel 6 - Övervakning - Företag som överskrider taket för stöd av mindre betydelse på grund av kumulering med tidigare mottaget stöd - Möjlighet att välja mellan att sätta ned eller avstå från ett tidigare stöd för att iaktta taket för stöd av mindre betydelse)

(2020/C 433/15)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Istituto nazionale per l’assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (INAIL)

Motpart: Zennaro Giuseppe Legnami Sas di Zennaro Mauro & C.

Domslut

1)

Artiklarna 3 och 6 i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse ska tolkas så, att ett företag, vars etableringsmedlemsstat avser att bevilja det ett stöd av mindre betydelse som, på grund av tidigare stöd, får det totala stödbelopp som beviljats detta företag att överskrida det tak på 200 000 euro under en period av tre beskattningsår som föreskrivs i artikel 3.2 i förordning nr 1407/2013, fram till dess att stödet beviljas, kan välja mellan att motta ett lägre belopp eller att helt eller delvis avstå från tidigare redan mottagna stödbelopp, för att inte överskrida detta tak.

2)

Artiklarna 3 och 6 i förordning nr 1407/2013 ska tolkas så, att medlemsstaterna inte är skyldiga att tillåta de stödsökande företagen att ändra sin ansökan om stöd innan stödet beviljas, för att inte överskrida det tak på 200 000 euro under en period av tre beskattningsår som föreskrivs i artikel 3.2 i förordning nr 1407/2013. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma de rättsliga följderna av att företagen inte har någon möjlighet att göra sådana ändringar, varvid det ska preciseras att ändringarna endast kan göras innan ett stöd av mindre betydelse beviljas.


(1)  EUT C 357, 21.10.2019