1)

En medlemsstats lagstiftning, som förbjuder fysiska och juridiska personer att genomföra kontantbetalningar inom landet, när det belopp som ska betalas är lika med eller högre än ett fastställt tröskelvärde, och uppställer krav på att dessa personer ska genomföra sådana betalningar genom överföring eller insättning på ett betalkonto, omfattas inte av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG.

2)

Artikel 63 FEUF, jämförd med artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som, i syfte att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt, dels förbjuder fysiska och juridiska personer att genomföra kontantbetalningar inom landet, när det belopp som ska betalas är lika med eller högre än ett fastställt tröskelvärde, och uppställer krav på att sådana betalningar ska göras genom överföring eller insättning på ett betalkonto, även när det rör sig om utdelning från ett bolag, dels, för att beivra överträdelser av detta förbud, innehåller ett sanktionssystem inom vilket beloppet av den sanktionsavgift som kan åläggas beräknas på grundval av en fast procentsats som tillämpas på det totala belopp som erlagts i strid med nämnda förbud, utan att denna sanktionsavgift kan anpassas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, under förutsättning att denna lagstiftning är ägnad att säkerställa förverkligandet av nämnda mål och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.