1)

Artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 och trädde i kraft den 26 mars 1995 samt artikel 21.1 FEUF, jämförda med artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för att myndigheterna i en stat som är part i det avtalet, eller myndigheterna i en medlemsstat, tillfälligt omhändertar en person som avses med ett rött meddelande som offentliggjorts av Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) på begäran av en tredjestat, såvida det inte i ett lagakraftägande rättsligt avgörande som meddelats i en stat som är part i detta avtal eller i en medlemsstat har fastställts att fråga om ansvar för denna person redan har prövats genom lagakraftägande dom av en stat som är part i nämnda avtal eller av en medlemsstat för samma gärning som den som det röda meddelandet grundas på.

2)

Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF, jämförda med artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, som undertecknades den 19 juni 1990, och artikel 50 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för behandling av personuppgifter som finns i ett rött meddelande som utfärdats av Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol), så länge det inte har fastställts, genom ett lagakraftägande rättsligt avgörande som har meddelats i en stat som är part i avtalet mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknat i Schengen den 14 juni 1985, eller i en medlemsstat, att principen ne bis in idem är tillämplig med avseende på den gärning som detta meddelande grundas på. Detta förutsätter att en sådan behandling uppfyller de villkor som föreskrivs i detta direktiv, bland annat genom att den är nödvändig för att utföra en uppgift som utförs av en behörig myndighet, i den mening som avses i artikel 8.1 i nämnda direktiv.

3)

Den femte tolkningsfrågan avvisas.