Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 11 februari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State, Grondwettelijk Hof – Belgien) – Katoen Natie Bulk Terminals NV, General Services Antwerp NV (C-407/19), Middlegate Europe NV (C-471/19) mot Belgische Staat (C-407/19), Ministerraad (C-471/19),

(Förenade målen C-407/19 och C-471/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 45 FEUF - Fri rörlighet för arbetstagare - Artikel 49 FEUF - Etableringsfrihet - Artikel 56 FEUF - Frihet att tillhandahålla tjänster - Utövande av hamnverksamhet - Hamnarbetare - Tillträde till yrket och rekrytering - Villkor för erkännande av hamnarbetare - Hamnarbetare som inte ingår i den kvot som inrättats genom nationell lagstiftning - Begränsning till anställningsavtalets löptid - Hamnarbetares rörlighet mellan olika hamnområden - Logistikarbetare - Säkerhetsintyg - Tvingande skäl av allmänintresse - Säkerhet inom hamnområden - Skydd för arbetstagare - Proportionalitet)

(2021/C 128/04)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State, Grondwettelijk Hof

Parter i målen vid de nationella domstolarna

Sökande: Katoen Natie Bulk Terminals NV, General Services Antwerp NV (C-407/19), Middlegate Europe NV (C-471/19)

Motparter: Belgische Staat (C-407/19), Ministerraad (C-471/19)

Ytterligare deltagare i rättegångarna: Katoen Natie Bulk Terminals NV, General Services Antwerp NV, Koninklijk Verbond der Beheerders van Goederenstromen (KVBG) CVBA, MVH Logistics en Stuwadoring BV

Domslut

Artiklarna 49 och 56 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot nationell lagstiftning som innebär att personer eller företag som önskar bedriva hamnverksamhet inom ett hamnområde, inbegripet verksamhet som saknar samband med lastning och lossning av fartyg i strikt mening, är skyldiga att endast anlita hamnarbetare som är erkända som sådana i enlighet med de villkor och förfaranden som fastställts i denna lagstiftning, förutsatt att dessa villkor och förfaranden grundar sig på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och som gör det möjligt för hamnarbetare från andra medlemsstater att styrka att de, i dessa medlemsstater, uppfyller sådana krav som motsvarar de som gäller för inhemska hamnarbetare, samt att dessa villkor och förfaranden inte resulterar i att det inrättas en begränsad kvot av arbetstagare som kan erkännas som hamnarbetare.

Artiklarna 45, 49 och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder mot nationell lagstiftning som innebär att:

—	erkännandet av hamnarbetare ankommer på en administrativ partssammansatt kommitté, bestående av ledamöter som utsetts av arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer,

—

denna kommitté ska, med hänsyn till behovet av arbetskraft, besluta huruvida erkända hamnarbetare ska upptas i en kvot för hamnarbetare eller ej, för hamnarbetare som inte ingår i denna kvot är deras erkännande giltigt så länge som deras anställningsavtal löper, med följden att de måste genomgå ett nytt erkännandeförfarande varje gång de ingår ett nytt anställningsavtal, och

—	det inte föreskrivs någon frist inom vilken den administrativa partssammansatta kommittén ska anta sina beslut.

Artiklarna 45, 49 och 56 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot nationell lagstiftning som innebär att en arbetstagare, såvida denne inte kan visa att vederbörande uppfyller likvärdiga villkor i en annan medlemsstat, för att erkännas som hamnarbetare, ska:

—	ha befunnits vara lämplig i medicinskt hänseende av ett externt organ för förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder på arbetsplatsen, varvid den organisation som samtliga verksamma arbetsgivare i det berörda hamnområdet måste vara anslutna till ska ingå i detta organ,

—	ha godkänts vid psykotekniska tester genomförda av det organ som har utsetts för detta ändamål av nyssnämnda arbetsgivarorganisation,

—	under tre veckor ha genomgått en förberedande utbildning om säkerhet på arbetsplatsen, för att få en yrkeskvalifikation, samt

—

ha genomfört ett godkänt slutprov,

såvida det uppdrag som åvilar arbetsgivarorganisationen och, i förekommande fall, fackföreningen för erkända hamnarbetare när de utser det organ som ska anordna dessa undersökningar, tester eller prov inte medför att det kan ifrågasättas huruvida dessa undersökningar, tester eller prov genomförs på ett transparent, objektivt och opartiskt sätt.

Artiklarna 45, 49 och 56 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot nationell lagstiftning som innebär att hamnarbetare som var erkända som sådana i enlighet med den reglering som var tillämplig innan nämnda lagstiftning trädde i kraft behåller sin ställning som erkända hamnarbetare och upptas i den hamnarbetarpool som inrättats genom denna lagstiftning.

Artiklarna 45, 49 och 56 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot nationell lagstiftning som innebär att för att en hamnarbetare som tillhör hamnarbetarpoolen ska kunna förflyttas till ett annat hamnområde än det där denne har godkänts måste vederbörande uppfylla vissa villkor och genomgå vissa förfaranden som fastställs i kollektivavtal, såvida dessa villkor och förfaranden visar sig vara nödvändiga och proportionerliga i förhållande till målet bestående i att garantera säkerheten i samtliga hamnområden, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

Artiklarna 45, 49 och 56 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot nationell lagstiftning som innebär att logistikarbetare ska inneha ett ”säkerhetsintyg”, vilket utfärdas mot uppvisande av identitetshandlingar och anställningsavtal, varvid villkoren och förfarandena för att utfärda ett sådant intyg fastställs i kollektivavtal, såvida villkoren för att utfärda ett sådant intyg är nödvändiga och proportionerliga i förhållande till målet bestående i att garantera säkerheten inom hamnområden, och det förfarande som sökanden måste genomgå för att erhålla intyget inte medför en oskälig och oproportionerlig administrativ börda.

(1) EUT C 288 du 26.08.2019

EUT C 348 du 14.10.2019