25.1.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 28/6


Domstolens dom (femte avdelningen) av den 18 november 2020 – Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-371/19) (1)

(Fördragsbrott - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 170 och 171.1 - Återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den medlemsstat där de köper varor och tjänster som belastats med mervärdesskatt eller importerar varor som är belagda med mervärdesskatt, men som är etablerade i en annan medlemsstat - Direktiv 2008/9/EG - Närmare regler för återbetalning av mervärdesskatt - Artiklarna 9 och 10 - Artikel 15.1 - Artikel 20 - Avsaknad av kopia av en faktura eller av ett importdokument - Systematiskt avslag på ofullständiga ansökningar om återbetalning - Vägran att förelägga den beskattningsbara personen att komplettera sin ansökan efter det att den föreskrivna ansökningstiden har löpt ut - Principen om skatteneutralitet - Proportionalitetsprincipen - Upptagande till sakprövning)

(2021/C 28/08)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Jokubauskaitė och R. Pethke)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: S. Eisenberg och J. Möller)

Domslut

1)

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 170 och 171 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat, och enligt artikel 5 i direktiv 2008/9/EG samt har åsidosatt principen om mervärdesskattens neutralitet och undergrävt den ändamålsenliga verkan av den rätt till återbetalning av mervärdesskatt som tillkommer beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten, genom att avslå ansökningar om återbetalning av mervärdesskatt som lämnas in före den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden men som inte åtföljs av de kopior av fakturor eller importdokument som lagstiftningen i den återbetalande medlemsstaten med stöd av artikel 10 i direktiv 2008/9/EG kräver, utan att först ge sökandena tillfälle att komplettera sina ansökningar med dessa kopior, vid behov efter detta datum, eller att lämna relevanta uppgifter som gör det möjligt att behandla de nämnda ansökningarna.

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

4)

Europeiska kommissionen ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.


(1)  EUT C 213, 24.6.2019.