Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från High Court (Irland), International Protection Appeals Tribunal – Irland) – K.S. och M.H.K mot The International Protection Appeals Tribunal, The Minister for Justice and Equality, Ireland och The Attorney General (C-322/19), R.A.T. och D.S. mot Minister for Justice and Equality (C-385/19)

(Förenade målen C-322/19 och C-385/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gränskontroller, asyl och invandring - Internationellt skydd - Regler för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd - Direktiv 2013/33/EU - Tredjelandsmedborgare som rest från en medlemsstat i Europeiska unionen till en annan medlemsstat men som endast har ansökt om internationellt skydd i den sistnämnda medlemsstaten - Beslut om överföring till den första medlemsstaten - Förordning (EU) nr 604/2013 - Tillträde till arbetsmarknaden i egenskap av person som ansöker om internationellt skydd)

(2021/C 72/07)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland), International Protection Appeals Tribunal

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: KS och MHK (C-322/19), R.A.T. och D.S (C-385/19)

Motparter: The International Protection Appeals Tribunal, The Minister for Justice and Equality, Ireland och the Attorney General (C-322/19), Minister for Justice and Equality (C-385/19)

Domslut

1)

En nationell domstol ska beakta Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd, som, i enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, inte är tillämpligt i den medlemsstat där denna domstol är belägen, vid tolkningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd, som däremot är tillämpligt på denna medlemsstat i enlighet med artikel 4 i det protokollet.

2)

Artikel 15 i direktiv 2013/33 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en person som ansöker om internationellt skydd nekas tillträde till arbetsmarknaden enbart på grund av att ett beslut om överföring har fattats för vederbörande med tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat.

3)

Artikel 15.1 i direktiv 2013/33 ska tolkas så, att — den som ansöker om internationellt skydd kan tillskrivas en försening i att anta ett beslut i första instans avseende en ansökan om internationellt skydd vilken beror på att sökanden inte samarbetar med de behöriga myndigheterna. — en medlemsstat inte får tillskriva en person som ansöker om internationellt skydd en försening i att anta ett beslut i första instans avseende en ansökan om internationellt skydd på grund av att sökanden inte har gett in sin ansökan i den medlemsstat i vilken han eller hon först rest in, i den mening som avses i artikel 13 i förordning nr 604/2013. — en medlemsstat inte får tillskriva en person som ansöker om internationellt skydd en försening i handläggningen av dennes ansökan när förseningen beror på att sökanden med suspensiv verkan har överklagat ett beslut om överföring som fattats i förhållande till vederbörande med tillämpning av förordning nr 604/2013.

---

(1)  EUT C 220, 1.7.2019

EUT C 255, 29.7.2019