Mål T‑530/18
Rumänien
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens beslut (åttonde avdelningen) av den 30 april 2019
”Talan om ogiltigförklaring – EGFJ och Ejflu – Kommissionens genomförandebeslut – Delgivning till adressaten – Offentliggörande av beslutet i Europeiska unionens officiella tidning – Tidsfrist för väckande av talan – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – För sent inkommen ansökan – Avvisning”
Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Utgör tvingande rätt – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Delgivning – Kommissionens beslut om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för EGFJ och inom ramen för Ejflu – Senare publicering av beslutet i EUT – Saknar betydelse
(Artikel 263 sjätte stycket FEUF och artikel 297.2 tredje stycket FEUF)
(se punkterna 22–25, 27–32, 36–38 och 42–47)
Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Delgivning – Begrepp
(Artikel 263 sjätte stycket FEUF och artikel 297.2 tredje stycket FEUF)
(se punkt 26)
Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Utgör tvingande rätt – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Delgivning – Rent formella felaktigheter saknar betydelse
(Artikel 263 sjätte stycket FEUF och artikel 297.2 tredje stycket FEUF)
(se punkterna 48–58)
Resumé
I beslutet i målet Rumänien/kommissionen (T‑530/18), meddelat den 30 april 2019, tog tribunalen ställning till Rumäniens talan om delvis ogiltigförklaring av ett genomförandebeslut från kommissionen om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställs av medlemsstaterna inom ramen för de europeiska jordbruksfonderna. ( 1 ) Genom detta beslut ålade kommissionen Rumänien en finansiell korrigering till ett sammanlagt belopp på över 90 miljoner euro. I målet hade tribunalen tillfälle att precisera vid vilken tidpunkt som talefristen mot en individuell rättsakt börjar löpa, såsom ett beslut som meddelas med stöd av artikel 297.2 tredje stycket FEUF, då adressaten tagit del av beslutet på två olika sätt. I detta mål delgavs nämligen det angripna beslutet Rumäniens ständiga representation vid Europeiska unionen den 14 juni 2018, och det offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 15 juni 2018.
I detta avseende erinrade tribunalen för det första om att enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF ska talan om ogiltigförklaring väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden. Dessutom ska fristerna rörande förfarandet förlängas med tio dagar med hänsyn tagen till avstånd i enlighet med artikel 60 i rättegångsreglerna; i artikel 59 i rättegångsreglerna föreskrivs att när fristen för att väcka talan mot en rättsakt som antagits av en institution börjar löpa från tidpunkten för rättsaktens offentliggörande i EUT ska fristen räknas från utgången av den fjortonde dagen efter den dag då rättsakten offentliggjordes.
Tribunalen angav sedan att tidsfristen, vad gäller talan om ogiltigförklaring, för väckande av talan börjar löpa vid offentliggörandet i EUT när detta offentliggörande, som utgör en förutsättning för att rättsakten ska träda i kraft, föreskrivs i EUF-fördraget, och vid delgivning i övriga fall som anges i artikel 297.2 tredje stycket FEUF, bland annat beslut som anger till vem eller vilka de riktar sig. Då det gäller en akt som anger till vem eller vilka den riktar sig, är det endast den text som delgetts dessa som äger giltighet, även när akten också offentliggjorts i EUT. I förevarande fall riktar sig det angripna beslutet uttryckligen till Rumänien som adressat och detta fick verkan gentemot Rumänien genom delgivningen. Talefristen började löpa från och med denna delgivning och i och med att artikel 59 i rättegångsreglerna inte kunde tillämpas så löpte talefristen ut den 24 augusti 2018, med hänsyn tagen till avstånd. Tribunalen fann därmed att Rumäniens talan som väckts den 7 september 2018 hade väckts för sent och därför skulle avvisas.
Sökandens argument kunde enligt tribunalen inte föranleda någon annan bedömning.
Rumänien gjorde för det första gällande att tidsfristen för väckande av talan i förevarande fall började löpa den dag då det angripna beslutet offentliggjordes i EUT. Detta följer av att det saknas ett automatiskt samband mellan, å ena sidan, regeln om när tidsfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av en unionsakt börjar löpa och, å andra sidan, den tidpunkt då den aktuella rättsakten träder i kraft eller får rättsverkningar, även om beslutet redan fått verkningar på grund av att det tidigare delgetts. Tribunalen fann bland annat att Rumäniens argument bygger på en förväxling mellan villkoren för upptagande till prövning av en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF och villkoren för giltigheten av den rättsakt som har angripits genom en sådan talan.
Rumänien gjorde för det andra gällande att det sedan länge finns fast praxis hos kommissionen att i EUT offentliggöra sådana beslut som det här aktuella och samtidigt delge dem till adressaterna. I denna ovanliga situation anser Rumänien att tidsfristen för väckande av talan ska börja löpa den dag då besluten offentliggörs. Tribunalen fann i denna del att även om det antas att en sådan praxis finns då beslutet har delgetts tidigare, så ska detta datum beaktas vid beräkningen av talefristen och inte det datum då beslutet senare delgavs i EUT. Att endast ha delgivningen såsom utgångspunkt för när fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring mot rättsakter där adressater anges garanterar rättssäkerhet och ett effektivt domstolsskydd, till skillnad från en hybridlösning där den som är mottagare av en rättsakt och som i vederbörlig ordning delgetts densamma ytterligare måste göra en utredning om huruvida rättsakten eventuellt publiceras i EUT, vilket inte är säkert då det inte är obligatoriskt.
Rumänien framförde för det tredje argumentet att det förekommer skillnader mellan den text som offentliggjorts i EUT och den text som delgetts, vilken var ofullständig. Tribunalen erinrade om att delgivningen är det förfarande varigenom den institution som antog den individuella rättsakten underrättar adressaterna om rättsakten och därigenom ger dem möjlighet att få kännedom om innehållet i och skälen till den aktuella rättsakten. Den omständigheten att det förekom obetydliga olikheter är inte ägnad att hindra Rumänien från att på ett tillräckligt precist och klart sätt få kännedom om innehållet i det angripna beslutet samt att förstå skälen till beslutet. Dessa skillnader har således inte någon betydelse på tillämpningen av fristen för väckande av talan om ogiltigförklaring.
( 1 ) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/873 av den 13 juni 2018 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 152, 2018, s. 29).