—

Som första grund gör sökanden gällande att handläggningen av ärendet pågått under 62 månader, vilket med mer än två gånger överskrider den vägledande handläggningstid som anges i artikel 9.6 i förordningen om handläggning av ärenden rörande statligt stöd. (1)

—

Som andra grund gör sökanden gällande att det inte är fråga om någon gynnande behandling eftersom lämpligt vederlag utgår med anledning av den stabiliserande effekt på nätet som blir följden av baslastkonsumenterna. Dessutom har avgiftsbefrielsen inte finansierats med offentliga medel.

—

Som tredje grund gör sökanden gällande att den fullständiga befrielsen för baslastkonsumenterna åtgärdar en allvarlig störning av näringslivet i Tyskland. Energikrävande industrier måste kunna fortsätta att vara konkurrenskraftiga och det måste kunna vara möjligt att förhindra att de lämnar Tyskland för att etablera sig utomlands.

—

Som fjärde grund gör sökanden gällande att det vore godtyckligt och skulle strida mot icke-diskrimineringsprincipen att kräva åter en minimiavgift om 20 procent av offentliggjorda nätavgifter med hänvisning till den version av punkt 19.2 StromNEV som var i kraft fram till och med den 3 augusti 2011.

—

Det är endast genom att fastställa nätavgifterna enligt metoden för fysisk befordringsväg som det går att iaktta kausalitetsprincipen och principen om rimliga och icke-diskriminerande nätavgifter.

—

Återkravsbeslutet åsidosätter även icke-diskrimineringsprincipen i det att kommissionen inte hänvisat till övergångsbestämmelsen i punkt 32.3 StromNEV.

—

Det finns en stor skillnad mellan baslastkonsumenter och så kallade atypiska nätverksanvändare i den mening som avses i punkt 19.2 första meningen StromNEV. Det finns inte något sakligt skäl för att dessa båda nätverksanvändargrupper ska erlägga en minimiavgift om 20 procent trots de skillnader som finns mellan dessa båda grupper.