—

ogiltigförklara den angripna förordningen i den mån den avser sökanden,

—

alternativt ogiltigförklara den angripna förordningen i dess helhet, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Europeiska kommissionen angav inte någon tillfredsställande motivering och gjorde en uppenbart felaktig bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna genom att använda sig av metoden med analoga länder.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna, åsidosatte principen om god förvaltningssed och angav inte någon tillfredsställande motivering till slutsatsen att unionsindustrin under referensperioden fortfarande var sårbar för de skadliga effekterna av en eventuell dumpad import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina, då kommissionen inte beaktade prestationerna från den absolut största EU-producenten av vinsyra, i strid med artiklarna 11.2 och 3.2 i förordning (EU) 2016/1036 (2) och artiklarna 11.3 och 3.1 i WTO-avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet (WTO:s antidumpningsavtal).

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna genom att sluta sig till att EU-industrin troligen skulle skadas om EU:s antidumpningsåtgärder mot vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina avslutades, eftersom den tillämpade metoden för det första inte är baserad på faktiska bevis utan på obekräftade mekanistiska antaganden och gissningar och för det andra helt och hållet bortser från Hangzhou Biokings agerande (en av Folkrepubliken Kinas betydelsefulla vinsyreproducenter och Folkrepubliken Kinas största exportör av vinsyra till EU, som inte har blivit föremål för EU:s dumpningstullar sedan den 20 april 2012). Sökanden hävdar också att klimatförändringarnas inverkan på produktionen av vinsyra inte har beaktats, vilket strider mot artiklarna 11.2 och 3.2 i förordning (EU) nr 2016/1036 och artiklarna 11.3 och 3.1 i WTO:s antidumpningsavtal.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen åsidosatte ett grundläggande processuellt krav rörande sökandens rätt till försvar, vilket stred mot artiklarna 3.2, 11.2, 16.1, 19.2, 19.4, 20.2, 20.4, 21.5 och 21.7 i förordning nr (EU) 2016/1036, artiklarna 3.1, 5.3, 6.1, 6.1.2, 9.2, 6.4, 6.5.1, 6.6, 6.9 and 11.3 i WTO:s antidumpningsavtal samt principen om god förvaltningssed.