201806290441986552018/C 249/512982018TC24920180716SV01SVINFO_JUDICIAL20180507414221

Mål T-298/18: Talan väckt den 7 maj 2018 – Banco Comercial Português m.fl. mot kommissionen


C2492018SV4110120180507SV0051411422

Talan väckt den 7 maj 2018 – Banco Comercial Português m.fl. mot kommissionen

(Mål T-298/18)

2018/C 249/51Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Banco Comercial Português (Porto, Portugal), Banco ActivoBank S.A. (Lissabon) och Banco de Investimento Imobiliário S.A. (Lissabon) (ombud: advokaterna C. Botelho Moniz, L. do Nascimento Ferreira, F.-C. Laprévote, A. Champsaur och D. Oda)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017/N) av den 11 oktober 2017 (Statligt stöd SA.49275) i den del det contingent capital agreement (avtal om villkorat kapital) (nedan kallat CCA) som ingåtts mellan den portugisiska resolutionsfonden (nedan kallad resolutionsfonden) och Lone Star group (nedan kallad Lone Star) inom ramen för försäljningen av Novo Banco, S.A. (nedan kallad Novo Banco) till Lone star i detta beslut betraktas som statligt stöd som är förenligt med den inre marknaden, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i detta förfarande, inbegripet sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att resolutionen av Banco Espírito Santo, S.A. (nedan kallad BES) genomfördes enbart enligt portugisisk rätt och före ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190) (direktivet om återhämtning och resolution av banker) (nedan kallat (BRRD).

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att BRRD enbart var tillämplig från den 1 januari 2015.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att försäljningen av Novo Banco, för att bevara enhetligheten och genomförandet av den inledande resolutionsprocessen för BES, borde genomföras enligt den nationella rätt som var tillämplig före införlivandet av BRRD.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den felaktigt fann att det inte finns några oupplösligt sammanlänkade bestämmelser i BRRD som är relevanta för bedömningen av CCA.

5.

Femte grunden: Kommissionen åsidosatte artiklarna 101 och 44 i BRRD.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 108.2 FEUF och artikel 4.4 i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9) (procedurförordningen), genom att inte inleda ett formellt granskningsförfarande, trots de allvarliga tvivel som uppkommit avseende huruvida CCA-mekanismen är förenlig med unionsrätten, och berövade därmed sökandena deras processuella rättigheter.