—

fastställa att talan kan tas upp till prövning och bifalla den,

—

delvis ogiltigförklara kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/212 av den 13 december 2017 avseende Tunisiens upptagande i förteckningen över tredje länder vars system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism uppvisar strategiska brister efter sitt ikraftträdande, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna

1.

Första grunden: Kommissionen har varit obehörig och väsentligt åsidosatt formföreskrifterna genom att överskrida sina befogenheter avseende associeringsavtalet mellan Tunisien och Europeiska unionen, enligt vilka kommissionen borde ha hänskjutit frågan till associeringsrådet för att lösa tvisten, eller, i andra hand, ha tillåtit parterna att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda sina intressen.

2.

Andra grunden: Kommissionen har gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning vad gäller dels EU:s, dels arbetsgruppen för finansiella åtgärders (FATF:s) bedömning av Tunisien. I detta avseende anser sökanden att kommissionen inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att hantera den ökade risk som den omtvistade delegerade förordningen har inneburit för den ekonomika utvecklingen i Tunisien.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av fördragen om Europeiska unionen, särskilt artikel 216.2 FEUF, enligt vilken de internationella avtalen är för bindande för institutionerna.