4.6.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/35


Talan väckt den 23 mars 2018 – PlasticsEurope mot Echa

(Mål T-207/18)

(2018/C 190/58)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: PlasticsEurope (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna R. Cana, E. Mullier, och F. Mattioli)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

fastställa att talan kan prövas i sak och är välgrundad,

ogiltigförklara det omtvistade beslutet,

förplikta Echa att ersätta rättegångskostnaderna, och

besluta om andra förordnanden som kan vara påkallade.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Svaranden har gjort en uppenbart oriktig bedömning av den information som, vid en korrekt bedömning, inte kan anses ge stöd för svarandens slutsats, och eftersom all relevant information avseende pågående studier inte beaktats. Svaranden gjorde också en uppenbart oriktig bedömning genom att inte fastställa att a) det föreligger vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på miljön på grund av dess hormonstörande egenskaper, och att b) sådana belägg leder till betänkligheter som motsvarar dem som föranleds av de andra ämnen som avses i artikel 57 a–e i Reach-förordningen.

2.

Andra grunden: Det angripna beslutet strider mot artiklarna 59 och 57 f i Reach-förordningen genom att det identifierar BPA som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter på grundval av de kriterier som det hänvisas till i artikel 57 f, eftersom artikel 57 f endast omfattar ämnen som inte redan har identifieras enligt artikel 57 a–e.

3.

Tredje grunden: Det angripna beslutet strider mot artikel 2.8 b i Reach-förordningen eftersom intermediärer är helt undantagna från avdelning VII och således inte omfattas av artiklarna 57 och 59 eller av tillstånd.

4.

Fjärde grunden: Det angripna beslutet strider mot proportionalitetsprincipen, eftersom upptagandet av BPA i kandidatförteckningen, då detta är en icke-intermediär, går utöver gränserna för vad som är lämpligt och nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet, och inte utgör den minst kostsamma åtgärden som myndigheten kunde tillgripa.