9.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 123/25

—

ogiltigförklara det beslut som meddelats av den gemensamma resolutionsnämndens överklagandepanel i ärende 43/2017 den 28 november 2017 och det bekräftande beslutet SRB/CM01/ARES(2017)4898090 av den 6 september 2017, och

—

förplikta den gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Den första grunden avser att beslut SRB/ES/2017/01 om allmänhetens tillgång till den gemensamma resolutionsnämndens handlingar (beslutet om tillgång till handlingar) strider mot artikel 90 i förordning nr 806/2014 och artikel 4 i förordning nr 1049/2001, dels eftersom beslutet utan behörighet (ultra vires) reglerar rätten till tillgång till handlingar, dels eftersom det innebär införande av undantag från rätten till tillgång till handlingar som inte föreskrivs i förordning nr 1049/2001. Panelens beslut ska således ogiltigförklaras, eftersom den rättsliga grunden för beslutet inte ska tillämpas enligt artikel 277 FEUF.

2.

Den andra grunden baseras på att panelens beslut strider mot artikel 296 FEUF, eftersom det endast innehåller en vag och allmänt hållen förklaring om att ett utlämnande av den fullständiga lydelsen av 2016 års plan, resolutionsbeslutet och värderingsrapporten strider mot artikel 4.1 och 4.2 i förordning nr 1049/2001.

3.

Den tredje grunden består i att panelens beslut strider mot artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001, eftersom i) kreditinstitutens resolutionspolitik inte är ett giltigt undantag för att begränsa den grundläggande rätten till tillgång till handlingar, ii) villkoren i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 inte är uppfyllda, och iii) värderingen av aktuella intressen visar att det är nödvändigt att ge tillgång till de begärda handlingarna.

4.

Den fjärde grunden avser att panelens beslut strider mot artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 42 i stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter och artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001, eftersom ett fullständigt utlämnande av resolutionsbeslutet, värderingsrapporten och 2016 års plan i) inte påverkar fysiska eller juridiska personers affärsintressen och ii) avvägningen mellan aktuella intressen i vart fall gör det tillrådligt att ge tillgång till handlingarna.

5.

Den femte grunden baseras på att panelens beslut strider mot artikel 15 FEUF och artikel 88 i förordning nr 806/2014 genom att tillgång nekas till information som inte omfattas av tystnadsplikt, eftersom i) det inte föreligger någon presumtion om konfidentialitet enligt artikel 88 i förordning nr 806/2014 och artikel 339 FEUF, och ii) även om en sådan presumtion skulle föreligga, den inte skulle vara tillämplig i den del handlingarna har begärts för att användas i ett domstolsförfarande.

6.

Den sjätte grunden består i att panelens beslut har tillkommit genom maktmissbruk, eftersom denna part nekas tillgång till 2016 års plan i sin helhet, med motiveringen att planen ”i sin helhet omfattas av undantagen i artikel 4.1 a (tredje strecksatsen), artikel 4.1 c och artikel 4.2 [i beslutet om tillgång till handlingar]”, medan det i själva verket finns rimliga skäl för att anse att det enda syftet med beslutet att neka tillgång till planen är att dölja de fel, luckor och brister som den innehåller.