5.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 83/22

—

ogiltigförklara SRB:s beslut av den 8 november 2017, och

—

bevilja sökanden tillgång till ärendeakten på de villkor som anges i ansökan.

1.

SRB har i sitt beslut av den 8 november 2017 uppenbarligen förväxlat den allmänna rätten avseende tillgång till handlingar, som alla unionsmedborgare kan göra gällande, och den mer konkreta rätten avseende tillgång till ärendeakten, som endast kan göras gällande av de berörda personerna i det förfarande som avses med denna akt.

Rätten avseende tillgång till ärendeakten är en rättighet som klart skiljer sig från rätten avseende tillgång till handlingar. Medan den första är en av de rättigheter som ingår i ”rätten till god förvaltning”, som stadfästs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är den andra en självständig rättighet med en mycket mer allmän karaktär och som anknyter till principen om offentlig insyn.

2.

Denna skillnad mellan de båda rättigheterna medför att rättigheterna vänder sig till olika rättssubjekt och har olika betydelse på så sätt att rätten avseende tillgång till ärendeakten endast kan göras gällande av de berörda personerna i det aktuella förfarandet, medan rätten avseende tillgång till handlingar tillerkänns alla unionsmedborgare i förhållande till de handlingar som unionsinstitutionerna förfogar över.

3.

Skillnaden i betydelse mellan dessa rättigheter innebär nödvändigtvis att alla de undantag som gäller för var och en av dem också är olika. Medan ett av undantagen från rätten avseende tillgång till handlingar således är att denna rättighet inte påverkar de berörda företagens ”affärsintressen”, begränsas rätten avseende tillgång till ärendeakten, för sin del, av att dess utövande inte påverkar de ”affärshemligheter” som de bolag som deltar i förfarandet har. Detta har motiverat skillnaden mellan begreppet ”affärsintresse”, som säkerligen är mer extensivt, och begreppet ”affärshemlighet”, som är mycket mer restriktivt eftersom det avser all kännedom som en konkret personkrets har om ett bestämt företag och som, om den lämnades ut, kan skada företaget. Förekomsten av affärshemligheter ska härvidlag vägas mot övriga relevanta intressen, såsom rätten till försvar.

4.

Konfidentialiteten, såsom utgörande ett av de andra undantagen från rätten avseende tillgång till ärendeakten, ska för sin del också vara motiverad och den omfattas av flera begränsningar som ska beaktas så, att det inte automatiskt kan hänvisas till konfidentialitet för att neka tillgång till akten. Det innebär att en sådan tillämpning ska vara motiverad, vilket här inte är fallet.

5.

Det som är avgörande för beslutet i detta fall är tillämpningen av artikel 41.2 b i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Vid tillämpningen av förordning nr 806/2014 är det följaktligen artikel 90.4, och inte artikel 90.1, som SRB ska följa.