Mål T‑112/18

Pink Lady America LLC

mot

Gemenskapens växtsortsmyndighet

Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 24 september 2019

”Växtförädlarrätt – Förfarande för ogiltigförklarande – Äppelsorten Cripps Pink – Artiklarna 10 och 116 i förordning (EG) nr 2100/94 – Nyhet – Undantagsperiod – Begreppet utnyttjande av sorten – Kommersiell utvärdering – Artikel 76 i förordning (EG) nr 874/2009 – Bevisning som ingetts för sent vid överklagandenämnden – Bevisning som ingetts för första gången vid tribunalen”

  1. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Växtförädlarrätt – Ogiltigförklarande av felaktigt beviljat skydd – Nyhetskravet ej uppfyllt – Undantagsperiod – Fastställande – Tillämpning av övergångsbestämmelser

    (Rådets förordning nr 2100/94, artiklarna 10.1, 10.2, 116.1 och 118)

    (se punkterna 24–26, 29, 32 och 34)

  2. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Växtförädlarrätt – Ogiltigförklarande av felaktigt beviljat skydd – Gemenskapens växtsortsmyndighets utrymme för skönsmässig bedömning – Ny bedömning av den skyddade sorten – Villkor – Allvarliga tvivel på om beviljandet av skyddet var lagenligt – Bevisbörda

    (Rådets förordning nr 2100/94, artiklarna 6, 7, 10, 20, 21, 54 och 55; kommissionens förordning nr 874/2009, artikel 53a.2)

    (se punkterna 45–49 och 53)

  3. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Växtförädlarrätt – Ogiltigförklarande av felaktigt beviljat skydd – Nyhetskravet ej uppfyllt – Utnyttjande av sorten – Begrepp – Kommersiell utvärdering – Omfattas inte

    (Rådets förordning nr 2100/94, artikel 10)

    (se punkterna 66–69 och 73)

Resumé

I domen Pink Lady America/CPVO – WAAA (Cripps Pink) (T‑112/18), meddelad den 24 september 2019, ogillade tribunalen talan om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av överklagandenämnden vid Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO), där överklagandenämnden avslog ansökan om ogiltigförklaring av gemenskapens växtförädlarrätt för äppelsorten Cripps Pink. I denna dom preciserade tribunalen, efter att ha lämnat uppgifter om fastställandet av undantagsperioden, att den kommersiella utvärderingen inte omfattades av begreppet ”utnyttjande” av en sort.

I det aktuella fallet gav Department of Agriculture and Food Western Australia den 29 augusti 1995 in en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt för äppelsorten Cripps Pink, som salufördes under beteckningen Pink Lady. Växtsortsmyndigheten beviljade detta skydd. Klaganden, Pink Lady America LLC, begärde att gemenskapsskyddet för denna sort skulle ogiltigförklaras, eftersom den inte uppfyllde nyhetskravet i artikel 10 i förordning nr 2100/94. ( 1 ) Växtsortsmyndighetens överklagandenämnd avslog begäran om ogiltigförklarande med motiveringen att klaganden inte hade styrkt att sorten Cripps Pink hade utnyttjats kommersiellt utanför unionen före den 29 augusti 1989, motsvarande undantagsperioden på sex år.

Klaganden anförde för det första att överklagandenämnden felaktigt tillämpade den undantagsperiod på sex år för kommersiell verksamhet inom unionen som föreskrivs i artikel 116 i förordning nr 2100/94, genom att inte i förväg ha beaktat artikel 10.2 i samma förordning. För det andra bestred klaganden överklagandenämndens bedömning av nyhetskravet.

Tribunalen erinrade om att följden av artikel 116 i förordning nr 2100/94 är att den undantagsperiod som föreskrivs i artikel 10.1 a i förordningen, om utnyttjande inom unionen, flyttas från ett år före ansökan om växtförädlarrätten till fyra år, eller sex år när det gäller träden, när ansökningsdagen infaller inom ett år efter det att förordningen trädde i kraft, det vill säga den 1 september 1994.

I det aktuella fallet hade ansökan om skydd getts in inom ett år efter det att förordning nr 2100/94 trädde i kraft. Två undantagsperioder var därför tillämpliga: en period på sex år innan grundförordningen trädde i kraft för försäljning och överlåtelser inom unionen och en period på sex år innan ansökan gavs in för försäljning och överlåtelser utanför unionen. Eftersom den första saluföringen av sorten inom unionen ägde rum år 1992 i Förenade kungariket, drog tribunalen således slutsatsen att överklagandenämnden inte gjorde fel som begränsade sig till att pröva påverkan av klagandens bevisning på frågan huruvida den omtvistade sorten hade sålts eller på annat sätt överförts till tredje man av förädlaren utanför gemenskapens territorium före den 29 augusti 1989.

Vad vidare gäller artikel 10.2 i förordning nr 2100/94 betonade tribunalen att den syftar till att precisera de omständigheter då vissa rättsliga situationer omfattas eller inte omfattas av begreppet överlåtelse för utnyttjande av sorten för att avgöra om sorten ska betraktas som ny. Det rör sig således inte om kumulativa villkor som ska vara uppfyllda för att en överlåtelse inte ska kunna anses förta sortens nyhet. Eftersom ingen av de situationer som anges i den bestämmelsen var aktuell i förevarande fall, fann tribunalen att överklagandenämnden hade gjort en riktig bedömning när den inte tillämpade bestämmelsen.

Vad gäller bedömningen av nyhetskravet, erinrade tribunalen om att det ankom på klaganden att lägga fram bevisning som gjorde det möjligt för överklagandenämnden att slå fast att nyhetskravet inte var uppfyllt vid tidpunkten för beviljandet av skyddet. För att en försäljning eller en överlåtelse som skett utanför unionen före undantagsperioden inte ska förta sortens nyhet räcker det dessutom att försäljning eller överlåtelse inte har utförts av förädlaren eller med dennes samtycke till andra ”för utnyttjande av sorten”. ( 2 )

Tribunalen preciserade i detta avseende att begreppet ”utnyttjande” av en sort avser en verksamhet i vinstsyfte, vilket kräver att det finns ”en uppenbar vilja att genomföra försäljningar”. Däremot utesluts kommersiella tester i syfte att utvärdera sorten utifrån kommersiella förutsättningar, för att fastställa deras värde för kunderna. Det framgick emellertid av den samlade bevisningen att förädlaren år 1985 hade distribuerat den omtvistade sorten i ”test- och utvärderingssyfte”. Tribunalen konstaterade följaktligen att överklagandenämnden hade gjort en riktig bedömning när den fann att den kommersiella utvärderingen inte motsvarade kommersiellt utnyttjande och att de försäljningar eller överlåtelser som ägde rum före övergångsperiodens slut därmed inte utgjorde en omständighet som förtog sortens nyhet.

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196).

( 2 ) I den mening som aves i artikel 10.1 i förordning nr 2100/94.