1

I sitt överklagande har Hércules Club de Fútbol SAD (nedan kallat Hércules CF eller bolaget) yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som tribunalens ordförande meddelade den 22 mars 2018, Hércules Club de Fútbol/kommissionen (T‑766/16 R, ej publicerat, nedan kallat det överklagade beslutet,EU:T:2018:170). I det överklagade beslutet avslog tribunalens ordförande Hércules CF:s ansökan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut (EU) 2017/365 av den 4 juli 2016 om det statliga stöd SA.36387 (2013/C) (f.d. 2013/NN) (f.d. 2013/CP) som Spanien har genomfört till förmån för Valencia Club de Fútbol [SAD], Hércules Club de Fútbol [SAD] och Elche Club de Fútbol [SAD] (EUT L 55, 2017, s. 12) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2

Klaganden, Hércules CF, är en professionell fotbollsklubb grundad år 1922 som drivs i bolagsform. Klubben spelar i den tredje högsta divisionen (”Segunda B”) i den spanska fotbollsligan.

3

År 2012 och år 2013 uppmärksammades Europeiska kommissionen på förekomsten av påstått statligt stöd, som hade beviljats av Generalitat Valenciana i form av banklånegarantier till tre fotbollsklubbar i den autonoma regionen Valencia, däribland Hércules CF.

4

Den 4 juli 2016 antog kommissionen det omtvistade beslutet. I det beslutet fann kommissionen i huvudsak, i artikel 1 i beslutet, att Konungariket Spanien rättsstridigt hade beviljat statligt stöd, som var oförenligt med den inre marknaden, särskilt till Fundación Hércules Club de Fútbol (nedan kallad Fundación Hércules) till ett belopp av 6143000 euro, i form av en offentlig garanti som Instituto Valenciano de Finanzas, Generalitat Valencianas finansinstitut, hade beviljat som säkerhet för ett banklån till Fundación Hércules, som skulle användas för att teckna aktier i Hércules CF i samband med en nyemission. I artiklarna 2–4 i det omtvistade beslutet ålade kommissionen Konungariket Spanien att omedelbart och effektivt återkräva det aktuella statliga stödet från Hércules CF, inklusive ränta från och med den dag då stödet ställdes till bolagets förfogande, och att lämna information till kommissionen om genomförandet av det omtvistade beslutet.

5

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 november 2016 väckte Hércules CF talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

6

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli samma dag, gav Hércules CF in en ansökan om interimistiska åtgärder med yrkande om uppskov med verkställigheten av artikel 2 i det omtvistade beslutet i den del kommissionen i den artikeln kräver att det aktuella statliga stödet ska återkrävas från bolaget.

7

Den 9 november 2016 ställde tribunalens ordförande frågor till Hércules CF som skulle besvaras skriftligen, vilket bolaget gjorde samma dag.

8

Genom beslut av den 11 november 2016 beviljade tribunalens ordförande, i enlighet med artikel 157.2 i tribunalens rättegångsregler, interimistiskt uppskov med verkställigheten till dess att det meddelas ett beslut som avslutar det interimistiska förfarandet.

9

Den 11 december 2017 uppmanade tribunalens ordförande Hércules CF att ”inkomma med aktuella uppgifter om bolagets ekonomiska situation, som styrks av lämplig skriftlig bevisning, däribland den senaste årsredovisningen, samt alla andra relevanta uppgifter om ändringar som ägt rum efter det att ansökan om interimistiska åtgärder gavs in”. Hércules CF efterkom denna begäran den 21 december 2017. Den 18 januari 2018 yttrade sig kommissionen över de svar som Hércules CF gett på tribunalens frågor.

10

Den 22 mars 2018 meddelade tribunalens ordförande det överklagade beslutet, genom vilket ansökan om interimistiska åtgärder avslogs.

11

I beslutet prövade tribunalens ordförande först huruvida villkoret att det ska föreligga en situation som ställer krav på skyndsamhet var uppfyllt. I det avseendet erinrade ordföranden, i punkt 33 i det överklagade beslutet, om att det följer av fast rättspraxis att det är motiverat att bifalla en ansökan om uppskov med verkställigheten av en unionsrättsakt endast om den aktuella rättsakten är den avgörande orsaken till den allvarliga och irreparabla skada som görs gällande. I punkt 35 i det överklagade beslutet anförde ordföranden vidare att om den åberopade skadan är av ekonomiskt slag, är de sökta interimistiska åtgärderna motiverade om det framgår att sökandens ekonomiska livskraft, om åtgärderna inte vidtogs, skulle kunna äventyras innan målet avgjorts i sak, eller att sökandens marknadsandelar skulle påverkas väsentligt med avseende på bland annat företagets storlek och omsättning samt det som utmärker den koncern som företaget ingår i.

12

Av punkt 41 i det överklagade beslutet framgår att Hércules CF, för att visa att kravet på skyndsamhet var uppfyllt avseende ansökan om uppskov med verkställigheten, hade gjort gällande bland annat följande. Återkravet av det aktuella beloppet skulle äventyra bolagets ekonomiska livskraft genom att det skulle medföra att bolaget försattes i likvidation. Likvidationen skulle dessutom få andra följder än rent ekonomiska, eftersom Hércules CF inte längre skulle kunna delta i idrottstävlingar, vilket skulle få negativa följder för både de som organiserar sådana tävlingar och för deltagande klubbar samt att Hércules CF:s upphörande skulle leda till sociala konflikter och ekonomiska förluster i regionen.

13

I det avseendet fann tribunalens ordförande i punkt 42 i det överklagade beslutet att den skada som åberopats av Hércules CF var en ekonomisk skada.

14

Efter att ha prövat den bevisning som Hércules CF gett in fann tribunalens ordförande i allt väsentligt, i punkterna 48–53 i det överklagade beslutet, att det mot bakgrund av att bolaget inte lämnat tillräckliga upplysningar inte var möjligt att bedöma huruvida prövningen av huruvida situationen ställer krav på skyndsamhet kunde begränsas till att avse Hércules CF:s situation isolerat eller om det också var nödvändigt att beakta eventuella kapitaltillskott från utomstående aktörer eller från aktieägarna. Tribunalens ordförande slog således fast att eftersom Hércules CF inte hade gett en rättvisande och heltäckande bild av bolagets finansiella situation var det inte möjligt att slå fast att det förelåg en risk för bolagets ekonomiska livskraft.

15

Tribunalens ordförande avslog följaktligen Hércules CF:s ansökan om interimistiska åtgärder och upphävde sitt beslut av den 11 november 2016.

16

Hércules CF har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska

17

Genom särskild handling som inkom till domstolens kansli den 27 juni 2018 ansökte Hércules CF om interimistiska åtgärder.

18

Eftersom domstolens vice ordförande och ordföranden på första avdelningen var förhindrade att tjänstgöra, utsågs ordföranden på andra avdelningen den 4 juni 2018 till domare med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder, enligt artikel 13 i domstolens rättegångsregler.

19

I sin svarsskrivelse, som inkom till domstolens kansli den 20 juni 2018, har kommissionen yrkat att domstolen ska

20

Genom beslut av ordföranden på domstolens andra avdelning av den 5 juli 2018, Hércules Club de Fútbol/kommissionen (C‑334/18 P(R)‑R, ej publicerat, EU:C:2018:548), vilket meddelades utan att ha hört de andra parterna i förfarandet i enlighet med artikel 160.7 i domstolens rättegångsregler, förordnades om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet till dess att ett annat beslut meddelas, vilket tidigast ska ske under tiden mellan det att det meddelas ett beslut som avslutar det interimistiska förfarandet och att det meddelas ett beslut där det nu aktuella överklagandet prövas.

21

I sitt överklagande har Hércules CF yrkat att domstolen ska förordna om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet utan hörande av motparten (inaudita altera parte).

22

Enligt artikel 160.4 i domstolens rättegångsregler ska en ansökan om uppskov med verkställigheten göras genom separat handling, och en sådan handling har för övrigt getts in till domstolens kansli, såsom har påpekats i punkt 17 ovan.

23

Härav följer att ansökan om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet utan hörande av motparten (inaudita altera parte) ska avvisas, eftersom den gjorts i överklagandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 1965, Merlini/Höga myndigheten, 108/63, EU:C:1965:4, s. 12, och dom av den 17 juni 1965, Italien/kommissionen, 32/64, EU:C:1965:61, s. 484, samt beslut av domstolens vice ordförande av den 16 juni 2016, ICA Laboratories m.fl./kommissionen, C‑170/16 P(R), ej publicerat, EU:C:2016:462, punkterna 21–24).

24

Kommissionen har gjort gällande att överklagandet ska avvisas, eftersom det syftar till att få till stånd en ny bedömning av faktiska omständigheter som tribunalen fastställt.

25

I det avseendet ska det påpekas att den första grund som Hércules CF åberopat till stöd för sitt överklagande i allt väsentligt avser att tribunalens ordförande felaktigt antog att det vid bedömningen av ett företags ekonomiska situation ska tas hänsyn till eventuella frivilliga kapitaltillskott från utomstående aktörer eller från minoritetsaktieägare och att kapitaltillskott från sådana personer i det aktuella fallet skulle ha kunnat uppgå till det belopp som avsågs i beslutet om återkrav.

26

Denna grund får i allt väsentligt anses avse att motiveringen till det som slogs fast i punkt 49 i det överklagade beslutet, nämligen att Hércules CF skulle kunna komma att uppfylla sina ekonomiska förpliktelser enligt beslutet om återkrav med hjälp av kapitaltillskott från utomstående aktörer, var otillräcklig.

27

Det följer av fast rättspraxis att frågan huruvida motiveringen i ett beslut av tribunalens ordförande är otillräcklig utgör en rättsfråga som i sig kan åberopas i ett mål om överklagande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2013, Siemens m.fl./kommissionen, C‑239/11 P, C‑489/11 P och C‑498/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:866, punkt 67).

28

Den andra grund som Hércules CF åberopat till stöd för sitt överklagande avser att tribunalens ordförande åsidosatte rätten till försvar, genom att grunda bedömningen att Hércules CF inte hade gett en rättvisande och heltäckande bild av sin ekonomiska situation på en påstådd ändring i bolagets aktieägarstruktur, vilket var en omständighet som inte på något sätt hade åberopats i målet vid tribunalen.

29

Ett eventuellt åsidosättande av rätten till försvar i målet vid tribunalen är en rättsfråga som kan tas upp till prövning i målet om överklagande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet, C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkt 38).

30

Av detta följer att överklagandet kan tas upp till prövning.

31

Hércules CF har åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande.

32

Den första grunden avser att det var fel av tribunalens ordförande att i punkt 49 i det överklagade beslutet göra en dubbel presumtion och på grundval av denna slå fast att de uppgifter som Hércules CF hade lämnat varken var fullständiga eller rättvisande. Tribunalens ordförande presumerade nämligen för det första felaktigt att det vid bedömningen av ett företags ekonomiska situation ska tas hänsyn till eventuella frivilliga kapitaltillskott från utomstående aktörer eller från minoritetsaktieägare och att personer som är beredda att skjuta till belopp av ringa storlek till ett företag ska anses kontrollera företaget eller ingå i samma koncern. Hércules CF har för det andra gjort gällande att även om det antas att det inte utgör felaktig rättstillämpning att göra en sådan presumtion, begränsade tribunalens ordförande denna presumtion till att avse att kapitaltillskott från personer av nyss nämnt slag skulle ha kunnat uppgå till det belopp som avsågs i beslutet om återkrav.

33

Kommissionen har bestritt Hércules CF:s argument. Den anser att tribunalen gjorde rätt när den vid bedömningen av bolagets materiella situation tog hänsyn till de medel som den koncern som det ingår i totalt sett disponerar över. Detta är särskilt fallet när det gäller en fotbollsklubb, där inte bara aktieägarna utan även medlemmar och anhängare har ett intresse av att klubben fortsätter med sin idrottsverksamhet.

34

I punkt 28 i det överklagade beslutet påpekade tribunalens ordförande särskilt att uppskov med verkställigheten och andra interimistiska åtgärder kan beviljas av domaren med behörighet att besluta om sådana åtgärder om det har visats att det vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) att bevilja dem och att omständigheterna ställer krav på skyndsamhet, på så sätt att åtgärderna måste beviljas och ha verkan redan innan målet rörande huvudsaken har avgjorts, för att undvika att den som ansöker om de interimistiska åtgärderna orsakas allvarlig och irreparabel skada och att dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att ansökan om interimistiska åtgärder ska avslås när ett av villkoren inte är uppfyllt. I punkt 38 i det överklagade beslutet påpekade tribunalens ordförande att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder måste förfoga över konkreta och precisa uppgifter, vilka stöds av detaljerade och bestyrkta handlingar som visar vilken situation den part som ansöker om interimistiska åtgärder befinner sig i och gör det möjligt att bedöma de konsekvenser som sannolikt skulle uppstå om de begärda åtgärderna inte beviljades, vilket innebär att den nämnda parten, särskilt när den gör gällande att den skulle åsamkas ekonomisk skada, är skyldig att ge in handlingar till stöd för de uppgifter som kan ge en rättvisande och heltäckande bild av dennes ekonomiska situation.

35

Därefter prövade tribunalens ordförande huruvida villkoret att det ska föreligga en situation som ställer krav på skyndsamhet var uppfyllt.

36

I det avseendet erinrade tribunalens ordförande, i punkterna 44–47 i det överklagade beslutet, om att det vid bedömningen av ett företags materiella situation, särskilt dess ekonomiska livskraft, är nödvändigt att ta hänsyn till det som är utmärkande för den koncern som företaget tillhör genom sitt aktieinnehav och i synnerhet de resurser som koncernen totalt sett förfogar över, vilket kan få domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder att anse att det nyss nämnda villkoret i fråga om skyndsamhet inte är uppfyllt, trots att det kan förutses att det företag som ansökt om interimistiska åtgärder – betraktat för sig – kommer att bli insolvent. Tribunalens ordförande anförde mot bakgrund av detta att den påstådda skadans allvar ska bedömas utifrån den grupp som utgörs av de fysiska eller juridiska personer som kontrollerar det berörda bolaget eller som tillhör samma grupp, eftersom det förhållandet att det berörda bolagets intressen sammanfaller med dessa personers intressen motiverar att detta bolags intresse av att fortsätta bedriva verksamhet inte bedöms oberoende av det intresse som nämnda personer har av bolagets fortbestånd. Tribunalens ordförande anförde vidare att denna rättspraxis inte bara gäller för juridiska personer, utan även fysiska personer, som kontrollerar det berörda bolaget.

37

När det gäller tillämpningen av denna rättspraxis på Hércules CF:s materiella situation anförde tribunalens ordförande, i punkterna 48 och 49 i det överklagade beslutet, följande:

38

Det ska erinras om att det följer av fast rättspraxis att tribunalens avgöranden ska vara tillräckligt motiverade, så att domstolen kan utföra sin prövning. Det är härvid tillräckligt att resonemanget är klart och begripligt och att det är ägnat att motivera den slutsats som det syftar till att stödja (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens vice ordförande av den 18 oktober 2002, kommissionen/Technische Glaswerke Ilmenau, C-232/02 P(R), EU:C:2002:601, punkt 56, och beslut av domstolens vice ordförande av den 19 december 2013, kommissionen /Tyskland, C-426/13 P(R), EU:C:2013:848, punkt 66).

39

Vidare följer det av likaledes fast rättspraxis från domstolen att tribunalen inte är skyldig att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i målet fört och att tribunalens motivering således kan vara underförstådd under förutsättning att den ger de berörda personerna möjlighet att få reda på varför tribunalen inte ansåg att det fanns fog för deras argument och under förutsättning att domstolen kan få tillräckligt underlag för att utöva sin prövning (beslut av domstolens vice ordförande av den 14 juni 2016, Chemtura Netherlands/EFSA, C-134/16 P(R), ej publicerat, EU:C:2016:442, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

40

Vad beträffar det nu aktuella fallet konstaterar domstolen, i likhet med vad Hércules CF har gjort gällande, att det framgår av bolagets inlaga av den 21 december 2017, som ingavs för att efterkomma den i punkt 9 ovan angivna begäran om upplysningar från tribunalens ordförande, att Hércules CF:s ordförande mot bakgrund av att lönekostnaderna för vissa spelare översteg bolagets intäkter hade lämnat ett åtagande om att täcka underskottet genom kapitaltillskott från enskilda.

41

Såsom tribunalens ordförande i allt väsentligt påpekade i punkt 49 i det överklagade beslutet, visar detta åtagande från Hércules CF:s ordförande visserligen att bolaget i begränsad utsträckning skulle kunna täcka de underskott som avses med åtagandet med hjälp av kapitaltillskott från utomstående aktörer. Det är dock inte möjligt att på grundval enbart av detta åtagande, och i avsaknad av andra skäl i det avseendet, vid bedömningen av Hércules CF:s materiella situation slå fast att sådana kapitaltillskott – i enlighet med den rättspraxis som tribunalens ordförande hänvisade till i punkterna 44–47 i det överklagade beslutet och som det erinras om i punkt 36 ovan – ska anses komma från den koncern som Hércules CF tillhör genom sitt aktieinnehav, eftersom tribunalens ordförande för övrigt i det avseendet uttryckligen framhöll att det rörde sig om kapitaltillskott från ”utomstående aktörer”.

42

Domstolen finner även, i likhet med vad Hércules CF har gjort gällande, att det inte heller är möjligt att på grundval av nämnda åtagande slå fast att sådana kapitaltillskott från enskilda, vilka är begränsade till att täcka underskott som uppkommit till följd av löneutbetalningar till den sportsliga personalen i en klubb som spelar i tredje högsta divisionen (”Segunda B”) i den spanska fotbollsligan, skulle kunna uppgå till det belopp som avses i det aktuella beslutet om återkrav.

43

Domstolen finner således att det överklagade beslutet inte är tillräckligt motiverat i nyss nämnt avseende.

44

Härav följer att överklagandet ska bifallas såvitt avser den första grunden.

45

Den andra grunden avser att tribunalens ordförande åsidosatte rätten till försvar genom att, i punkt 50 i det överklagade beslutet, grunda sin bedömning i fråga om påstådda ändringar i bolagets aktieägarstruktur på uppgifter som inte förekom i handlingarna i målet vid tribunalen och som parterna inte hade getts möjlighet att yttra sig över.

46

Kommissionen har bestritt Hércules CF:s argument. Det är enligt kommissionen ostridigt att Hércules CF inte underrättade tribunalens ordförande om den ändring som hade ägt rum i bolagets aktieägarstruktur. Beaktandet av denna omständighet vid bedömningen av Hércules CF:s ekonomiska livskraft saknar betydelse i det avseendet.

47

Den kontradiktoriska principen utgör en del av rätten till försvar. Principen är tillämplig på alla förfaranden som kan utmynna i ett beslut från en unionsinstitution, som på ett märkbart sätt påverkar en persons intressen. Unionsdomstolarna ska se till att den kontradiktoriska principen iakttas vid förfaranden inför dem och ska själva iaktta densamma (dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl., C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkterna 50 och 51 och där angiven rättsspraxis).

48

Domstolen har redan slagit fast att det skulle strida mot en grundläggande rättsprincip om ett rättsligt avgörande grundades på omständigheter och handlingar som parterna, eller en av parterna, inte getts möjlighet att yttra sig över (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl., C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkt 52 och där angiven rättsspraxis).

49

Vad beträffar det nu aktuella fallet och det förhållandet att tribunalens ordförande beaktade en eventuell ändring i Hércules CF:s aktieägarstruktur, anges följande i punkterna 50–52 i det överklagade beslutet:

50

I det avseendet framgår det av punkt 50 i det överklagade beslutet, och i synnerhet av användningen av orden ”det förefaller”, att tribunalens ordförande grundade sitt konstaterande avseende påstådda ändringar i Hércules CF:s aktieägarstruktur på uppgifter som inte förekom i handlingarna i målet vid tribunalen, varvid kommissionen i det avseendet i sin svarsskrivelse har angett att denna ändring i aktieägarstrukturen hade ”omnämnts i pressen vid den aktuella tidpunkten”.

51

Det är dessutom ostridigt att – trots att dessa uppgifter låg till grund för tribunalens ordförandes bedömning att Hércules CF inte hade gett en rättvisande och heltäckande bild av bolagets finansiella situation – parterna inte gavs möjlighet att yttra sig över huruvida det fanns fog för sådana uppgifter och huruvida de var relevanta, vilket strider mot den kontradiktoriska principen.

52

Överklagandet ska således bifallas även såvitt avser den andra grunden.

53

Av det ovan anförda följer att det överklagade beslutet ska upphävas.

54

När domstolen upphäver tribunalens dom kan den, i enlighet med artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, antingen själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa målet till tribunalen för avgörande. Denna bestämmelse är även tillämplig på överklaganden enligt artikel 57 andra stycket i nämnda stadga (beslut av domstolens vice ordförande av den 23 april 2015, kommissionen/Vanbreda Risk & Benefits, C‑35/15 P(R), EU:C:2015:275, punkt 59, och beslut av domstolens vice ordförande av den 18 oktober 2016, EMA/Pari Pharma, C‑406/16 P(R), ej publicerat, EU:C:2016:775, punkt 49).

55

Eftersom målet inte är färdigt för avgörande ska det återförvisas till tribunalen för avgörande, i enlighet med artikel 61 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

Mot denna bakgrund beslutar domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder följande: