Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 13 februari 2020 –
Solak

(mål C‑258/18) ( 1 )

”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Associeringsavtalet EEG–Turkiet – Artikel 59 i tilläggsprotokollet – Beslut nr 3/80 – Social trygghet för turkiska migrerande arbetstagare – Upphävande av bosättningsklausulerna – Artikel 6 – Kompletterande förmån – Indragning – Avstående från medborgarskap i värdmedlemsstaten – Förordning (EG) nr 883/2004 – Särskilde, icke-avgiftsfinansierade förmåner – Krav på bosättning”

Internationella avtal – Associeringsavtalet EEG–Turkiet – Social trygghet för migrerande arbetstagare – Associeringsrådets beslut nr 3/80 – Upphävande av bestämmelserna om bosättning – Kompletterande förmåner som beviljats enligt den nationella lagstiftningen – Nationell lagstiftning om att en förmån inte längre ska betalas ut till personer som inte längre bor i landet – Tillämpning på tidigare turkiska arbetstagare på den reguljära arbetsmarknaden i värdmedlemsstaten – Turkiska medborgare som avsagt sig medborgarskapet i den medlemsstaten och återvänt till sitt ursprungsland – Tillåtet

(Beslut nr 3/80 av associeringsrådet EEG–Turkiet, artikel 6.1 första stycket; tilläggsprotokoll till associeringsavtalet, artikel 59)

(se punkterna 51–53, 55, 57 och 59 samt slutet)

Avgörande

Artikel 6.1 första stycket i associeringsrådets beslut nr 3/80 av den 19 september 1980 om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas medlemsstaters system för social trygghet på turkiska arbetstagare och deras familjemedlemmar jämförd med artikel 59 i tilläggsprotokollet, undertecknat i Bryssel den 23 november 1970 och slutet, godkänt och bekräftat på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken utbetalning av en förmån som syftar till att komplettera en invaliditetspension för att säkerställa en minimiinkomst, beviljad enligt denna lagstiftning, dras in beträffande en turkisk medborgare som är aktiv på en medlemsstats reguljära arbetsmarknad och som efter att ha avsagt sig sitt medborgarskap i den medlemsstaten – som denne förvärvat under sin vistelse där – återvänder till sitt ursprungsland.

( 1 ) EUT C 276, 6.8.2018.