Överklagande ingett den 26 juli 2018 av Inge Barnett av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 16 maj 2018 i mål T-23/17, Barnett mot Europeiska ekonomiska och sociala kommittéen (EESK)

(Mål C-503/18 P)

(2018/C 381/15)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Inge Barnett (ombud: advokaterna S. Orlandi, T. Martin)

Övrig part i målet: Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)

Yrkanden

I första hand:

—	upphäva tribunalens dom av den 16 maj 2018, Barnett/EESK, T-23/17, EU:T:2018:271,

—	ogiltigförklara EESK:s beslut av den 21 mars 2016, som antogs för att genomföra domen av den 22 september 2015, Barnett/EESK, F-20/14, EU:F:2015:107, och

—	förplikta EESK att ersätta rättegångskostnaderna.

I andra hand:

—	upphäva tribunalens dom av den 16 maj 2018, Barnett/EESK, T-23/17, EU:T:2018:271,

—	ogiltigförklara EESK:s beslut av den 21 mars 2016, som antogs för att genomföra av domen av den 22 september 2015, Barnett/EESK, F-20/14, EU:F:2015:107,

—

förplikta EESK att utge 207 994, 14 euro till klaganden som ersättning för materiell skada, jämte dröjsmålsränta beräknad från den dag då beloppet förfaller till betalning enligt Europeiska centralbankens (ECB) räntesats för huvudsakliga refinansieringstransaktioner, uppräknad med 3,5 procentenheter, samt ett schablonbelopp på 25 000 euro för ideell skada, och

—	förplikta EESK att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har för det första gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i flera avseenden när den fann att EESK, vid verkställandet av Europeiska unionens personaldomstols dom, kan begränsa sig till att ompröva klagandens ansökan mot bakgrund av tjänstens påstådda intresse, som fastställdes tre år efter det att klagandens ansökan avslogs för första gången och som var okänt för parterna till den 21 mars 2016. Tjänstens påstådda intresse, som innebär att klaganden inte kan upptas i förteckningen över förmånstagare av det skälet att hon är oumbärlig för verksamhetens funktion, saknar samband med EESK:s tillämpliga allmänna genomförandebestämmelser. Tjänstens påstådda intresse har dessutom åberopats utan samråd med den partssammansatta kommittén. År 2013 hade detta partssammansatta organ emellertid uppgett att klaganden skulle kunna komma att beviljas denna förmån, med beaktande av tjänstens intresse, för det fall att en av de två förmånstagarna valde att avstå från förmånen i fråga.

Klaganden har för det andra gjort gällande att tribunalen åsidosatte rättskraften hos Europeiska unionens personaldomstols dom.

Klaganden har för det tredje gjort gällande att den överklagande domen är behäftad med felaktig rättstillämpning såtillvida tribunalen fann att EESK alltjämt var behörig att anta ett beslut om hennes ansökan, trots att den rättsliga grund som krävdes för att anta det angripna beslutet hade upphävts. Vid prövningen av denna grund missuppfattade tribunalen dessutom de argument som framförts till stöd för klagandens invändning om tribunalens bristande behörighet.