1)

Är jordbruks- och landsbygdsutvecklingsministerns beslut nr 22/2010 av den 16 mars 2010 och nr 34/2010 av den 9 april 2010 samt i landsbygdsutvecklingsministerns beslut nr 25/2011 av den 7 april 2011 och nr 22/2011 av den 25 mars 2011, enligt vilka en stödansökan från en lantbrukare ska avslås enbart på grundval av kriterierna för så kallade legitima nyttjanderättshavare till mark, vilka preciseras i nationell lagstiftning, och på grund av avsaknad av ett så kallat certifikat för markanvändning, som beviljas utifrån nämnda kriterier, trots att en producent inom unionen uppfyller alla övriga kriterier för att beviljas stöd och i det konkreta fallet kan visa att denne förfogar över de deklarerade arealerna – det vill säga att denne förvaltar och nyttjar dessa – förenliga med unionsrätten?

2)

Om den första frågan besvaras nekande: Fordrar unionsrätten att det organ i medlemsstaten som betalar ut stöd när det bedömer stödansökan beaktar annan bevisning för att villkoret ”förfoga[r] över” i artikel 124 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 (1) är uppfyllt?

3)

Om den första frågan besvara nekande: Vilka rättsliga följder får det, ur ett unionsrättsligt perspektiv, hur man tolkar eller bedömer ”försäkran från jordbrukaren om att han eller hon känner till villkoren för stödsystemen i fråga”, som den samlade ansökan ska innehålla enligt artikel 12 e i kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009, (2) vad gäller en så speciell begränsande bestämmelse som de samlade kriterierna för en ”legitim nyttjanderättshavare till mark”?

4)

Om den första frågan besvaras nekande: Vilka rättsliga följder får det, ur ett unionsrättsligt perspektiv, hur man i den samlade ansökan tolkar eller bedömer en skyldighet som ålagts av en medlemsstat att deklarera att samtliga kriterier för att vara en ”legitim nyttjanderättshavare av marken” är uppfyllda, det vill säga att alla administrativa villkor enligt denna speciella begränsande bestämmelse i medlemsstaten är uppfyllda?