1)

Ska principen om att ogiltiga villkor inte är bindande (artikel 6 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 (1)) utsträckas till att även avse senare avtal och rättshandlingar angående dessa villkor, såsom är fallet med ett novationsavtal?

Och, eftersom den fullständiga ogiltigheten innebär att ett sådant villkor aldrig har existerat i de rättsliga och ekonomiska avseenden som följer enligt avtalet, kan man därav dra slutsatsen att senare rättshandlingar och deras rättsverkningar angående detta villkor, det vill säga avtalet om novation, också saknar rättslig betydelse och därmed ska anses som obefintliga och utan någon som helst verkan?

2)

Kan de dokument som ändrar eller genom vilka det ingås förlikning om icke förhandlade villkor, som befaras bli underkända vid skälighets- och transparenskontroller, till sin natur betraktas som allmänna avtalsrättsliga villkor i den mening som avses i artikel 3 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 och därigenom påverkas av samma ogiltighetsgrunder som de ursprungliga dokument som är föremål för novation eller förlikning?

3)

Ska ett avstående från rätten att väcka talan vid domstol enligt ett avtal om novation också anses ogiltigt, i den mån det saknades uppgifter i avtalen som undertecknades av kunderna om att det rörde sig om ett ogiltigt villkor och kunderna i avtalen inte heller informerades om de pengar eller ekonomiska tillgångar som de hade rätt till som återbetalning av de räntebelopp som erlagts som följd av det ursprungliga införandet av ”villkor om räntegolv”?

Kunden går alltså med på att avstå från att väcka talan, utan att ha informerats av banken om vad avståendet avser och hur mycket pengar han eller hon avstår från.

4)

Ska avtalet om novation, mot bakgrund av EU-domstolens praxis och artiklarna 3.1 och 4.2 i direktiv 93/13, det nya införda villkoret om räntegolv fortfarande anses brista i transparens genom att banken ånyo försummar de kriterier om transparens som fastställts för den i den spanska högsta domstolens dom av den 9 maj 2013, genom att inte upplysa kunden om den verkliga ekonomiska kostnaden för hypotekslånet till följd av ifrågavarande villkor, så att kunden kan få kännedom om den räntesats (och därmed månadskostnaden) som han eller hon skulle behöva betala för det fall att det nya villkoret om räntegolv tillämpades, och den räntesats (och därmed månadskostnaden) som han eller hon skulle behöva betala om inget villkor om räntegolv tillämpades och den tillämpade räntesatsen var den som avtalats för hypotekslånet, utan begränsning nedåt?

Skulle, med andra ord, finansinstitutet vid införandet av det så kallade avtalet om novation avseende ”villkor om räntegolv” ha genomfört de transparenskontroller som avses i artiklarna 3.1 och 4.2 i direktiv [93/13] och informerat kunden om storleken på de kostnader som han eller hon drabbats av genom tillämpningen av ”villkoren om räntegolv”, liksom den ränta som skulle ha tillämpats om nämnda villkor inte existerade, och om så inte hade skett, föreligger det i så fall en ogiltighetsgrund även med avseende på dessa dokument?

5)

Kan villkoren om rätten att väcka talan, som införts i de allmänna villkoren för slutande av avtal i avtalet om novation, betraktas som oskäliga villkor på grund av deras innehåll enligt artikel 3.1, jämförd med bilagan om oskäliga villkor och, konkret, med punkt q i denna bilaga (med oskäliga villkor avses de som syftar till att upphäva eller inskränka konsumentens rätt att väcka talan vid domstol eller vidta andra rättsliga åtgärder), eftersom de inskränker konsumenternas rätt att utöva de rättigheter som kan uppkomma eller visa sig efter avtalets undertecknande, såsom hände i fråga om möjligheten att begära fullständig återbetalning av erlagda räntebelopp (mot bakgrund av EU-domstolens dom av den 21 december 2016 (2))?