1

The Goldman Sachs Group Inc. har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 12 juli 2018, The Goldman Sachs Group/kommissionen (T‑419/14, EU:T:2018:445) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen klagandens talan om dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2014) 2139 final av den 2 april 2014 om ett förfarande enligt artikel 101 [FEUF] och artikel 53 i EES‑avtalet (ärende AT.39610 – Elkablar) (nedan kallat det omtvistade beslutet), i den del beslutet berör klaganden, dels nedsättning av de böter som har ålagts klaganden.

2

I artikel 23.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 och 102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1), föreskrivs följande:

”Kommissionen får genom beslut ålägga företag och företagssammanslutningar böter, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

…”

3

Bakgrunden till tvisten, som beskrivs i punkterna 1–22 och 47 i den överklagade domen, kan med avseende på förevarande mål sammanfattas enligt följande.

4

Klaganden, The Goldman Sachs Group, är ett bolag som är etablerat i Förenta staterna och som bedriver verksamhet som affärsbank och investmentbolag vid världens ledande fondbörser. Från den 29 juli 2005 till den 28 januari 2009 var klaganden, via fonderna GS Capital Partners V (nedan kallade GSCP V-fonderna) och andra mellanliggande bolag, indirekt moderbolag till Prysmian SpA och till dess helägda dotterbolag Prysmian Cavi e Sistemi Srl (nedan kallat PrysmianCS), som tidigare hette först Pirelli Cavi e Sistemi Energia SpA och därefter Prysmian Cavi e Sistemi Energia Srl. Prysmian och PrysmianCS, två bolag etablerade i Italien, vilka tillsammans utgör Prysmiankoncernen som är en global aktör inom sektorn för undervatten- och underjordselkablar.

5

Medan klagandens andel i Prysmians kapital ursprungligen uppgick till 100 procent av aktierna, minskade denna andel, till följd av två aktieöverlåtelser som genomfördes den 7 september 2005 och den 21 juli 2006, först till 91,1 procent och därefter till 84,4 procent fram till den 3 maj 2007, då en del av aktierna i Prysmian infördes på börsen i Milano (Italien) genom en börsintroduktion.

6

Efter ett förfarande för tillämpning enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 2, volym 11, s. 37), antog kommissionen den 2 april 2014 det omtvistade beslutet.

7

I artikel 1 i beslutet konstaterade kommissionen att klaganden och 25 andra bolag, däribland Prysmian och PrysmianCS, hade deltagit i en kartell som utgjorde en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet inom sektorn för underjords- och/eller undervattenelkablar för (mycket) hög spänning (nedan kallad den aktuella överträdelsen).

8

Klaganden hölls i artikel 1.5 c i det omtvistade beslutet ansvarig för den aktuella överträdelsen i egenskap av moderbolag till Prysmian och Prysmian Cavi e Sistemi Energia under perioden 29 juli 2005–28 januari 2009 (nedan kallad överträdelseperioden).

9

Kommissionen presumerade i detta hänseende dels att Prysmian hade utövat ett avgörande inflytande över Prysmian Cavi e Sistemi Energias agerande på marknaden under den perioden, dels att klaganden mellan den 29 juli 2005 och den 3 maj 2007 hade utövat ett avgörande inflytande över Prysmians och således även Prysmian Cavi e Sistemi Energias agerande på marknaden.

10

För det andra fann kommissionen på grundval av en bedömning av de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan klaganden och dessa bolag att klaganden faktiskt hade utövat ett avgörande inflytande över Prysmians beteende på marknaden och således även över Prysmian Cavi e Sistemi Energias agerande på marknaden under överträdelseperioden.

11

Under dessa omständigheter ålade kommissionen, såsom framgår av artikel 2 f i det omtvistade beslutet, klaganden att gemensamt och solidariskt med Prysmian och PrysmianCS betala böter på 37303000 euro.

12

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 17 juni 2014 väckte klaganden talan om dels ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet, i den mån beslutet berörde klaganden, dels nedsättning av de böter som klaganden hade ålagts.

13

Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet åberopade klaganden fem grunder vid tribunalen. Den första grunden avsåg åsidosättande av artikel 101 FEUF och artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, samt felaktig rättstillämpning och en uppenbart oriktig bedömning.

14

Genom beslut av den 25 juni 2015 tillät tribunalen Prysmian och PrysmianCS att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

15

Genom den överklagande domen ogillade tribunalen talan i sin helhet.

16

Tribunalen fann att det var riktigt av kommissionen att med avseende på perioden 29 juli 2005–3 maj 2007, grunda sig på en presumtion om att klaganden faktiskt utövade ett avgörande inflytande över Prysmians och Prysmian Cavi e Sistemi Energias beteende på marknaden.

17

Tribunalen påpekade i detta avseende att när ett moderbolag innehar samtliga rösträtter som är knutna till aktierna i dess dotterbolag, särskilt om moderbolaget – såsom i det aktuella fallet – också innehar en överväldigande majoritet av andelarna i dotterbolagets kapital, befinner sig detta moderbolag i en situation som är jämförbar med situationen för en ensam ägare till nämnda dotterbolag i så måtto att moderbolaget kan bestämma det berörda dotterbolagets ekonomiska strategi och affärsstrategi trots att det inte äger hela eller nästan hela kapitalet i detta dotterbolag.

18

Tribunalen fann vidare att kommissionen, utan att begå något fel, kunde anse att klaganden hade utövat ett avgörande inflytande över Prysmians och Prysmian Cavi e Sistemi Energias beteende på marknaden under hela överträdelseperioden, genom att grunda sig på för det första att klaganden hade befogenhet att utse ledamöter i Prysmians olika styrelser, för det andra att klaganden hade befogenhet att sammankalla Prysmians aktieägare till bolagsstämma och föreslå entledigande av Prysmians styrelseledamöter eller samtliga styrelser, för det tredje de delegerade befogenheter som tillkom direktörerna för avdelningen för direktinvesteringar inom klagandens ”Merchant Banking”-division (Principal Investment Area) (nedan kallad PIA) inom Prysmians styrelser och deras deltagande i Prysmians strategiutskott, för det fjärde att klaganden fick regelbundna uppdateringar och månadsrapporter från Prysmian, för det femte de åtgärder som vidtagits för att säkerställa en fortsatt avgörande kontroll även efter dagen för börsintroduktionen, vilka angetts av kommissionen i det omtvistade beslutet, och för det sjätte bevisen för att klaganden hade agerat som en industriägare.

19

Klaganden har yrkat att domstolen ska

20

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

21

Prysmian och PrysmianCS har yrkat att domstolen ska

22

Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat två grunder. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 101 FEUF och artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, eftersom klaganden hölls ansvarig för en överträdelse av unionens konkurrensrätt som begåtts av Prysmian och PrysmianCS under perioden 29 juli 2005–3 maj 2007 (nedan kallad perioden före börsintroduktionen). Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 101 FEUF och artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, eftersom klaganden hölls ansvarig för samma överträdelse under perioden 3 maj 2007–28 januari 2009 (nedan kallad tiden efter börsintroduktionen). Klaganden har dessutom yrkat att domstolen, för det fall domstolen skulle bifalla Prysmians och PrysmianCS överklagande av den dom som meddelades av tribunalen den 12 juli 2018, Prysmian och Prysmian Cavi e Sistemi/kommissionen (T‑475/14, EU:T:2018:448), ska bevilja klaganden samma nedsättning av böterna som eventuellt beviljats Prysmian och PrysmianCS, genom att sätta ned det bötesbelopp som klaganden ålagts solidariskt med dessa bolag.

23

Den första grunden består av tre delar.

24

Genom den första grundens första del, som avser punkterna 49, 50 och 52 i den överklagade domen, har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att kommissionen inte hade gjort fel när den höll klaganden ansvarig för den aktuella överträdelsen under perioden före börsintroduktionen, genom att grunda sig på presumtionen att klaganden faktiskt utövade ett avgörande inflytande över Prysmian och PrysmianCS.

25

Klaganden har i detta avseende hävdat att dess andel i GSCP V-fonderna endast uppgick till cirka 33 procent, medan resten av kapitalet innehades av oberoende utomstående investerare. Dessutom uppgick dessa fonders andelar i Prysmians kapital, under perioden före börsintroduktionen, med undantag för de första 41 dagarna, först till cirka 91 procent och därefter till cirka 84 procent. Det framgår emellertid av domstolens praxis att presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande endast är tillämplig när moderbolaget äger hela eller nästan hela kapitalet i dotterbolaget. Det var felaktigt av tribunalen att finna att när ett moderbolag innehar samtliga rösträtter som är knutna till aktierna i dess dotterbolag, särskilt om moderbolaget också innehar en överväldigande majoritet av andelarna i dotterbolagets kapital, befinner sig detta moderbolag i en situation som är jämförbar med situationen för en ensam ägare till nämnda dotterbolag.

26

Enligt klaganden kan presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande inte tillämpas under sådana omständigheter, i enlighet med den grundläggande principen att presumtioner ska tillämpas restriktivt. Tribunalens synsätt är i detta avseende inte förenligt med domen av den 10 september 2009, Akzo Nobel m.fl./kommissionen (C‑97/08 P, EU:C:2009:536), i vilken domstolen slog fast att det finns en sådan presumtion. Tribunalens tolkning är dessutom felaktig mot bakgrund av syftet med nämnda presumtion, eftersom den ersätter något som är enkelt att bevisa – genom en snabb konsultation av handels- och bolagsregistret – nämligen att ett innehav omfattar samtliga andelar, vilket skulle medföra rättssäkerhet och vara lätt att tillämpa, med att det uttömmande ska bevisas att det föreligger specifika omständigheter i det enskilda fallet som gör det möjligt för moderbolaget att faktiskt utöva ett avgörande inflytande. Slutligen har tribunalen gjort en diametralt motsatt tolkning avseende samma dotterbolag och samma överträdelse i sin dom av den 12 juli 2018, Pirelli & C./kommissionen (T‑455/14, ej publicerad, EU:T:2018:450).

27

Kommissionen har, med stöd av Prysmian och PrysmianCS, bestritt dessa argument. Kommissionen har gjort gällande att klagandens argument att presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande inte kan tillämpas i förevarande fall, eftersom klaganden endast innehade 33 procent av kapitalet i GSCP V-fonderna, inte kan tas upp till prövning, eftersom det inte anfördes vid tribunalen. Detta argument saknar under alla omständigheter stöd, eftersom klaganden ensam och fullständigt kontrollerade besluten om GSCP V-fondernas investeringar.

28

Klaganden har i sin replik hävdat att bolaget vid tribunalen uttryckligen gjorde gällande att den faktiska äganderätt till GSCP V-fonderna som bolaget hade var otillräcklig för att kommissionen skulle kunna stödja sig på presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande i detta avseende.

29

Vad för det första gäller klagandens argument att presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande, vilken erkänts i rättspraxis, inte var tillämplig i förevarande fall, eftersom klagandens andel i GSCP V-fonderna endast uppgick till cirka 33 procent, då resten av kapitalet i dessa fonder innehades av utomstående oberoende investerare, ska det erinras om att kommissionen, såsom tribunalen konstaterade i punkterna 48 och 64 i den överklagade domen, i det omtvistade beslutet grundade sig på en presumtion om att klaganden faktiskt utövande ett avgörande inflytande över Prysmians, och indirekt även PrysmianCS, beteende inte med stöd av hur stort klagandens indirekta andelsinnehav i Prysmians kapital var utan med stöd av konstaterandet att klaganden kontrollerade samtliga rösträtter som var knutna till aktierna i Prysmian.

30

Klaganden har i sitt överklagande varken bestritt tribunalens konstaterande eller att klaganden fortsatte att kontrollera 100 procent av rösträtterna under hela perioden före börsintroduktionen, och även efter de överlåtelser av aktier i Prysmian som skedde den 7 september 2005 och den 21 juli 2006. Under dessa omständigheter kan klagandens argument att dess andel i GSCP V-fonderna endast uppgick till omkring 33 procent, under alla omständigheter, inte godtas då det är verkningslöst.

31

Vad för det andra gäller klagandens argument avseende tribunalens konstaterande att det var riktigt av kommissionen att grunda sig på en presumtion om att moderbolaget faktiskt utövade ett avgörande inflytande över dotterbolagets beteende, erinrar domstolen om att det följer av fast rättspraxis att ett dotterbolags beteende kan tillskrivas moderbolaget, då dotterbolaget, trots att det är en fristående juridisk person, inte självständigt bestämmer sitt beteende på marknaden, utan i huvudsak följer instruktioner som det får av moderbolaget, särskilt med hänsyn till de ekonomiska, organisatoriska och juridiska band som binder samman dessa två juridiska enheter (dom av den 24 juni 2015, Fresh Del Monte Produce/kommissionen och kommissionen/Fresh Del Monte Produce, C‑293/13 P och C‑294/13 P, EU:C:2015:416, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

32

Det framgår även av fast rättspraxis att i det särskilda fall där ett moderbolag direkt eller indirekt äger hela eller nästan hela kapitalet i ett dotterbolag som har överträtt konkurrensreglerna, kan detta moderbolag utöva ett avgörande inflytande över nämnda dotterbolags beteende. Det föreligger vidare en motbevisbar presumtion om att moderbolaget faktiskt utövar ett sådant avgörande inflytande. Under dessa omständigheter räcker det att kommissionen visar att moderbolaget äger hela eller nästan hela kapitalet i ett dotterbolag för att det ska kunna presumeras att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolagets affärspolicy. Kommissionen kan då hålla moderbolaget solidariskt ansvarigt för betalningen av de böter som dotterbolaget ålagts, såvida inte moderbolaget, på vilket det ankommer att motbevisa presumtionen, kan förete tillräcklig bevisning för att styrka att dotterbolaget agerar självständigt på marknaden (dom av den 28 oktober 2020, Pirelli & C./kommissionen, C‑611/18 P, ej publicerad, EU:C:2020:868, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

33

Förutsatt att en sådan presumtion inte kan motbevisas innebär den således att det ska anses styrkt att moderbolaget faktiskt utövat ett avgörande inflytande över dotterbolaget. Kommissionen kan då hålla moderbolaget ansvarigt för dotterbolagets beteende, utan att den behöver framlägga någon som helst ytterligare bevisning. För att presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande ska kunna tillämpas krävs det således inte att det läggs fram ytterligare indicier avseende att moderbolaget faktiskt har utövat ett inflytande (dom av den 26 oktober 2017, Global Steel Wire m.fl./kommissionen, C‑457/16 P och C‑459/16 P–C‑461/16 P, ej publicerad, EU:C:2017:819, punkterna 85 och 86 och där angiven rättspraxis).

34

Det är visserligen utrett att klaganden under perioden före börsintroduktionen inte ägde hela kapitalet i Prysmian, eftersom GSCP V-fondernas andelar i Prysmians kapital, såsom framgår av punkt 47 i den överklagade domen, under denna period – med undantag för de 41 första dagarna – först uppgick till cirka 91 procent och därefter till cirka 84 procent. Det är även utrett att kommissionen i det omtvistade beslutet inte ansåg att detta andelsinnehav betydde att klaganden ägde nästan hela kapitalet i Prysmian.

35

Det framgår emellertid av den rättspraxis som det hänvisas till ovan i punkterna 31–33 att det inte enbart är innehavet av hela eller nästan hela kapitalet i dotterbolaget i sig som ligger till grund för presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande, utan i vilken grad moderbolaget genom detta innehav har kontroll över dotterbolaget. Tribunalen kunde följaktligen, utan att göra sig skyldig till felaktig rättstillämpning, i punkt 50 i den överklagade domen finna att ett moderbolag som innehar samtliga rösträtter som är knutna till aktierna i dess dotterbolag i detta avseende befinner sig i en situation som är jämförbar med situationen för ett moderbolag som äger hela eller nästan hela kapitalet i dotterbolaget, eftersom moderbolaget kan bestämma dotterbolagets ekonomiska strategi och affärsstrategi. Ett moderbolag som innehar samtliga rösträtter som är knutna till aktierna i dess dotterbolag kan nämligen, precis som ett moderbolag som äger hela eller nästan hela kapitalet i ett dotterbolag, utöva ett avgörande inflytande över dotterbolagets beteende.

36

Härav följer, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, att tribunalen inte gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen, när ett moderbolag innehar samtliga rösträtter som är knutna till aktierna i dess dotterbolag, har rätt att grunda sig på presumtionen att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets beteende på marknaden.

37

Denna slutsats påverkas inte av klagandens övriga argument.

38

Presumtionen att ett moderbolag utövar ett avgörande inflytande på ett dotterbolag syftar nämligen för det första bland annat till att upprätthålla jämvikten mellan dels betydelsen av syftet att tygla beteenden som står i strid med konkurrensreglerna, särskilt artikel 101 FEUF, och förhindra att de upprepas, dels kraven enligt vissa allmänna principer i unionsrätten, såsom bland annat principerna om oskuldspresumtion och ansvar för eget handlande, rättssäkerhetsprincipen samt principen om rätten till försvar, inbegripet principen om parternas likställdhet i processen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, Schindler Holding m.fl./kommissionen, C‑501/11 P, EU:C:2013:522, punkt 108 och där angiven rättspraxis).

39

Det kan visserligen, såsom klaganden har gjort gällande, visa sig vara svårare att identifiera de personer som innehar de rösträtter som är knutna till aktierna i ett bolag än att fastställa vem som äger dessa aktier. Det finns emellertid inget som tyder på att sådana svårigheter skulle kunna skada rättssäkerheten. Ett moderbolag som, utan att äga alla eller nästan alla aktier i ett dotterbolag, innehar eller har förvärvat samtliga rösträtter som är knutna till dessa aktier, kan nämligen uppenbarligen inte sakna kännedom om att så är fallet.

40

Det ska vidare erinras om att kommissionen inte på något sätt är skyldig att grunda sig enbart på nämnda presumtion. Det finns nämligen inget som hindrar denna institution från att styrka att ett moderbolag faktiskt utövar ett avgörande inflytande över ett dotterbolag genom annan bevisning eller en kombination av sådana bevis och nämnda presumtion (dom av den 26 oktober 2017, Global Steel Wire m.fl./kommissionen, C‑457/16 P och C‑459/16 P–C‑461/16 P, ej publicerad, EU:C:2017:819, punkt 88 och där angiven rättspraxis).

41

För det andra har klaganden inte förklarat på vilket sätt tribunalens tolkning i förevarande fall strider mot tribunalens tolkning i en tidigare dom. Ett sådant argument är dessutom verkningslöst, eftersom tribunalen gjorde en riktig bedömning när den, såsom framgår av punkterna 31–36 ovan, slog fast att kommissionen kunde grunda sig på presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande.

42

Överklagandet kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den första grundens första del.

43

Genom den första grundens andra del, som avser punkterna 71–78 i den överklagade domen, har klaganden kritiserat tribunalen för att felaktigt ha funnit att det ankom på klaganden att, avseende perioden före börsintroduktionen, motbevisa presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande över dotterbolagets beteende på marknaden, eftersom tribunalen inte kunde kräva att klaganden skulle motbevisa en presumtion som inte var tillämplig.

44

Tribunalen har vidare under alla omständigheter, genom att göra en felaktig tolkning av de rättsliga krav som är tillämpliga i förevarande fall, underlåtit att göra en riktig bedömning av klagandens argument och den bevisning som klaganden lagt fram för att motbevisa presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande.

45

Klaganden har i detta avseende för det första anfört att den bevisning som tribunalen har hänvisat till inte kan visa att GSCP V-fonderna hade agerat på ett annat sätt än en vanlig finansiell investerare. För det andra ålade tribunalen klaganden, genom att underkänna klagandens argument att Prysmians affärspolicy bestämdes av dess ledningsgrupp, på grund av att klaganden inte hade tillhandahållit något e-postmeddelande eller något specifikt protokoll som bekräftade detta argument, ett krav att bevisa något som inte kan bevisas (probatio diabolica). För det tredje var det felaktigt av tribunalen att inte fästa någon vikt vid att det inte hänvisades till GSCP V-fonderna eller klaganden i Prysmians svar på en begäran om upplysningar från kommissionen. För det fjärde fann tribunalen, utan att motivera detta, att de offentliga uttalanden om oberoende och avsaknad av kontroll som Prysmians styrelse vid den aktuella tidpunkten gjorde var lögner och hade gjorts i strid med italiensk rätt. För det femte var det felaktigt av tribunalen att underkänna klagandens argument att GSCP V-fonderna inte hade gett instruktioner till Prysmian, på grund av att detta argument framförts på ett inkonsekvent sätt.

46

Kommissionen har, med stöd av Prysmian och PrysmianCS, bestritt dessa argument. Enligt kommissionen syftar klagandens argument avseende prövningen av den bevisning som klaganden hade lagt fram för att motbevisa presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande, i själva verket till att domstolen ska göra en ny bedömning av denna bevisning och det kan således inte tas upp till prövning.

47

Det ska för det första påpekas att klagandens argument att tribunalen har vänt på bevisbördan bygger på premissen att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen i förevarande fall kunde grunda sig på en presumtion om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande för att hålla klaganden ansvarig för den aktuella överträdelsen avseende perioden före börsintroduktionen. Eftersom den överklagade domen, såsom framgår av punkt 36 ovan, inte innehåller någon felaktig rättstillämpning i detta avseende, kan detta argument inte godtas.

48

Det ska för det andra påpekas att det följer av artikel 256.1 andra stycket FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol att ett överklagande till domstolen ska vara begränsat till rättsfrågor. Tribunalen är ensam behörig att fastställa och bedöma de relevanta faktiska omständigheterna liksom att bedöma bevisningen. Bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen utgör således inte, med undantag för om de har missuppfattats, en rättsfråga som ska prövas av domstolen i ett överklagande (dom av den 26 september 2018, Philips och Philips France/kommissionen, C‑98/17 P, ej publicerad, EU:C:2018:774, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

49

Domstolens behörighet att kontrollera tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna omfattar däremot bland annat frågan huruvida bestämmelserna om bevisbördan och bevisningen har iakttagits (dom av den 18 januari 2017, Toshiba/kommissionen, C‑623/15 P, ej publicerad, EU:C:2017:21, punkt 39, och dom av den 14 juni 2018, Makhlouf/rådet, C‑458/17 P, ej publicerad, EU:C:2018:441, punkt 57).

50

Eftersom klaganden i förevarande fall inte har gjort gällande att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna och bevisningen, kan klagandens argument avseende prövningen av den bevisning som åberopats för att motbevisa presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande, inte tas upp till prövning.

51

För det tredje ska det, i den mån de argument som anförts i samband med den första grundens andra del kan tas upp till prövning enligt den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 48 och 49 ovan, inledningsvis påpekas att tribunalen, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, inte i punkterna 70 och 71 i den överklagade domen krävde att klaganden skulle bevisa något som inte kan bevisas (probatio diabolica), utan begränsade sig till att erinra om att klaganden hade bevisbördan för att motbevisa den aktuella presumtionen.

52

Tribunalen fann vidare inte, i punkterna 73 och 74 i den överklagade domen, att de offentliga uttalanden om oberoende som gjordes av Prysmians styrelse var lögner och stred mot italiensk rätt. Tribunalen konstaterade nämligen endast att dessa uttalanden inte i sig kunde styrka att innehållet i dessa var sanningsenligt och att utövandet av ett avgörande inflytande skulle bedömas på grundval av konkreta bevis.

53

Även om klaganden har kritiserat tribunalen för att felaktigt ha underkänt dess argument – som avses i punkt 50 i ansökan genom vilken talan väcktes – att GSCP V-fonderna inte hade gett instruktioner till Prysmian, ska det avslutningsvis påpekas att klaganden inte har förklarat på vilket sätt tribunalen, i motsats till vad den angav i punkt 76 i den överklagade domen, skulle ha kunnat förstå innebörden av detta argument eller vilka omständigheter eller vilken bevisning som tribunalen underlät att pröva i detta avseende, eftersom tribunalen bemötte de argument som klaganden hänvisade till i denna punkt i ansökan inom ramen för den aktuella grundens andra del.

54

Härav följer att den första grundens andra del delvis inte kan tas upp till prövning och delvis inte kan leda till bifall av överklagandet.

55

Genom den första grundens tredje del har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fastställde kommissionens slutsats i det omtvistade beslutet, att klaganden faktiskt hade utövat ett avgörande inflytande över Prysmian under perioden före börsintroduktionen.

56

Kommissionen, Prysmian och PrysmianCS anser att denna delgrund inte kan tas upp till prövning, eftersom den uppmanar domstolen att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheter och den bevisning som prövades i första instans. De anser vidare att överklagandet under alla omständigheter inte kan vinna bifall såvitt avser denna delgrund.

57

Det ska i detta hänseende erinras om att kommissionen i det omtvistade beslutet, såsom framgår av punkterna 9 och 10 ovan, stödde sig på två grunder för att hålla klaganden ansvarig för den aktuella överträdelsen under perioden före börsintroduktionen. Kommissionen grundade sig på en presumtion om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande, eftersom klaganden innehade samtliga rösträtter som var knutna till aktierna i Prysmian. Vidare fann kommissionen att klaganden faktiskt hade utövat ett sådant inflytande över Prysmian.

58

Såsom framgår av prövningen av denna grunds första del gjorde tribunalen emellertid inte en felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen i förevarande fall hade rätt att grunda sig på en presumtion om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande för att fastställa att klaganden var ansvarig för den aktuella överträdelsen vad gäller perioden före börsintroduktionen. Det framgår dessutom av prövningen av denna grunds andra del att tribunalen inte heller gjorde någon felaktig rättstillämpning när den i förevarande fall drog slutsatsen att klaganden inte hade lyckats motbevisa denna presumtion.

59

Under dessa omständigheter är den första grundens tredje del, som avser tribunalens slutsatser vad gäller den andra grund som kommissionen stödde sig på för att hålla klaganden ansvarig för den aktuella överträdelsen under perioden före börsintroduktionen, verkningslös.

60

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grunden, eftersom den delvis inte kan tas upp till prövning och delvis inte kan godtas.

61

Den andra grunden, som avser punkterna 81–144 i den överklagade domen, består av tre delar.

62

Genom den andra grundens första del har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den för det första, för att kunna fastställa kommissionens bedömning att klaganden även kunde hållas ansvarig för perioden efter börsintroduktionen, grundade sig på omständigheter som avsåg perioden före börsintroduktionen, för det andra endast påstod att börsintroduktionen inte hade förändrat någonting och för det tredje i praktiken vände på bevisbördan till nackdel för klaganden. Börsintroduktionen av Prysmian utgjorde emellertid en avgörande vändpunkt för Prysmian. Från och med den 3 maj 2007 innehade GSCP V-fonderna endast omkring 46 procent av Prysmians kapital och denna andel uppgick endast till cirka 26 procent den 12 november 2007. Från och med den 3 maj 2007 omfattades Prysmian dessutom av ett krav på öppenhet i förhållande till marknaden.

63

Tribunalens synsätt strider även mot de slutsatser som bland annat följer av punkt 34 i domen av den 16 juni 2016, Evonik Degussa och AlzChem/kommissionen (C‑155/14 P, EU:C:2016:446), enligt vilka det ankommer på tribunalen att – vid fastställandet av huruvida ett dotterbolag självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden eller i huvudsak tillämpar instruktioner som det fått av moderbolaget – göra en bedömning av de faktiska omständigheter som förelåg under överträdelseperioden. Av dessa slutsatser följer vidare att de omständigheter som avser en annan period inte kan beaktas, såvida inte tribunalen kan visa att dessa omständigheter är relevanta för den aktuella perioden och den inte automatiskt överför de slutsatser som bygger på bedömningen av dessa omständigheter till den perioden.

64

Enligt klaganden gjorde tribunalen en felaktig tillämpning av denna rättspraxis genom att i punkterna 93, 94 och 133 i den överklagade domen hänvisa dels till den enda gång efter överträdelseperioden som GSCP V-fonderna entledigade styrelseledamöter i Prysmian, dels till den omständigheten att den styrelse som utsetts före börsintroduktionen inte förändrades efter börsintroduktionen, eftersom inte någon av dessa två omständigheter hade någon inverkan på klagandens påstådda faktiska utövande av ett avgörande inflytande över Prysmian under perioden efter börsintroduktionen. Tribunalen borde inte heller, i punkt 92 i den överklagade domen, ha grundat sig på vem som hade kontroll över rösträtterna eller på vem som hade ett majoritetsinnehav vid Prysmians bolagsstämma, eftersom dessa omständigheter inte längre förelåg under perioden efter börsintroduktionen. Även om tribunalen medgav att kommissionen, för att kunna tillskriva ett moderbolag ansvar för ett dotterbolags beteende, inte kan nöja sig med att konstatera att moderbolaget kan utöva ett avgörande inflytande över ett dotterbolags beteende, utan även ska kontrollera huruvida detta inflytande faktiskt har utövats, grundade den sina slutsatser på omständigheter som på sin höjd kunde påvisa en befogenhet att utöva ett visst inflytande och godtog de slutsatser som grundar sig på Prysmians subjektiva information.

65

Kommissionen anser att den andra grunden inte kan tas upp till prövning, eftersom den uppmanar domstolen att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheter och den bevisning som prövades i första instans. Enligt kommissionen kan överklagandet under alla omständigheter inte vinna bifall såvitt avser denna grund.

66

Prysmian och PrysmianCS har gjort gällande att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grundens första del.

67

Vad gäller frågan huruvida den andra grundens första del kan tas upp till prövning ska det erinras om att det framgår av domstolens fasta praxis att bedömningen av huruvida moderbolaget kan utöva ett avgörande inflytande över ett dotterbolags beteende på marknaden ska ske med beaktande av samtliga relevanta omständigheter som rör de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dotterbolaget och dess moderbolag och således den ekonomiska verkligheten. Det går vidare att av en rad samstämmiga omständigheter sluta sig till att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolagets beteende även om ingen av dessa omständigheter i sig själv räcker för att fastställa att det föreligger ett sådant inflytande (dom av den 18 januari 2017, Toshiba/kommissionen, C‑623/15 P, ej publicerad, EU:C:2017:21, punkterna 46 och 47 och där angiven rättspraxis).

68

Det framgår även av rättspraxis att tribunalen inom ramen för denna prövning ska göra en bedömning av de faktiska omständigheter som förelåg under överträdelseperioden, dock utan att detta påverkar möjligheten att utgå från uppgifter som gäller en tidigare period, förutsatt att tribunalen kan visa att dessa uppgifter är relevanta för överträdelseperioden och den inte automatiskt överför slutsatserna som bygger på bedömningen av uppgifter avseende tidigare perioder till överträdelseperioden (dom av den 16 juni 2016, Evonik Degussa och AlzChem/kommissionen, C‑155/14 P, EU:C:2016:446, punkt 34).

69

I den mån klaganden genom sina argument inom ramen för den andra grundens första del har kritiserat tribunalen för att vid denna prövning ha utgått från uppgifter som inte är relevanta för den aktuella perioden och för att ha vänt på bevisbördan, avser dessa argument rättsfrågor som kan tas upp inom ramen för ett överklagande.

70

De argument som däremot syftar till att ifrågasätta tribunalens bedömning av bevisningen i samband med denna prövning kan, mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 48 och 49 ovan, inte tas upp till prövning inom ramen för ett överklagande, eftersom klaganden inte har gjort gällande att tribunalen missuppfattade bevisningen.

71

Vad gäller sakfrågan, konstaterar domstolen att tribunalen i punkterna 81–144 i den överklagade domen prövade huruvida klaganden dels under perioden före börsintroduktionen, dels under perioden efter börsintroduktionen hade utövat ett avgörande inflytande över Prysmians beteende på marknaden. I samband med detta prövade tribunalen i detalj de åtta omständigheter som kommissionen hade stött sig på i detta avseende. Bland de omständigheter som avsåg hela överträdelseperioden prövade tribunalen bland annat befogenheten att utse ledamöter i Prysmians olika styrelser och befogenheten att sammankalla aktieägarna till bolagsstämma och föreslå entledigande av styrelseledamöterna eller samtliga styrelser.

72

Det framgår inte av denna prövning att tribunalen, vid prövningen av huruvida klaganden hade utövat ett avgörande inflytande över Prysmians beteende på marknaden under perioden efter börsintroduktionen, utgick ifrån uppgifter som avsåg perioden före börsintroduktionen eller att tribunalen skulle ha vänt på bevisbördan till nackdel för klaganden. Det framgår nämligen av denna prövning, och särskilt av punkterna 93, 94 och 133 i den överklagade domen, att tribunalen inte alls ansåg att börsintroduktionen inte hade medfört några förändringar i detta avseende, utan noggrant beaktade de omständigheter som kommissionen hade åberopat i det omtvistade beslutet, genom att tydligt skilja perioden före börsintroduktionen från perioden efter börsintroduktionen. Klagandens argument, som nämns i punkt 62 ovan, grundar sig således på en felaktig tolkning av den överklagade domen och kan således inte godtas.

73

Den andra grundens första del kan under dessa omständigheter delvis inte tas upp till prövning och delvis inte leda till bifall av överklagandet.

74

Genom den andra grundens andra del har klaganden gjort gällande att det var felaktigt av tribunalen att konstatera att klaganden hade den representationsnivå som krävdes inom Prysmians styrelse för att påverka Prysmians beteende på marknaden.

75

För det första är det helt felaktigt, såsom tribunalen påstod, att den omständigheten att Prysmians styrelse behöll samma sammansättning under perioden efter börsintroduktionen utgör ett indicium på att klaganden fortsatte att utöva kontroll över styrelsen efter börsintroduktionen. Styrelsen, som utnämndes vid bolagsstämman den 28 februari 2007, bestod av tio styrelseledamöter, varav endast tre var PIA-direktörer. Eftersom nämnda styrelses antagande av ett beslut krävde enkel majoritet, kunde de PIA-direktörer som också ingick i nämnda styrelse således faktiskt aldrig kontrollera hela Prysmians styrelse. Tribunalen gjorde dessutom en felaktig tolkning av bevisningen i handlingarna i målet genom att bortse från att det var förbjudet för var och en av PIA-direktörerna, tillika ledamöter i Prysmians styrelse, att under perioden efter börsintroduktionen agera enbart eller huvudsakligen till förmån för andra parter, vilket även omfattade klaganden.

76

För det andra gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning vad gäller rollen för två oberoende styrelseledamöter som inte hade verkställande befogenheter (nedan kallade de aktuella styrelseledamöterna), som satt i Prysmians styrelse.

77

I detta avseende har klaganden, vad gäller tribunalens påstående att klaganden hade kopplingar till minst 50 procent av ledamöterna i Prysmians styrelse, med hänsyn till de kopplingar som upprätthållits med de aktuella styrelseledamöterna, gjort gällande att dessa påstådda kopplingar bland annat genom ”tidigare konsulttjänster” eller ”konsultavtal”, inte hade prövats i den överklagade domen och inte hade beskrivits på ett korrekt sätt i den överklagade domen. Tribunalen har inte heller visat att dessa påstådda kopplingar hade kunnat få företräde eller fick företräde framför den skyldighet att vara oberoende som ålåg de aktuella styrelseledamöterna i förhållande till samtliga aktieägare.

78

Det framgår av rättspraxis att endast ett samtidigt innehav av flera befattningar med nödvändighet ger moderbolaget möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över sitt dotterbolags beteende på marknaden. I förevarande fall var de aktuella styrelseledamöterna emellertid varken ledamöter i klagandens styrelse, anställda av eller hade en tjänst av högre rang inom klagandebolaget. Ingen av dem innehade dessutom någon ledande befattning inom klagandebolaget.

79

Genom att anse att klaganden inte hade styrkt att det inte fanns någon koppling till de aktuella styrelseledamöterna, vände tribunalen dessutom på bevisbördan.

80

Även om det antas att de aktuella styrelseledamöterna beaktas tillsammans med PIA-direktörerna, företrädde dessa tillsammans inte majoriteten av Prysmians styrelse, utan endast fem av tio ledamöter och således hälften av styrelsen, vilket innebär att de inte ensamma kunde anta styrelsens beslut.

81

För det andra gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning, i form av en missuppfattning av den aktuella bevisningen, genom att underkänna bevisvärdet av de uttalanden som Prysmians styrelse hade gjort, i vilka det bekräftades att dess oberoende styrelsemedlemmar var oberoende, vilket medförde att tribunalen återigen vände på bevisbördan. Efter börsintroduktionen var Prysmian skyldigt att utse ett visst antal oberoende styrelseledamöter inom sin styrelse. Varje form av släktskap eller yrkesrelation mellan en styrelseledamot och bolaget, inbegripet övriga företag i koncernen eller huvudaktieägare, uteslöts därmed. Prysmians styrelse bekräftade emellertid vid flera tillfällen formellt att de oberoende styrelseledamöterna verkligen var oberoende. Om Prysmian hade hyst minsta tvivel om riktigheten av dessa bekräftelser, skulle det genom att göra dessa bekräftelser ha riskerat att ådra sig civilrättsliga, administrativa och eventuellt straffrättsliga påföljder enligt italiensk rätt.

82

För det tredje gjorde tribunalen en inkonsekvent bevisvärdering i den överklagade domen när den fann dels, i punkt 108 i den överklagade domen, att enbart den omständigheten att Prysmians styrelse hade bedömt att vissa av dess styrelseledamöter var oberoende inte kunde visa att det inte fanns några band till klaganden och följaktligen att dessa styrelseledamöter verkligen var oberoende, dels, i punkt 136 i den överklagade domen, vad gäller ett protokoll från ett styrelsemöte i Prysmian i vilket anmärkningar från deltagarna angavs, att det ankom på klaganden att lägga fram bevisning för att bevisa motsatsen.

83

Genom den andra grundens tredje del har klaganden gjort gällande att ingen av de övriga omständigheter som tribunalen angav i sig eller tillsammans med andra uppgifter visar att klaganden faktiskt utövade ett avgörande inflytande över Prysmian under perioden efter börsintroduktionen.

84

För det första visar den befogenhet som GSCP V-fonderna hade att utse ledamöter i Prysmians styrelse och den befogenhet som dessa fonder hade att sammankalla aktieägarna till bolagsstämma och att föreslå entledigande av styrelseledamöter eller hela styrelsen, inte att klaganden genom dessa fonder hade möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över Prysmian. När det gäller rätten att utse styrelseledamöter krävs det enligt tribunalens praxis att det visas att de styrelseledamöter som utses på detta sätt har befogenhet att utöva faktisk kontroll över hela styrelsen.

85

Vad, för det andra, gäller de befogenheter som delegerats till PIA-direktörerna före börsintroduktionen, deras utnämning som medlemmar av Prysmians strategiutskott efter börsintroduktionen, mottagandet av regelbundna uppdateringar och månadsrapporter och de övriga åtgärder som vidtagits till följd av börsintroduktionen och som nämns i punkt 130 i den överklagade domen, utgör ingen av dem, var för sig eller tillsammans, något bevis för att det faktiskt utövades ett avgörande inflytande över Prysmian.

86

För det tredje är tribunalens konstaterande i punkterna 140–142 i den överklagade domen, att klaganden i förhållande till Prysmian agerade på ett sätt som var typiskt för en industriägare, felaktigt. Tribunalen gjorde dessutom en uppenbart felaktig rättstillämpning när den åsidosatte den rättspraxis enligt vilken ansvaret för överträdelser av konkurrensrätten inte kan tillskrivas en sådan renodlad finansiell investerare som klaganden.

87

Kommissionen har i första hand hävdat att den andra grundens andra och tredje del inte kan tas upp till prövning av de skäl som redan angetts i punkt 65 ovan. Den andra delgrunden är dessutom verkningslös. Kommissionen har i andra hand gjort gällande att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser dessa två delgrunder.

88

Prysmian och PrysmianCS har i första hand gjort gällande att dessa två delgrunder inte kan tas upp till prövning och, i andra hand, att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser dessa två delgrunder.

89

I den mån klaganden har kritiserat tribunalen för att inte ha bemött dess argument om förekomsten och relevansen av banden mellan klaganden och ledamöterna i Prysmians styrelse, ska det för det första påpekas att tribunalen, genom att i punkt 106 i den överklagade domen stödja sig på och hänvisa till skälen 761 och 762 i det omtvistade beslutet och till deras respektive fotnoter, i tillräcklig utsträckning har identifierat de aktuella banden. Det framgår dessutom av punkterna 106–108 i den överklagade domen att tribunalen fann att dessa band i det aktuella fallet var sådana att de kunde anses utgöra en av de omständigheter som kommissionen kunde stödja sig på för att visa att klaganden hade utövat ett avgörande inflytande över Prysmians beteende.

90

Det framgår av den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 67 ovan att det av en rad samstämmiga omständigheter går att sluta sig till att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolagets beteende även om ingen av dessa omständigheter i sig själv räcker för att fastställa att det föreligger ett sådant inflytande.

91

Vad för det andra gäller tribunalens påstått inkonsekventa bevisvärdering ska det påpekas att klagandens argument avser punkterna 108 och 136 i den överklagade domen. Tribunalen fann i punkt 108 i den överklagade domen följande: Att styrelsen bedömde att vissa av dess ledamöter var oberoende och dessutom offentliggjorde den bedömningen i bolagsstyrningsrapporter utgör inte, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, i sig tillräcklig grund för att ifrågasätta kommissionens konstaterande att dessa styrelseledamöter i själva verket hela tiden hade band till klaganden. Tribunalen angav således att styrelsens bedömningar kunde vederläggas av kommissionens konstateranden. Denna bedömning är inte på något sätt oförenlig med det övervägande som återfinns i punkt 136 i den överklagade domen och som avser en anmärkning som beskrivs i ett formellt protokoll från Prysmians styrelse, enligt vilket en sådan handling var avsedd att återge de anmärkningar som deltagarna i nämnda styrelsemöte önskade få tagna till protokollet.

92

Vad för det tredje gäller den påstådda omvända bevisbördan i förhållande till de aktuella styrelseledamöternas roll, räcker det att påpeka att klagandens argument grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen. I punkt 106 i den överklagade domen begränsade sig tribunalen nämligen till att – efter att ha bedömt den bevisning som åberopats av kommissionen och kommit fram till att de personliga band som styrkts genom denna bevisning utgjorde en relevant omständighet vid prövningen av huruvida klaganden utövade faktisk kontroll över Prysmian – konstatera att klaganden inte hade lyckats påverka denna slutsats.

93

Vad för det fjärde gäller klagandens argument att det följer av rättspraxis att endast ett samtidigt innehav av flera befattningar med nödvändighet ger moderbolaget möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över sitt dotterbolags beteende på marknaden och att en sådan situation inte föreligger i det aktuella fallet, erinrar domstolen om att det framgår av rättspraxis, såsom tribunalen påpekade i punkt 107 i den överklagade domen, att en bedömning med innebörden att ett moderbolag och dess dotterbolag utgör en ekonomisk enhet inte behöver grunda sig på formella förbindelser mellan bolagen utan även kan vila på informell grund och därvid bland annat bygga på förekomsten av personliga band mellan de juridiska enheter som utgör en sådan ekonomisk enhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2013, kommissionen/Stichting Administratiekantoor Portielje, C‑440/11 P, EU:C:2013:514, punkt 68).

94

Det framgår emellertid inte av domstolens praxis att personliga band mellan två bolag endast skulle kunna vara relevanta i detta avseende om det rör sig om ett samtidigt innehav av flera befattningar. Betydelsen av sådana personliga band ligger nämligen i att de kan tyda på att en person, även om den personen är verksam för ett visst bolag, faktiskt – med hänsyn till sina band till ett annat bolag – tillvaratar det bolagets intressen. Detta kan således även vara fallet när en person, som sitter i ett bolags styrelse, är knuten till ett annat bolag genom ”tidigare konsulttjänster” eller ”konsultavtal”, såsom tribunalen påpekade i punkt 106 i den överklagade domen.

95

Härav följer att tribunalen inte gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att sådana personliga band i princip kan vara relevanta för att fastställa huruvida ett moderbolag kan utöva ett avgörande inflytande över sitt dotterbolags beteende på marknaden.

96

Vad för det femte gäller de övriga argument som klaganden har anfört inom ramen för den andra grundens andra och tredje del, framgår det att klaganden genom samtliga dessa argument i själva verket endast har ifrågasatt tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna i samband med dess prövning av den bevisning som är relevant i förevarande fall och således syftar till att domstolen ska ersätta tribunalens bedömning med sin egen.

97

Tribunalen är, såsom det har erinrats om i punkterna 48 och 49 ovan, ensam behörig att fastställa och bedöma de relevanta faktiska omständigheterna liksom att bedöma bevisningen. Bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen utgör således inte, med undantag för om de har missuppfattats, en rättsfråga som ska prövas av domstolen i ett överklagande.

98

Domstolen har även preciserat att en klagande som gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen ska ange exakt vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen (dom av den 28 november 2019, Brugg Kabel och Kabelwerke Brugg/kommissionen, C‑591/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:1026, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

99

Klaganden har visserligen gjort gällande att tribunalen missuppfattade innebörden av de uttalanden som gjordes av Prysmians styrelse, i vilka det bekräftades att de oberoende styrelseledamöter som ingick i Prysmians styrelse verkligen var oberoende. Klaganden har emellertid inte visat på vilket sätt tribunalen skulle ha missuppfattat den aktuella bevisningen.

100

Det ska nämligen erinras om att tribunalen i punkt 108 i den överklagade domen fann att enbart den omständigheten att styrelsen bedömde att vissa av dess ledamöter var oberoende och dessutom offentliggjorde den bedömningen i bolagsstyrningsrapporter, inte i sig utgjorde tillräcklig grund för att ifrågasätta kommissionens konstaterande att dessa styrelseledamöter i själva verket hela tiden hade band till klaganden.

101

Eftersom klaganden följaktligen inte har styrkt att de faktiska omständigheterna eller bevisningen har missuppfattats, kan klagandens argument som syftar till att ifrågasätta tribunalens bedömning av dessa faktiska omständigheter och denna bevisning inte tas upp till prövning.

102

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden, eftersom den delvis inte kan tas upp till prövning och delvis inte kan godtas.

103

När det gäller klagandens yrkande om att bolaget, för det fall domstolen skulle bifalla Prysmians och PrysmianCS överklagande av den dom som meddelades av tribunalen den 12 juli 2018, Prysmian och Prysmian Cavi e Sistemi/kommissionen (T‑475/14, EU:T:2018:448), ska beviljas samma nedsättning av böterna som eventuellt beviljats Prysmian och PrysmianCS, räcker det att påpeka att domstolen ogillade det överklagandet genom dom av den 24 september 2020, Prysmian och Prysmian Cavi e Sistemi/kommissionen (C‑601/18 P, EU:C:2020:751).

104

Överklagandet kan således inte vinna bifall på någon av de grunder som klaganden har åberopat och ska därför ogillas i sin helhet.

105

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

106

Kommissionen har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Klaganden har tappat målet och ska därför bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för kommissionen.

107

Enligt artikel 184.4 i rättegångsreglerna får en intervenient i första instans som inte själv har överklagat det där meddelade avgörandet inte förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande, annat än om intervenienten har deltagit i den skriftliga eller den muntliga delen av förfarandet vid domstolen. Om en sådan part har deltagit i rättegången, får domstolen besluta att parten ska bära sina rättegångskostnader.

108

Eftersom Prysmian och PrysmianCS har deltagit i förfarandet vid domstolen, ska de, under de omständigheter som föreligger i förevarande fall, bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande: