1.

Förevarande mål har sin upprinnelse i en tvist mellan SC, en tidigare kontraktsanställd, och Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo (nedan kallat Eulex Kosovo), som är ett EU-internationellt uppdrag inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp).

2.

SC åberopade den klausul i anställningsavtalet mellan SC och Eulex Kosovo som gav unionsdomstolarna behörighet och väckte talan vid Europeiska unionens tribunal med stöd av artikel 272 FEUF inom ramen för vilken SC ifrågasatte lagenligheten av de beslut som fattats av det uppdraget, varigenom SC underkändes på ett internt uttagningsprov och hennes anställningsavtal inte förnyades, och yrkade skadestånd på grundval av Europeiska unionens avtalsrättsliga och utomobligatoriska ansvar enligt artikel 340 FEUF.

3.

Förevarande överklagande har ingetts av SC och gäller tribunalens beslut av den 19 september 2018 i målet SC/Eulex Kosovo (T‑242/17, EU:T:2018:586) (nedan kallat det överklagade beslutet), varigenom tribunalen ogillade SC:s talan. Inom ramen för detta överklagande har tre väsentliga frågor ställts angående för det första domstolens behörighet enligt artikel 272 FEUF inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, för det andra, åtskillnaden mellan artiklarna 263 FEUF och 272 FEUF, och för det tredje möjligheten att omkvalificera en talan av avtalsrättslig karaktär med stöd av artikel 272 FEUF till en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 263 FEUF.

4.

Förevarande överklagande har samband med vissa andra mål som är anhängiga vid domstolen vilka väcker frågor som visserligen inte är identiska, men liknande, om åtskillnaden mellan artiklarna 263 FEUF och 272 FEUF, och som även syftar till att säkerställa ett effektivt domstolsskydd för sökande i tvister med unionens institutioner och organ och som klargör vilka lämpliga förfaranden som ska beaktas i detta avseende. ( 2 )

5.

I förevarande mål har domstolen ombetts att utveckla sin praxis avseende tillämpningen av artikel 272 FEUF och förhållandet mellan den bestämmelsen och artikel 263 FEUF inom ramen för unionens rättsmedelssystem enligt fördragen. Förevarande mål har även stor praktisk betydelse för Europeiska unionens yttre åtgärder och för att unionens internationella uppgifter ska fungera världen över.

6.

Bakgrunden till tvisten som anges i punkterna 1–15 i det överklagade beslutet kan sammanfattas enligt följande såvitt avser förevarande mål. Ett par inledande anmärkningar krävs avseende uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP-uppdrag) och Eulex Kosovo (avdelning A) och avseende avtalsförhållandet mellan SC och Eulex Kosovo (avdelning B), innan de händelser som ledde till förfarandet vid tribunalen kan behandlas (avdelning C).

7.

På området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt avdelning V FEU ska den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) ( 3 ) tillförsäkra unionen en operativ kapacitet att genomföra civila och militära uppdrag utanför EU för att utföra en rad uppgifter, inbegripet konfliktförebyggande och fredsbevarande åtgärder. ( 4 ) GSFP-uppdrag ”syftar till att hantera yttre konflikter och kriser när de uppkommer, stärka parternas kapacitet och slutligen skydda Europeiska unionen och dess medborgare genom yttre åtgärder”. ( 5 ) Enligt aktuell dokumentation finns det för närvarande 16 pågående GSFP-uppdrag ‐ 10 civila uppdrag och 6 militära uppdrag – med över 000 personer anställda över hela världen. ( 6 )

8.

Den rättsliga ställningen för GSFP-uppdrag och deras personal skiljer sig från andra enheter inom ramen för EU:s yttre åtgärder. ( 7 ) I synnerhet är GSFP-uppdrag knutna till Europeiska utrikestjänsten (nedan kallad utrikestjänsten), ( 8 ) som är EU:s diplomattjänst, och hjälper Unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik att genomföra Gusp (nedan kallad HR). All personal vid GSFP hör emellertid inte till utrikestjänsten vars personal omfattas av tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och anställningsvillkoren för övriga anställda vid Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren). ( 9 ) GSFP-uppdrag är inte heller EU-delegationer som fastställts enligt artikel 221 FEUF för att företräda unionen och vars åtgärder i princip hänförs till den delegerande EU-institutionen. ( 10 ) GSFP-uppdrag anses inte heller formellt vara EU-byråer i GSFP, såsom Europeiska försvarsbyrån och Europeiska unionens satellitcentrum som har sina egna tjänsteföreskrifter och vars personal regleras genom tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor. ( 11 )

9.

Eulex Kosovo är ett GSFP-uppdrag som har inrättats genom rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp av den 4 februari 2008 om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex Kosovo, ( 12 ) senast ändrad genom rådets beslut (Gusp) 2018/856 av den 8 juni 2018. ( 13 ) Gemensam åtgärd 2008/124 har förlängts flera gånger och Eulex Kosovos nuvarande mandat löper fram till den 14 juni 2020. Eulex Kosovo är det största civila uppdrag som hittills inletts inom ramen för GSFP. ( 14 )

10.

Enligt artikel 2 i gemensam åtgärd 2008/124 är Eulex Kosovos övergripande uppdrag att ”… stödja utvalda rättsstatsinstitutioner i Kosovo på deras väg mot ökad effektivitet, hållbarhet, etnisk mångfald och ansvarsskyldighet, utan politisk inblandning och i full överensstämmelse med internationella människorättsnormer och bästa europeiska praxis i syfte att lämna över övriga uppgifter till andra långsiktiga EU-instrument och fasa ut kvarvarande verkställande funktioner”.

11.

Enligt artiklarna 7 och 8 i gemensam åtgärd 2008/124 ska den civila operationschefen utöva ledning och kontroll över Eulex Kosovo på strategisk nivå, medan uppdragschefen ska utöva ledning och kontroll över Eulex Kosovo i insatsområdet och ansvara för samordningen och den dagliga ledningen. ( 15 )

12.

I artikel 9.2 i gemensam åtgärd 2008/124 föreskrivs att Eulex Kosovo huvudsakligen ska bestå av personal utstationerad från EU-medlemsstater eller EU-institutioner. Varje medlemsstat eller EU-institution ska stå för kostnaderna för all personal som den utstationerar, inklusive vissa kostnader för resor och traktamenten, löner, och sjukförsäkring. ( 16 )

13.

Enligt artikel 9.3 i gemensam åtgärd 2008/124, i dess ändrade lydelse, ( 17 ) får Eulex Kosovo efter behov även rekrytera internationell civil personal och lokalanställda på kontraktsbasis, om de nödvändiga tjänsterna inte tillhandahålls av personal som utstationerats av medlemsstaterna. ( 18 )

14.

I artikel 10.3 i gemensam åtgärd 2008/124, i dess ändrade lydelse, ( 19 ) föreskrivs att anställningsvillkor samt rättigheter och skyldigheter för internationell och lokalanställd personal ska fastställas i avtal mellan Eulex Kosovo och berörd personal.

15.

I artikel 15a i gemensam åtgärd 2008/124 som infördes genom rådets beslut 2014/349 av den 12 juni 2014 ( 20 ) anges att Eulex Kosovo ska ha kapacitet att upphandla varor och tjänster, ingå avtal och administrativa samarbeten, rekrytera personal, inneha bankkonton, förvärva och förfoga över tillgångar och betala sina skulder samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter, i den utsträckning som krävs för att genomföra denna gemensamma åtgärd.

16.

SC är en tidigare internationell kontraktsanställd vid Eulex Kosovo.

17.

SC var anställd av Eulex Kosovo som åklagare genom fem på varandra följande avtal om visstidsanställning: 1) från den 4 januari 2014 till den 14 juni 2014, 2) från den 15 juni 2014 till den 14 oktober 2014, 3) från den 15 oktober 2014 till den 14 juni 2015, 4) från den 15 juni 2015 till den 14 juni 2016, och 5) från den 15 juni 2016 till den 14 november 2016.

18.

I det första och det andra anställningsavtalet framgår av artikel 21 att tvister som följer av anställningsavtalet eller är hänförliga till dessa avtal ska avgöras av domstolarna i Bryssel, Belgien. I det tredje, fjärde och femte anställningsavtalet framgår av artikel 21 att tvister som följer av anställningsavtalet eller är hänförliga till dessa avtal ska avgöras av Europeiska unionens domstol enligt artikel 272 FEUF.

19.

Anställningsavtalen innehåller klausuler där det anges att operationsplanen för Eulex Kosovo (nedan kallad O-planen), det operativa konceptet (nedan kallat Conops), uppförandekoden (nedan kallad uppförandekoden) och standardförfaranden (nedan kallade standardförfarandena) utgör en integrerad del av dessa avtal. ( 21 ) De är viktiga dokument av planerings- och organisationskaraktär för att utföra Eulex Kosovos uppdrag och de är i allmänhet inte tillgängliga för allmänheten. ( 22 )

20.

Anställningsavtalen innehåller även bestämmelser i vilka det anges att en anställd genom att underteckna avtalet bekräftar att han eller hon godtar och kommer att iaktta de villkor och principer som anges i avtalet och dess bilagor och att anställningsavtalet, i händelse av konflikt, har företräde framför bland annat O-planen, Conops, uppförandekoden och standardförfarandena. ( 23 )

21.

I artikel 20 i anställningsavtalen anges dessutom att tvister som uppkommer mellan parterna ”angående tolkningen av genomförandet” av dessa avtal ska hänskjutas till en skiljenämnd, utan att det påverkar hänskjutandet av tvisten till Europeiska unionens domstol.

22.

Den 28 april 2014 lämnade SC in ett klagomål mot sin första utvärderingsrapport (nedan kallad utvärderingsrapporten) av den 14 april 2014 till Eulex Kosovo. I klagomålet ifrågasatte SC de bedömningar i rapporten som hennes överordnade, inklusive hennes närmaste överordnade, som var chefsåklagare för Eulex Kosovo, J. Novotna, hade gjort och, rent allmänt, de oegentligheter som förekommit under utvärderingsförfarandet. Genom beslut av den 12 augusti 2014 biföll uppdragschefen klagomålet och ogiltigförklarade utvärderingsrapporten.

23.

Genom skrivelse av den 26 juni 2014 meddelade Eulex Kosovos chef för personalavdelningen (nedan kallad HHRO) SC att ett internt uttagningsprov hade anordnats för tjänsten som åklagare (nedan kallat det interna uttagningsprovet 2014). I skrivelsen angavs bland annat att en omstrukturering av Eulex Kosovo hade ägt rum efter en översyn av Eulex Kosovos operativa behov och medlemsstaternas godkännande av O-planen den 24 juni 2014, vilket hade medfört en minskning av antalet lediga tjänster. SC deltog i det uttagningsprovet och underkändes.

24.

Den 25 augusti 2014 bestred SC resultatet av det interna uttagningsprovet 2014 vid Eulex Kosovo. I klagomålet ifrågasatte SC bland annat sammansättningen av urvalsgruppen och J. Novotnas närvaro i urvalsgruppen på grund av hennes inblandning i SC:s klagomål avseende utvärderingsrapporten och hennes påstådda partiskhet vad gäller SC. Genom beslut av den 4 september 2014 biföll uppdragschefen klagomålet och ogiltigförklarade det interna uttagningsprovet 2014 på den grunden att två medlemmar i urvalsgruppen var av samma nationalitet vilket stod i strid med standardförfarandena för rekrytering av personal.

25.

Under 2014 uppmanade Eulex Kosovo SC att genomföra ett körprov. SC underkändes på körprovet tre gånger under detta år. I oktober 2014 lämnade SC in ett intyg om handikapp till personalavdelningen. I november 2015 och februari 2016 uppmanade Eulex Kosovo SC att på nytt att genomföra ovan nämnda körprov.

26.

Den 24 juni 2016 informerades SC av personalavdelningen om att ett nytt internt uttagningsprov planerades för tjänsten som åklagare (nedan kallat det interna uttagningsprovet 2016). I skrivelsen angavs bland annat att en omstrukturering av Eulex Kosovo hade ägt rum efter en översyn av Eulex Kosovos operativa behov och medlemsstaternas godkännande av O-planen den 17 juni 2016 och den civila operationschefens handlingsplan av den 20 juni 2016, vilket hade lett till en minskning av antalet lediga tjänster.

27.

Den 19 juli 2016 hade SC en intervju med urvalsjuryn för det interna uttagningsprovet 2016, med J. Novotna som ordförande. SC ifrågasatte juryns sammansättning före och under intervjun, på grund av J. Novotnas inblandning i de två tidigare klagomålen som lämnats av SC mot utvärderingsrapporten och det interna uttagningsprovet 2014.

28.

Genom skrivelse av den 30 september 2016 underrättade personalavdelningen SC om att hon inte hade klarat det interna uttagningsprovet 2016 (nedan kallat beslutet om det interna uttagningsprovet 2016), och att hennes anställningsavtal följaktligen skulle löpa ut den 14 november 2016 och att det inte skulle förnyas (nedan kallat beslutet om att inte förnya anställningsavtalet) (nedan gemensamt kallade de angripna besluten).

29.

Den 10 oktober 2016 lämnade SC in klagomål avseende de angripna besluten till Eulex Kosovo. SC gjorde i huvudsak gällande att den omständigheten att J. Novotna ingick i urvalsjuryn för det interna uttagningsprovet 2016 medförde att förfarandet blev orättvist och felaktigt, vilket innebar ett åsidosättande av bestämmelserna i standardförfarandena för rekrytering av personal samt standardförfarandena om principerna och processen för omorganisationen (nedan kallade standardförfarandena för omorganisation).

30.

Genom beslut av den 31 oktober 2016 avslog uppdragschefen klagomålet med motiveringen att principerna om rekrytering av personal inte hade åsidosatts. I detta beslut angav uppdragschefen bland annat att det inte hade visats att det förelåg någon intressekonflikt. Uppdragschefen preciserade även att enligt bilaga 13 i O-planen ska chefen för det verkställande organet och chefsåklagaren för Eulex Kosovo vara medlemmar i urvalsjuryn och att denna jury ska vara densamma för alla kandidater.

31.

Som svar på det beslutet ingav SC, den 1 november 2016, med stöd av artikel 20 i sitt anställningsavtal, en begäran om skiljedomsförfarande till uppdragschefen. Genom skrivelse av den 14 november 2016 avslog uppdragschefen denna begäran.

32.

Genom en ansökan som ingavs den 25 april 2017 väckte SC talan vid tribunalen och yrkade att den skulle

33.

SC delade upp sin ansökan i två delar. Den första delen avsåg talan enligt artikel 272 FEUF, och innehöll fem grunder. ( 24 ) Den andra delen avsåg begäran om ersättning enligt artikel 340 FEUF, med yrkande om skadestånd för att Eulex Kosovo hade åsidosatt sina avtalsenliga och utomobligatoriska förpliktelser.

34.

Genom särskild handling som ingavs den 24 augusti 2017, framställde Eulex Kosovo en invändning om rättegångshinder och gjorde i huvudsak gällande att tribunalen inte var behörig att pröva talan, eftersom den delvis avsåg avtal enligt vilka domstolarna i Bryssel var behöriga. Den 20 oktober 2017 yttrade sig SC över denna invändning.

35.

Genom det överklagade beslutet ogillade tribunalen SC:s talan i dess helhet. Enligt artikel 126 i tribunalens rättegångsregler slog tribunalen fast att talan, utan att det var nödvändigt att pröva den invändning om rättegångshinder som Eulex Kosovo hade framställt, skulle avvisas i de delar det var uppenbart att den inte kunde prövas i sak, och ogillas i de delar den var uppenbart ogrundad (punkterna 22, 23 och 77 i det överklagade beslutet).

36.

I det överklagade beslutet slog tribunalen fast att ansökan innehöll fyra yrkanden (punkterna 24‐30 i det överklagade beslutet). Tribunalen avvisade först det tredje yrkandet om att de angripna besluten var rättsstridiga då det var uppenbart att talan inte kunde tas upp till prövning såvitt avser det yrkandet (punkterna 31–52 i det överklagade beslutet). Tribunalen anförde i huvudsak att det var uppenbart att dessa beslut inte kunde angripas enligt artikel 272 FEUF, och att yrkandet, även om det skulle kunna omkvalificeras till en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF, hade inkommit för sent.

37.

Tribunalen ogillade det första och det andra yrkandet avseende avtalsrättsligt och utomobligatoriskt ansvar (punkterna 53–69 i det överklagade beslutet) samt det fjärde yrkandet om ersättning för skada (punkterna 70–76 i det överklagade beslutet), eftersom det var uppenbart att de i vissa delar inte kunde tas upp till sakprövning och i övriga delar helt saknade rättslig grund. Tribunalen förpliktade även SC att ersätta rättegångskostnaderna.

38.

Skälen till det överklagade beslutet kommer, i den mån det är nödvändigt, att återges i samband med prövningen av grunderna för överklagandet.

39.

Genom överklagandet som ingavs den 23 november 2018 har SC yrkat att domstolen ska upphäva det överklagade beslutet, bifalla talan, med undantag för den femte grunden, ( 25 ) och i andra hand återförvisa målet till tribunalen för prövning i sak. SC har dessutom yrkat att domstolen ska förplikta Eulex Kosovo att ersätta rättegångskostnaderna.

40.

Eulex Kosovo har i sitt svaromål, som inkom den 7 maj 2019, yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet eller, i andra hand, för det fall det överklagade beslutet upphävs, återförvisa målet till tribunalen för avgörande i sak. Eulex Kosovo har även yrkat att domstolen ska förplikta SC att ersätta rättegångskostnaderna.

41.

Genom beslut av den 22 maj 2019 avslog domstolens ordförande SC:s begäran om att få inge en replik.

42.

SC och Eulex Kosovo deltog i förhandlingen vid domstolen den 6 november 2019.

43.

SC har åberopat fem grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avser omkvalificering av det tredje yrkandet enligt artikel 272 FEUF till en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF. Den andra grunden avser underlåtenhet att godta domstolens behörighet enligt artikel 272 FEUF. Den tredje grunden avser underlåtenhet att pröva ett antal argument avseende i huvudsak åsidosättandet av standardförfarandena. Den fjärde grunden avser en felaktig bedömning att skadeståndsyrkandet till följd av att de angripna besluten inte kan tas upp till sakprövning på grund av att talan om ogiltigförklaring av dessa beslut inte kan tas upp till sakprövning. Den femte grunden avser en felaktig bedömning av de yrkanden om skadestånd som framställts till följd av upprepade uppmaningar om att genomföra ett körprov.

44.

Jag kommer nedan att koncentrera mig på prövningen av den första och den andra grunden (i omvänd ordning), vilka enligt min mening ska bifallas. Bedömningen av den tredje och den fjärde grunden kommer i sin tur huvudsakligen bero på domstolens beslut avseende den första och den andra grunden. Vad närmare bestämt gäller den tredje grunden har SC kritiserat tribunalen för att inte ha prövat hennes argument avseende i synnerhet åsidosättandet av standardförfarandena. Eftersom dessa argument har framförts till stöd för ett yrkande som tribunalen har avvisat, kan den grunden inte godtas om överklagandet inte vinner bifall såvitt avser den andra grunden. Vad gäller den fjärde grunden har SC kritiserat tribunalen för att ha dragit slutsatsen att vissa yrkanden inte kunde tas upp till sakprövning på grund av deras nära samband med yrkandet om ogiltigförklaring som avvisats, medan tribunalen felaktigt omkvalificerade den talan som kunde tas upp till sakprövning enligt artikel 272 FEUF till en talan som inte kunde tas upp till sakprövning enligt artikel 263 FEUF. Överklagandet kan följaktligen vinna bifall såvitt avser denna grund om domstolen inte bifaller överklagandet såvitt avser den första och den andra grunden. Jag anser således att det inte är nödvändigt att pröva den tredje och den fjärde grunden separat i detta förslag till avgörande. Den femte grunden saknar enligt min mening rättsligt stöd. Under dessa omständigheter anser jag att det överklagade beslutet delvis ska upphävas och att målet ska återförvisas till tribunalen.

45.

Före bedömningen av grunderna för överklagandet (avsnitten B, C och D) ska det undersökas huruvida domstolen är behörig att pröva förevarande talan (avsnitt A).

46.

Parterna har inte bestritt att domstolen är behörig att pröva talan i förevarande mål. ( 26 ) Enligt fast rättspraxis ska emellertid en fråga om unionsdomstolarnas behörighet prövas ex officio, även om ingen av parterna har begärt det. ( 27 )

47.

Eftersom Eulex Kosovo är ett uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som är verksamt inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är det nödvändigt att först pröva huruvida domstolens behörighet enligt artikel 272 FEUF eventuellt kan påverkas av bestämmelser som begränsar unionsdomstolarnas behörighet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt artikel 24.1 andra stycket FEU och artikel 275 första stycket FEUF. Därefter kommer jag att behandla räckvidden av domstolens behörighet enligt artikel 272 FEUF i samband med de anställningsavtal som ingåtts mellan SC och Eulex Kosovo samt Eulex Kosovos rättskapacitet att vara part i förevarande mål.

48.

Det ska inledningsvis påpekas att det inte tycks finnas någon praxis från domstolen som just behandlar unionsdomstolarnas behörighet att pröva en talan som grundar sig på artikel 272 FEUF med avseende på begränsningarna av deras behörighet på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

49.

Såsom domstolen har slagit fast är unionsdomstolarna enligt artikel 24.1 andra stycket FEU och artikel 275 första stycket FEUF visserligen i princip inte behöriga att pröva bestämmelser som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken eller akter som antagits med stöd av dessa bestämmelser. ( 28 ) Eftersom det genom dessa artiklar införs ett undantag från den regel som föreskrivs i artikel 19 FEU om generell domstolsbehörighet ska de tolkas restriktivt. ( 29 )

50.

Det finns även rättspraxis som rör behörighetsfrågor avseende den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i vilken det anges att det förhållandet att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är inblandad i omständigheterna i ett enskilt fall inte automatiskt innebär att begränsningarna av domstolens behörighet enligt artikel 24.1 FEU och artikel 275 FEUF är tillämpliga. ( 30 ) Eftersom denna rättspraxis delvis avser uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, är det lämpligt att redogöra för de punkter i vissa domar som är viktigast för förevarande mål.

51.

Till exempel i domen i målet Elitaliana/Eulex Kosovo ( 31 ) bekräftade domstolen att unionsdomstolarna är behöriga att pröva en talan om ogiltigförklaring och skadestånd som väckts av sökanden på grundval av Eulex Kosovos tilldelning av ett offentligt kontrakt avseende helikoptertjänster till en annan anbudsgivare. Domstolen slog fast att de omtvistade åtgärderna, med avseende på vilka det hade yrkats att de skulle ogiltigförklaras på grund av åsidosättande av rättsregler som är tillämpliga på unionens offentliga upphandlingar, avsåg en upphandling som hade gett upphov till kostnader som belastade unionens budget och att den aktuella upphandlingen följaktligen omfattades av budgetförordningens bestämmelser. ( 32 ) Under dessa omständigheter slog domstolen fast att artikel 24.1 FEU och artikel 275 FEUF inte innebar att domstolen saknar behörighet att tolka och tillämpa unionsbestämmelserna om offentlig upphandling i budgetförordningen.

52.

Domstolen har dessutom i domen i målet H/rådet m.fl. ( 33 ) bekräftat att unionsdomstolarna är behöriga att pröva en talan om ogiltigförklaring och om skadestånd som väckts av en utstationerad medlem av personalen i ett civilt uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, Europeiska unionens polisuppdrag i Bosnien och Hercegovina, i samband med beslut som fattats av uppdragschefen, varigenom hon omplacerades till en tjänst vid ett regionalt kontor. Domstolen slog fast att även om de angripna besluten hade fattats inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och avsåg en operativ insats som beslutats inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, utgjorde de även akter för personaladministration liksom alla liknande beslut som antagits av EU-institutioner vid utövandet av deras befogenheter. Under dessa omständigheter utgjorde begränsningarna av domstolens behörighet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inte hinder mot att pröva akter för personaladministration för anställda som utstationerats av medlemsstaterna, när unionsdomstolarna enligt artikel 270 FEUF är behöriga att pröva sådana akter när de rör anställda som utstationerats av unionsinstitutionerna. I annat fall – när en och samma akt för personaladministration avseende insatser på ”fältet” rör både anställda som utstationerats av medlemsstaterna och sådana som utstationerats av unionsinstitutionerna – kan beslutet vad avser personer i den förstnämnda kategorin vara oförenligt med det beslut som unionsdomstolarna meddelar avseende personer i den sistnämnda kategorin.

53.

Mot denna bakgrund kan noteras att de ovannämnda målen rörde talan om ogiltigförklaring och skadestånd som väckts enligt artikel 263 FEUF och artikel 340 andra stycket FEUF, utan att en eventuell tillämpning av artikel 272 FEUF kom i fråga, eftersom det inte förelåg något avtalsförhållande mellan parterna i det nationella målet. Dessutom rörde omständigheterna i det mål som gav upphov till domen H/rådet m.fl. en utstationerad, i motsats till en kontraktsanställd, medlem av personalen i ett civilt uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, och domstolens dom syftade delvis till att förhindra en oförenlig behandling vid prövningen av tvister rörande anställda som utstationeras av medlemsstaterna eller EU:s institutioner. Av denna dom kan även den slutsatsen dras att artikel 24.1 FEU och artikel 275 FEUF inte utesluter unionsdomstolarnas behörighet att pröva en talan som rör den allmänna administrationen av civila uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken för deras anställda, även när administrationen avser insatser på ”fältet”. ( 34 ) Jag kommer att återkomma till detta längre fram i min bedömning (se punkt 138 i detta förslag till avgörande).

54.

Ovan anförda rättspraxis ger därför stöd åt uppfattningen att de begränsningar av unionsdomstolarnas behörighet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som införts med stöd av artikel 24.1 FEU och artikel 275 FEUF inte utesluter domstolens behörighet i enlighet med en skiljedomsklausul i den mening som avses i artikel 272 FEUF under omständigheterna i det aktuella fallet. ( 35 )

55.

Kravet att Eulex Kosovo ska ingå anställningsavtal av det slag som är aktuellt i förevarande mål anges visserligen i gemensam åtgärd 2008/124, i vilken detta uppdrag fastställs, vars rättsliga grund omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (se punkt 14 i detta förslag till avgörande). Det följer emellertid av artikel 272 FEUF, på grundval av vilken unionsdomstolarna ska vara behöriga att ”träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av unionen eller för dess räkning” att denna bestämmelse inte omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och är allmänt tillämplig på olika typer av avtal, inklusive anställningsavtal. ( 36 ) Vidare grundar sig unionsdomstolarnas behörighet enligt artikel 272 FEUF på ett avtal som ingåtts mellan parterna, till skillnad från en akt som antagits med stöd av fördragets bestämmelser på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

56.

Även om de aktuella anställningsavtalen kan ingås inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, utgör de i huvudsak typiska åtgärder för personaladministration inom ramen för Eulex Kosovos personalorganisation. Konstaterandet att unionsdomstolarna saknar behörighet enligt artikel 272 FEUF enbart på den grunden att anställningsavtalet ingåtts inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken förefaller strida mot parternas uttryckliga vilja att fastställa unionsdomstolarna som behöriga domstolar i enlighet med skiljedomsklausulen i avtalet och skulle kunna frånta artikel 272 FEUF dess innehåll.

57.

Följaktligen kan det konstateras att domstolens behörighet enligt en skiljedomsklausul enligt artikel 272 FEUF under omständigheterna i förevarande fall inte utesluts genom de begränsningar som införts av dess behörighet genom undantag inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt artikel 24.1 FEU och artikel 275 FEUF.

58.

Det kan inte heller vara fråga om att Eulex Kosovo kan vara part i förevarande mål eller att domstolens behörighet enligt artikel 272 FEUF kan utvidgas till att omfatta samtliga anställningsavtal i förevarande fall.

59.

Artikel 15a i gemensam åtgärd 2008/124, som infördes genom beslut 2014/349, vilken är tillämplig från och med den 12 juni 2014 (se punkt 15 i detta förslag till avgörande), ger Eulex Kosovo behörighet att ingå avtal och föra talan inför domstolar och andra myndigheter, vilket ger Eulex Kosovo rättslig handlingsförmåga. Det framgår även av artikel 9.3 i gemensam åtgärd 2008/124 och av artikel 10.3 i denna, vilken också är tillämplig från och med den 12 juni 2014 (se punkterna 13 och 14 i detta förslag till avgörande), att Eulex Kosovo får rekrytera personal på kontraktsbasis och att anställningsvillkoren samt de rättigheter och skyldigheter som denna personal har anges i de kontrakt som upprättas av Eulex Kosovo och berörd personal. I enlighet med de ändringar som infördes genom beslut 2014/349 har Eulex Kosovo således rättskapacitet och kan vara svarande i förevarande mål. ( 37 )

60.

Såsom har angetts i parternas inlagor, ( 38 ) framgår det dessutom av domen i målet Jenkinson/rådet m.fl. (nedan kallad domen i målet Jenkinson) ( 39 ) att domstolen är behörig att avgöra tvister som uppkommit till följd av avtalsförhållandet mellan SC och Eulex Kosovo, även om detta förhållande delvis kan knytas till händelser som inträffat under de perioder som omfattas av det första och det andra anställningsavtalet, enligt vilka domstolarna i Bryssel är behöriga (se punkt 18 i detta förslag till avgörande).

61.

Domen i målet Jenkinson ( 40 ) rörde en talan som huvudsakligen grundades på artikel 272 FEUF och som väckts av en tidigare internationell kontraktsanställd i vissa av Europeiska unionens internationella uppdrag, däribland Eulex Kosovo. Sökanden yrkade särskilt skadestånd för felaktigt användande av på varandra följande tillsvidareanställningar och felaktig uppsägning, på grundval av beslutet att inte förnya hans anställningsavtal. Endast det sista anställningsavtalet mellan sökanden och Eulex Kosovo innehöll en skiljedomsklausul enligt artikel 272 FEUF, medan det i tidigare anställningsavtal föreskrevs att domstolarna i Bryssel ska vara behöriga.

62.

Domstolen erinrade i sin dom ( 41 ) om att unionsdomstolarna i princip endast är behöriga att pröva yrkanden vilka grundas på det avtal som innehåller skiljedomsklausulen eller vilka har ett direkt samband med de skyldigheter som följer av detta avtal. När det emellertid finns ett anställningsförhållande som innehåller flera på varandra följande avtal, kan den omständigheten att en skiljedomsklausul inte förekommer i de tidigare avtalen inte utgöra hinder för att domstolen i sin bedömning av de existerande relationerna mellan parterna beaktar samtliga avtal. Domstolens behörighet enligt artikel 272 FEUF kan således utsträckas till att omfatta tidigare avtal enligt vilka nationella domstolar ska vara behöriga, förutsatt att talan innehåller yrkanden vilka grundas på det avtal som innehåller skiljedomsklausulen eller som direkt avser de skyldigheter som följer av detta avtal, såsom var fallet i detta förfarande.

63.

I förevarande fall kan domstolens behörighet enligt artikel 272 FEUF, på grundval av domen i målet Jenkinson, utsträckas till att omfatta samtliga anställningsavtal mellan SC och Eulex Kosovo, eftersom SC:s yrkanden har samband med förekomsten av ett enda fortlöpande anställningsförhållande, som inbegriper fem på varandra följande avtal, och grundar sig på de avtal som innehåller skiljedomsklausulen. Jag kommer att återkomma till den domen längre fram i min bedömning (se punkterna 105–107 och punkt 138 i detta förslag till avgörande).

64.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att domstolen är behörig att pröva förevarande mål.

65.

Genom den andra grunden avseende åsidosättande av artikel 272 FEUF, rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan och principen om likabehandling, har SC gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkterna 31, 37, 40, 42, 43, 45, 46 och 64 i det överklagade beslutet, genom att slå fast att den inte hade behörighet enligt artikel 272 FEUF vad avser det tredje yrkandet avseende de angripna beslutens rättsstridighet och att pröva den tredje grunden i sak. Denna grund består av tre delar.

66.

Genom den andra grundens första del har SC gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att underlåta att besvara frågan huruvida den hade rätt att bedöma de faktiska omständigheter som inträffat under den period som omfattas av klausulen i det första och det andra anställningsavtalet genom vilken domstolarna i Bryssel gavs behörighet, trots att det framgår av domen i målet Jenkinson att den är behörig enligt artikel 272 FEUF.

67.

Genom den andra grundens andra del har SC gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att SC:s yrkande om att de angripna besluten skulle fastställas vara rättsstridiga utgjorde en talan om ogiltigförklaring, trots att uttalanden med avseende på avtalsbrott utgör lämpliga rättsmedel enligt artikel 272 FEUF. ( 42 )

68.

Genom den andra grundens tredje del har SC gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att de angripna besluten utgjorde administrativa åtgärder som kunde särskiljas från avtalet. Beslutet avseende det interna uttagningsprovet 2016 fattades på grundval av standardförfarandena som utgör en integrerad del av anställningsavtalet enligt artikel 1.2 i detta och utgör tillämplig lag på det avtalet. ( 43 ) Tribunalen fann felaktigt att SC inte hade framställt några grunder hänförliga till avtalsvillkor, eftersom SC framställde flera grunder avseende åsidosättande av bestämmelser som gäller avtalsförhållandet, inbegripet standardförfarandena. Enbart den omständigheten att avtalet inte innehåller någon bestämmelse om att det ska förnyas saknar betydelse för den omständigheten att beslutet att inte förnya anställningsavtalet är avtalsrättsligt. SC framhöll vidare vid förhandlingen att standardförfarandena är avtalsrättsliga i förhållande till SC:s anställningsförhållande med Eulex Kosovo, och skiljedomsklausulen skulle förlora sitt syfte om den var begränsad till att enbart omfatta själva avtalet.

69.

SC har tillagt att tribunalens bedömning inte är förenlig med annan rättspraxis ( 44 ) och leder till att kontraktsanställda för uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken hindras från att föra flertalet arbetstvister vid unionsdomstolarna. Genom att utesluta den till synes enda möjligheten som denna personal har för att bestrida de beslut som fattats avseende dem med stöd av artikel 272 FEUF, innebär tribunalens synsätt ett åsidosättande av SC:s rätt till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan och principen om likabehandling, eftersom den personal som är utstationerad för uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring. ( 45 )

70.

Eulex Kosovo har hävdat att tribunalens bedömning är förenlig med fast rättspraxis enligt vilken artikel 272 FEUF ska tolkas restriktivt. ( 46 ) Beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 var resultatet av ett beslut om omstrukturering som hade fattats inom ramen för rådet och formaliserats i O-planen och kan följaktligen särskiljas från avtalet. Tribunalen gjorde även en riktig bedömning när den grundade sina slutsatser avseende beslutet att inte förnya anställningsavtalet på att anställningsavtalet inte innehöll någon klausul om förnyelse. Eulex Kosovo har inte bestritt att O-planen, Conops, uppförandekoden och standardförfarandena utgör en integrerad del av anställningsavtalet, men har bestritt SC:s påstående att dessa handlingar är av avtalsrättslig karaktär, eftersom det, såsom den framhöll vid förhandlingen, rör sig om allmänna operativa handlingar som inte förhandlas fram av parterna.

71.

Eulex Kosovo har vidare gjort gällande att tribunalen inte åsidosatte SC:s rätt till ett effektivt rättsmedel och likabehandling, eftersom SC hade rätt att väcka talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF. De fall som SC har nämnt karaktäriseras dessutom av olika omständigheter och är fortfarande anhängiga vid behöriga domstolar.

72.

Det ska inledningsvis påpekas att även om överklagandet förtjänar att uppmärksammas såvitt avser den andra grundens tredje del, så kan det snabbt ogillas såvitt avser den första och den andra delen av denna grund för överklagande.

73.

Genom den andra grundens första del har SC kritiserat tribunalen för att, mot bakgrund av domen i målet Jenkinson, inte ha preciserat huruvida den kunde beakta de faktiska omständigheter som inträffat under den period då anställningsavtalen inte innehöll skiljedomsklausuler om unionsdomstolarnas behörighet. Enligt min mening behövde tribunalen inte pröva denna fråga för att bedöma huruvida de angripna besluten utgjorde akter som kunde särskiljas från avtalet, eftersom det inte hade gjorts gällande att deras samband med avtalet härrör från den perioden. Jag föreslår således att överklagandet inte ska bifallas på den andra grundens första del.

74.

Genom den andra grundens andra del förefaller SC kritisera tribunalen för att ha uteslutit att en talan enligt artikel 272 FEUF kan vara av förklarande natur. Tribunalen tog emellertid inte ställning till denna fråga. Tribunalen beaktade snarare de angripna beslutens art än karaktären av de anspråk som riktats mot dem. Jag föreslår således att överklagandet inte ska bifallas på den andra grundens andra del.

75.

Genom den andra grundens tredje del har SC ifrågasatt tribunalens bedömning av de angripna besluten såsom åtgärder som kan särskiljas från avtalet mot vilka talan inte kunde väckas med stöd av artikel 272 FEUF.

76.

Det ska framhållas att denna del av den andra grunden ger upphov till komplicerade frågor som ännu inte har behandlats i domstolens praxis avseende skillnaden mellan rättsakter som kan bestridas inom ramen för en talan enligt artiklarna 263 FEUF och 272 FEUF i en arbetsrättslig tvist i vilken en tidigare kontraktsanställd för ett civilt uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är inblandad. Det aktuella målets komplexitet följer bland annat av att de berörda rättsakterna ingick i ett administrativt sammanhang och inte grundade sig på särskilda bestämmelser i det anställningsavtal som hade ingåtts mellan parterna.

77.

Jag anser att överklagandet är välgrundat såvitt avser den andra grundens tredje del och att det överklagade beslutet ska upphävas på denna grund. Denna slutsats grundas på följande överväganden.

78.

Det ska för det första erinras om att artikel 272 FEUF enligt fast rättspraxis utgör en särskild bestämmelse som gör det möjligt för unionsdomstolarna att pröva tvister med stöd av en så kallad skiljedomsklausul som parterna har tagit in i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal. ( 47 ) Eftersom sådana tvister omfattas av de nationella domstolarnas allmänna behörighet enligt artikel 274 FEUF, förutom när det finns en skiljedomsklausul, utgör unionsdomstolarnas behörighet enligt artikel 272 FEUF ett undantag från allmän rätt och ska följaktligen tolkas restriktivt. ( 48 ) Denna behörighet bestäms endast utifrån bestämmelserna i artikel 272 FEUF och utifrån vad som anges i skiljedomsklausulen, utan att bestämmelser i nationell rätt som påstås utgöra ett hinder för att åberopa unionsdomstolarnas behörighet. ( 49 ) Av detta följer att unionsdomstolarna endast kan pröva yrkanden vilka grundas på det avtal som unionen har ingått och som innehåller skiljedomsklausulen eller vilka har ett direkt samband med de skyldigheter som följer av detta avtal. ( 50 )

79.

Däremot ger artikel 263 FEUF unionsdomstolarna möjlighet att granska lagenligheten av tvingande åtgärder som antagits av unionens institutioner eller organ genom en talan om ogiltigförklaring som omfattas av deras exklusiva behörighet. ( 51 ) Enligt fast rättspraxis kan talan om ogiltigförklaring väckas mot samtliga åtgärder som antagits av EU:s institutioner och organ, oavsett åtgärdernas art eller form, som är avsedda att ha sådana rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att klart förändra dennes rättsliga ställning. ( 52 )

80.

Domstolen har följaktligen fastställt kriterier som gör det möjligt att skilja mellan de typer av rättsakter mot vilka talan kan väckas enligt artiklarna 263 FEUF och 272 FEUF. Domstolen har i synnerhet i fast rättspraxis, med dom i målet Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro/kommissionen (nedan kallad domen i målet Lito) ( 53 ) i spetsen, slagit fast att när det är fråga om ett avtal som ingåtts mellan sökanden och en av institutionerna, kan talan om ogiltigförklaring väckas med stöd av artikel 263 FEUF ”endast om den angripna akten syftar till att skapa bindande rättsverkningar som ligger utanför avtalsförhållandet mellan parterna och som innebär utövande av offentliga maktbefogenheter som den avtalsslutande institutionen getts i egenskap av administrativ myndighet”.

81.

Domstolen har i detta sammanhang preciserat att om unionsdomstolarna förklarade sig behöriga att pröva talan om ogiltigförklaring av sådana rent avtalsrättsliga akter, skulle de riskera inte bara att urholka artikel 272 FEUF, utan också att, i de fall där avtalet inte innehåller en sådan klausul, utvidga domsrätten för unionsdomstolarna utanför de gränser som fastställs i artikel 274 FEUF, som anförtror nationella domstolar ordinarie behörighet att döma i sådana tvister. ( 54 )

82.

Domstolen har på den grunden slagit fast att en talan mot en debetnota inte kan grundas på artikel 263 FEUF. Debetnotan ligger inom ramen för avtalet, eftersom den gäller indrivningen av en skuld som har sin grund i bestämmelserna i avtalet. Debetnotan kan inte heller jämställas med en exekutionstitel enligt artikel 299 FEUF som kan utnyttjas av en institution när gäldenären inte fullgör betalningen på den angivna förfallodagen. Debetnotan ger följaktligen inte rättsverkningar som har sitt ursprung i myndighetsutövning, utan måste anses vara oskiljbar från avtalsförhållandet mellan parterna. ( 55 )

83.

Vidare har domstolen dragit liknande slutsatser under sådana omständigheter som omfattar avtalsförhållanden med tre parter där sökanden inte har ingått ett avtal direkt med en institution utan med en medkontrahent inom ramen för ett avtal som ingåtts mellan den parten och unionen. Domstolen har här slagit fast att rättsakter som antagits av institutionen avseende sökandens otillfredsställande arbetsinsatser, löneminskning och upphörande av arbete inte utgör rättsakter mot vilka talan kan väckas med stöd av artikel 263 FEUF, eftersom rättsakterna har och uttömmer all sin verkan inom ramen för avtalsförhållandet mellan institutionen och den andra avtalsslutande parten i förhållande till vilken sökanden är tredje part. ( 56 )

84.

Det ska även framhållas att rättspraxis avseende åtskillnaden mellan artikel 272 FEUF och artikel 263 FEUF sammanfaller med rättspraxis avseende skillnaden mellan artikel 272 FEUF och artikel 268 FEUF ( 57 ) som ger unionsdomstolarna exklusiv behörighet att fatta beslut beträffande unionens utomobligatoriska ansvar. ( 58 ) Domstolen har i synnerhet slagit fast att unionsdomstolarna vid sin prövning av huruvida tvisten är av avtalsrättslig art eller ej för att bedöma om den är behörig, med hänvisning till de olika uppgifterna i målet – såsom den rättsregel som påstås ha blivit åsidosatt, vilken typ av skada det är fråga om, det handlande som läggs institutionen till last samt de rättsliga relationerna mellan parterna – måste kontrollera huruvida det föreligger ”ett avtalsförhållande mellan parterna som har samband med föremålet för tvisten och som kräver en fördjupad prövning för att tvisten ska kunna lösas”. Domstolen har även understrukit att unionsdomstolarna inte enbart kan grunda sitt resonemang på de bestämmelser som parterna åberopat, eftersom detta skulle innebära att tvistens art och därmed behörig domstol skulle kunna ändras beroende på vilka bestämmelser som parterna åberopar.

85.

Det är mot bakgrund av ovannämnda rättspraxis som den andra grundens tredje del ska prövas.

86.

I förevarande fall noterar jag att tribunalen, i punkterna 35, 36 och 42 i det överklagade beslutet, hänvisade till de villkor som fastställts i domstolens praxis, och särskilt till domen i målet Lito, för att avgöra huruvida de angripna besluten omfattades av avtalsförhållandet mellan parterna.

87.

Jag anser emellertid att tribunalens konstaterande i punkterna 37–45 i det överklagade beslutet, att dessa beslut ska betraktas som åtgärder som kan särskiljas från detta förhållande, är behäftade med en felaktig rättstillämpning.

88.

Det ska erinras om att de angripna besluten avser den omständigheten att SC underkändes på det interna uttagningsprovet 2016 och att hennes anställningsavtal inte förnyades. De angripna besluten är som sådana rättsakter som Eulex Kosovo har antagit och som avser SC:s anställningsförhållande med Eulex Kosovo. SC har väckt talan vid unionsdomstolarna i syfte att få till stånd en prövning av uppdragschefens beslut varigenom de angripna besluten fastställdes i enlighet med bestämmelserna i O-planen och standardförfarandena (se punkt 30 i detta förslag till avgörande).

89.

Mot bakgrund av domstolens praxis och i synnerhet de kriterier som fastställdes i domen i målet Lito, finns tydliga indikationer på att de angripna besluten omfattas av avtalsförhållandet mellan SC och Eulex Kosovo. Som jag kommer att redogöra för nedan grundar sig dessa beslut på de rättigheter och skyldigheter som följer av anställningsavtalet mellan SC och Eulex Kosovo och som huvudsakligen avser genomförandet av det avtalet. Dessa beslut har således inte några rättsverkningar som har sitt ursprung i Eulex Kosovos offentliga maktutövning, utan ska snarare anses vara oskiljbara från avtalsförhållandet mellan SC och Eulex Kosovo. I motsats till vad Eulex Kosovo har gjort gällande ska artikel 272 FEUF visserligen tolkas restriktivt, såsom angetts i punkt 78 i detta förslag till avgörande, men det är uppenbart att artikel 272 FEUF även omfattar tvister som grundas på avtalet eller har ett direkt samband med de skyldigheter som följer av detta avtal, såsom är fallet här.

90.

I punkterna 38–42 i det överklagade beslutet konstaterade tribunalen att beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 inte grundade sig på bestämmelserna i anställningsavtalet mellan SC och Eulex Kosovo, utan hade antagits av urvalsjuryn för det interna uttagningsprovet 2016 inom ramen för systemet för att minska personalstyrkan enligt O-planen och arbetslöshetsplanen och härrörde från ett administrativt beslut att organisera uttagningsprovet. Härav följer att beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 kunde särskiljas från avtalet.

91.

I punkt 43 i det överklagade beslutet konstaterade tribunalen även att de grunder som SC hade åberopat till stöd för det tredje yrkandet inte grundades på bestämmelserna i anställningsavtalet mellan SC och Eulex Kosovo, utan var behäftade med påstådda felaktigheter hänförliga till administrativa handlingar.

92.

Jag är enig med SC om att detta synsätt är felaktigt.

93.

För det första grundade sig tribunalen i stor utsträckning på det administrativa sammanhang som beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 ingår i, nämligen den omständigheten att detta beslut var en följd av rådets och den civila insatschefens beslut om personalminskning, av vilket den drog slutsatsen att detta beslut fattades i det sammanhanget och inte inom ramen för avtalsförhållandet mellan parterna. Tribunalen underlät emellertid att bedöma det exakta sambandet mellan det beslutet och avtalsförhållandet mellan parterna. En sådan bedömning framstår som särskilt viktig inom ramen för de civila uppdrag som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, eftersom de akter som rör anställningsförhållandet med kontraktsanställda ofta kan vara följderna av beslut som rådet eller andra myndigheter fattat när det gäller organisationen och den strategiska ledningen av dessa uppdrag.

94.

Även om de aktuella administrativa besluten i förevarande fall avsåg en minskning av Eulex Kosovos personal, finns det inget som tyder på att de avsåg den särskilda behandlingen av anställda inom ramen för uttagningsförfarandet eller den anställningsstatus som sådana anställda har till följd av detta uttagningsprov. Tribunalens slutsats att beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 var administrativt enbart på den grunden att det härrörde från ett administrativt beslut avseende organisationen av Eulex Kosovo utgör således en felaktig tillämpning av domstolens praxis, eftersom den kan leda till att rättsakter som omfattas av avtalsförhållandet mellan parterna eventuellt ogiltigförklaras och att artikel 272 FEUF därmed förlorar sitt innehåll.

95.

Det framgår dessutom att det interna uttagningsprovet 2016 bland annat reglerades av bestämmelserna i O-planen och standardförfarandena. Tribunalen prövade emellertid inte frågan huruvida O-planen, Conops, uppförandekoden och standardförfarandena, som Eulex Kosovo påstås ha åsidosatt enligt SC, utgör avtalshandlingar och följaktligen är en del av avtalsförhållandet mellan SC och Eulex Kosovo.

96.

I motsats till vad Eulex Kosovo har hävdat och såsom SC har angett är den omständigheten att dessa handlingar är av allmän operativ karaktär och inte har förhandlats fram av avtalsparterna inte avgörande. Dessa handlingar kan anses vara avtalsrättsliga i förhållandet mellan SC och Eulex Kosovo, eftersom de enligt anställningsavtalet utgör en integrerad del av avtalet och grunden för parternas rättigheter och skyldigheter vid fullgörandet av avtalet (se punkterna 19 och 20 i detta förslag till avgörande). ( 59 )

97.

Det ska i detta avseende påpekas att det i artikel 5, med rubriken ”Omprövning”, i den tillämpliga versionen av standardförfarandena för omorganisationen som bifogats Eulex Kosovos skriftliga yttrande, ( 60 ) anges följande: ”Utan att det påverkar de rättsmedel som föreskrivs i anställningsavtalen kan varje anställd som påverkas av omorganisationen begära en omprövning av förfarandet av uppdragschefen för det fall att den anställde har välgrundade farhågor om huruvida förfarandet är rättvist och korrekt.” Detta innebär att en anställd kan tillgripa rättsmedel inom ramen för avtalet, den kan nämligen väcka talan med stöd av artikel 272 FEUF i enlighet med skiljedomsklausulen i anställningsavtalet, för att bestrida att ett internt uttagningsförfarande som påverkar den anställde, såsom i förevarande fall, är rättvist.

98.

Det ska även påpekas, såsom SC har preciserat, att konstaterandet att dessa handlingar inte är av avtalsrättslig karaktär förefaller strida mot tribunalens praxis som inte nämns i det överklagade beslutet, enligt vilken sådana handlingar anses ligga till grund för parternas avtalsförpliktelser. I synnerhet rörde domen i målet Niger/EUCAP Sahel Niger ( 61 ) en talan som grundades på artikel 272 FEUF, som väckts av en tidigare kontraktsanställd för ett civilt uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken avseende åsidosättande av hans anställningsavtal som grundades på uppdragets uppförandekod. Tribunalen fann att talan skulle prövas på grundval av bestämmelserna i uppförandekoden, vilka utgjorde en integrerad del av anställningsavtalet och var tillämplig lag för bedömningen av dessa yrkanden.

99.

Av liknande skäl är den bedömning som tribunalen gjorde till stöd för slutsatsen att beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 var av administrativ karaktär problematisk, det vill säga att SC:s grunder avsåg fel hänförliga till administrativa handlingar och inte grundade sig på bestämmelserna i avtalet. Tribunalen underlät att beakta SC:s grunder om åsidosättande av bestämmelser som reglerar avtalsförhållandet mellan parterna, däribland O-planen och standardförfarandena. Genom att inte besvara frågan huruvida dessa handlingar var avtalsrättsliga, slog tribunalen således felaktigt fast att SC inte hade anfört någon grund som avsåg bestämmelserna i anställningsavtalet.

100.

Jag vill även påpeka att detta konstaterande förefaller stå i strid med domstolens praxis avseende skillnaden mellan artiklarna 268 FEUF och 272 FEUF (se punkt 84 i detta förslag till avgörande), enligt vilken unionsdomstolarna ska pröva huruvida det föreligger ett ”avtalsrättsligt sammanhang” mellan parterna och inte enbart kan anföra de grunder som parterna har åberopat för att visa att tvisten är av avtalsrättslig art, i den mån det rör sig om att talan kan tas upp till sakprövning. ( 62 ) Tribunalen gjorde detta just genom en bedömning av tvistens avtalsrättsliga art i den mening som avses i artikel 272 FEUF, baserad på de grunder som SC hade åberopat.

101.

Slutligen finns det inget ytterligare i handlingarna i målet som gör det möjligt att dra slutsatsen att Eulex Kosovo, genom att anta beslutet om det interna uttagningsprovet 2016, inte agerade i egenskap av arbetsgivare/medkontrahent, utan snarare som en offentlig myndighet som går utöver ramen för avtalsförhållandet mellan parterna. De omständigheter som föreligger i förevarande mål skiljer sig i synnerhet från en situation där anställningsförhållandet går utöver ett avtalsrättsligt sammanhang och har inslag av tjänsteföreskrifter som följer av att unionens institutioner eller organ har anförtrotts ”en uppgift av allmänt intresse”. ( 63 )

102.

I punkt 45 i det överklagade beslutet konstaterade tribunalen att även om det av artikel 16.1 i det sista anställningsavtalet framgick att avtalet gällde under perioden 15 juni‐14 november 2016, innehöll detta avtal inte någon klausul om förnyelse. Beslutet att inte förnya anställningsavtalet berodde således inte på bestämmelserna i anställningsavtalet mellan SC och Eulex Kosovo, utan grundade sig på ett administrativt beslut från personalavdelningen på Eulex Kosovo som en följd av beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 och den omständigheten att SC underkändes på uttagningsprovet i fråga.

103.

Tribunalen grundade sig följaktligen på den omständigheten att avtalet inte innehöll någon klausul om förnyelse och konstaterade att nämnda beslut inte omfattades av avtalsförhållandet mellan SC och Eulex Kosovo. Såsom SC emellertid har påpekat är den omständigheten att anställningsavtalet mellan SC och Eulex Kosovo inte innehöll någon klausul om att avtalet skulle förnyas inte avgörande för bedömningen av huruvida detta beslut ingår i avtalsförhållandet mellan parterna, i enlighet med domstolens praxis, och särskilt domen i målet Lito.

104.

Tvärtom tycks beslutet att inte förnya anställningsavtalet tveklöst omfattas av avtalsförhållandet mellan SC och Eulex Kosovo. Detta stöds av att det i artikel 16.2 i det sista anställningsavtalet föreskrivs att anställningsavtalet ska sägas upp av arbetstagaren eller arbetsgivaren. Genom att anta beslutet att inte förnya SC:s avtal agerade Eulex Kosovo som arbetsgivare när det sade upp SC:s anställning vid Eulex Kosovo inom ramen för avtalet mellan parterna. Det finns således inget stöd för slutsatsen att Eulex Kosovo agerade utanför den ramen när det antog det beslutet inom ramen för den offentliga maktutövningen.

105.

Vidare anser jag att domen i målet Jenkinson ( 64 ) ger indikationer på att beslutet att inte förnya anställningsavtalet omfattas av avtalsförhållandet mellan SC och Eulex Kosovo. Såsom anges i punkterna 61 och 62 i detta förslag till avgörande rörde det sig i det målet om en talan med stöd av artikel 272 FEUF, som väckts av en tidigare internationell kontraktsanställd vid Eulex Kosovo, inom ramen för vilken sökanden bland annat gjorde gällande felaktig uppsägning på grund av att hans anställningsavtal inte hade förnyats.

106.

Domstolen tog visserligen inte direkt ställning till det aktuella beslutets art, eftersom den prövade en annan fråga avseende omfattningen av unionsdomstolarnas behörighet enligt artikel 272 FEUF inom ramen för ett anställningsförhållande grundat på flera avtal, varav endast det sistnämnda innehöll en skiljeklausul. Domstolen anförde emellertid att sökandens yrkanden, inbegripet yrkandena om att hans anställningsavtal inte skulle förnyas, omfattades av dess behörighet på grundval av skiljedomsklausulen i det slutliga avtalet som grundades på nämnda avtal eller som hade ett direkt samband med de skyldigheter som följde av detta avtal. I denna dom förutsätts således att en talan som grundar sig på att ett anställningsavtal inte förnyas under dessa omständigheter är av avtalsrättslig karaktär.

107.

Detta framgår också av generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i målet Jenkinson. ( 65 ) Generaladvokaten fann i synnerhet att anställningsförhållandet mellan sökanden och Eulex Kosovo är ett ”avtalsmässigt anställningsförhållande”, och eftersom det var beslutet att inte förnya anställningsavtalet som ledde till att anställningsförhållandet upphörde, fanns det, med avseende på domstolens behörighet enligt artikel 272 FEUF, ett samband mellan det beslutet och det sista anställningsavtalet som innehöll en skiljedomsklausul.

108.

Det ska i detta sammanhang även påpekas att tribunalens synsätt förefaller strida mot annan praxis från tribunalen avseende tvister om anställning som anhängiggjorts av tidigare kontraktsanställda vid Eulex Kosovo, i vilka beslut om att inte förnya anställningsavtalet har ansetts utgöra åtgärder som hänför sig till avtalsförhållandet mellan parterna. Även om dessa beslut inte är bindande för domstolen kan jag, i motsats till vad Eulex Kosovo har hävdat, inte se något skäl till varför denna rättspraxis inte är relevant i förevarande fall, framför allt med hänsyn till likheterna mellan rättsakterna i fråga.

109.

I synnerhet i beslut av den 30 september 2014 i målet Bitiqi m.fl./kommissionen m.fl., ( 66 ) hade domstolen att pröva om beslut som antagits av Eulex Kosovo om att inte förnya anställningsavtalen för flera kontraktsanställda var lagliga. I dessa beslut underrättade uppdragschefen dessa anställda om att deras anställningsavtal skulle löpa ut ett visst datum och att de inte skulle förlängas därefter. Domstolen fann att tvisten låg inom ramen för avtalet mellan parterna och direkt grundade sig på anställningsförhållandet dem emellan. Den omfattades således av skiljedomsklausulen i anställningsavtalen genom vilken domstolarna i Bryssel gavs behörighet för tvister som följer av eller har samband med dessa avtal.

110.

De omständigheter som gav upphov till beslutet av den 27 september 2018 i målet Sógor/rådet m.fl., ( 67 ) rörde dessutom en talan som väckts av en juridisk rådgivare som var anställd av Eulex Kosovo och därefter Europeiska unionens särskilda representant i Kosovo, om bland annat ogiltigförklaring av det förfarande som ledde till att hans anställningsavtal inte förnyades. Tribunalen slog fast att tvisten omfattades av skiljedomsklausulen i anställningsavtalet, vilken vid den tiden gav domstolarna i Bryssel behörighet att pröva alla tvister som följde av eller hade samband med avtalet. Tribunalen påpekade att sökandens sista anställningsavtal hade ingåtts för viss tid och att det inte hade förnyats, vilket sökanden bestred inom ramen för detta förfarande, och konstaterade således att sökandens anspråk härrörde från detta avtal, eller åtminstone, hade ett direkt samband med de skyldigheter som följde av avtalet.

111.

Mot bakgrund av denna rättspraxis ska det bland annat påpekas att den omständigheten att anställningsavtalen mellan de kontraktsanställda och Eulex Kosovo var tidsbegränsade och inte innehöll några bestämmelser om förlängning av avtalen inte ansågs vara en omständighet som utgjorde hinder för prövningen av Eulex Kosovos beslut att inte förnya dessa anställdas anställningsavtal som rättsakter som omfattas av avtalsförhållandet mellan parterna.

112.

Avslutningsvis vill jag påpeka att ett konstaterand att de angripna besluten ingår i avtalsramarna mellan SC och Eulex Kosovo i ett vidare perspektiv kan anses omfatta det särskilda sammanhang i vilket de civila uppdragen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ingår, bland annat genom att upprätthålla flexibiliteten i avtalsarrangemangen för att anställa kontraktsanställda för sådana uppdrag, samtidigt som det säkerställs att dessa anställda ges ett effektivt domstolsskydd för att bestrida de anspråk som härrör från dessa anställningsavtal på grundval av en skiljedomsklausul som parterna kommit överens om i sina anställningsavtal. ( 68 ) Ett sådant konstaterande påverkar inte på något sätt unionens och medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att ändra ramen för anställningen av kontraktsanställda vid den civila pakten inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. I den gemensamma handlingsplanen för genomförande av den civila pakten inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken 2019 som utfärdades av kommissionen och HR år 2019 föreskrivs en möjlighet till omprövning av anställningsstatusen för internationella kontraktsanställda samt till att förbättra denna. ( 69 )

113.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska bifalla överklagandet såvitt avser den andra grundens tredje del och upphäva det överklagade beslutet på den grunden.

114.

Genom den första grunden som avser åsidosättande av artikel 272 FEUF har SC gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 48–52 i det överklagade beslutet genom att omkvalificera det tredje yrkandet, varigenom det på grundval av artikel 272 FEUF begärdes att det skulle fastställas att de angripna besluten är rättsstridiga, till en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 263 FEUF. Denna grund för överklagande består av tre delar.

115.

Genom den första grundens första del har SC gjort gällande att tribunalen inte var behörig att göra en sådan omkvalificering. SC anser att tribunalen inte var behörig att pröva en talan om ogiltigförklaring av de angripna besluten och att den därför inte heller var behörig att omkvalificera talan.

116.

Genom den första grundens andra del har SC gjort gällande att omkvalificeringen stred mot SC:s uttryckliga vilja. Såsom framgår av dess rättspraxis avseende omkvalificering av talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF till en talan som väckts med stöd av artikel 272 FEUF, ( 70 ) kan tribunalen inte på ett giltigt sätt omkvalificera en talan när den bland annat strider mot sökandens uttryckliga vilja. SC har i förevarande fall uttryckligen beslutat att inte väcka talan om ogiltigförklaring, med motiveringen att tribunalen hade ansett sig inte vara behörig enligt sin rättspraxis och att ansökan hade ingetts för sent. SC påpekade även vid förhandlingen att en sådan omkvalificering inte är möjlig, eftersom talan enligt artikel 272 FEUF redan har ett högt tröskelvärde genom att det krävs att parterna ska införa en skiljedomsklausul i sina avtal, men anförde i andra hand att villkoren i tribunalens praxis kan tillämpas analogt.

117.

SC har genom den första grundens tredje del kritiserat tribunalen för att inte ha tillerkänt SC rätt att yttra sig i fråga om omkvalificeringen, trots att denna omkvalificering fick allvarliga konsekvenser för SC, och att hon nekats domstolsprövning av de angripna besluten och av hennes skadeståndstalan.

118.

Eulex Kosovo har hävdat att tribunalen i själva verket inte omkvalificerade talan i det överklagade beslutet, utan endast angav i vilken utsträckning talan villkorligt hade kunnat tas upp till sakprövning om den hade väckts med stöd av artikel 263 FEUF. Eulex Kosovo har även vid förhandlingen understrukit att det finns prejudikat för tribunalens synsätt i förevarande fall, ( 71 ) och att en sådan omkvalificering är möjlig på grundval av en analog tillämpning av de villkor som anges i tribunalens praxis avseende omkvalificering av talan enligt artikel 263 FEUF till en talan enligt artikel 272 FEUF.

119.

Eulex Kosovo har vidare bestritt sökandens påstående att hon nekats domstolsprövning och att hon borde ha tillerkänts rätt att yttra sig över den föreslagna omkvalificeringen. Domstolsprövningen kunde endast ha genomförts om talan hade kunnat tas upp till sakprövning och det var inte nödvändigt för tribunalen att ge SC möjlighet att yttra sig enligt artikel 126 i dess rättegångsregler.

120.

Genom den första grunden har SC ifrågasatt lagenligheten av tribunalens omkvalificering av det tredje yrkandet. SC har särskilt gjort gällande att tribunalen inte har iakttagit de villkor som gäller för en sådan omkvalificering, nämligen att tribunalen har behörighet att pröva den omkvalificerade talan (första delen), sökandens uttryckliga vilja utgör inte hinder mot detta (andra delen) och sökanden måste beredas möjlighet att yttra sig (tredje delen). Med hänvisning till SC:s yttrande vid förhandlingen, såsom anges i punkt 116 i detta förslag till avgörande, förefaller SC dessutom hävda att en sådan omkvalificering i princip inte bör vara tillåten med hänsyn till särdragen i artikel 272 FEUF.

121.

Det ska således påpekas att den första grunden ger upphov till viktiga frågor som ännu inte har behandlats i domstolens praxis om huruvida det är möjligt att omkvalificera en talan enligt artikel 272 FEUF till en talan enligt artikel 263 FEUF och, om så är fallet, under vilka förutsättningar en sådan omkvalificering kan ske.

122.

Mot bakgrund av mitt förslag att överklagandet ska bifallas såvitt avser den andra grunden, är det kanske inte nödvändigt att domstolen prövar överklagandet såvitt avser den första grunden. Jag kommer ändå att pröva den första grunden, för det fall domstolen inte delar min uppfattning, på den nödvändiga premissen att de angripna besluten utgör rättsakter som kan särskiljas från avtalet, vilket inte kunde angripas med stöd av artikel 272 FEUF.

123.

Jag vill inledningsvis nämna att överklagandet enligt min mening tycks kunna vinna bifall såvitt avser den första grunden och att tribunalens delvisa omkvalificering av talan utgör en felaktig rättstillämpning.

124.

Innan jag redogör för skälen till denna slutsats vill jag påpeka att Eulex Kosovos argument att tribunalen i själva verket inte omkvalificerade SC:s yrkanden inte kan godtas.

125.

I punkt 46 i det överklagade beslutet konstaterade tribunalen att trots att SC uttryckligen hade åberopat artikel 272 FEUF, skulle det tredje yrkandet betraktas som en talan enligt artikel 263 FEUF.

126.

Detta föranledde tribunalen att i punkterna 51 och 52 i det överklagade beslutet konstatera att det tredje yrkandet inte kunde tas upp till sakprövning, eftersom det hade framställts för sent.

127.

I punkt 48 i det överklagade beslutet inledde tribunalen visserligen sin diskussion om den frist som anges i artikel 263 FEUF med formuleringen, ”även om det antas … att tribunalen skulle kunna omkvalificera den rättsliga grunden för det tredje yrkandet till en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 263 FEUF”. Tribunalen hade emellertid redan formellt omkvalificerat yrkandet i punkt 46 i det överklagade beslutet. Av punkterna 51 och 52 i det överklagade beslutet, jämförda med punkterna 49 och 50 i detta beslut, framgår dessutom att tribunalens beslut att avvisa talan uteslutande grundade sig på att talan hade väckts för sent. Ett sådant konstaterande kan endast göras om talan har omkvalificerats till en talan enligt artikel 263 FEUF.

128.

Vad gäller kärnan i frågan ska det erinras om att det enligt fast rättspraxis, som nämnts i punkt 27 i det överklagade beslutet, ankommer på sökanden att välja rättslig grund för sin talan och inte på unionsdomstolarna att själva välja den rättsliga grund som är mest lämplig. ( 72 )

129.

I en omfattande rättspraxis har tribunalen emellertid slagit fast att när en talan om ogiltigförklaring eller skadestånd väcks vid domstolen, trots att den tvist som föranlett talan egentligen är av avtalsrättslig natur, kan den av processekonomiska skäl ge talan en annan rättslig beteckning om villkoren för en sådan åtgärd är uppfyllda. ( 73 )

130.

Det är således möjligt att omkvalificera en talan grundad på artikel 263 FEUF till en talan grundad på artikel 272 FEUF, utan att den svarande institutionens eller organets rätt till försvar åsidosätts, om för det första inte sökandens uttryckliga vilja utgör hinder mot detta och för det andra åtminstone en grund som avser att ett åsidosättande av de bestämmelser som gäller avtalsförhållandet i fråga har åberopats i ansökan. ( 74 ) Dessa två villkor är kumulativa, ( 75 ) vilket innebär att båda måste vara uppfyllda. ( 76 ) Om sökandens uttryckliga vilja är att inte grunda talan på artikel 272 FEUF, ( 77 ) eller det inte har åberopats någon grund som avser ett åsidosättande av bestämmelser som gäller avtalsförhållandet, ( 78 ) är en omkvalificering inte möjlig. ( 79 )

131.

Tribunalen har dessutom slagit fast att en talan enligt artikel 263 FEUF kan omkvalificeras till en talan enligt artikel 272 FEUF enbart om det finns en skiljedomsklausul som ger unionsdomstolarna behörighet att pröva en talan som väckts på den grunden. ( 80 ) Det förefaller sålunda som om detta inte är ett villkor för omkvalificering i sig, utan ger uttryck för ett oberoende krav för att pröva huruvida unionsdomstolen har behörighet enligt artikel 272 FEUF att pröva talan såsom omkvalificerad. ( 81 )

132.

Det ska dessutom erinras om att tribunalen har nämnt möjligheten att omkvalificera en talan enligt artikel 272 FEUF till en talan enligt artikel 263 FEUF, om än i mer begränsad utsträckning. Tribunalen har i synnerhet ännu inte fastställt huruvida villkoren i den rättspraxis som nämnts ovan är tillämpliga i det motsatta fallet. Tribunalen har till exempel i vissa fall ( 82 ) intagit ett liknande synsätt som det i det överklagade beslutet när den har konstaterat att, även om en sådan omkvalificering skulle kunna ske, har talan väckts för sent och kan därför inte tas upp till sakprövning. I ett annat mål ( 83 ) konstaterade tribunalen endast att sökanden hade vidhållit sin ståndpunkt utan att begära omkvalificering, varför den avvisade talan.

133.

Jag anser, mot bakgrund av tribunalens ovannämnda praxis, att det, på grundval av de uppgifter som ingetts till domstolen, i förevarande fall saknas anledning att i princip utesluta möjligheten att omkvalificera talan enligt artikel 272 FEUF till en talan enligt artikel 263 FEUF, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Som jag uppfattar det avses med en sådan omkvalificering rent allmänt en situation där sökanden har väckt talan vid unionsdomstolarna med stöd av en rättslig grund, men att den, med hänsyn till dess art, borde ha väckts med stöd av en annan rättslig grund. Av processekonomiska skäl kan unionsdomstolarna således omkvalificera talan enligt den rättsliga grund som är lämplig för att undvika att sökanden förpliktas att väcka en ny talan med stöd av denna rättsliga grund. Den omständigheten att unionsdomstolarna endast kan pröva en talan som grundar sig på artikel 272 FEUF om det finns en skiljedomsklausul utgör enligt min mening i princip inte hinder för en sådan omkvalificering, eftersom en sådan omkvalificering förutsätter att talans art inte är avtalsrättslig och att talan i alla händelser är densamma i alla avseenden, utom vad avser den rättsliga grunden.

134.

Det finns även, såsom Eulex Kosovo har påpekat, skäl att anta att de villkor som uppställs i tribunalens praxis avseende omkvalificering av en talan enligt artikel 263 FEUF till en talan enligt artikel 272 FEUF kan tillämpas analogt. Dessa skäl grundar sig bland annat på intresset av att främja ett enhetligt synsätt i unionsdomstolarnas praxis och säkerställa att de grundläggande principerna i unionens processrätt iakttas och särskilt rätten till försvar för parterna i målet.

135.

Härav följer att unionsdomstolen i princip kan omkvalificera en talan enligt artikel 272 FEUF till en talan enligt artikel 263 FEUF, utan att parternas rätt till försvar åsidosätts när följande två villkor är uppfyllda. För det första, att sökandens uttryckliga vilja inte hindrar detta och, för det andra, att åtminstone en grund som avser bristande behörighet, åsidosättande av en väsentlig formföreskrift, åsidosättande av fördragen, eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning, maktmissbruk, i enlighet med artikel 263 andra stycket FEUF har åberopats i ansökan. Även om det inte utgör ett villkor för omkvalificering som sådant ska unionsdomstolarna pröva huruvida de är behöriga att pröva talan om ogiltigförklaring, såsom den har omkvalificerats, i enlighet med artikel 263 FEUF.

136.

Sökandens uttryckliga vilja utgör enligt min mening en viktig omständighet i detta avseende. Så är fallet med beaktande av de krav som ställs för att en talan om ogiltigförklaring ska kunna tas upp till sakprövning, och i synnerhet de frister som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF, enligt vilka sökanden i allmänhet är skyldig att agera skyndsamt genom att väcka talan om ogiltigförklaring, i förhållande till en talan som väckts med stöd av artikel 272 FEUF, i vilken det inte anges någon särskild frist i detta avseende. En omkvalificering borde således inte vara möjlig när sökanden har uttryckt en vilja att inte grunda talan på artikel 263 FEUF. Såsom framgår av tribunalens praxis ( 84 ) kan denna vilja fastställas i enlighet med de relevanta processuella regler som gäller för unionsdomstolarna, till exempel på grundval av sökandens yttranden eller som svar på skriftliga eller muntliga frågor som ställts till sökanden under förfarandet.

137.

Det är mot denna bakgrund som SC första grund ska prövas.

138.

Enligt min uppfattning kan överklagandet inte bifallas såvitt avser den första grundens första del. I det överklagade beslutet prövade tribunalen visserligen inte sin behörighet att pröva den omkvalificerade talan enligt artikel 263 FEUF. Mot bakgrund av den rättspraxis som nämns i punkt 131 i detta förslag till avgörande var tribunalen emellertid inte skyldig att pröva sin behörighet innan den prövade omkvalificeringen av talan. Det råder föga tvivel om att tribunalen är behörig att pröva talan enligt artikel 272 FEUF mot bakgrund av domen i målet Jenkinson (se punkterna 60–63 i detta förslag till avgörande), och såsom den omkvalificerats enligt artikel 263 FEUF, mot bakgrund av domen i målet H/rådet m.fl. (se punkterna 52 och 53 i detta förslag till avgörande). Jag föreslår därför att domstolen ogillar överklagandet såvitt avser den andra grundens första del.

139.

Jag anser att överklagandet ska bifallas såvitt avser den första grundens andra del. I det överklagade beslutet omkvalificerade tribunalen det tredje yrkandet utan att pröva huruvida villkoren för en sådan omkvalificering var uppfyllda, och i synnerhet huruvida sökandens uttryckliga vilja förhindrade detta. Tribunalen gjorde sig därför skyldig till felaktig rättstillämpning genom att omkvalificera det tredje yrkandet i strid med SC uttryckliga vilja att inte grunda det tredje yrkandet på artikel 263 FEUF.

140.

Av liknande skäl anser jag att överklagandet även ska bifallas såvitt avser den första grundens tredje del, vilken i stor utsträckning är kopplad till den första grundens andra del. Även om tribunalen kan besluta att avgöra ett mål utan att låta parterna yttra sig enligt artikel 126 i rättegångsreglerna, ( 85 ) är den emellertid skyldig att beakta sökandens uttryckliga vilja som är ett av villkoren för att omkvalificera en talan enligt artikel 272 FEUF till en talan enligt artikel 263 FEUF, såsom nämnts ovan. Tribunalen gjorde sig följaktligen skyldig till felaktig rättstillämpning när den omkvalificerade det tredje yrkandet utan att inhämta SC:s synpunkter på den föreslagna omkvalificeringen.

141.

Jag föreslår således att domstolen ska bifalla överklagandet såvitt avser den första grundens andra och tredje del och att det överklagade beslutet följaktligen ska upphävas på denna grund.

142.

Genom den femte grunden som avser åsidosättande av artikel 268 FEUF och artikel 340 andra stycket FEUF, rätten till rättvisa arbetsförhållanden samt rätten till god förvaltning, samt åsidosättande av artikel 272 FEUF och artikel 340 första stycket FEUF samt av de krav som fastställs i ansökningsförfarandet 2014, har SC gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 57–64, jämförda med punkt 74 i det överklagade beslutet, slog fast att de yrkanden som grundade sig på Eulex Kosovos avtalsrättsliga och utomobligatoriska ansvar avseende de upprepade uppmaningarna att genomföra ett körprov uppenbart saknade rättslig grund.

143.

SC har gjort gällande att tribunalen underlät att beakta hennes argument avseende Eulex Kosovos avtalsrättsliga ansvar, eftersom ett ansökningsförfarande för att kunna framföra ett fyrhjulsdrivet fordon och genomföra ett körprov inte kan krävas när en anställd, såsom SC, har ett funktionshinder.

144.

Vad gäller yrkandet om utomobligatoriskt ansvar har SC hävdat att tribunalen har underlåtit att beakta SC:s argument att dessa krav var rättsstridiga och åsidosatte SC:s rätt till arbetsvillkor under vilka respekten för hennes hälsa, säkerhet och värdighet samt rätten till god förvaltning säkerställs. Tribunalen gjorde sig även skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att ansökan inte innehöll någon uppgift som styrkte orsakssambandet och kraven på skada, eftersom SC, på grundval av personaldomstolens praxis, ( 86 ) anser att en sökande som göra gällande ideell skada inte behöver styrka dessa krav.

145.

Eulex Kosovo har hävdat att SC:s förmåga att framföra ett fyrhjuligt fordon utgjorde en väsentlig del av hennes anställning vid Eulex Kosovo. SC har inte heller motiverat sina skadeståndsyrkanden och det förhållandet att hon underkändes på körproven har inte något orsakssamband med den talan som väcktes mot de angripna besluten eller den påstådda skadan.

146.

Enligt min mening kan överklagandet inte bifallas på den femte grunden.

147.

I punkt 64 i det överklagade beslutet grundade tribunalen sin slutsats om Eulex Kosovos avtalsrättsliga ansvar på den omständigheten att det enligt anställningsavtalet krävdes att SC skulle kunna framföra ett fyrhjuligt fordon. Det ska emellertid framhållas att SC inte har kritiserat detta konstaterande vilket är tillräckligt för att motivera tribunalens slutsats.

148.

I punkterna 57–63 i det överklagade beslutet grundade sig tribunalens beslut att avvisa SC:s yrkande om utomobligatoriskt ansvar på den omständigheten att ansökan inte innehöll några uppgifter som gjorde det möjligt för tribunalen att fastställa förekomsten av skada eller orsakssambandet mellan det kritiserade agerandet och den påstådda skadan. Tribunalen kom fram till detta beslut med beaktande av den fasta rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 58, 59 och 61 i det överklagade beslutet, där det anges att villkoren för att unionen ska ådra sig utomobligatoriskt ansvar är kumulativa ( 87 ) och att sökanden har bevisbördan för att den påstådda skadan verkligen föreligger och att det finns ett direkt orsakssamband. ( 88 )

149.

Det ska framhållas att SC inte har försökt visa att den bevisning som förebringats var tillräcklig eller att tribunalens bedömning grundade sig på en missuppfattning av denna bevisning, utan har endast åberopat en felaktig rättstillämpning som inte kan fastställas mot bakgrund av fast rättspraxis. Det ska tilläggas att de relevanta konstaterandena i personaldomstolens avgöranden som SC har åberopat upphävdes efter överklagande. ( 89 )

150.

Jag föreslår därför att domstolen ska ogilla överklagandet såvitt avser den femte grunden.

151.

Enligt artikel 61 i stadgan för Europeiska unionens domstol ska domstolen upphäva tribunalens avgörande om överklagandet är välgrundat. I ett sådant fall kan domstolen själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa ärendet till tribunalen för avgörande.

152.

Jag anser inte att målet är färdigt för avgörande. Tribunalen har nämligen inte prövat påståendena avseende de faktiska omständigheterna beträffande saken i målet i det överklagade beslutet, eftersom den fann att vissa yrkanden inte kunde tas upp till sakprövning. Såsom SC och Eulex Kosovo har yrkat ska målet återförvisas till tribunalen för avgörande.

153.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen delvis ska upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 19 september 2018, SC/Eulex Kosovo (T‑242/17, EU:T:2018:586), till den del tribunalen ogillade SC:s talan med motiveringen att det tredje yrkandet inte kunde tas upp till sakprövning och återförvisa målet till tribunalen för prövning i sak, samt besluta att frågan om rättegångskostnader ska anstå.