|
31.8.2020 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 287/15 |
Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 28 maj 2020 (begäran om förhandsavgörande av Špecializovaný trestný súd – Slovakien) – brottmål mot UL, VM
(Mål C-709/18) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 och artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Direktiv (EU) 2016/343 - Artiklarna 3 och 4 - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 47 och 48 - Offentliga uttalanden om skuld - Nationell domstol - Godtagande genom beslut av att en av de två tilltalde har erkänt sig skyldig till de gärningar som anges i åtalet - Prövning av skuldfrågan avseende den andre tilltalade som förklarat sig icke skyldig - Fällande dom har meddelats av samma domstol som godtagit en persons erkännande)
(2020/C 287/22)
Rättegångsspråk: slovakiska
Hänskjutande domstol
Špecializovaný trestný súd
Part i brottmålet vid den nationella domstolen
UL, VM
Annan part i målet: Úrad špeciálnej prokuratúry Generálnej prokuratúry Slovenskej republiky
Avgörande
Artikel 3 och artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden, jämförda med skäl 16 i detta direktiv och artikel 47 andra stycket och artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så att de inte utgör hinder för att en nationell domstol, i ett brottmålsförfarande mot två personer, i ett beslut först godtar en förklaring som gjorts av den första personen som erkänt sig skyldig till att ha begått den eller de gärningar som avses med åtalet och som påstås ha begåtts tillsammans med den andra personen vilken inte erkänt sig skyldig, och därefter efter bevisupptagning avseende de gärningar som läggs den andra personen till last, beslutar i skuldfrågan avseende sistnämnda person. Detta gäller under förutsättning dels att det är nödvändigt att denna andra person nämns som medbrottsling till de påstådda brotten för att det ska vara möjligt att kvalificera det rättsliga ansvaret för den person som erkänt sig skyldig, dels att det nämnda beslutet och/eller det åtal som beslutet hänvisar till tydligt anger att den andra personens skuld inte har fastställts rättsligt och kommer att vara föremål för separat bevisupptagning och en separat dom.