Domstolens dom (stora avdelningen) av den 6 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État, Cour constitutionnelle – Belgien, Frankrike) – La Quadrature du Net (C-511/18 och C-512/18), French Data Network (C-511/18 och C-512/18), Fédération des fournisseurs d’accès à Internet associatifs (C-511/18 och C-512/18), Igwan.net (C-511/18) mot Premier ministre (C-511/18 och C-512/18), Garde des Sceaux, ministre de la Justice (C-511/18 och C-512/18), Ministre de l’Intérieur (C-511/18), Ministre des Armées (C-511/18), Ordre des barreaux francophones et germanophone, Académie Fiscale ASBL, UA, Liga voor Mensenrechten ASBL, Ligue des Droits de l’Homme ASBL, VZ, WY, XX mot Conseil des ministres

(Förenade målen C-511/18, C-512/18 och C-520/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation - Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster - Leverantörer av värdtjänster och internetleverantörer - Generell och odifferentierad lagring av trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter - Automatiserad analys av uppgifter - Åtkomst till uppgifterna i realtid - Skydd av nationell säkerhet och bekämpning av terrorism - Brottsbekämpning - Direktiv 2002/58/EG - Tillämpningsområde - Artikel 1.3 och artikel 3 - Konfidentialitet vid elektronisk kommunikation - Skydd - Artikel 5 och artikel 15.1 - Direktiv 2000/31/EG - Tillämpningsområde - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 4, 6 – 8 och 11 samt artikel 52.1 - Artikel 4.2 FEU)

(2020/C 433/03)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstolar

Conseil d’État, Cour constitutionnelle

Parter i målet vid den nationella domstolen

(Målen C-511/18 och C-512/18)

Sökande: La Quadrature du Net (C-511/18 och C-512/18), French Data Network (C-511/18 och C-512/18), Fédération des fournisseurs d’accès à Internet associatifs (C-511/18 et C-512/18), Igwan.net (C-511/18),

Motpart: Premier ministre (C-511/18 et C-512/18), Garde des Sceaux, ministre de la Justice (C-511/18 et C-512/18), Ministre de l’Intérieur (C-511/18), Ministre des Armées (C-511/18)

Ytterligare deltagare i rättegången: Privacy International (C-512/18), Center for Democracy and Technology (C-512/18),

(Mål C-520/18)

Sökande: Ordre des barreaux francophones et germanophone, Académie Fiscale ASBL, UA, Liga voor Mensenrechten ASBL, Ligue des Droits de l’Homme ASBL, VZ, WY, XX

Motpart: Conseil des Ministres

Ytterligare deltagare i rättegången: Child Focus (C-520/18)

Domslut

Artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 och jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för lagstiftning vilken, för de ändamål som anges i nämnda artikel 15.1, föreskriver generell och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter i förebyggande syfte. Artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136 och jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, utgör däremot inte hinder för lagstiftning

—

som, för att skydda nationell säkerhet, tillåter att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster åläggs att på ett generellt och odifferentierat sätt lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter i situationer där den berörda medlemsstaten står inför ett allvarligt hot mot nationell säkerhet beträffande vilket det är visat att hotet är verkligt och aktuellt eller förutsebart, varvid beslutet om åläggande av nämnda lagringsskyldighet måste kunna bli föremål för effektiv kontroll antingen av en domstol eller av en oberoende myndighet, vars avgörande har bindande verkan, i syfte att kontrollera om någon av dessa situationer föreligger och att de villkor och garantier som måste ställas upp är uppfyllda, och varvid åläggandet endast får meddelas för en period som måste vara tidsmässigt begränsad till vad som är strängt nödvändigt, men som kan förlängas om hotet fortfarande kvarstår,

—

som, för att skydda nationell säkerhet, bekämpa grov brottslighet och förhindra allvarliga hot mot allmän säkerhet, föreskriver en riktad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter vilken, på grundval av objektiva och icke-diskriminerande faktorer, är avgränsad genom de kategorier av personer som berörs eller genom ett geografiskt kriterium, för en period som är tidsmässigt begränsad till vad som är strängt nödvändigt men som kan förlängas,

—

som, för att skydda nationell säkerhet, bekämpa grov brottslighet och förhindra allvarliga hot mot allmän säkerhet, föreskriver en generell och odifferentierad lagring av IP-adresser som har tilldelats källan till en internetanslutning, för en period som är tidsmässigt begränsad till vad som är strängt nödvändigt,

—	som, för att skydda nationell säkerhet, bekämpa brottslighet och skydda allmän säkerhet, föreskriver en generell och odifferentierad lagring av uppgifter om den fysiska identiteten för användare av elektroniska kommunikationsmedel, och

—

som, för att bekämpa grov brottslighet eller, i ännu högre grad, skydda nationell säkerhet, tillåter att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster genom ett beslut från behörig myndighet, vilket är föremål för effektiv domstolskontroll, åläggs att, under en begränsad tidsperiod, skyndsamt säkra de trafik- och lokaliseringsuppgifter som dessa tjänsteleverantörer har tillgång till,

förutsatt att denna lagstiftning, genom klara och precisa regler, säkerställer att lagringen av uppgifterna i fråga iakttar tillämpliga materiella och formella villkor, och att de berörda personerna förfogar över effektiva garantier mot riskerna för missbruk.

Artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136 och jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster åläggs dels att använda automatiserad analys av bland annat trafik- och lokaliseringsuppgifter och samla in sådana uppgifter i realtid, dels att i realtid samla in tekniska uppgifter om lokaliseringen av de terminalutrustningar som används, när

—

användningen av automatiserad analys är begränsad till situationer där en medlemsstat står inför ett allvarligt hot mot nationell säkerhet beträffande vilket det är visat att hotet är verkligt och aktuellt eller förutsebart och användningen av sådan analys kan bli föremål för en effektiv kontroll – antingen av en domstol eller av en oberoende myndighet, vars avgörande har bindande verkan – i syfte att kontrollera att det föreligger en situation som motiverar åtgärden och att de villkor och garantier som måste ställas upp är uppfyllda, och när

—

användningen av insamling i realtid av trafik- och lokaliseringsuppgifter är begränsad till personer beträffande vilka det finns ett giltigt skäl att misstänka att de på ett eller annat sätt är inblandade i terrorverksamhet och är underkastad en förhandskontroll antingen av en domstol eller av en oberoende myndighet, vars avgörande har bindande verkan, i syfte att säkerställa att en sådan insamling i realtid endast är tillåten inom ramen för vad som är strängt nödvändigt. I vederbörligen motiverade fall som ställer krav på skyndsamhet ska kontrollen ske utan dröjsmål.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) ska tolkas så, att det inte är tillämpligt på skyddet för konfidentialitet vid kommunikationer och skyddet för fysiska personer med avseende på behandlingen av personuppgifter i samband med informationssamhällets tjänster, då detta skydd, beroende på omständigheterna, regleras av direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, eller av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG. Artikel 23.1 i förordning 2016/679, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken leverantörer som tillhandahåller allmänheten tillgång till internetkommunikationstjänster och värdtjänstleverantörer är skyldiga att generellt och odifferentierat lagra bland annat personuppgifter förbundna med dessa tjänster.

En nationell domstol får inte tillämpa en bestämmelse i nationell rätt som ger den behörighet att tidsmässigt begränsa verkningarna av en förklaring om rättsstridighet som den domstolen är skyldig att meddela enligt nationell rätt med avseende på nationell lagstiftning enligt vilken leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster åläggs en skyldighet att – i syfte att bland annat skydda nationell säkerhet och bekämpa brottslighet – generellt och odifferentierat lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter som är oförenlig med artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136 och jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Nämnda artikel 15.1, tolkad mot bakgrund av effektivitetsprincipen, innebär en skyldighet för en nationell brottmålsdomstol att – inom ramen för ett brottmålsförfarande mot personer som är misstänkta för brott – bortse från information och bevisning som erhållits genom en generell och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter som inte är förenlig med unionsrätten, om dessa personer inte bereds tillfälle att på ett effektivt sätt yttra sig över informationen och bevisningen, vilka hänför sig till ett område som domarna saknar sakkunskap om och som kan påverka bedömningen av omständigheterna på ett avgörande sätt.

(1) EUT C 392, 29.10.2018

EUT C 408, 12.11.2019