1)

Artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens ska tolkas så, att den är tillämplig i en situation där en arbetsgivare, som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner genom ett branschöverskridande organ, på grund av sin insolvens inte kan garantera en kompensation för de förluster som följer av en minskning av de förmåner som betalas ut av detta branschöverskridande organ, en minskning som godkänts av den offentliga tillsynsmyndigheten för finansiella tjänster som utövar tillsyn över detta organ.

2)

Artikel 8 i direktiv 2008/94 ska tolkas så, att en minskning av tjänstepensionsförmåner som betalas ut till en före detta arbetstagare på grund av arbetsgivarens insolvens, anses vara orimligt stor, trots att den berörde erhåller minst hälften av det förmånsbelopp som följer av dennes förvärvade rättigheter, när den tidigare arbetstagaren redan lever under eller på grund av denna minskning kommer att leva under den gräns för fattigdomsrisk som Eurostat har fastställt för den berörda medlemsstaten.

3)

Artikel 8 i direktiv 2008/94, enligt vilken det föreskrivs en skyldighet att tillförsäkra ett minimiskydd, kan ha direkt effekt, på så sätt att den kan åberopas gentemot ett privaträttsligt organ som utsetts av staten som det garantiorgan som på tjänstepensionsområdet ger skydd mot risken för arbetsgivares insolvens, när detta organ, med hänsyn till det uppdrag som det har anförtrotts och de villkor på vilka det fullgörs, kan likställas med staten, under förutsättning att den garantiuppgift som det anförtrotts faktiskt omfattar de slags ålderspensionsförmåner för vilka minimiskyddet enligt nämnda artikel 8 har begärts.