Tribunalens beslut (sjätte avdelningen) av den 20 september 2018 –
Správa železniční dopravní cesty mot kommissionen och Inea
(mål T‑815/17)
”Talan om ogiltigförklaring – Finansiellt stöd – Projekt av allmänt intresse på området transeuropeiska transport- och energinät – Tjänster avseende inledande planläggning av den nya höghastighetsjärnvägslinjen Dresden–Prag – Beslut om stödberättigade kostnader – Felaktig identifikation av svaranden – Inte direkt berörd – Avvisning”
1. |
Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Kriterier – Beslut av ett verkställande organ i Europeiska unionen att inte betrakta vissa kostnader som uppkommit i ett projekt som uppbär finansiellt stöd från unionen som stödberättigade – Huruvida det organ som genomför projektet berörs direkt – Föreligger inte (Artikel 263 fjärde stycket FEUF) (se punkterna 23–29 och 40) |
2. |
Grundläggande rättigheter – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Gränser – Iakttagande av villkoren för att en talan ska prövas i sak (Artikel 263 fjärde stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47) (se punkt 38) |
Saken
Talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF i vilken yrkats att Inea:s skrivelse av den 11 oktober 2017 om slutavräkning och om rätt till stöd för de kostnader som begärts som en del av unionens finansiella stöd till projektet av allmänt intresse ”Tjänster avseende inledande planläggning av den nya höghastighetsjärnvägslinjen Dresden–Prag” ska ogiltigförklaras.
Avgörande
1) |
Talan avvisas. |
2) |
Anledning saknas att pröva de interventionsansökningsar som ingetts av Republiken Tjeckien och av Republiken Polen. |
3) |
Správa železniční dopravní cesty, státní organizace ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Europeiska kommissionen och Genomförandeorganet för innovation och nätverk (Inea). |
4) |
Správa železniční dopravní cesty, státní organizace, kommissionen, Inea, Republiken Tjeckien och Republiken Polen ska bära sina respektive kostnader för interventionsansökningarna. |