29.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/35

Talan väckt den 15 november 2017 – UPF mot kommissionen

(Mål T-747/17)

(2018/C 032/49)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Union des Ports de France – UPF (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna C. Vannini och E. Moraïtou)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det omtvistade beslutet, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan mot kommissionens beslut K(2017) 5176 slutlig av den 27 juli 2017 om stödordning nr SA.38398 (2016/C, f.d. 2015/E) som Frankrike har genomfört (nedan kallat det omtvistade beslutet), åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Sökanden gör gällande att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning när det gäller huruvida skatteåtgärden till förmån för de franska hamnarna kvalificeras som statligt stöd i sin helhet, i strid med kriteriet om verksamhet av ekonomisk karaktär. Sökanden anser att kommissionen genom att i sitt beslut slå fast att skattebefrielsen till förmån för de franska hamnarna kvalificeras som statligt stöd enligt artikel 107.1 FEUF, utan att precisera att beteckningen stöd begränsas endast till hamnarnas ekonomiska verksamheter, i princip gjorde en felaktig rättstillämpning.

2.

Andra grunden: Sökanden gör gällande att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning angående bedömningen av verksamheter av ekonomisk karaktär som betalas av de franska hamnarna. Sökanden anser att kommissionen även gjorde en felaktig rättstillämpning i sin analys av verksamheter av ekonomisk karaktär som bedrivs av de franska hamnarna, av två anledningar:

—

kommissionen skulle i det omtvistade beslutet ha underlåtit att beakta vissa verksamheter som bedrivs av de franska hamnarna,

—

vad gäller flera andra av de franska hamnarnas verksamheter upprepade kommissionen endast de allmänna principerna som slagits fast i EU-domstolens praxis om offentlig finansiering av hamninfrastruktur utan att dra någon slutsats huruvida de är av ekonomisk natur eller inte, trots att det rörde sig om kriteriet för tillämpning av regler om statligt stöd.

3.

Tredje grunden: Sökanden gör gällande att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och underlät att tillräckligt motivera villkoren angående snedvridningen av konkurrensen och påverkan på handeln mellan EU:s medlemsstater. Kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den fann att den aktuella skattebefrielsen kunde leda till snedvridningar av konkurrensen och ha en påverkan på handeln mellan EU:s medlemsstater, vad gäller de franska hamnarna generellt och särskilt hamnar på öar och utomeuropeiska hamnar. Sökanden anser att det omtvistade beslutet inte är tillräckligt motiverat då kommissionen förutsatte, utan att anföra stöd för sin ståndpunkt, att villkoren i förevarande fall var uppfyllda.

4.

Fjärde grunden: Sökanden göra gällande att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning vid förfarandet för granskning av befintligt stöd och åsidosatte artikel 108.1 och 108.2 FEUF, jämförd med proportionalitetsprincipen, genom att å ena sidan kräva att de franska myndigheterna bevisar förenligheten med den inre marknaden av systemet med befrielse från bolagsskatt till förmån för de franska hamnarna. Härmed kastade kommissionen om bevisbördan och handlade som om det gällde begäran om godkännande av en ny stödordning. Å andra sidan, genom att ålägga de franska myndigheterna att helt och hållet undanröja nämnda system för skattebefrielse utan att visa att någon ändring får göras, vilket inte kan göra det förenligt med unionsrättens regler för statligt stöd, åsidosatte kommissionen artikel 108.1 och 108.2 FEUF, artikel 2 i förordning nr 2015/1589 och proportionalitetsprincipen.

5.

Femte grunden: Sökanden gör gällande att kommissionen åsidosatte principen om god förvaltningssed genom att kräva undanröjandet av systemet för skattebefrielse då kommissionen lät stödordningar för hamnar i andra medlemsstater bestå som inte garanterade lika konkurrensvillkor mellan de olika europeiska hamnarna, utan istället ledde till nya konkurrenssnedvridningar i strid med den roll som tilldelats kommissionen att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl. Detta innebär att principen om opartiskhet, som är en nödvändig följd av principen om god förvaltningssed, åsidosattes.