11.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 300/36


Talan väckt den 14 juli 2017 – Bateni mot rådet

(Mål T-455/17)

(2017/C 300/45)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Naser Bateni (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Schlingmann och M. Bever)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

1.

förplikta Europeiska unionen, företrädd av rådet, att till sökanden utge skadestånd på 250 000 euro för den ideella skada som sökanden lidit med anledning av

upptagandet i förteckning III i bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp genom rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 319, s. 71) och upptagandet i förteckning III i bilaga VIII till förordning (EU) nr 961/2010 genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 1245/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 319, s. 11),

upptagandet i förteckning III i bilaga IX till rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1) och

upptagande i förteckning III i bilagan till rådets beslut 2013/661/Gusp av den 15 november 2013 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 306, s. 18) och i förteckning III i bilagan till rådets genomförandeförordning (EU) nr 1154/2013 av den 15 november 2013 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 306, s. 3),

2.

förplikta Europeiska unionen, företrädd av rådet, att utge dröjsmålsränta med en räntesats motsvarande Europeiska centralbankens fastställda referensränta med tillägg av två procentenheter från och med den 24 mars 2017 till dess full betalning sker av det belopp som anges under punkten 1, samt

3.

förplikta Europeiska unionen, företrädd av rådet, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund.

Genom antagandet av de restriktiva åtgärderna gentemot sökanden åsidosatte rådet på ett betydande sätt rättsregler som skyddar sökanden. Därigenom orsakades sökanden en betydande ideell skada som denne ska erhålla ersättning för.

Mot upptagandet av sökanden i förteckningarna väckte sökanden ogiltighetstalan med framgång. Tribunalen ogiltigförklarade nämnda rättsakter genom lagakraftvunna domar av den 6 september 2013 i målen T-42/12 och T-181/12 och av den 16 september 2015 i mål T-45/14, i den mån de rörde sökanden. Därigenom fastställde tribunalen att rådet inte hade visat något skäl som skulle kunna motivera att sökanden upptogs i förteckningen och att rådet därför uppenbart hade gjort en felaktig bedömning och inte visat den omsorg som krävs.

Enligt tribunalens praxis (Safa Nicu Sepahan Co./rådet, mål T-384/11, dom av den 25 november 2014), som domstolen bekräftat (mål C-45/15, dom av den 30 maj 2017), innebär detta en klar överträdelse av såväl materiella bestämmelser som skyddar enskilda med avseende på de rättsliga grunderna som den berördes grundläggande rättigheter, särskilt rätten till ett effektivt rättsligt skydd.

Ogiltigförklaringen av de omtvistade rättsakterna utgör inte i sig en tillräcklig gottgörelse. De omfattande sociala, yrkesmässiga och privata följderna av de rättsstridiga upptagandena av sökanden under flera år kan endast gottgöras genom skadestånd.