29.5.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 168/30

Talan väckt den 31 mars 2017 – Printeos mot kommissionen

(Mål T-201/17)

(2017/C 168/39)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Printeos, SA (Alcalá de Henares, Spanien) (ombud: advokaterna H. Brokelmann och P. Martínez-Lage Sobredo)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen

—

i första hand, enligt artikel 266 första stycket FEUF eller artiklarna 266 första stycket, 268 och 340 andra stycket FEUF och artikel 41.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska förplikta kommissionen att betala

ersättning i form av kompensationsränta på beloppet 4 729 000 euro med den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar för sina refinansieringstransaktioner, ökad med två procentenheter, för perioden den 9 mars 2015–1 februari 2017, vilket innebär 184 592,95 euro, eller, i annat fall, med den räntesats som tribunalen anser vara lämplig, och

dröjsmålsränta på den kompensationsränta som följer av föregående punkt från och med den 1 februari 2017 till dess att kommissionen faktiskt har betalat det belopp som begärs enligt föregående punkt vid verkställande av en eventuell dom genom vilken denna talan bifalls, med den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar för sina refinansieringstransaktioner, ökad med tre och en halv procentenheter, eller, i annat fall, med den räntesats som tribunalen anser vara lämplig,

—	i andra hand, enligt artikel 263 FEUF, ska ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 januari 2017, enligt vilket endast kapitalbeloppet avseende de böter som sökanden betalat in felaktigt vid fullgörandet av beslutet om kuvert återbetalas till sökanden utan någon ränta, och

—	att tribunalen i vart fall ska förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i detta mål.

Grunder och huvudargument

I detta mål yrkar sökanden i första hand ersättning med ett belopp som motsvarar den ränta som kommissionen borde ha betalat till sökanden när den återbetalade kapitalbeloppet avseende de böter som sökanden hade betalat in felaktigt vid fullgörandet av kommissionens beslut K(2014) 9295 slutlig, av den 10 december 2014, om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (AT.39780 – Kuvert) (beslutet om kuvert), efter det att beslutet hade ogiltigförklarats genom tribunalens dom av den 13 december 2016 i mål T-95/15, Printeos S.A. m.fl. mot kommissionen (domen Printeos). Sökanden yrkar i andra hand ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 26 januari 2017 om avslag på sökandens ansökan om erhållande av nämnda ränta.

—

Sökanden grundar sitt ersättningsyrkande på artikel 266 första stycket FEUF, med åberopande av att kommissionen hade verkställt domen Printeos på ett ofullständigt sätt, eftersom den underlät att betala motsvarande ränta till sökanden. Alternativt grundar sökanden sitt yrkande på artiklarna 266 andra stycket och 340 andra stycket FEUF och artikel 41.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, för den skada som orsakats genom beslutet om kuvert och det ofullständiga verkställandet av domen Printeos.

Sökanden hävdar att kommissionens otillåtna handlande saknar rättslig grund, eftersom kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 2002, s. 1), som kommissionen hänvisat till i sitt beslut av den 26 januari 2017, redan hade upphävts, och eftersom kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 2012, s. 1) ska anses strida mot artiklarna 266 och 340 FEUF, 41.3 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—

Till stöd för sitt andrahandsyrkande om upphävande gör sökanden gällande att kommissionens beslut av den 26 januari 2017 antagits med stöd av en rättslig grund som upphävts och som inte gällde. Sökanden anför att beslutet i vart fall ska anses vara rättsstridigt, varför den även framställer en invändning om rättsstridighet i detta avseende.