Rättelse till meddelande i Europeiska unionens officiella tidning i mål T-161/17

”Talan väckt den 11 mars 2017 – Le Pen/parlamentet

(Mål T-161/17)

(2017/C 151/49)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marion Le Pen (Saint-Cloud, Frankrike) (ombud: advokaterna M. Ceccaldi och J.-P. Le Moigne)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av Europaparlamentets generalsekreterare den 6 januari 2017 med stöd av artiklarna 33, 43, 62, 67 och 68 i beslut 2009/C 159/01 av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga, i ändrad lydelse, om att ålägga sökanden att betala ett belopp på 41 554 euro på grund av felaktigt utbetalda belopp för assistentstöd, i vilket det anges en motivering till beslutet om återkrav och slås fast att behörig utanordnare, tillsammans med institutionens räkenskapsförare, ska ansvara för att återkräva beloppet med tillämpning av artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga och artiklarna 66, 78, 79 och 80 i budgetförordningen,

—

ogiltigförklara debetnota nr 2017-22 av den 11 januari 2017, genom vilken sökanden upplystes om att det konstaterats föreligga en fordran på 41 554 euro mot henne enligt generalsekreterarens beslut av den 6 januari 2017, vilken fordran hänför sig till belopp som på felaktiga grunder betalats ut som assistentstöd, varvid artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga och artiklarna 66, 78, 79 och 80 i budgetförordningen tillämpats,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta samtliga rättegångskostnader som uppkommit i förevarande förfarande, och

—	förplikta Europaparlamentet att till Marion Le Pen utbetala ett belopp på 50 000 euro som ersättning för ersättningsgilla kostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: De angripna rättsakterna är behäftade med brister som påverkar deras formella lagenlighet. Denna grund är indelad i fem delar.

—	Den första delen avser att det är Europaparlamentets presidium och inte dess generalsekreterare som har behörighet att fatta ekonomiska beslut som berör ledamöterna.

—

Den andra delen avser att Europaparlamentets presidium inte har rätt att ändra arten och omfattningen av sin behörighet. Europaparlamentets generalsekreterare har inte visat att ordföranden för Europaparlamentets presidium på lagenligt sätt har delegerat befogenhet till generalsekreteraren att anta och delge de angripna rättsakterna vad beträffar att reglera en ledamots ekonomiska förehavanden.

—	Den tredje delen avser att de angripna rättsakterna inte är tillräckligt motiverade och är godtyckliga.

—	Den fjärde delen avser åsidosättande av väsentliga formkrav.

—	Den femte delen avser att Europaparlamentets generalsekreterare inte personligen gjorde en prövning av ärendet.

Andra grunden: De angripna rättsakterna är behäftade med brister som påverkar deras materiella lagenlighet. Denna grund är indelad i sex delar.

—	Den första delen avser åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen.

—	Den andra delen avser att det inte lagts några faktiska omständigheter till grund för de angripna rättsakterna.

—	Den tredje delen avser att det förekommit maktmissbruk i samband med antagandet av de angripna rättsakterna.

—	Den fjärde delen avser att det förekommit åsidosättande av handläggningsregler i samband med antagandet av de angripna rättsakterna.

—	Den femte delen avser diskriminering och fumus persecutionis (en tillräckligt allvarlig och konkret misstanke om att förfarandet har inletts för att skada ledamotens politiska verksamhet).

—	Den sjätte delen avser att Olaf inte är oberoende.”