Mål T‑380/17
(publicerat i utdrag)
HeidelbergCement AG
och
Schwenk Zement KG
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 5 oktober 2020
”Konkurrens – Koncentrationer – Kroatiska marknaden för grå cement – Beslut om att en koncentration är oförenlig med den inre marknaden och EES-avtalet – Berörda företag – Relevant marknad – Väsentlig del av den inre marknaden – Bedömning av transaktionens påverkan på konkurrensen – Åtaganden– Rätten till försvar – Partiellt hänskjutande till nationella myndigheter”
1. Företagskoncentrationer – Koncentrationer med en gemenskapsdimension – Bedömningskriterier – De berörda företagens omsättning – Berörda företag – Begrepp – Det gemensamma företagets förvärv av kontroll över ett bolag – Beaktande av moderbolagen i egenskap av berörda företag – Villkor – Moderbolag som utgör de faktiska aktörerna i koncentrationen – Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 1.2; kommissionens meddelande 2008/C 95/01, punkterna 145–147)
(se punkterna 98, 99, 105–126, 130–136 och 149–151)
2. Unionsrätt – Principer – Rättssäkerhet – Unionslagstiftning – Krav på klarhet och förutsebarhet – Användning av obestämda rättsliga begrepp som måste tolkas och tillämpas av administrationen – Tillåtet
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 1.2; kommissionens meddelande 2008/C 95/01, punkterna 145–147)
(se punkterna 130–136)
3. Företagskoncentrationer – Koncentrationer med en gemenskapsdimension – Bedömningskriterier – De berörda företagens omsättning – Berörda företag – Begrepp – Det gemensamma företagets förvärv av kontroll över ett bolag – Beaktande av moderbolagen i egenskap av berörda företag – Villkor – Moderbolag som utgör de faktiska aktörerna i koncentrationen – Bevisning – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Beaktande av det konsoliderade tillkännagivandet om behörighet
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 1.2; kommissionens meddelande 2008/C 95/01, punkterna 145–147)
(se punkterna 153–160, 167–174, 180, 198, 202–206, 234, 253, 255–258, 260–270 och 279–281)
4. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Definition av den relevanta marknaden – Geografisk avgränsning
(Rådets förordning nr 139/2004; kommissionens tillkännagivande 97/C 372/03)
(se punkterna 293–343)
5. Företagskoncentrationer – Bedömning av förenligheten med den inre marknaden – Skapande eller förstärkande av en dominerande ställning som påtagligt hämmar konkurrensen på den inre marknaden – Konkurrensbegränsning inom en väsentlig del av den inre marknaden – Kriterier
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 2.3)
(se punkterna 347–358)
6. Företagskoncentrationer – Bedömning av förenligheten med den inre marknaden – Skapande eller förstärkande av en dominerande ställning som påtagligt hämmar konkurrensen på den inre marknaden – Bedömning av transaktionens inverkan på konkurrensen – Kriterier
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 2.3)
(se punkterna 366, 405, 431, 450, 499, 524, 528, 568, 569)
7. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Åtaganden från de berörda företagen som kan göra den anmälda transaktionen förenlig med den inre marknaden – Åtaganden om tillträde till infrastruktur och nätverk
(Rådets förordning nr 139/2004; kommissionens meddelande 2008/C 267/01, punkt 63)
(se punkterna 580–586)
8. Företagskoncentrationer – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Företags rätt att höras – Räckvidd
(Rådets förordning nr 139/2004)
(se punkterna 633–635, 665–668 och 693)
9. Företagskoncentrationer – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Handlingar som var tillgängliga vid den tidpunkt då meddelandet om invändningar antogs men som inte ingick i detta meddelande – Upptagande som bevismedel – Villkor
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 18.1)
(se punkt 636)
10. Företagskoncentrationer – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Tillgång till handlingarna i ärendet – Språkregler – Protokoll från kommissionens telefonsamtal med de berörda företagens kunder och konkurrenter – Tillgång till protokoll på originalspråket – Tillåtet
(Rådets förordning nr 139/2004)
(se punkterna 650–664)
11. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Beslut om att hänskjuta undersökningen av en företagskoncentration till de behöriga myndigheterna i en medlemsstat – Hänskjutande av vissa delar som är begränsad till bedömningen av koncentrationens verkningar på de relevanta marknaderna i en medlemsstat – Följder
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 4.4)
(se punkterna 684–689)
Resumé
Den 5 september 2016 anmälde HeidelbergCement AG och Schwenk Zement KG (nedan tillsammans kallade sökandena) en planerad koncentration till Europeiska kommissionen. Transaktionen avsåg ett förvärv av kontrollen i bolagen Cemex Hungária Építöanyagok Kft. och Cemex Hrvatska d.d. (nedan tillsammans kallade målbolagen) genom sökandenas gemensamma företag Duna-Dráva Cement Kft. (nedan kallat DDC). Samtliga dessa bolag är verksamma på byggmaterialområdet.
Efter att ha inlett ett fördjupat granskningsförfarande konstaterade kommissionen att koncentrationen var oförenlig med den inre marknaden.(1) I beslutet beaktade kommissionen bland annat koncentrationens gemenskapsdimension, den relevanta marknaden, koncentrationens verkningar på konkurrensen och de samgående parternas åtaganden. För att särskilt bekräfta koncentrationens gemenskapsdimension beaktade kommissionen sökandenas omsättning, vilken uppgick till mer än 250 miljoner euro i Europeiska unionen, med motiveringen att sökandena utgjorde de faktiska aktörerna i koncentrationen.
Till stöd för talan om ogiltigförklaring som väckts mot detta beslut ifrågasatte sökandena bland annat bedömningen av den anmälda koncentrationens gemenskapsdimension. I artikel 1.2 i EG:s koncentrationsförordning(2) föreskrivs att minst två berörda företag ska ha en individuell omsättning inom unionen på minst 250 miljoner euro. Sökandena ansåg att kommissionen gjorde en felbedömning av innehållet i denna bestämmelse genom att hänvisa till sökandenas omsättning för att visa att den företagskoncentration som genomfördes av deras gemensamma företag DDC hade en gemenskapsdimension.
Denna talan ogillades av tribunalen som i detta sammanhang preciserade begreppet ”berört företag” vars omsättning får beaktas vid fastställandet av en koncentrations gemenskapsdimension.
Tribunalens bedömning
Tribunalen erinrade om att även om EG:s koncentrationsförordning inte innehåller någon definition av begreppet ”berört företag” i den mening som avses i förordningens artikel 1.2, utgör tolkningen av detta begrepp föremålet för punkterna 145–147 i kommissionens konsoliderade tillkännagivande om behörighet.(3) I motsats till vad sökandena har gjort gällande utgör varken dessa punkter, rättssäkerhetsprincipen eller EG:s koncentrationsförordning emellertid något hinder för att kommissionen – när den gör bedömningen av huruvida en koncentration som genomförs av ett gemensamt företag har en gemenskapsdimension – kvalificerar moderbolagen som berörda företag när de utgör de faktiska aktörerna i transaktionen.
Tribunalen påpekade i detta avseende för det första att det, för att säkerställa en effektiv kontroll av koncentrationer, är nödvändigt att beakta de faktiska ekonomiska förhållandena för de faktiska aktörerna i koncentrationen med hänsyn till de rättsliga och faktiska omständigheterna i varje enskilt fall. Fastställandet av de berörda företagen är således nödvändigtvis knutet till det sätt på vilket förvärvsförfarandet inleddes, organiserades och finansierades i varje enskilt fall.
När det gäller tolkningen av punkt 147 i det konsoliderade tillkännagivandet om behörighet, preciserade tribunalen dessutom att det i denna punkt anges två situationer där moderbolag kan anses vara berörda företag vid bedömningen av huruvida en koncentration som genomförs av deras gemensamma företag har en gemenskapsdimension. I det första fallet används det gemensamma företaget som ett rent instrument. I det andra fallet är moderbolagen de faktiska aktörerna i transaktionen. I förevarande fall ansåg kommissionen att transaktionen omfattades av det andra typfallet.
För det andra fann tribunalen att varken det konsoliderade tillkännagivandet om behörighet eller kommissionens genomförande av detsamma i förevarande fall hade gett upphov till någon tvetydighet som strider mot rättssäkerhetsprincipen. Enligt tribunalen ger punkterna 145–147 i det konsoliderade tillkännagivandet om behörighet inte upphov till några motstridiga signaler när det gäller kommissionens tillvägagångssätt för att fastställa vilka företag som berörs av en koncentration. Dessutom kan parterna i en koncentration, i egenskap av omsorgsfulla ekonomiska aktörer, vid behov även anlita kvalificerade rådgivare eller ta kontakt med kommissionen för att få informell vägledning angående de företag som berörs av en koncentration.
För det tredje preciserade tribunalen att det för att bedöma en koncentrations gemenskapsdimension inte är nödvändigt att de berörda företagen, vars omsättning överskrider de föreskrivna tröskelvärdena, befinner sig på båda sidorna av transaktionen. Enligt artikel 1.2 i EG:s koncentrationsförordning krävs nämligen att minst två berörda företag har en individuell omsättning inom unionen på minst 250 miljoner euro, men det krävs inte att det måste vara förvärvaren och målföretaget.
1 Beslut C(2017) 1650 final av den 5 april 2017 (ärende M.7878 - HeidelbergCement/Schwenk/Cemex Hungary/Cemex Croatia).
2 Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 2004, s. 1) (nedan kallad EG:s koncentrationsförordning).
3 Kommissionens konsoliderade tillkännagivande om behörighet enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT C 95, 2008, s. 1, och rättelse i EUT C 43, 2009, s. 10) (nedan kallat det konsoliderade tillkännagivande om behörighet).