Mål T‑307/17

adidas AG

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Tribunalens dom (nionde avdelningen i utökad sammansättning) av den 19 juni 2019

”EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – EU-figurmärke som återger tre parallella ränder – Absolut registreringshinder – Avsaknad av särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning – Artiklarna 7.3 och 52.2 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artiklarna 7.3 och 59.2 i förordning (EU) 2017/1001) – Användning i en form som inte kan beaktas – Form som genom icke försumbara variationer skiljer sig från varumärket så som det registrerats – Omvänd färgkombination”

EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Undantag – Förvärv av särskiljningsförmåga till följd av användning – Användning i en form som genom icke försumbara variationer skiljer sig från varumärket så som det registrerats – Omfattas

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 b och 7.3 samt 52.2)

(se punkterna 52–62)
EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Undantag – Förvärv av särskiljningsförmåga till följd av användning – Varumärkets ytterst enkla utformning – Av betydelse

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 b och 7.3 samt 52.2)

(se punkt 72)
EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Undantag – Förvärv av särskiljningsförmåga till följd av användning – Användning i en form som genom icke försumbara variationer skiljer sig från varumärket så som det registrerats – Figurmärke som återger tre parallella svarta ränder mot en vit bakgrund – Omvänd färgkombination – Variation som inte kan anses vara försumbar

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 b och 7.3 samt 52.2)

(se punkterna 76–78)
EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Undantag – Förvärv av särskiljningsförmåga till följd av användning – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 b och 7.3 samt 52.2)

(se punkterna 109–112)
EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Undantag – Förvärv av särskiljningsförmåga till följd av användning – Varumärke som saknar särskiljningsförmåga i hela unionen – Förvärv till följd av användning i hela unionen

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 b och 7.3 samt 52.2)

(se punkterna 143–145)
EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Undantag – Förvärv av särskiljningsförmåga till följd av användning – Bevisningens bevisvärde

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 b och 7.3 samt 52.2)

(se punkterna 146–149)

Resumé

I domen i målet adidas/EUIPO – Shoe Branding Europe (Återgivning av tre parallella ränder) (T‑307/17), som meddelades den 19 juni 2019, ogillade tribunalen överklagandet av det beslut som Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelat och genom vilket den myndigheten förklarade att ett figurmärke som återger tre parallella svarta ränder mot en vit bakgrund är ogiltigt, med motiveringen att detta varumärke helt saknade särskiljningsförmåga, inbegripet särskiljningsförmåga till följd av användning.

I förevarande fall hade adidas AG registrerat ett figurmärke bestående av tre parallella lika breda ränder på jämnt avstånd från varandra placerade på produkten i vilken som helst riktning. Shoe Branding Europe BVBA hade ingett en ansökan om att detta varumärke skulle förklaras ogiltigt med hänvisning till att det saknade särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009, ( 1 ) jämförd med artikel 7.1 b i samma förordning. EUIPO biföll ansökan om ogiltighetsförklaring, med motiveringen att det ifrågavarande varumärket helt saknade såväl ursprunglig särskiljningsförmåga som särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning.

Tribunalen hade för det första, för att avgöra vilka former av användning av ett varumärke som kan beaktas, att fastställa huruvida begreppet användning av varumärket i den mening som avses i artiklarna 7.3 och 52.2 i förordning nr 207/2009 ska tolkas på samma sätt som begreppet verkligt bruk i artikel 15.1 i samma förordning.

Tribunalen slog härvidlag fast att begreppet användning av ett varumärke i den mening som avses i artiklarna 7.3 och 52.2 i förordning nr 207/2009 ska tolkas så, att det inte endast omfattar användning av varumärket i den form som angavs i registreringsansökan och som i förekommande fall registrerats, utan även användning av varumärket i former som endast försumbart skiljer sig från denna form och som därför vid en helhetsbedömning kan anses motsvara nämnda form.

Tribunalen påpekade för det andra att det måste anses att i fråga om ett ytterst enkelt varumärke kan till och med små förändringar av varumärket utgöra en icke försumbar variation, vilket innebär att den förändrade formen vid en helhetsbedömning inte kan anses motsvara den registrerade formen av varumärket. Ju enklare ett varumärke är, desto mindre är nämligen möjligheten att det har särskiljningsförmåga och desto större är möjligheten att en förändring av varumärket påverkar något av dess väsentliga särdrag och således förändrar omsättningskretsens uppfattning av varumärket.

För det tredje konstaterade tribunalen att ett särdrag hos den registrerade formen av det aktuella varumärket var användningen av tre svarta ränder mot en vit bakgrund. Härav drog tribunalen slutsatsen att med hänsyn till det aktuella varumärkets ytterst enkla utformning och vikten av den färgkombination som användes vid registreringen, kan en omvänd färgkombination inte betecknas som en försumbar variation jämfört med den registrerade formen av varumärket i fråga. Tribunalen fann följaktligen att EUIPO hade fog för att underkänna den bevisning som inte visar varumärket i fråga, utan som visar andra kännetecken bestående av tre vita (eller ljusa) ränder mot en svart (eller mörk) bakgrund.

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).