Domstolens beslut (första avdelningen) av den 24 oktober 2019 –
Topaz

(mål C-211/17) ( 1 )

”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Konsumentskydd – Direktiv 93/13/EEG – Oskäliga villkor i konsumentavtal – Avtal om framtida köp som upprättats av en fastighetsmäklare och godkänts av en notarie – Artikel 3.2 och artikel 4.1 – Bevis för att villkoren förhandlats – Presumtion – Konsumentens undertecknande av avtalet – Artikel 3.3 – Bilaga, punkterna 1 d–f och i – Uttrycklig hävningsklausul – Vitesbestämmelse – Oskälighet – Artiklarna 6 och 7 – Möjlighet för den nationella domstolen att ändra det avtalsvillkor som konstaterats vara oskäligt”

1. 

Begäran om förhandsavgörande – Upptagande till prövning – Fråga huruvida det föreligger ett behov av ett förhandsavgörande och huruvida frågorna är relevanta – Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet – Presumtion om att frågorna är relevanta

(Artikel 267 FEUF)

(se punkterna 37 och 38)

2. 

Begäran om förhandsavgörande – Svaret kan klart utläsas av rättspraxis – Tillämpning av artikel 99 i rättegångsreglerna

(Domstolens rättegångsregler, artikel 99)

(se punkterna 41 och 42)

3. 

Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Oskäligt villkor enligt artikel 3 – Villkor i ett avtal om framtida köp som upprättats på förhand av näringsidkaren – Presumtion om avsaknad av individuell förhandling av dessa villkor – Konsumentens underskrift av avtalet – Presumtionen har inte brutits – Avtal som har godkänts av en notarie och översänts till konsumenten före ingåendet – Saknar betydelse

(Rådets direktiv 93/13, artiklarna 3.2 och 4.1)

(se punkterna 47–51 samt punkt 1 i slutet)

4. 

Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Oskäligt villkor enligt artikel 3 – Begrepp – Uttrycklig hävningsklausul och vitesklausul i ett avtal om framtida köp och försäljning som inrättats uteslutande till förmån för näringsidkaren och som upprättats av denne i förväg – Omfattas – Den nationella domstolens prövning av skäligheten

(Rådets direktiv 93/13, artikel 3.1 och bilaga, punkt 1 d–f)

(se punkterna 55, 57, 59, 61, 65 och 66 samt punkt 2 i slutet)

5. 

Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Fastställande av ett avtals oskälighet – Räckvidd – En nationell domstols ändring av innehållet i ett oskäligt avtal – Otillåtlighet – En nationell domstols beslut att ersätta ett oskäligt villkor med ett annat villkor – Otillåtlighet – Undantag

(Rådets direktiv 93/13, skäl 24 och artikel 6)

(se punkterna 75–78 samt punkt 3 i slutet)

Avgörande

1) 

Artiklarna 3.2 och 4.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att under omständigheterna i det nationella målet innebär inte en konsuments undertecknande av ett avtal – som ingåtts med en näringsidkare och som anger att konsumenten genom undertecknandet godtar samtliga avtalsvillkor som näringsidkaren upprättat i förväg – en motbevisning av presumtionen att dessa avtalsvillkor inte har förhandlats.

2) 

Artikel 3.3 i direktiv 93/13, jämförd med bilagan till det direktivet, ska tolkas så, att en schablonklausul och en vitesklausul, såsom de i det nationella målet, som återfinns i ett konsumentavtal och som endast gäller till näringsidkarens fördel och som näringsidkaren upprättat i förväg, kan utgöra oskäliga avtalsvillkor som avses i punkten 1 d–f i bilagan till detta direktiv, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

3) 

Artikel 6 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att nationella domstolar – för det fall en schablonklausul eller en vitesklausul i ett avtal om framtida köp som ingåtts mellan en konsument och en näringsidkare anses oskäliga – endast kan åtgärda dessa oskäliga avtalsvillkors ogiltighet genom att ersätta dem med sitt eget beslut, om avtalet inte kan kvarstå för det fall dessa oskäliga avtalsvillkor tas bort och en ogiltigförklaring av avtalet i dess helhet skulle utsätta konsumenten för särskilt skadliga konsekvenser.


( 1 ) EUT C 249, 31.7.2017.