Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 22 februari 2018 –
ERSTE Bank Hungary

(mål C‑126/17) ( 1 )

”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Konsumentskydd – Direktiv 93/13/EEG – Oskäliga villkor i konsumentavtal – Artiklarna 4.2, 5 och 6.1 – Villkor som definierar avtalets huvudsakliga föremål – Låneavtal i utländsk valuta – Omfattning av begreppet ’klart och begripligt formulerade’ – Avtal som förklaras helt eller delvis ogiltigt”

1. 

Konsumentskydd–Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal–Direktiv 93/13–Tillämpningsområde–Villkor som beskriver avtalets huvudföremål eller de som avser å ena sidan priset eller vederlaget och å andra sidan sålda tjänster eller varor–Villkor i ett låneavtal i utländsk valuta som kräver att konsumenten ska betala tillbaka lånet i samma valuta–Omfattas–Villkor–Krav på begriplighet och transparens–Räckvidd

(Rådets direktiv 93/13, artiklarna 4.2 och 5)

(se punkt 35 samt punkt 1 i domslutet)

2. 

Konsumentskydd–Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal–Direktiv 93/13–Fastställande av att ett villkor är oskäligt–Räckvidd–Nationell bestämmelse enligt vilken en nationell domstol när den ogiltigförklarar ett oskäligt villkor kan ersätta detta med en utfyllnadsregel i nationell rätt–Tillåtet

(Rådets direktiv 93/13, artikel 6.1)

(se punkterna 40 och 41 samt punkt 2 i domslutet)

Avgörande

1) 

Artikel 4.2 och artikel 5 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas på så sätt att villkoren i ett låneavtal som ingåtts mellan en konsument och en bank i en medlemsstat, där det belopp som kommer att ställas till konsumentens förfogande är angivet i en utländsk valuta som en bokföringsvaluta, definierad i förhållande till betalningsvalutan, och som anges tydligt, uppfyller kraven i dessa bestämmelser om att avtalsvillkor måste vara klart och begripligt formulerade. I den utsträckning som fastställandet av detta belopp beror på växelkursen vid tidpunkten för frigörandet av medel, medför detta krav att metoderna för att beräkna det belopp som faktiskt lånats ut och tillämplig växelkurs måste framgå tydligt, så att en normalt informerad genomsnittskonsument som är skäligen uppmärksam och medveten kan bedöma, på grundval av tydliga och begripliga kriterier, avtalets ekonomiska konsekvenser för honom eller henne, vilket bland annat inbegriper den totala kostnaden för det upplånade beloppet.

2) 

Artikel 6.1 i direktiv 93/13 ska tolkas på så sätt att i en situation där en nationell domstol finner att villkoren i ett låneavtal som ingåtts mellan en konsument och en bank är oskäliga, såsom de ifrågavarande villkoren i det nationella målet, utgör inte denna bestämmelse hinder för att den nationella domstolen kan förklara avtalet ogiltigt i sin helhet om det inte kan fortsätta att gälla efter det att dessa villkor har utgått.


( 1 ) EUT C 221, 10.7.2017.