Talan väckt den 9 augusti 2017 – Republiken Tjeckien mot Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

(Mål C-482/17)

(2017/C 357/06)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, O. Serdula och J. Vláčil)

Svarande: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

I andra hand yrkar sökanden att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Enligt den första grunden har principen om tilldelade befogenheter åsidosatts. Det angripna direktivet antogs på grundval av artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, trots att det inte har till syfte att undanröja hinder för den inre marknaden, utan endast att förebygga brottslighet och terrorism. EU-lagstiftaren har dock ingen behörighet att anta harmoniserande åtgärder på detta område.

Enligt den andra grunden föreligger ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. EU-lagstiftaren tog inte upp frågan om det vidtagna åtgärdernas proportionalitet och underlät medvetet att inhämta tillräckligt med information (exempelvis genom att göra en konsekvensbedömning) för att kunna göra en välgrundad bedömning av huruvida principen hade iakttagits. Avsaknaden av en sådan bedömning har resulterat i att EU-lagstiftaren antagit uppenbart oproportionerliga åtgärder som förbjuder vissa typer av halvautomatiska vapen som dock inte används inom Europeiska unionen för terroristhandlingar, inför en striktare reglering av vissa minimalt farliga vapen (historiska kopior eller vapen som bevisligen har varit permanent avaktiverade), och inte minst påverkar innehavet av vissa magasin.

Genom den tredje grunden anförs att rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts. De nyligen avgränsade kategorierna av förbjudna vapen (A7 och A8), liksom den bestämmelse som utgör ett hinder för innehav av magasin som överskrider gränsen, är på det hela taget oklara från rättssäkerhetssynpunkt, och gör det därför inte möjligt för de berörda personerna att otvetydigt utläsa vilka rättigheter och skyldigheter de har. Artikel 7.4a i direktiv 91/477/EEG, i dess lydelse enligt det angripna direktivet (”farfars-klausulen”) tvingar dessutom i själva verket medlemsstaterna att anta nationell lagstiftning med retroaktiv verkan.

Enligt den fjärde grunden har icke-diskrimineringsprincipen åsidosatts. Undantaget i artikel 6.6 andra stycket i direktiv 91/477/EEG, i dess lydelse enligt det angripna direktivet, ger visserligen intrycket att det rör sig om en neutral åtgärd, men i själva verket har villkoren för dess tillämpning fastställts på ett sådant sätt att de endast uppfylls av det schweiziska systemet för lämnande av vapen efter fullgjord militärtjänst, varvid de helt saknar sakliga skäl i förhållande till det angripna direktivets syfte.

(1)  EUT L 137, 2017, s. 22.

(2)  EGT L 256, 1991, s. 51.