18.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 309/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 23 maj 2017 – Bashar Ibrahim mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-297/17)

(2017/C 309/26)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bashar Ibrahim

Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland

Tolkningsfrågor

1)

Utgör övergångsbestämmelsen i artikel 52.1 i direktiv 2013/32/EU hinder mot tillämpningen av en nationell bestämmelse som har antagits för att införliva det i jämförelse med den tidigare bestämmelsen utvidgade bemyndigandet i artikel 33.2 a i direktiv 2013/32/EU, enligt vilken en ansökan om internationellt skydd inte kan tas upp till prövning när en sökande har beviljats internationellt skydd i en annan medlemsstat, såvitt den nationella bestämmelsen i avsaknad av en övergångsbestämmelse även är tillämplig på ansökningar som lämnats in före den 20 juli 2015?

I synnerhet, medger övergångsbestämmelsen i artikel 52.1 i direktiv 2013/32/EU att medlemsstaterna införlivar den utvidgade behörigheten i artikel 33.2 a i direktiv 2013/32/EU retroaktivt, med följd att även asylansökningar som lämnats in före tidpunkten för införlivandet men som inte har avgjorts slutgiltigt ska avvisas?

2)

Har medlemsstaterna enligt artikel 33 i direktiv 2013/32/EU rätt att välja huruvida de ska avvisa en asylansökan på grund av annan internationell behörighet (Dublinförordningen) eller enligt artikel 33.2 a i direktiv 2013/32/EU?

3)

Om fråga 2 besvaras jakande: Utgör unionsrätten hinder mot att en medlemsstat fastställer att en ansökan om internationellt skydd inte kan tas upp till prövning på grund av att subsidiärt skydd har beviljats i en annan medlemsstat genom införlivande av bemyndigandet i artikel 33.2 a i direktiv 2013/32/EU om

a)

den sökande begär en utökning det subsidiära skydd som denne beviljats i en annan medlemsstat (beviljande av flyktingstatus) och asylförfarandet i den andra medlemsstaten uppvisade och fortsatt uppvisar systembrister eller

b)

utformningen av det internationella skyddet, nämligen levnadsförhållandena för subsidiärt skyddsberättigade, i den andra medlemsstat som redan har beviljat den sökande subsidiärt skydd, ,

—

strider mot artikel 4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna eller artikel 3 i Europakonventionen eller

—

inte uppfyller kraven i artikel 20 och följande artiklar i direktiv 2011/95/EU, dock utan att utgöra ett åsidosättande av artikel 4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna eller artikel 3 i Europakonventionen?

4)

Om fråga 3 b) besvaras jakande: Gäller detta även om den som har rätt till subsidiärt skydd inte beviljats några förmåner för att säkerställa uppehället, eller i jämförelse med andra medlemsstater endast i mycket begränsad utsträckning, men vederbörande i detta avseende inte behandlas annorlunda än medborgarna i denna medlemsstat?

5)

Om fråga 2 ska besvaras nekande:

a)

Är Dublin III-förordningen tillämplig i ett förfarande för att bevilja internationellt skydd om asylansökan lämnades in före den 1 januari 2014 och den sökande dessförinnan (i februari 2013) redan hade erhållit subsidiärt skydd i den anmodade medlemsstaten?

b)

Kan det från Dublin-bestämmelserna härledas en – oskriven – övergång av ansvaret på den medlemsstat som ansöker om återupptagande enligt Dublin-bestämmelserna när den anmodade ansvariga medlemsstaten avslår framställan om återtagande enligt Dublin-bestämmelserna och istället har hänvisat till ett mellanstatligt återtagandeavtal?